Bra tankar!

Håller med!

Pepp!

Jag tror helt enkelt inte att folk kan komma ihåg precis allt som ens vänner äter och därför glömmer bort. Visst, en del fattar inte och frågar gång på gång "ska du inte bara ta en kaka iallafall" och de är väl dom värsta.

Annars är det bara och fortsätta att tacka nej.

Visst stämmer det!

Men sen kan det (av vissa, kanske mer av kollegor/ytliga bekanta än av vänner) ses som lite hotfullt tror jag. Att jag äter "nyttigt" och faktiskt försöker avstå den där kakan. Den som inte kan motstå blir då egentligen avundsjuk på att man är så duktig och vill se en misslyckas, för då framstår man inte som bättre/duktigare än någon annan. Att man inte ses som "en i gänget" om man inte äter kakan? Om man dessutom har ett sockersug man tampas med så kanske det ÄR svårt att stå emot trugandet?

Jag säger inte att det alltid är sant för alla. Men det skulle kunna vara så i vissa situationer och för vissa personer.

Håller med ovanstående, sedan är det psykologiskt för tänk om du lyckas med något som andra har kämpat starkt för och misslyckats med? hujedamej, när jag slutade röka för 17½ år sedan, blev mina vänner så generösa med att bjuda på cigg nu när jag inte hade några misstriktad välvilja vill jag påstå….

Tänkvärt inlägg.

Jag ser dock några andra orsaker som gör det svårt att säga nej ibland. I lunchrestaurangen är det inga problem att lämna bort de värsta kolhydratbomberna men det är en annan sak att vara bjuden till någon. För det första upplever jag det som att vara till besvär att vägra äta kolhydrater i mat/kakor som någon bjuder på. Jag vet själv hur det känns om ansträngt sig för att göra nånting riktigt gott att bjuda på och folk inte ens vill smaka. Det har hänt mig ett antal gånger, bl.a. en gång när jag i Sverige skulle bjuda på karelska piroger åt andra utbytesstuderanden, och vid ett annat tillfälle mjöd. Det känns tråkigt när folk med förutfattade meningar dissar det man ansträngt sig för att laga, helt enkelt.

Hur säger man annars nej till en mormor som i 60 års tid bakat bröd regelbundet, och vill bjuda på kakor öch bröd varje gång man är på besök? Man är ju inte så ofta på besök som man skulle vilja så de vill förstås bjuda på allt gott de bara har att bjuda på när man är där (bröd, småkakor, glass mm). Känns fel att dissa det hon som 80-åring med diverse krämpor bakat med mycket möda och stort besvär. Dock har jag börjat tala med henne så där försiktigt om att de borde minska på kolhydraterna, inte på fettet.

Har nån ansträngt sig för att bjuda på nåt gott så kan jag inte tacka nej då det känns fel att göra det, men jag kan välja att äta lite mindre. Vill nån bjuda på en öl på krogen tackar jag dock naturligtvis nej. Inga problem med det.

I vårt samhälle är det avsevärt mer accepterat att äta mycket socker och kolhydrater än att äta mycket fett. Så kommer det vara ännu i många år fruktar jag. Frukt och fullkornsbröd är ju enligt många också ju det hälsosammaste som finns…

Fast man dissar ju inte pga förutfattade meningar. Det handlar ju om att man inte "tål" det. Jag känner igen tankegångarna fast jag tänker inte riktigt så, i alla fall när jag själv är värdinna. Jag anstränger mig för att ta reda på och tillmötesgå de behov/allergier/önskemål som finns. Om jag skulle missa något så ser jag det som ett misslyckande av mig som värdinna! Och jag skulle anstränga mig för att hitta något som passar den personen.

När jag t ex ordnar mat till släkten så har jag att ta hänsyn till olika allergier och önskemål som: glutenintolerant, lchf, fettsnålt, gillar inte choklad, laktosintolerant, gillar inte fisk, med mera. Och det är inga problem för mig! Inte skulle jag ta illa upp om jag råkat glömma och gjort en chokladefterrätt, för att personen som inte gillar choklad inte äter av den! Nej då skulle jag snarare förebrå mig själv att jag glömde och leta fram bär i frysen, eller nåt liknande. För mig är det viktigt att alla trivs, inte att de ska äta för att göra mig glad.

Men den äldre generationen har andra sätt att tänka kring mat har jag märkt. Där är det ofta en annan kultur och tänk omkring att man ska äta för att uppskatta värdinnan.

#8 - Ja, det stämmer förstås det du säger och jag tänker likadant då jag står som värd. Men jag vill förstås bli uppskattad som värd lika mycket som att jag vill att alla ska trivas och vara nöjda med det som bjuds. Jag uppskattar förstås om folk vill anstränga sig för att uppfylla mina önskemål, och som värd vill jag gärna göra detsamma för mina gäster.

