#0: Hej, och välkommen hit för det första.

Nu frågar du ju redan "frälsta" visserligen, men självklart tycker jag att LCHF kan vara något för dig!

Låter för det första som om din kropp och hjärna lider av akut fettbrist, bra fetter alltså. Det kan göra sockerklådan än värre än vad den annars skulle ha varit.

Tycker också att även om du börjar så sakteliga med LCHF, så vore det antagligen en god idé att skaffa dig lite kunskaper om vad du ger dig in i och främst varifrån du kommer… Tänker alltid på Bittens bok "Sockerbomben", den borde du läsa för att förstå mekanismerna bakom ett beroende.

Läs sedan runt här och kolla i LCHF-foldern på startsidan. Ett bra hjälpmedel är också att starta en egen, personlig tråd där du skriver av dig både med och motgångar, ställer frågor osv. Sedan om du använder den här eller ordnar en annan, ny tråd, det spelar ju mindre roll- men det är ett tips ivarjefall.

Jag minns första gången jag började med LCHF, 27 juli 2006. Efter en djävulsk vecka lättade dimman i hjärnan och en otrolig lättnad spred sig i hela kroppen, ett stort lugn helt enkelt. Hoppas du också kan hitta dit- att vara välmotiverad och förberedd, både praktiskt och kunskapsmässigt, underlättar mycket. Lycka till!

#1: Tack så mycket för ditt långa svar =).

Jag har läst Sockerbomben och har lånat hem en hög med böcker om LCHF. Mycket är ju inriktat mot viktnedgång och även om jag gärna går tillbaka till min normalvikt är jag inte överviktig, men jag tror att du har rätt i att det allra bästa är att läsa in sig så mkt som möjligt så att man vet båda var man börjar och vart man är på väg.

Jag har i alla fall kokat ägg nu på kvällen och lagt in i kylen, så att jag inte kan skylla på tidsbrist när jag slänger fram havregrynen och geggar ihop dem med fil direkt på morgonen innan jag kutar iväg till gymmet för att hinna springa innan skolan börjar. Men blotta tanken på att inte få äta choklad på kvällen… det är som om en röst skriker "DU KLARAR DET ALDRIG!" inuti huvudet, som om choklad är en nödvändighet för min överlevnad. Men jag börjar mer och mer inse att jag måste göra ett aktivt val här och fråga mig själv om den där chokladkakan är värd sömnbrist, magproblem, huvudvärk och ett liv som kretsar kring mat…

Oj, du har det verkligen jobbigt! Hur länge har du haft ätstörning? Går du i terapi? (jag tänkte med tanke på att du verkar medicinera..) Om inte så skulle det ju nog vara jättebra om du kunde få stöd av någon.

Kanske en långsammare anpassning till lchf skulle passa dig bättre, du behöver inte börja tvärt utan kan trappa ner på chokladen och grynerna.. byta ut till bra mat som mättar och ger dig stabilt blodsocker så du slipper suget.

Själv äter jag nästan alltid en ruta choklad på kvällen, men då är det mörk choklad med minst 70% kakao men är man sockerberoende så kanske inte det funkar att äta choklad överhuvudtaget.

Läs på om lchf överlag och se om du hittar trådar här på iFokus med liknande problematik så kanske ni kan stöta varandra.

Hoppas det löser sig för dig!

#3: Tack för ditt svar :). Jag ska absolut läsa på mer så att jag har mer kunskap att falla tillbaka på.

Jag har gått i terapi i många år. Min sjukdomshistoria är lång med inslag av självmordsförsök och självskadebeteende i tonåren, men idag är jag en åtminstone utåt sett normalfungerande kvinna i 25-årsåldern.

Jag tycker väldigt mycket om kött, ägg och mjölkprodukter, men gryn och choklad är utan tvekan min version av "skräpmat". Andra struntar i matlagning för att köpa hamburgare eller kebab medan jag öser en halvliter rågflingor i en skål och häller mjölk över. Det är som det mesta i mitt liv - det ska gå fort, inte behöva eftertanke, inte kräva någonting. Men jag vet ju innerst inne att jag inte mår bra av det i längden.

hej BabySugarR! Jag känner igen mig en del i de du skriver, jag har haft ett enormt kolhydratberoende hela mitt liv och har ätit mängder med socker (dock utan att gå upp i vikt) men däremot fått allergier, förkylningar, depressioner, halsfluss varannan månad, eksem (listan kan göras väldigt lång!!!) med socker menar jag liksom du gryn, flingor, även BRÖD osv.

