Sedan jag var barn har jag fått mig itutat att man måste äta fibrer och att det är bra. Det var en sådan där oomkullrunkelig sanning som att solen går ner i väster och att snö smälter när det är nollgradigt. Jag har nu inte ätit fibrer på tre år, och klarar mig bra ändå. På många sätt är jag dessutom friskare än när jag åt fibrer. Framför allt är magen tyst och lugn.

Det är sådan stor skillnad mellan fibrer och fibrer att forumet knappast räcker till för att utreda det hela!

Förenklat kan man dela in dem i lösliga och olösliga fibrer, ännu enklare kan man säga att olösliga inte har någon funktion än att ta plats i maten och fekalierna.

Lösliga är sådana som ofta kommer med födan typ rotfrukter, grönsaker och frukt, de gör iallafall ingen skada förutom att en del bryts ner i tarmen till gas och korta fettsyror.

Sådana som kommer med naturliga matvaror är sällan av ondo förutom för de med inflamerade tarmar.

Instämmer med Zepps analys. Om det är nyttigt för matsmältningen med lösliga fibrer så får vi i oss dem via grönsaker och kolhydratsfattiga rotfrukter på en LCHF-kost.

Det viktiga är att komma ihåg hur och varför fiber-hyptesen uppstod. Den brittiska marinläkaren T L Cleave hade med övertygande epidemiologiska undersökningar från världens alla hörn påvisat ett starkt samband mellan konsumtionen av raffinerade kolhydrater såsom socker samt vitt mjöl och en rad av våra västerlänska folksjukdomar.

Han kallade sin hypotes för The Saccarine Disease (googla på det så hittar du hela boken på nätet) och menade att dessa folksjukdomar alla orsakades av kolhydrater. Förordet till boken skrevs av Burkitt som dock sen skulle helt vända upp och ned på Cleaves hypotes.

Cleaves hävdade med modernt språkbruk att socker och snabba kolhydrater orsakade västerlänska sjukdomar. Burkitt anpassade teorin till att det bara handlade om brist på fibrer istället för för mycket snabba kolhydrater. Däremed kunde Ancel Keys fettskräck få fullt genomslag och de snabba kolhydraterna frias från misstanke. Ungefär så gick det till.