Man blir inte fet av fett. Människan är inte en maskin, det är hormoner som styr hur mycket fett som lagras in i kroppen. Kolhydrater i mängder rubbar hormonbalansen och gör att man går upp i vikt.

Du lider av tillfälliga övergångsbesvär, helt normalt.

Jo, det är svårt att bryta dessa tankemönster vi växt upp med, att fett är farligt och att man ska äta så lite som möjligt av detta. Det verkar ju gå åt rätt håll för dig, så det kanske funkar…

Jag är då betydligt oroligare över fettet som sitter på min mage.

Sen så blir du inte fet av fett, bara om du äter för mycket.. och mig veterligen finns det ingen vettig anledning att äta mer än man behöver och kroppen brukar reglera det med hunger/mättnad.

Det är altså fettets andel av ditt energibehov som skall vara högt.. inte mängden på tallriken.

#4 Man kan inte bli fet av fett oavsett hur mycket man äter av det, det är alltid andra saker som är orsaken, stress, sömnbrist, för mycket kolhydrater, mediciner etc..

Mnjae.. det där har vi nog delade meningar om.. det mesta går.. om man lägger manken till och kör över kroppens signaler.

Annars håller jag med dig, man måste alltid sätta in det hela i ett större samanhang och ta hänsyn till individens situation, hälsa och sociala kontext.

#6 Till skillnad från dig så har jag testat själv. Jag tröck i mig så mycket fett som jag orkade inte gick jag upp i vikt. Kroppstemperaturen ökar och man får fettdiarré, men upp i vikt går man inte.

Du kan prova själv men jag rekommenderar det inte. Kött och så mycket bearnäs man orkar äta utan att kräkas. Inga grönsaker så att kolhydraterna inte ska kunna påverka vikten. Gör man rätt och äter under 1 gram kolhydrater så går det inte att gå upp i vikt såvida man inte rubbar hormonivåerna på annat sätt. Så försök att lägga dig tidigt och sov mycket, ta ledigt från arbetet gör inget stressande. Jag låg i sängen i veckor hela dagarna gick endast upp för att  laga mat, toalettbesök och för att duscha.

Ok, då ska jag inte oroa mig utan köra på som jag gjort hitills.

Nog för att jag har testat.. mest av dumhet/snålhet då (kan inte slänga mat).. men det enda det leder till är att jag blir kräkmätt och kan inte få i mig en matbit mer på ett dygn, äter tillomed mindre nästa dag.

Tror ni trådskaparen bara trycker i sig fett kött och bea?

Äter jag för mycket "normal LCHF" går jag upp i vikt.

#9 Gick du upp i vikt när du åt så strikt och mycket?

#10 När påstod jag att hon gjorde det? Jag sa bara att fettet aldrig är orsaken att man går upp i vikt.

Jag gick ner MER i vikt ju mer fett jag åt när jag började med LCHF.

Hade jag ätit lite för mycket kolhydrater någon dag, proppade jag i mig lite extra fett så att fördelningen ändå blev okej. (Även om det totala kaloriintaget blev lite överdrivet…)

Fick jag inte i mig så mycket fett under några dagar, stod jag däremot still i vikt. Så för mig betyder mycket fett = gå ner i vikt.

Om det är omöjligt eller ej att gå upp i vikt av enbart fett och protein ska jag låta vara osagt, men i praktiken är det i varje fall väldigt svårt. Och fett mättar, så du behöver inte äta enorma mängder. Bara så att du är nöjd.

#12 Det går att gå upp i vikt även om bara äter kött och protein, men det är inte fettet som är orsaken. Är man stressad så rubbar man hormonbalansen och man går upp i vikt, samma sak med vissa mediciner, det är dock inte fettets fel.

Den som står ut kan prova att äta endast smör (inget annat), så mycket man orkar, varje dag i en hel vecka och vara helt inaktiv och avstressad. Vikten kommer inte öka.

#13 Sant, jag har själv märkt att stress och sömn påverkar en hel del.

