Blev visst dubbla inlägg, väljer att svara i denna.

Du kan ju påpeka för dina vänner att lågkolhydratskost inte är en bantningskur utan en viktnormaliserande kost, en livssti som för väldigt många för med sig många fördelar, och vikten är bara en av dem.

Strunta annars i vad dina vänner tycker om saken och kör på med lågkolhydratkost du bara om du känner för det!

Jag känner verkligen igen mig, särskilt de där med att inte äta lagom av normal mat. Min familj har alltid skrattat åt mig "haha värst va du va hungrig?" "oj har du inte fått nån mat idag?" för att jag alltid äter extrema mängder. Tar nån fram bröd kan jag lätt äta 10 mackor, vissa får inte ens ner så mycket bröd! Jag kan lätt äta mer än min 90-kilospojkvän (jag väger 50). Tyvärr kan jag hetsäta en hel del även på LCHF, men de gör inte så mycket. Blir ju mycket nyttigare i alla fall att kränga extrema mängder tonfisksallad haha^^

min LCHF-blogg

@ LCHF-tina: Jag kan också överäta på LCHF tyvärr… Fast skillnaden är att det i alla fall finns en nivå då jag blir nöjd även om det innebär en större mängd mat än de flesta får ner. När jag är så mätt att jag inte får ner en bit till är jag i alla fall inte sugen på sött vilket jag hade varit om jag gjort detsamma på pasta!

"Det måste bara finnas något genetiskt" Jo, visst är det så! Något som en del människor föds med - socker/kolhydrat-känslighet.

Rekommenderar varmt boken "Sockerbomben - Bli fri från ditt sockerberoende" (finns nu i en ny upplaga) - där orsaken till det här du upplever beskrivs på ett mycket bra sätt och mycket annat som är värdefull information för den som är socker/kolhydrat-känslig.

Rekommenderar också sajten  "Beroenden i fokus, Vi som är sockerberoende"

och här på sajten "Vi som är beroende", näst längst ner i kolumnen till vänster.

Jag fick ett uppvaknande för några veckor sedan när jag kom hem full och blev jättesugen på en kaka (min sambo har alltid kakor i skafferiet..). Den kakan blev mitt första fusk på typ 3 månader. Efter andra tuggan så fick jag världens jävla hjärtklappning, det var verkligen jätteobehagligt! Har fuskat några gånger när jag varit full och ätit något färdigmacka påväg hem från stan och så, men då har jag inte känt någonting. Men så kompakt ihoptryckta kolhydrater klarade min kropp tydligen inte av längre. Efter det har det inte blivit några fler kakor, och kommer inte bli heller! Att min kropp reagerade som den gjorde på sockret var ju bara ett bevis för att jag gör rätt

Innan jag slutade med kolhydrater så kunde jag äta hur mycket som helst och aldrig bli mätt, vare sig i hjärnan eller i magen. Det är ju skitjobbigt att tvinga sig själv att sluta äta även fast det känns som att man måste ha mer. Nu när jag nollar kolhydraterna så har mitt sug efter mer nästan försvunnit och jag nöjer mig med mycket mindre portioner. Men så fort jag får i mig t.ex. grädde eller något annat som triggar sötsug hos mig så kan jag äta hur mycket som helst.. Så jag ser helt enkelt till att inte ha något sånt hemma längre!

@ MissCTRL: Ja, visst är det jobbigt att tvinga sig själv att sluta äta när kroppen signalerar något helt annat. Jag har under långa perioder bantat och med hjälp av ren viljestyrka kunnat begränsa mitt matintag. Men vem orkar leva så i längden? Nu ska jag verkligen försöka leva så som jag tror är rätt och så som jag tror får mig att må bäst, dvs LCHF. Det är bara så svårt när folk i allmänhet fortfarande tror att man måste ha en massa kolhydrater och har svårt att acceptera att man gör ett annat val!