Jag tycker att vi "vältränade" hade de extra svårt eftersom vårt beroende inte syns, vi ska unna oss en massa bara för att vi tränar, och om vi är smala ska vi absolut ta en kaka till. De enda som hjälper är total avhållsamhet om man är så sockerberoende som du faktiskt verkar vara, kolla den här bloggen: Gunilla om Vitt begär

hon har massa tips till sockerberoende som är hur bra som helst! För det första tror jag verkligen att LCHF är helt rätt för dig, de finns så himla mycket god mat som inte är kolhydrater och dessutom kommer de göra underverk med träningen (bättre att springa, lättare att bygga muskler osv) Jag tror att du behöver träffa andra i din situation, de finns massa föreningar för hetsätare och sockerberoende.

För min del så behövde jag verkligen inse att jag va hetsätare och att jag skadade mig själv och min kropp när jag hetsåt. Jag trodde först att jag hetsåt för att de va så himla gott med choklad eller mackor, men sen insåg jag att de måste finnas bakomliggande anledningar. Jag gick i terapi och i takt med att en massa andra problem försvann försvann även hetsätande, jag kan fortfarande hetsäta men det är sällan! Jag vet vad som triggar mig, de visste jag inte innan.

När jag slutade med socker så började jag tvärt på en "ketodiet" som jag hittade på en blogg, den gick ut på att hålla sig under 20g kolhydrater per dygn och sen mäta ketoner med stickor från apoteket. Jag tyckte att de va kul och de blev en sport att hålla sig under 20g, plötsligt kunde jag ju inte vräka i mig bröd till exempel. Därefter kom jag i kontakt med LCHF, och sen läste jag om mer och mer hälsofördelar. Nu är jag helkonverterad!

-inget hetsätande

-inga allergier

-inga förkylningar/halsfluss

-INGEN KARIES!!!!

-ingen mjölksyra när jag tränar!

-perfekt hy!!! starka naglar, starkt hår (bleker iofs sönder de)

- större bröst haha^^

osv osv.

Nu blev de en helt roman här och jag har virrat bort mig… lycka till i alla fall, hoppas att det går bra!!!

Min LCHF-blogg

#5: Vad glad jag blir av ditt inlägg! Jag känner så väl igen mig i "Ta en kaka till". Jag har förvisso gått upp i vikt, men har fortfarande BMI under 20, så är det någon på släktfesten som blir uppmanad att ta den sista tårtbiten eller välja den största sockerkaksbiten så är det jag…

Jag ska läsa, läsa, läsa och sen sörja. För sörja inser jag att jag måste göra, att det kommer bli otroligt tufft att lämna min "trygghet" för någonting jag inte är säker på. För oavsett hur dåligt jag mår av mitt beteende så vet jag vad jag kan förvänta mig och ibland känns det nästan skönt att "straffa" sig själv med hetsätning, illamående och magknip. Lite "Haha, där fick du ditt äckel".

Stort tack för ditt uppmuntrande inlägg. Det ger mig dessutom hopp om att min löpträning (tränar inför flera millopp nästa år och har riktigt bra kondition i dagsläget) inte behöver gå helt åt helskotta om jag skippar min överdos av gröt, gryn och choklad för en kolhydratsnål kost.

Var bara förberedd på att din träning kan- behöver inte, men kan- gå ganska trögt de första veckorna, så du inte ger upp för att du är rädd att du inte kommer att kunna träna som tidigare. För mig tog det två månader innan jag kunde löpträna som innan, och därifrån blev det bara bättre sedan.