#13

Och vilka studier baserar du ett sådant uttalande på? Erfarenhet räcker inte om du vill ha trovärdighet. Att fettet bara "försvinner" sålänge som man inte stressar, äter kolhydrater m.m, etc. finns det mig veterligen inget som helst dokumenterat om.

Det är precis sådana här uttalanden som gör att jag inte direkt vill förknippas med beteckningen LCHF när man promt kläcker ur sig saker som bara är anekdotiska.

Nu väntar jag ivrigt på fortsatt utveckling av dessa tankegångar/erfarenheter.

Det som händer då jag äter strikt, är att jag äter färre måltider.

Och jag undviker helst att äta mig kräkmätt, det är iallafall inget kul att gå omkring illamående stor del av dagen.

Sen är jag inte alls främande för att det fungerar lite olika för olika personer.

En del kan säkert fä en ökad ämnesomsättning/termogenes av högre energiintag och det kan tillomed för någon innebära ökad muskeltillväxt.

Tex i Nyströms skräpmatsstudie, blev det olika utfall inom testgruppen, en fick en fantastisk muskeltillväxt, några gick inte upp alls i vikt, andra gjorde det, en fick avbryta på grund av sämre levervärden, ingen fick träna under tiden.

De fick alla äta extra mycket mat, mest från MCDonalds då vad jag förstår.

http://health.howstuffworks.com/human-body/cells-tissues/fat-cell2.htm

The conversion of carbohydrates or protein into fat is 10 times less efficient than simply storing fat in a fat cell, but the body can do it. If you have 100 extra calories in fat (about 11 grams) floating in your bloodstream, fat cells can store it using only 2.5 calories of energy. On the other hand, if you have 100 extra calories in glucose (about 25 grams) floating in your bloodstream, it takes 23 calories of energy to convert the glucose into fat and then store it. Given a choice, a fat cell will grab the fat and store it rather than the carbohydrates because fat is so much easier to store.

+

http://www.suite101.com/content/why-does-a-low-carb-diet-plan-stop-working-a235181

Fat Storage Low Carb Diet Misunderstandings

Many low carb dieters believe they cannot store dietary fat on a low carb diet without high insulin levels, that low insulin always creates a favorable environment for fatty acid mobilization and utilization. However, fat storage and mobilization are accomplished quite differently.

When fats are eaten, Acylation Stimulating Protein, or ASP, rises significantly. This rise does not occur from glucose. Elevated ASP levels are independent of insulin and cause all dietary fats not immediately needed for fuel to be stored in fat cells. This is opposite to the way insulin stays unchanged from eating fats and rises from glucose levels.

Forumtråd om ämnet

Metabolic response of Acylation Stimulating Protein to an oral fat load.

In this study, a competitive ELISA assay for ASP has been developed using immunospecific polyclonal antibodies, and ASP levels have been measured in seven normal subjects. Following an oral fat load, a sustained significant increase in ASP occurs, whereas after an oral glucose load, ASP levels do not change significantly.

Acylation stimulating protein (ASP) is a hormone produced by adipocytes and is of importance for the storage of energy as fat

Ursäkta spammandet.. Och ja, som du säger i #17 så blir det olika resultat för alla människor det är ju därför som vissa kan "äta vad som helst" utan att bli överviktiga medans andra får kämpa livet ut. Det är inte bara kolhydraterna som spelar roll utan även ens livsstil, gener, motion, sömn etc.

Att bara ta bort kolhydraterna och tro att man kan vakna upp som Arnold Schwarzenegger dagen efter är inte så troligt.

Missunderstanding ASP!

ASP är inget problem, det är en del av kroppens normala reglering och fördelning av fett, det är spärren av fettlagren som är problemet och den därmed underdimensionerade fettoxidationsförmågan som blir följden av lång tids höga insulinnivåer.

ASP triggas bara av Kylomikroner, dessa tranporterar bara långa fettsyror med mer än 12 kol och det sker via Lymfsystemet som lämnar ut dem i hålvenen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kylomikron

ASP stimulerar Lipoproteinlipas i fettcellerna som tar upp fettet och kylomicronerna går till levern där de bryts ner

Fettoxidationen stängs alldrig av utan det är överkottet som lagras.

