Bra tråd! Har själv funderingar kring detta.

Det känns ju som om det borde vara omöjligt att gå UPP i vikt om man lever på strikt fakir och under 1000 kcal om dagen och dessutom tränar.. Dock skulle det nog inte funka att leva så i längden. Tråkigt liv om inte annat!

Hoppas det finns någon som kan svara på detta! :)

#1 ja precis, det känns ju som en omöjlighet att gå upp i vikt då ändå läser jag om folk som har hypotyreos och står still/går upp i vikt hur lite de än äter hur kan de funka? Vad får kroppen sin energi ifrån då? Kan kroppen stänga av hur mycket som helst? Vad är minimiförbränningen för en vuxen person? Hur kan de helt enkelt vara omöjligt att gå ner?

Tja.. Jag gick upp 20 kg på 3-4 månader trots att jag åt sedvanlig LCHF som fått mig att gå ner i vikt. Det är inga problem att gå upp mycket i vikt trots att det sker utan överätande (till och med mindre ätande, eftersom jag tappade en del matlust samtidigt) och med LCHF. Bli bara sjuk på rätt sätt så går det.

Om man skall gå ner på hypo är LCHF en rätt bra förutsättning. Jag åt bara Levaxin när jag började med LCHF, och det var det enda som hjälpte trots att det inte fanns något överätande innan. Men det gick långsamt. En annan faktor är att många inte är tillräckligt behandlade på bara Levaxin, och för dessa behövs medicin som är svår att få i Sverige.

Jo har man problem med ämnesomsättningen så får man en lägre basalmetabolism och det går åt mindre energi.

Så långt allt klart.. däremot så är det inte funktionellt att leva på allt för låg ämnesomsättning och balansera detta med mindre mat.. finns inget som direkt säger att all annan näring får ett proportionerligt lägre behov.

Med mindre mat kan man antagligen få näringsbrist.

Sen så är det väl ingen höjdare när hela livet går i ultrarapid?

zepp: känns det som att hela livet går i ultrarapid med hypotyreos? Men rent teoretiskt, om man plågar sig själv med svältkost borde man väl kunna gå ner i vikt även med hypotyreos? Jag bara undrar om denna sjukdom gör det helt totalt omöjligt att bli av med fett…?

Jag har struma och äter levaxin, förra gången jag åt lchf så gick jag ner 15kg på ca 7 månader och mådde toppen!

Nu är jag tillbaka igen efter graviditet och det går stadigt neråt, -5kg på 1 månad. Så nog går det att gå ner :)
Jag räknar inte kalorier utan äter när jag är hungrig och då enligt vanlig lchf, är inte superstrikt.

#5

Det var väl mer en afforism på allt man kan drabbas av.

http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=5d906ca1-b277-4b54-b054-dc5baac02a39

Med väl behandlad hypotyreos kan man leva som alla andra.

Mina sköldkörtelvärden har legat inom ref.ramar så jag har inte fått medicin men har genom LCHF kunnat småningom få bort de värsta besvären, om man har diabetes 2 och höga insulinnivåer kan det ge hypobesvär också, så för mig fungerar

- undvika goitrogener tex rå kål, växtoljor förutom kokosolja

- äta näringsrikt mat, lever, ägg, fet kött

- undvika sötningsmedel, använder bara fluorfritt tandkräm etc

- äta tillräckligt med protein men inte överdosera fett

- äta två - högst tre mål riktig mat/dag, inga mellanmål

När jag började med LCHF fick jag stopp på viktuppgången men att gå ner tar tid, har gått ner bara 6 kg på två och halv år. Äter dock inte LCHF för viktminskning, var först och främst nöjd att få stopp i uppgång. Men jag går ner sakta utan att hungra samt har blivit av med astma och är diabetiker0.

Orkar inte läsa tråden men tänkte kasta in vad jag märkt.

När jag äter för lite (under ca 1300kcal om dagen) så sänker jag min ämnesomsättning ännu mer. I och med det går jag inte ner i vikt så kalorirestriktion hjälper inte för mig iaf.