Så här har jag ju ätit hela livet...
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ja, det slog mig helt plötsligt…
Uppväxt under en icke-fettskrämd tid (slutet av 50-talet, början av 60-talet). Usch, sa jag åt julskinkans fettrand. Den åt pappa gladeligen upp (han dog häromåret, 90 år gammal, för att han bestämt sig för att bli 90 år gammal, sen fick det vara nog, tyckte han…)
Mamma hade alltid en tetra vispgrädde i kylskåpet… ändå var jag smal som en pinne. Säkert fick jag i mig mycket fett fast jag inte fattade det.
Jag har aldrig gillat light-produkter, känt en instinktiv motvilja mot dem - tack och lov!
Fast i tjugoårsåldern blev jag fast med min sambo - fast i pasta- och pizzaträsket! Ett trettiårigt avfall… elände!
Nu är jag tillbaka och mår bättre än någonsin!
Där ser man! Förr åt vi naturligt! Jag är också 50-talist
Bra att du är tillbaka i ruta 1.
Som man säger, det var bättre förr!
Är förvisso uppväxt på 80-talet, inte den mest optimala tiden kanske.
Jag är också femtiotalist, och ville absolut inte dricka mjölk med klumpar i. Skummjölk gick möjligen an. Vispgrädde var äckligt. Fett i kött var äckligt, fettrand skar jag bort. Minns inte om vi hade smör eller margarin på smörgåsarna; det fanns båda sorter hemma. Lättmargarin var det garanterat inte i alla fall. Slutade helt med fett på brödet helt när jag var i tonåren.
Det är ju tur man kan ändra sig. 
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Min mamma är född 1949 och bodde alldeles vid norska gränsen som barn. Norge hade billigt mjöl och margarin. Många åkte dit för att hamstra, och föreskrifterna sa att man fick köpa livsmedel i en mängd som stod i proportion till antalet personer i bilen. Mamma åkte nog med som "margarinbarn" i baksätet någon gång när någon skulle till Norge och handla.
Mamma var lite kär i en kille vars syster gick i hennes klass. Hon umgicks med henne mest bara för att få syn på hennes brorsa. Och deras mamma bjöd alltid på limpmackor med tjocka lager av norskt margarin. Där och då, på 60-talets början, grundlades min mors grava fetträdsla, ty norskmargarinet var inte så gott, tydligen.
Mormor åt alltid fettranden på kotletter och skinkor, och åt också det som mamma (och andra) skar bort. Norskmargarinet hade förstört mammas känsla totalt för att det faktiskt finns bra och nyttigt fett också. Och sin fetträdsla traderade hon till oss barn när hon fick oss sen. Det var väl inte farligt kanske, men det var ju så äckligt! Och som barn blev jag och brorsan ständigt tillsagda att skära bort och slänga bort allt vad fettränder heter.
Så kan det också gå för en femtiotalist.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#4 Intressant. Det var ju norskt margarin vi hade också, oftast. Varje gång vi åkte för att hälsa på släkten, så hade vi bilen full med norskt mjöl, socker och margarin hem igen. Nej, kanske inte varje gång, för vi åkte ofta. Men allt norskt är ju av bästa kvalitet (enligt min mamma, då, röd-vit-blå in i själen) så jag kan inte tänka mig att det smakade illa. 
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Grattis! Det är ju så mycket godare med riktig mat också. 
#5 - Norge har mycket bra mat, helt klart, men margarin, vare sig det nu är norskt eller inte, är ingenting för invärtes bruk. Hade min mor inte blivit betuttad i den där klasskompisens bror, kanske hon hade haft ett sundare förhållande till fett allmänt.
Min mor har annars överlag ett mycket sunt förhållande till livsmedel och matlagning. Jag skulle inte ha ägnat LCHF en gnutta uppmärksamhet om hon hade varit den enda som hade bestämt över vad jag ska stoppa i mig.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Intressant! Jag kommer också ihåg att man skulle köpa mjöl och margarin i Norge. Som jag minns hade vi både smör och margarin hemma, men margarinet användes mest till bakning.
Jag kommer förresten ihåg en suck från min pappa: "Jäntan äter ju bara sovel!" Det blev dyrt… Nu äter jag också mest bara sovel!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
men vad jag kommer ihåg som är född 1952 så fanns inte chips, ostbågar eller något annat mer än just sött godis. läsk och cocacola blev det bara möjligtvis på söndagen och då fick jag dela en 33 cl cocacola med mina 2 syskon
så det blev inte mer än en knapp dl per person. Det feta på julskinka har jag svårt för fortfararande - förlåt lchf
för det hade mamma o pappa betalat för också sa min mamma och då blev det till att bre på tjockt med senap för att det skulle kunna slinka ner… ja, det var andra tider då och frågan är - var det bättre förr?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Läsk VARJE söndag?! Jag fick en sockerdricka på julafton - en hel, för mig själv - det var årets höjdpunkt! (Det är vääldigt nära "När jag var liten bodde jag i ett hål i motorvägen" eller hur Monty Python nu uttrycker det…)
Men chips/ostbågar kommer jag inte heller ihåg. Popcorn fanns, dvs torkade majskorn i plåtburk. När vi skulle titta på Hylands hörna hällde jag olja i botten på en stor kastrull, hällde på majskornen och värmde för fulla muggar. Det poppade för fullt, och lyfte man på locket för tidigt hade man popcorn i hela köket.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#10 jag sa inte varje söndag, möjligtvis på söndagar - är en viss skillnad, eller hur?