Egentligen kan man säga att när vi äter fyller vi på lagren och sen äter vi ur lagren resten av tiden.

Kroppen har flera mekanismer för att lagra måltidens energi, så även fett, vi har alltid en viss mängd insulin i blodet, och om det kniper kan kropen göra fett av glukos och aminosyror via DNL.

" ASP production is stimulated only by chylomicrons, which are relatively short-lived, allowing a limited amount of dietary fat to be stored, while the rest is made available as energy. In principle, you could get fat by eating enough fat, but in practice it would probably be very difficult. You would have to force yourself to eat even though you felt extremely full, and continue to do so over a long time period. Not impossible, but definitely an uphill battle against a whole host of hormonal and nervous control systems, very much the analog of trying to lose weight on a low-fat/high-carbohydrate diet. "

http://sparkofreason.blogspot.com/2008/06/swift-kick-in-asp.html

Precis, och min poäng var att man visst kan bli överviktig även om man är lugn som en filbunke, sover och gör allt rätt. Sedan om man jobbar mot sina hormoner eller inte är inte relevant för då ska man inte säga att det är omöjligt bara för systemet i teorin inte tillåter det. Frågan är ju också hur komplext vårt mättnadssystem egentligen är? Bara för att insulinet är lågt så finns det ingen garanti för att kroppen tycker att fett ska lämna cellen, eller? Det finns ju hormon som styr detta med, dock är jag inte så påläst om dessa.

För övrigt så är den röda tråden för low-carb insulinet men sedan har vi ju en hel drös andra hormon + eventuellt icke upptäckta hormon som styr och ställer i kroppen. Att bara titta på en nämnare i det stora hela kanske är anledningen till att alla inte går ner i vikt, alla blir trots allt inte normalviktiga trots att man äter strikt, då bör man se över helheten och inte bara noja över X gram kolhydrater (om man nu är rädd för insulinet så kanske man skulle dra ner radikalt på sin proteinkonsumption också.. )

Om kroppen ska vara evolutionärt smart och klara långa tider utan mat så känns det konstigt att man inte skulle lagra all form av överskottsenergi med eller utan kolhydrater/insulin. Om inte annat skulle ju de som inte åt "sommarcarbsen" på stenåldern dö av svält bara för att fettet och proteinet inte lagrades om man åt för mycket av det.

http://www.vrp.com/weight-management/leptin-and-weight-loss-the-hormonal-key-to-fat-reduction-and-heart-health

Understanding Leptin
At first glance, leptin can seem like a confusing and contradictory hormone. Leptin suppresses food intake8 and increases thermogenesis9 and metabolic rate.10 Evidence also exists that leptin can mimic some of insulin's actions. Accordingly, leptin increases glucose uptake in skeletal muscle and brown adipose tissue in vivo11-12, and normalizes blood glucose levels in diabetic rats.13

Consequently, one would think that it would be desirable to increase leptin levels.

However, in most overweight people, leptin levels are actually excessively high due to leptin resistance, a process similar to the concept of insulin resistance.

To understand why this is so, we must look at the way a normal weight body is designed to communicate. The process begins when the brain notes the amount of leptin secreted by fat cells. If the brain determines these leptin levels are normal, it shuts off the signal to store extra calories as fat. The body no longer feels like eating because the brain, with the help of leptin, has given the full signal.

When our hunter/gatherer ancestors experienced decreased food supply, calories stored as fat were broken down and used as fuel. This caused leptin levels to decline and metabolism to decrease to adjust to the decreased food supply. When food supply once again increased, so too did leptin levels. Once the hunter/gatherer humans had replenished their reserves, leptin signaled our ancestors to stop eating.