#7: Just nu ligger jag fortfarande i grundträning, jag brukar inte påbörja specifik träning förrän i april, maj eftersom jag inte ska tävla under våren. Jag ska verkligen försöka härda ut och sänka tempot om det är nödvändigt. Kan det på något sätt vara farligt för kroppen att träna högintensivt på en mkt låg andel kolhydrater (under 20 gram/dag cirka)?

BabySugar! Välkommen hit. Ser ut som att du redan har startat din officiella tråd.

Håller med övriga skribenter att du borde börja med att läsa "Sockerbomben", den kommer att ge dig många aha-upplevelser. Även en bock som heter "Hjärnkoll på vikten" som förklarar vad som händer i hjärnan när du äter socker.

Du ska se att det kommer att gå bra det här. Börja med att ta en dag i taget. Som en annan vis kvinna skrev i en tråd i förra veckan: "tänk inte på att du aldrig mer ska äta choklad, tänk istället att JUST IDAG ska du inte äta choklad"

Det finns flera "sockerjunkies" här på forumet, jag är övertygad om att du kommer att få massor av hjälp från dem.

Tack för att du delade med dig så öppenhjärtigt av ditt liv!

Välkommen hit, Baby!

Jag tror som alla andra som svarat: LCHF är absolut något för dig. Riktig, näringsrik mat gör att sockersuget försvinner. Det var en riktig aha-upplevelse för mig första gången jag hade en kaka framför nosen och INTE VAR INTRESSERAD. Det är en fantastisk känsla!

Bra att du har kokat ägg som förberedelse för morgonens stress. Det "svåraste" med den här kosten är att man behöver planera maten lite, inte bara rycka åt sig en macka i förbifarten.

Oj - jag inser när jag läser din berättelse o flera andras härinne - att jag inte har en susning vad sådant pass sockerberoende är. Själv tål jag inte socker för viktens skull o kroppen har förrutom vikten protesterat med ett sjutusan till högt Blodtryck, men det där vansinniga sockersuget har jag bara haft i ett par perioder i livet då jag var tvungen att slänga i mig choklad varje dag, men det är ändå en västanfläkt jämfört med vad du går igenom.

Du kommer ha några svåra veckor framför dig p.g.a. omställningsbesvären, men när du tagit dig igenom dessa veckorna kommer det gå mycket lättare. Så även om det känns tufft så här i början så ge inte upp - för det blir bättre - mycket bättre sedan. Om du måste ha mat snabbt så är som sagt var det alltid bra att ha kokta ägg i kylskåpet, se också alltid till att ha bacon hemma så att du snabbt o lätt kan göra dig en måltid när hungern o suget sätter in. Om du gillar tonfisk så se till att ha några burkar hemma. Lite skalade räkor i frysen o majonnäs i kylskåpet, så kan du snabbt slänga ihop något.

Lär dig att när du lagar mat så skall du göra "storkok" o släng sedan in ett antal portioner i frysen. Då finns där alltid lagad mat hemma som du snabbt kan slänga in i micron o värma upp när du kommer hem o är jättehungrig o kanske ska iväg igen. Oavsett vad jag lagar idag så ser jag alltid till att göra mer än vad jag o familjen äter, så att jag har en portion som jag snabbt kan värma upp. Jag är nämligen inte så väldigt glad för att laga mat jämnt o ständigt, men om jag ser till att det alltid finns 3-4 olika sorters rätter i frysen o kanske 2-3 portioner av varje sort, så har man ett bra snabbförråd att ta av. Att laga mat till varje mål skulle nämligen aldrig funka för mig o att ha något så man kan mota ollle i grind är superviktigt. Var också beredd på i början är hungern enorm o man blir grinig när man blir så superhungrig. Hungern lägger sig dock efterhand, men det tar olika lång tid för olika människor.

Lycka till!

#8: Det kan knappast vara farligt på nåt sätt, men du kan ha svårt att orka, det tar ett tag innan kroppen ställer om sig till fettdrift, men när den väl gjort det kommer du att orka mer än på kolhydratdrift

Och om du håller ut så kommer du att uppleva den dag då du tittar på godis och chokladhyllan i butiken och konstaterar Näe! jag vill inte ha nåt sånt där

Hur går det för dig, BabySugarRush??