Att acceptera
Jag försöker lära mig att acceptera, hela vägen in, att jag inte kan äta kolhydrater. Egentligen är kolhydrater inte helt rätt ord för jag kan äta lite grönsaker utan några problem. Kolhydrater som spannmål, socker, rotfrukt, frukt och även vissa e-nummer och kemikalier som läggs i processad mat är sådant jag inte kan äta. För mig handlar det om flera olika orsaker till att jag inte kan äta kolhydrater. För att min kropp mår dåligt av det och för att det strider mot mina principer.
Jag får sällan några akuta reaktioner om jag äter sådan mat, även om jag kan få ont i magen eller må lite illa av vissa saker. Det som händer är att jag får sämre motståndskraft och alltså lättare bli sjuk, jag går upp i vikt, jag får domningar i händerna, svullen mage, hosta, jag blir oroligare, mindre fokuserad, får humörsvängningar, jag orkar mindre, och det framkallar mitt beroende. Det finns andra problem också, men inte lika tydliga.
Mina principer handlar om att jag vill äta mat som är bra för miljön och för kroppen. Och monogrödor (där en enda gröda odlas på stora arealer och inte tillåter mångfald som naturen behöver och mår bra av) som ska forslas runt hela jorden är knappast bra för miljön. Frukt som odlas på andra sidan jorden och besprutas med gift kan inte heller vara nyttigt för varken mig eller naturen. Jag vill äta mat som är en naturlig del av kretsloppet.
Det finns många hinder, jag är själv ett av de stora hindren. För att jag inte helt har accepterat det faktum att jag inte kan, för att jag blir påverkad av vad andra tycker, för att jag har ett beroende som gör att jag har svårt att hela tiden utsättas för lockelser. Om jag bodde för mig själv, långt ute i skogen, långt från alla snabbköp , restauranger, TV-reklam, middagsbjudningar och utan tillgång till annat än bra mat då skulle det vara lättare. Mycket lättare. Då skulle jag kunna handskas med mig själv utan att hela tiden utsättas för sådant som gör att jag snubblar. Andra hinder är sådant som tillgänglighet och ekonomi. Lättare hinder men ändock hinder.
Jag hoppas på att hitta kraften i mig själv så att jag fullt ut äter sådant jag mår bra av och så att jag blir så självklar i det att jag inte har problem med att bemöta andra människor som ifrågasätter mitt sätt att äta.
Det är därför jag skriver det här 
Bra skrivet och jag känner igen mig i mycket!
Det som är bra med detta forum är ju att vi kan stötta och peppa varandra och hjälpas åt att stå emot frestelser och äta bra mat på ett bra sätt.
Pepp, pepp!
Ja verkligen bra formulerat, mycket som jag också tänkt på och den där stugan i skogen har jag med letat efter…
Bra skrivet och så sant, passar för de flesta här inne.
Att det skall vara så svårt att acceptera, jag hittar ofta ursäkter för att kunna avvika med något som inte alls är bra för mig.
Det skall bli intressant att läsa vad andra har för erfarenheter och råd angående detta.
Ja, Kan inte annat än att hålla med! Jag har också lite krig i min hjärna.. men när andra säger till mig att jag kommer bli sjuk för att jag inte äter potatis så svarar jag -Om jag börjar må dåligt så ska jag äta potatis! Jag har funderat mycket kring maten i många år.. har ju ätit GI under 6-7 år innan. och att ta bort kolhydraterna helt var inte ett helt lätt steg.
Men jag har funderat… och jag kan min historia. Jag kommer från ett jägarsläkte, kött och fisk har varit basfödan i många generationer i min släkt. Det ska fortsättningsvis vara min basföda också.
Vad det gäller grönsaker så försöker jag hålla mig till det som är närproducerat i möjligaste mån. det går inte alltid men man får liksom acceptera vissa saker, som att jordgubbar inte växer i sverige på vintern.