In today's society, however, food surrounds us and overeating is common. This disrupts the hormonal signals in our bodies. Eventually leptin receptors become desensitized to leptin's effects. Once a person becomes leptin resistant, the body has a difficult time transporting leptin past the blood brain barrier to the hypothalamus where it is needed to send satiety signals. Even though blood levels of leptin may be excessively high, brain levels are insufficiently low, resulting in food cravings and weight gain. The brain believes the body is in a famished state and tells it to continue to store fat.

In addition, circadian changes of blood leptin level in non-obese people are more significant than these changes in obese people.14 Because leptin inhibits cortisol, if leptin is highest first thing in the morning (when it should be at its lowest levels), it may inhibit cortisol production at a time when cortisol is needed to feel awake and energized.15

Leptin levels tend to rise as we age, one possible reason why individuals under 30 have an easier time losing weight gained than people who are in their 40s and beyond. Furthermore, estrogen deficiency is related to a rise in leptin, offering a potential explanation for why women gain weight more easily after menopause.16

_________________

Finns det något som säger att låga insulinnivåer hjälper/fixar leptinresistens? Det vore intressant att läsa om då jag gissar att många (inkl. jag själv..) har lite problem med att känna av hunger rätt från leptinsignalerna. Och om hjärnan inte snappar upp dem så spelar det ju ingen roll hur lite insulin man har, kroppen kommer inte släppa på fettet iallafall, eller?

JAUS (#5)

Man kan inte bli fet av fett oavsett hur mycket man äter av det, det är alltid andra saker som är orsaken, stress, sömnbrist, för mycket kolhydrater, mediciner etc..

Kan man egentligen säga så? De flesta äter inte 0 g kolhydrater utan mer. Om vi antar att Stina äter ca 25 g kolhydrater om dagen för att hon trivs med den nivån, och så äter hon massor av fett (tillsätter extra när hon kommer åt) - och går inte ner i vikt utan sakta upp istället.

Men är verkligen fettet alltid oskyldigt? Det är väl snarare kombinationen av fettet (kalorierna) och kolhydraterna som är boven i dramat. För inte blir man fet av att äta ens 100 g kolhydrater per dag om det är det enda man äter.

Jag skulle kunna göra ett test och äta enbart 200 g kolhydrater per dag och inget annat. Jag är 100 % säker på att jag skulle gå ner i vikt rätt bra. Kan jag då dra slutsatsen att "man kan inte bli fet på 200 g kolhydrater per dag eller mindre" och ge rådet att när man står still i vikt på lchf så behöver man inte oroa sig för kolhydraterna utan gärna öka dem till 200 g?

Sen är det förstås olika från person till person. Att du inte kan gå upp i vikt med strikt lchf behöver inte innebära att alla fungerar som du. Jag tycker det verkar vanligt med människor på forumet som inte går ner trots att de äter mycket strikt. Att skylla på stress kan man ju göra - men det vet vi ju inte. Det blir bara ett antagande. (Och jag tror inte riktigt på att den förklaringen är så vanlig.)

Så kort sagt: när någon har problem med att gå ner i vikt med lchf så tycker inte jag man behöver dra till med extrema råd och säga att fett kan man äta obegränsat av. Det beror ju helt och hållet på hur mycket kolhydrater personen vill ha i sin kost samt hur just hon fungerar. För vissa fungerar det utmärkt att minska ner på fettet lite (inte tillsätta extra utan nöja sig med fullfeta produkter) men ändå äta en ganska liberal mängd kolhydrater. Alla vill och behöver inte nolla sina kolhydrater - och kolhydraterna är inte en sjukdom som nödvändigtvis ska bort. Man kan lika gärna avstå från en del av fettet om det passar en bättre. Och då kan man säga att överskott av fett i kosten är förklaringen till viktuppgång för en del.

Erik Zepp mfl.

Äter man enbart fett är det omöjligt att gå upp i vikt.

Det krävs glukos eller åtminstone protein för att processen att lagra fettsyror ska gå igång.

Utan det är det bara med ren energiförbrukning i cellerna eller genom att helt enkelt forsla det genom kroppen vi blir av med det.

