*brr* Sushi…  Skulle inte äta sushi.

Alternativ 2: jag skulle se till när jag beställde maten att i förväg ta reda på exakt vad det är som kommer komma ut på tallriken. Helt enkelt upplysa om att jag inte äter mjöl av något slag, inte socker eller honung och att jag vill ha ev. dressing till salladen bredvid. (För att välja själv om jag vill ha den eller ej)

Alternativ 3: Tja.. Återigen, om man vill bli bjuden på "rätt" saker så måste man ge den som ska bjuda rätt förutsättningar. Enklast är att tala om att "detta kan du gärna bjuda på om du vill, då funkar det". Är oftast bäst att ha framförhållning, och att hålla det så kort och enkelt som möjligt- då slipper folk tänka så mycket själva och göra allt invecklat.

Så småningom fattar förhoppningsvis din omgivning vilken konstig prick du är- åtminstone de du umgås ofta med- och ger upp…

Ha, ha!!!!!!!!!!!!!!!

Good Luck!!!!!!!!!!!

De få gånger jag äter ute (snabbmat) försöker jag se till att det är på ett ställe som jag vet serverar något jag kan äta (oftast kör jag på MAX Lowcarb-burgare men även  första bästa pizzeria där jag beställer antingen en kebabtallrik med enbart kebab eller en kebabsallad)

Knepiga situationer minst sagt. Det är snällt attkompisarna anstränger sig för att hitta något bra att bjuda på, de lär sig med tiden, så svårt är det inte att svänga ihop en hemmagjord dippa tex.

För ett tag sen var jag på waynes coffehouse med en vän, efter mycket studerande av deras meny frågade jag vad smoothien innehöll, jag tror det var jordgubbar, hallon och banan, och dessutom lätt-mjölk. Redan vid ordet banan sa jag att det var alldeles för sött för mig, tjejen i kassan försökte förklara att den inte innehööl något socker och att det var lätt-produkter i den men jag svarade kort; sorry, men det är naturligt fruktsocker , och speciellt banan är oerhört sött, tack men tyvärr kan jag intedricka den.

Slutade med att jag fick titta på mdan min vän fikade.

Klarar du att äta små bitar / portioner för att vara social eller tar sockersuget överhanden?

Finns det "ätliga" alternativ på matstället som du kan välja istället? Ställ krav på köket.

Kan du tänka dig att t ex bara dricka (mineral)vatten, umgås och äta dig mätt på något vettigt efter eller innan?

1. Äta sashimi i stället. Det brukar finnas på de flesta sushirestauranger.

2. Leta efter eller be om fräscha grönsaker. Ingen restaurang kan neka dig det utan att tappa ansiktet. Om de måste gömma sina grönsaker under honungsglasyr, erkänner de i ett slag att de har ofräscha råvaror.

3. Avstår det som bjuds.

För att få driva restaurang idag måste man ha en del saker klart för sig, och man kan ta för givet att de som gör det är informerade om att det finns allergiker av alla de slag. En del människor kan inte ens vara i samma rum som det finns jordnötter t.ex. Om en restaurang nekar dig ett hållbart alternativ är det inte en seriös restaurang, och det ska inte du lastas/skämmas för.

Om du vet att du inte mår bra av stärkelsedipp, ska du inte äta det. Bygger din relation till andra människor enbart på din förmåga att goffa i dig chips och dipp är deras vänskap inte så mycket att ha.

Alltså, i allafall här i Stockholm så tycker jag att personalen på de flesta "vanliga" restauranger känner till begreppet "GI". Om jag säger att jag äter enligt GI så brukar det funka bra. Jag brukar be om kokta grönsaker istället för potatis/ris/pasta och lite smör till det.

Blir jag hembjuden till nån så säger jag bara att jag inte äter fikabröd. Frågar dom varför så försöker jag förklara. Oftast blir folk nyfikna och vill veta mer. Fast var försiktig med pekpinnar.

Grönsakerna och dippen skulle i allafall jag äta. Man behöver ju inte goffa åt sig så mycket av dippen, kanske bara en pyttedroppe på t ex varannan grönsak?

När det gäller att bli hembjuden till folk så har jag "lärt" upp hela min omgivning. Äldre människor vill gärna bjuda på något och då har jag "beställt" färska hallon/blåbär och det fungerar jättebra. T o med 82-åriga farmor bjuder på det , trots att hon alltid bakar sju sorters kakor.

Restaurangerna i Sthlm lystrar, precis som KarinJ46 skriver , mycket bra till GI så det kör jag också med och det fungerar överallt.

Sushi kan man ju i nödfall pilla bort riset från och äta upp det som ligger på eller beställa Sashimi. Ibland har jag tagit yakiniku, tunna skivor entrecote och skippat riset. VIsst det är lite sött med såsen men inte hela världen då jag inte är så strikt.

Jag tycker man får lov att vara lite anpassningsbar, strikt hemma och så kompromissa lite i sociala sammanhang. Blir man för rättrogen så tappar folk lusten att förstå vad man pysslar med och det är ju inte målet. Visst, om man blir dålig av vissa saker (jag blir det) så får man hålla hårt på just det och se genom fingrarna med annat och se det i ett större tidsrymd.

#8 precis! "Choose your battles"

#8 Problemet med att säga GI är att man riskerar att få en hög bönor! Men en bra restaurang ska förstå "…men utan potatis/ris/pasta, jag äter inte kolhydrater" och gärna föreslå en extra sallad istället om de har den minsta koll. Och om köttet är panerat borde det framgå tydligt i menyn!