Ett problem är som jag ser det att lchf ju ännu är ganska okänt och långt ifrån lika socialt accepterat som att vara t.ex. vegetarian. Ingen som är rejält fettskrämd bjuder väl på mat som jag vill äta, tror jag. Den maten är ju troligtvis totalt tvärtemot allt som har ansetts hälsosamt på senare tid.

Sen tycker jag det är lite fel att blanda ihop dessa koster med allergier. Att vara vegetarian, vegan eller LCHF:are har nog oftare att göra med personliga val än att vara direkt intolerant eller allergisk mot nåt. Långt ifrån alltid förstås (exv. diabetiker och folk som får diverse besvärande symptom av också små mängder kolhydrater), men för mig personligen är det så.

#9 Ja lchf som begrepp är inte så känt. Men man behöver ju inte enbart använda begreppet. Beskriv i enkla drag, ge en broschyr t ex. De flesta är nog intresserade i alla fall. Sen är det ju en annan sak om rejält fettskrämda skulle fnysa åt det och vägra servera mat som du kan äta men då får de väl också ta att du inte äter? Men jag tror också att man själv får se till att vara förutseende, förvarna och beskriva.

Njae, jag tycker faktiskt inte att det är helt fel. Även om jag förstår din poäng. En nötallergi kan ju vara direkt livshotande och det är förstås inte detta. Men om jag t ex är "nykter" sockerberoende så kan en sockrad sås (inte ovanligt att använda socker i en sås till en huvudrätt för smakens skull) t ex få mig att trilla över kanten och falla in i mitt beroende igen, vilket kan ge långtgående konsekvenser.

Bra tankar, LCHF-Tina! :)

Själv var jag på födelsedagsfest i helgen och där blev vi bjudna på (laktos o glutenfri) köttgryta, som serverades med klyftpotatis och pasta, samt en stor härlig skål med grönsallad.

Och det var ingen som höjde på ögonbrynen för att jag bara tog köttgryta och sallad. Fast att ingen mer i sällskapet än min sambo vet om att jag äter enligt lchf.

Till efterrätt var det sen vispad grädde, glass och konserverade päron o persikor och kaffe. Jag tog en rejäl klick med grädde i skålen o en liten päronbit, samt en kopp kaffe med vispad grädde i. Tyckte jag kunde unna mig den där päronhalvan, eftersom jag har varit så duktig i hela två veckor och dessutom visste med mig att jag skulle ut o gå en riktig långpromenad idag. Och nu i veckan som ligger framför mig, kommer  jag åter igen hålla mig enbart efter en strikt lchf-kost. Ha ha.. tills nästa födelsedagskalas stundar…  :)

Försökte förklara för min sambos syster jag var hos i lördags på fest, att jag kör med lchf och hur det funkar. Men hon bara fnös åt mig, tills jag berättade för henne att jag gick ner 25 kg på ett år 2009 - 2010, då jag åt helt efter lchf. Sen började jag slarva med kosten under semestern o motionerade mindre… så nu har jag bestämt mig igen att börja med lchf och fortsätta med det. För jag mådde så mycket bättre både fysiskt och psykiskt, när jag kunde avstå från söta saker och dessutom var fjäderlätt enligt min mening och i bra kondition.
Min sambos syster kommenterade mig inte så mycket mer sen.

Så nu nästa helg kommer jag fullständigt strunta i vad de andra säger om vad jag äter o inte äter. Jag kan ju inte äta sötsaker varje helg, eftersom alla i min släkt fyller tätt i både februari o mars.

Ävaddå, blir folk sura på en för att man säger att "nej tack, jag vill inte ha nåt - jag har just ätit"? Nej! Det är en fullt godtagbar anledning. Folk får faktiskt ha överseende med om man inte vill stoppa i sig nåt - oavsett man tycker det är äckligt, man mår dåligt av det eller för att man då av outgrundlig anledning skulle göra det för att jävlas… det får folk faktiskt ta.

Tycker du har helt rätt Tina att dela med dig av dina tankar för att peppa folk om de tycker det är ett problem. Själv är jag konsekvent med vad jag inte äter - nu har jag visserligen ett "legitimt" skäl, nämligen att jag får ont i magen av de flesta kolhydraterpga trolig IBS, men jag hade vägrat lik förbannat, även om det uppfattats som oartigt - och mina vänner minns det oftast och har förståelse för det. Däremot brukar jag äta kolhydratsfattig mat jag eg inte gillar - typ svamp… jag är verkligen inte kräsen men svamp äter jag aldrig "frivilligt" - om det bjuds, för att väga upp. Men man ska inte sätta andras åsikter i vägen för sitt eget välmående, för det får ingen att må bättre i längden. Stå på er kolhydratsvägrare!

Klockrent inlägg Tina. Kudos till dig!