Som bekant är det aldrig så i realiteten eftersom vi alltid åtminstone äter lite protein om det nu inte är så att vi av nån anledning blivit inlåsta på en smörfabrik

Leptin är det hormon som mest tydligt reglerar aptiten även om en handfull andra spelar med i symfonin i varierande grad.

Vad som verkar påverka hur leptinresponsen blir i kroppen är bla tillgången på kortisol vilket är vårt långtidsstresshormon.

Vad som påverkar kortisolet är förutom kolhydraterna i kosten även hur vi mår sover tränar eventuella infektioner etc etc.

Det är minsann ingen enkel soppa att rota i det här med samspelet av hormoner

Håller definitivt med om att bara titta på insulin är en grov förenkling av verkligheten

#24

Fast det finns fortfarande inget stöd för att det faktiskt är omöjligt att gå upp i vikt av enbart fett. Om jag hade trott på det skulle jag gladerligen lägga mig i sängen en vecka och äta två kilo smör om dagen för att se vad som hände. Bara för det i teorin borde fungera betyder det ju inte att det gör det i praktikten. Sedan så äter ingen noll gram kolhydrater/protein och kommer alltid ha ett litet insulinpåslag, utöver detta tillkommer stress, sömn, motion och annat.

Sedan så tror jag att fler skulle få bättre resultat om man inte bara kollade på insulinet som ensam bov för viktuppgång/nedgång. Har man t.ex. insulin och leptinresistens så spelar det inte så stor roll om man bara fixar den förstnämnda, då fettcellerna och hjärnan inte komminucerar ordentligt. Och som du sa med kortisol så kan det vara bra att t.ex. stressa mindre vilket ofta spelar större roll än att ta bort fem gram kolhydrater när man ser till helheten.

Jag känner viss oro, men inte på det sätt du menar.

Jag satt mig nämligen och räknade lite på omega-6/omega-3. Om man som jag inte använde oljor i nån större utsträckning innan kostomläggningen, eller för all del om man åt extremt fettsnålt, är risken stor att man har en betydligt sämre kvot mellan o-6 och o-3 nu än man hade innan.

Detta om man äter fett fläskkött och kyckling som båda är katastrofala i det avseendet. Tack och lov har vi City Gross nu som har mycket fett nötkött till bra pris (nej, jag är inte aktieägare, jag bara gillar dem!). Men fläsk är ju så himla gott, så hur ska man kunna avstå helt? Kyckling äter jag själv bara undantagsvis och då Bosarps, har man tur kanske den är lite bättre, men det är nog tveksamt. Men äter man mycket fläsk/bacon och kycklinglår, då kan kvoten se riktigt illa ut. Speciellt fläsk då eftersom kyckling trots allt inte innehåller så mycket fett i jämförelse.

Använde man oljor/margarin innan, då blir det nog för de flesta en förbättring även om inte så stor som man gärna tror.

Förresten har äggula en kvot på drygt 6. Ekologiska ägg är något sämre. Bara det. Och så lite bacon och majonnäs på det så får man käka en jäkla massa makrill för att uppväga.

Är man lika rädd för ASP som för insulin går det bra att byta ut stora delar av sitt fettintag till Cocosfett, olivolja och sådant som inte transporteras via Kylomicroner!

Antagligen därför man kan bli illamående av för mycket cocosfett, det lagras inte undan lika lätt, det går direkt till levern för att där omvandlas till energi.

Tack för er respons!

Jag fortsätter skriva i denna tråd så slipper jag öppna en till….

Jag har inte gett er så mycket bakgrund om mig själv då jag är ny här sedan ca 4 veckor, dags nu kanske??