I alla dina situationer skulle jag ha hållit god min och ätit lite grann. Det funkar för mig, men jag har lärt mig att långt ifrån alla kan göra avsteg av den sorten.

Att äta t ex panerad mat går bra, men jag skulle inte äta potatis eller ris till, däremot. Det hade jag lämnat. Sushi har jag aldrig ätit, men när jag har råkat ut för asiatisk mat där allt är ihopblandat har jag helt fräckt petat ur köttbitarna och glatt ätit upp dem och grönsakerna. (Och nej, jag tar INTE flera normalportioner bara för att kunna få mer kött än vad det är tänkt!)

Visserligen kan maten vara indränkt i en söt sås, men det gör inte så mycket för min del. Ris och nudlar lämnar jag det mesta av.

Äppelpaj - jo, en liten sällskapsportion klarar jag, särskilt om någon har ansträngt sig.

Men den egna hälsan är viktigare än de sociala reglerna. Mår man inte bra av ens små avsteg, ska man givetvis låta bli. Då får man försöka förklara det. Nu för tiden har jag alltid en reservplan om jag vet att jag inte kan påverka maten. Ett kokt ägg och lite brie räcker långt.

Lite äppelcidervinäger, 1-2 tsk, i ett glas vatten, kan ta bort sötsug.

#10 Peppar peppar har jag varit lyckligt förskonad från att få bönor på restaurang. Förutom Haricot Vertes som jag äter eftersom jag tycker det är ok för mig. Fast det är klart, man kan ju kanske säga att man inte äter baljväxter?

1# om alla ska äta sushi frågar jag om stället har sashimi, om de inte har sashimi så säger jag att jag inte vill ha någon sushi. Jag säger att jag inte äter ris och att jag inte kan äta svensk sushi där varje stackars fiskbit har 1dl ris fastklibbat på sig, det är för mäktigt och inte särskilt gott heller.

2# Jag frågar innan om det är panering på köttet och om grönsakerna är indränkta i något, jag ber att få "ren" mat, bara kött och grönsaker utan något på eller till. Om jag får in mat som är panerad och honungsglaserade grönsaker så säger jag till servitören att jag inte kan äta detta, skickar tillbaka maten och ber att få den utan socker och stärkelse. Jag är inte rädd för att göra bort mig

3# säger till polaren att ja kan smaka på grönsakerna men att vi kan göra annan dipp av CF eller så, eller så har jag med mig en LCHF-vänlig efterätt och bjuder på istället. Jag tror inte att kompisen blir gladare för att ja äter dippen!

min blogg

Det kan vara klurigt ibland och allt beror på hur strikt man vill/måste vara. Jag råkade ut för en rolig grej, min jobbarkompis åt ost med smör på i smyg för mig innan hon fick reda på att jag äter LCHF!

#15

Visst är det lustigt att det socialt är oacceptablet att äta riktig mat som ost och smör men  helt okej  att slänga i sig en kemisk sammansättning av e-nummer och annat socker såsom smågodis och sånt och att dessutom bjuda andra på det?

#15 

#16: Sant, mycket underligt!

Ja, att äta smör är konstigt, men att käka pulverdiet anses normalt. Hur gick det till?

Jag brukar be om grönsallad utan dressing istället för potatisen. Dressingar är ofta sötade.

Det blir ofta för lite fett men jag bär ju med mig mitt eget förråd! (kroppsfettet alltså, inte i handväskan)

Panering skalar jag av.

Sushi - svårt men skulle nog säga att jag helst äter något annat. Knepigt när man är ny.

När folk frågar vad jag vill fika så brukar jag fråga efter ost. Festliga gånger brie och nötter. Ibland bär och vispad grädde.

Jag gillar en skiva brie med nötter fastklämda. Ser ut som en liten festlig bakelse.

Det är jobbigt att vara ny och ha annorlunda matvanor. Men om man hanterar det som att det är fullt normalt så brukar det gå bra. Jag har testat i skolmatsalen! Ungarna frågar bara ibland om jag inte gillar det ena eller det andra. Nä - säger jag - jag tål det inte så bra. och fortsätter skala fiskpinnarna och äter kinakål till…

Dagar jag vet att jag skall äta ute brukar jag ta lite extra frukost så att jag egentligen inte behöver så mycket till lunch. Då känns det mycket mindre stressigt med maten. Så kan man fösa omkring den på tallriken och bara ibland stoppa lite i munnen!

Lycka till

Vilken tur att jag inte gillar Sushi.

Jag säger bara att tyvärr, jag gillar inte sushi, men vill alla ni andra äta det, så kan jag gå själv någon annanstans. Fråga gärna om tips på nåt ställe med grillmat, ifall du är ny i området och inte hittar. Man måste ju inte äta tillsammans varje dag.

Skulle aldrig äta och betala för något jag inte alls vill ha eller kan äta, och det anser jag inte alls är oartigt av mig.

Vad kul med så många svar! :)

Tack för råd och tips! Det är mycket det här med att man göra många misstag för att lära sig att tänka på allt, haha.

Oftast tycker jag att uteätande går väldigt bra och jag kan vara mindre strikt om det skulle behövas om jag tycker att det är värt det, men ibland råkar man ju ut för att oväntade grejer dyker upp på tallriken..

Jag hade inte hört talas om sahimi innan, det var så längesedan jag åt sushi, men vad kul att höra att det finns ett bättre alternativ än risbollarna.:)

Det är lite lurigt med sushi och sashimi. Sushi är liksom själva riset. Inget annat. Sashimi är den råa fisken som man 'normalt sett' kallar för sushi. En vanlig missuppfattning helt enkelt =)

Aha…mina japanskaskills är numera aningen mer befintliga än förut! :D