Ekonomin… Jag måste säga att vi lägger mindre pengar på vår matkasse nu än innan… det är ju så mycket vi inte behöver ha hemma längre.
Frestelserna har liksom tynat bort. jag är mätt nu. mättare och smalare än jag varit på många år.. Varför skulle jag då vilja stoppa något som motverkar detta i min mun.
Har precis börjat läsa boken sockerbomben… på de första sidorna står det att det tar 14 dagar att bli av med sockerberoende.. sen måste man ju förändra sitt beteende också.
Kämpa på! Vill du så kan du!
Styrkan kommer om man inte känner sig som ett offer, utan att det är MITT val….
#5 så sant,
# 5 Tack! Jag känner mig nog oftast inte som ett offer, men visst kommer den känslan över mig ibland. Bra att tänka på!
#4 Jag borde nog läsa Sockerbomben. Bra att veta att det rent kroppsligt kan ta 14 dagar att bli av med beroendet.
Hur gör ni andra som har accepterat det här fullt ut?
#7 Just när det gäller dina principer om närproducerat, kretslopp etc som jag instämmer med så har jag delat in min kost i olika kategorier:
Basföda: Sånt som jag äter varje dag, kött, ägg, mjölkprodukter, lök, kål etc försöker jag så mycket som möjligt välja ekologiskt och närproducerat. Icas svenska gräsbeteskött tycker jag är jättebra. Äta utifrån säsong och jag ska försöka bli bättre på att ta vara på sommarens grönsaker och bär genom att frysa in, göra inläggningar, mos etc.
Vardagslyx: Kaffe, te, kryddor etc. Långväga varor men som inte är färskvaror. Försöker välja rättvisemärkt och eko om det finns. Från Systemet blir det t ex europeiska eko-viner.
Lyxvaror: Frukt och grönsaker och andra färskvaror som fraktats långt som jag äter väldigt sällan.
På det här sättet är det lättare att acceptera de olika delarna i min kost. Det mesta är "bra" men en mindre del är det kanske inte men det känns okej ändå.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Mycket bra skrivet och tänkt!
Det är bra att skriva ner sådana här tankar så man kan gå tillbaka och läsa om modet sviktar 
Har själv haft tankar på att bo mer ensligt, långt från snabbköp och restauranger men gör också så gott jag kan. Det största problemet är just olika bjudningar, kalas osv och tyvärr, mitt jobbiga sockerberoende.
Lycka till!!
Bra skrivet!
Jag är såååååå trött på att hela tiden försvara mig och att ha taggarna utåt.
Varför äter du så?
Hur länge då?
Man måste äta av alla ämnen?
Man blir sjuk om man inte äter kolhydrater?
Är det en 10 veckors diet?
Du kommer snart ledsna?
För en gångs skull kan du väl ta en bit…det dör du inte av?
Vad är det för hokus pokus?
Bara detta får mig att avstå ännu mer från kollisar….ni ska nog få se……..
Så nåt bra är det kanske ändå med alla kommentarer
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Mycket bra skrivet! Jag kan inte heller äta de kolhydrater jag åt förut utan att få problem. I mitt fall främst förstoppning och förkylningar. Och jag skulle också vilja bo i en ensligt belägen stuga! Men man får göra så gott man kan. Försöka att köpa ekologiskt och grödor efter säsong. Veta att man stöttar de ekologiska lantbruken, försöka återvinna så mycket man kan, slänga så lite mat som möjligt.
Vem som helst får ifrågasätta varför jag äter som jag gör (även om de aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta en allergiker eller vegetarian) men ingen annan har egentligen någon talan. JAG VET BÄST!
Egentligen är det ju rätt hemskt att vi är flera som funderat på att bosätta oss ensligt för att klara av omgivningen i det här.
Jag fick frågan i går - orkar du hålla på med det där fortfarande? Och då, för första gången, svarade jag:
Jag har inget val.
Det var rätt skönt.
#8 Det var bra tänkt!
Starta ny diskussion