Tjej, 46, 159, startvikt 67,8, vikt idag 67,3! Är "mullig", har som yngre varit smal och liten och nätt, har "smygökat" i vikt sedan 40 år fyllda kan man väl säga. Viktresan……25 år/50 kg, 30/53 kg, 35/58kg, 40/61…….så jag är ju inte superöverviktig men trivs inte alls med att öka hela tiden och nu vill jag verkligen ta tag i det hela. Har som de flesta varit med i VV, de gångerna har jag gått ner i vikt men gått upp igen…förstås! Innan starten med LCHF så åt jag inte särskilt onyttigt utan helt vanlig traditionell husmanskost såsom tex potatis och biffar, fisk, köttfärssås etc….sällan pizza tex, MEN mycket godis och sötsaker! Kunde inte gå i en affär utan att köpa godis, även om jag inte för stunden var sugen…gärna något gott fika bröd etc, alltså helt klart sockerberoende. Så, jag vill gärna tro att jag ska gå ner i vikt nu när jag ändrat på min mat hållning men ännu händer det väldigt lite, knappt något. Ja, jag vet att det tar tid för vissa och att andra inte ens går ner, men jag vill så gärna se att det funkar, få en pusch framåt s a s….

Jag motionerar inte vilket jag borde…men jag bor på gård med hästar och får och rör på mig om dagarna i och med det, jobbar på terminal och går och lyfter paket på jobbet hela passet så jag rör på mig där med. Är stark med muskler men noll kondis

Hur har det gått för mig sedan starten då??

Jo, ingen riktig viktnedgång, ner till 66.0 i mitten av förra veckan men upp igen, några cm på magen. Har inga problem med hunger, förra veckan väldigt matt och orkeslös, yr och lite illamående. Bättre nu!

Jag trodde nog att det skulle hända mer med tanke på att jag vräkte i mig såna mängder sötsaker innan och nu har jag endast käkat någon mindre bit mörk choklad då och då.

Oj, detta blev långt…..vad ville jag då, ha,ha, det har jag faktiskt glömt…men..

Har någon nåt tips hur jag kan få en liten skjuts framåt? Tror jag behöver få se något resultat snart så jag inte lessnar!

Tack till er som orkar läsa! Vill någon läsa lite om min gård och mina djur så gå gärna in på min hemsida www.vessentorpruss.n.nu

Vilket trevlig läsning och vilken härlig bild!

#29: det är inte speciellt enkelt att gå ned i viky, oavsett metod, det händer liksom inte bara sådär på en höft. Viktnedgång kräver ett visst engagemang, och ofta är inte kroppen sådär jätteintresserad…till en början iafall.

Känner igen mig exakt! Från strl 34 till 40-42, inte speciellt kul! Förmodligen är det STOR stress och sömnsvårigheter som byggt denna (inte speciellt vackra) kropp under årens lopp. Nu har jag taggat ner, personlig utvecklings kurs och omläggning av kosten till LCHF. Har börjat inse att man ska vara här och nu och inte där man varit eller kommer att vara!

Vi forsätter väl på den inslagna vägen!

P.S Fina djur Du har D.S

Tack ska ni ha!

Det finns andra mekanismer än insulin för fettinlagring.

Man kan visst gå upp när man äter strikt, men man kanske måste utsträcka sitt försök över tid lte mera. Jag åt bara lite grönt, typ under 10 g kolhydrater, i början och jag gick upp. Jag glupade i mig fett, fick inte nog. Total viktuppgång på det sättet rörde sig nog om ungefär 5 kg på sådär ett halvår. Jag tappade inte ens vattenkilona som de flesta släpper i början. Tror att det kanke kan finnas en skillnad där som gör att folk reagerar lite olika.

Min personliga erfarenhet: man kan gå upp, men högst måttligt i förhållande till hur mycket man äter. I mitt fall spelar graden av "strikthet" ingen roll heller. Jag reagerar ungefär likadant på strikt som på moderat (~50 g) lowcarb om  jag svullar, men skillnaden är att jag går ner lättare på mer kolhydrater, antagligen därför att jag blir mätt på mindre när jag äter så. Pä striktare lowcarb lyckades jag inte gå ner någonting alls. Kartan man ritat stämmer kankse för många, men inte för alla. Bara att acceptera.