sedan kommer jag också ihåg dessa popcorn, och jisses vad mamma blev arg när vi hade sotat ner hela hennes fina rostfria gryta, som väl var gick att få ren och det fick vi ungar göra förståss…
LatMask då är vi 2 i alla fall, fast min far lever än och har nyligen flyttat hem till mig, våra hundar är jättesura på den där gubben som käkar upp allt gott vi andra brukade lämna
Min mamma kunde dock inte laga mat, men käre far försökte hjälpa mig trots att det var långt mellan oss. Sånna där lättprodukter kommer inte in här hos oss.
/Désirée
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Mmm, Gullvi, i mitt skåp står det en simpel aluminiumkastrull, den ser lite skrabbig ut p g a alllt poppandet, men nu är den min!
Désirée, kul att höra om din stronga gamla pappa! Måste dock erkänna att min pappa var allra bäst på pannkaka…

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag dricker nu sedan 2 år kaffe med grädde hemma….de senaste 20 åren har jag druckit med mjölk och t.om. minimjölk.
När slutade cafeér och restauranger servera grädde? Endast på en Ålandsbåt har jag hittat det…..fast på "lattefik" kanske de har spraygrädde bakom disk att be om ?
Har arbetat inom äldreomsorgen tidigare och de boende fick alltid grädde i kaffet…….jag var lite avis! (..jag bantade ju!
)
Serveras det fortfarande grädde på äldreboenden eller ska de också "banta" nufötiden?
Aliki det äldreboende jag besökte<senast serverade kaffegrädde till kaffet.
Minns att far köpte en liten elgrill som jag fick släpa med mig hem till mamma, med stränga order att köpa bra kött som karré och entrecote och grilla och jag skulle absolut göra eget kryddsmör att ha till och gärna lite sallad. Obs näe han sa aldrig potatis 
/Désirée
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Kul att höra om era upplevelser!
Jag börjar fundera: Inte var det väl samtidigt som fettskräcken kom och kolhydratboomen etablerades? Som jag minns det var kolhydraterna först och light-köret kom senare.
Jag minns det som att kolhydrater - framför allt denna APTRISTA potatis - haussades, helt enkelt p g a ren ekonomi, det var helt enkelt billigare än kött och fisk, och därför skulle det ätas i större mängd.
Sommaren -72 "lärde" jag mig att dricka mellanmjölk, hade alltid druckit 3 %-ig tidigare. Måste erkänna att jag sen dess hållit fast vid den. Ett glas varje morgon funkar bra för min relativt liberala LCHF-stil.
Men lightprodukter i mängd kom väl på 90-talet?
Potatisens intåg i vår svenska kosthållning ligger rätt långt tillbaka i tiden - i alla fall 1800-talet - men precis som du säger berodde dess segertåg på att den var just billig. Vad beträffar lightprodukterna så dök de upp någon gång i slutet på 1960-talet eller början av 1970-talet.
Min sambo drack i många år lättmjölk, men när vi flyttade hit fick jag igenom att vi skulle köpa mellanmjölk och nu köper vi 3% mjölk och gammaldags mjölk. Så ofta är en stegvis tillvänjning bra 
/Désirée
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Var det så tidigt lightprodukterna dök upp? Där ser man…
Apropå potatis, så är jag uppfödd på den ohyggligt tråkiga mandelpotatisen - kokt, dag ut och dag in -då är den inte rolig, kan jag lova, särskilt inte i april-maj…Först i vuxen ålder, när jag upptäckte att man kan piffa till potatis med fett, som t ex i potatisgratäng, blev jag ett fan.
Om man skulle laga till årets potatisgratäng på valborgsmässoafton, som förra året? Vill minnas att jag blev ganska besviken då… Såå gott var det inte…
När lightprodukterna kom - beror väl på vad man menar med lightprodukter. Lättmjölk var ju faktistk fetare än skummjölk (0,5 resp 0,3 procent). Mager ost och mager korv o dyl minns jag inte att det fanns på 60-70-talen.
Mandelpotatis…det var det inte ofta jag fick, och vad gott det var! Jag gillade den (och bra annan potatis) precis som den var, utan smör.
All potatis blir väl sämre framåt våren.
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
# 14 Jag lagar mat på ett äldreboende. För två år sedan fick vi order uppifrån att sluta med matlagningsgrädde och ha vispgrädde och vatten. Anledning? pengar. Enda lättprodukten vi har är (tyvärr) lättmajonnäs, för den är äggfri. Annars har jag och kollegan valt Bregott (portionsförpackningar till smörgåsen. Ja sen har vi L&L för utbudet, tror Bregott väljs till 97%) äkta vispgrädde. Vi har små pyramidformade kaffegrädde (12%) och till efterrätt serverar vi gräddklick till kräm osv.
Hos oss är det mer personalen som är fettskrämd än de boende som är 75-99 år.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
1988-90 ungefär togs 3%-mjölk bort helt i skolorna kommer jag ihåg. Det var livsmedelsverket som i praktiken beordrade det.