Det enda det handlar om är att man ska äta regelbundet och varierat men framför allt att röra på sig! Det finns inga jävla mirakel piller eller skumma mat dieter som tar en månad så är man smal. Utan att ändra inställningen när det gäller mat och motion. Jag har gått och läst till hälsocoach och vet vad jag pratar om. Det finns dok "piller och pulver" som hjälper dig på vägen men som sakt inga mirakel piller.

Jag har nu följt LCHF i snart 8 veckor, det har inte gått så bra. I början gick det hyfsat men sen såg jag inget skillnad, förutom att kilona ökat trots jag äter enligt lchf, men har fått undvika mejeriprodukter, ost, nötter och bär eftersom det triggar upp mig. Det känns jobbigt att undvika dem. Äter istället mer ägg, bacon och grönsaker. Men skulle vilja kunna äta mer varierat och jag tränar en del, vet att det kanske inte är så nödvändigt men jag mår så bra av det.

Ska mäta mig imorgon, men känner mig inte smalare och kläderna sitter inte lösare. Jag är så ledsen och besviken, börjar ge upp detta här och äter lite mer kolhydrater, men har inga problem med att undvika pasta, ris och sådana mat, och tänker tillåta mig att äta lite morötter & potatis under helger samt 1 frukt per dag.
  Det enda som har hjälpt mig är att sötsuget inte är lika jobbig MEN jag är inte tillräckligt mätt och äter nästan lika ofta som förut, kan ibland hoppa över fm och em mellanmål. Om jag hoppar över eftermiddagens mellanmål pga inte hungrig, så blir jag ännu mer hungrigare senare på kvällen efter när jag ätit middag.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Ni säger att det tar tid, men jag börjar verkligen tveka på det här. Jag äter som en häst, men ändå inte tillräckligt mätt…. Jag har alltid ätit nyttigt och fettsnålt men nu har jag börjat äta fett och det gjorde min make rätt chockad..

När jag började, så vägde jag 56,5 kg men nu 58 och jag fasar för att närma mig 60 till min 157 cm långa längd. Vill ju gärna väga minst 55 kg.

Kanske fel tråd, men kände att jag behöver skriva av mig…….

#36

Det handlar om resan, inte målet. Kan du inte leva med resan så spelar målet ingen roll. Mår du bra av maten? ja/nej? Om inte, vad får dig att må bättre? mer/mindre kolhydrater? Funkar kaloriräkning för dig? ja/nej? Ställ frågor och svara på dem, gör förändringar utifrån detta.

Dock undrar jag varför siffran 55 är så viktig, kroppskompsitionen är betydligt viktigare än siffran på vågen. Tappar du 5 kg muskler för att uppnå målet så kommer du kanske må bättre vågmässigt men inte kroppsmässigt.

#37. Ja, där har du en bra fråga, varför jag vill väga 55 kg.. Jag är så fixerad vid siffror och var så fin då jag vägde det, MEN jag styrketränade inte så seriöst som nu, så kanske därför. Men det är så svårt och strunta i siffrorna. Jag får lita på måtten, men tycker att jag ofta är svullen så att man inte ser resultatet.

Jag mår bra av maten, ja, men saknar mejeriprodukter, nötter och bär. Frukt är ju också god. Det känns ju inte kul att inte kunna äta dem, jag triggas bara att äta mer. Vad jag vill få ut ur det här är att känna mig mätt och inte behöva äta flera gånger per dag.

Mitt ansikte ser ganska runt ut nu, lite mer än förut så det känns inte lika motiverande längre. Samt så tyvärr räknar/väger jag inte maten, har inte tid och lust med det. Blir bara stressad och så fokuserad att jag blir fixerad av maten, det vill inte jag. Men vet ungefär hur mycket det är, har ju mätt en period förut och började med LCHF för att kunna njuta utan att behöva väga/räkna. Jag försöker äta en portion och lagom mycket…

Tjiwi!

Du har såna "snutt gurkor" till hästar!!!

Bar att öppna dörren och gå ut och titta på dom borde få dig att tycka att några kilo i vikt skulle kunna kvitta!

Jag bara skojar men dom är vekligen rara.

Erik har nog tyvärr rätt man måste fråga sig själv….

Och för min del är svaret ändå att det blir inte bättre av godis!!!

Ja minskar i mått men hade ökat i vikt i måndags men efter ganska mycket muskel aktivitet….

Så jag hoppas ändå.

Fråga dig?

P.s Jag har också en "snutt gurka"han heter Kungen och är kallblods travare d.s.

#38

Det är lätt hänt, vi vill ofta uppnå vissa siffror som då skulle få oss att må bättre (jag satte själv 80-85 som mål men jag har stagnerat runt 90-95 för att det ändå känns rätt bra nu.) Om vågen är ett problem så försök att undvika den och fokusera på vad du kan äta som får dig att må bra.

I övrigt, håll dig lite fysiskt aktiv, stressa lite, umgås med folk, ha intressen, sov bra, ha ett roligt jobb och se varje dag som en ny möjlighet. Jag är säker på att det är mycket som spelar roll för välmående och man bör jobba på helheten och inte bara kosten (att lägga mycket fokus på en del av sitt liv och strunta i resten kan göra att du får motsatt effekt = viktuppgång..)

Sedan när man är nära sin målvikt så tar det väldigt lång tid för  att se resultaten (det är lättare när man har 20kg+ att bli av med..) vilket gör det ännu viktigare att leva i nuet och försöka se helheten med sitt liv (inte bara vikten.)

När det gäller förbud av vissa varor så fungerar det sällan (förbud mot godis, kakor, läsk, cigaretter m.m. är dock bra..) men om du vill ha en frukt ibland eller äta mejerier så gör det. Att undvika dessa för att nolla kolhydraterna kan sätta mer stress på din kropp (mentalt och fysiskt) vilket man inte kan associera med en trevlig "resa".

Med detta superfilosofiska inlägget så lyckönskar jag dig med din fortsatta resa och fortsätt kämpa! (skapa gärna en tråd där du skriver av dig om du önskar..)

#40, det var bra inlägg du skrev! Jag är superstressad av mig, nu lite extra pga det här nya metoden, viktökningen och tänker ständigt på vad andra säger om att jag äter så här spec. min släkt…

Jag tränar en hel del, har svårt för att minska på det och blir stressad av det, men samtidigt gillar jag att träna. Måste tänka på mig själv och försöka träna enbart 3-4 gånger och sedan promenera de resterande dagarna med hunden… Låter det OK?

Ligga i soffan, det är vad jag behöver göra, abslout! Men jag blir bara rastlös och stressad av det. Jag sover ca 7 timmar per natt och sover jättegott! Något positivt måste jag ju komma med ;)

Ja, jag unnar mig lite extra genom att äta goda ostar, äter mejeriprodukter och lite ovanjordsgrönsaker medan andra njuter av sötsaker, jag har inget behov/stor sug av dem, kanske bara vid festliga/högtidliga tillfällen, men vi får se om jag klarar mig bra under påsken. Får äta extra ägg, perfekt ju :)

Jaa, känns lite nervöst inför måttmätningen imorgon :(
Ja, får skapa ett nytt tråd sen om jag känner för det ;)

#35 Jag vet mycket väl att det inte finns mirakelpiller….då hade det inte funnits överviktiga människor…..

#39 Tack!! Dom är underbara!!

Jo, det blir inte bättre med godis…är faktiskt inte särskilt sugen heller längre och det trodde jag skulle ta tid att komma över. Tycker jag håller mig mätt på detta och så särskilt svårt är det inte. Dock måste jag inhandla en hushållsvåg…….jo, jag äger ingen, faktiskt…sant….så jag kan använda mig av minmat(heter det så?) Var inne där men det var lite svårt att fylla i då allt skulle anges i gram…jag fyllde i på ett ung vad jag uppskattade min dag till och det låg helt ok då…..

Jag VET att det kan ta TID, men jag skulle gärna få den där lilla kicken av att se att det händer något!