Ska ett frånfall påverka såhär mycket?
Jag körde strikt i 8 veckor och mådde som en prins. Jag använder stickor eftersom jag tycker att det är funktionella för mig. Efter tre veckor så visade de inget längre och jag blev klar i huvudet etc.
Efter 7 veckor var jag på topp och trodde att det var safe och vräkte i mig en massa på en dag, inget mer (har skrivit om detta tidigare).
Blev jättedålig och har först nu efter tre veckor (!) börjat bli bättre och stickorna börjar minska i intensitet vid avläsning.
Kan man verkligen kastas ur ketosen, mätbart både på stickor och i måendet, som att starta om på noll igen bara genom ett frånfall även om det var ett rejält sådant efter så lång tid i ketondrift?
Betyder detta något? Är jag extremt insulinkänslig eller behövs det längre tid?
Ketoner i urin kan komma och gå så strunta i det. Vill du ha vettig ketonmätning så är det väl blodprov som gäller. Dock finns det inget syfte med detta (lika lite som att mäta blodsocker som icke-diabetiker..) Visst är det kul men frågan är om det är värt att lägga pengar på? Köp hellre ekologiskt kött än "onödiga" teststickor. 

Man åker úr ketos ögonaböj vid avsteg.
Men det är skit samma för det är ändå inte ketosen som gör det.
Och inom ett dygn är man tebaka om man skärper sig.
Ketosen betyder egentligen bara att man äter väldigt lite kolhydrater.. inget annat.
Det som gör det i större utsträckning är det låga kolhydratintaget, vilket tvingar kroppen att uppreglera fettmetabolismen, vilket gör att man lättare får tillgång till fettdepåerna.
Sen så är det så att vissa har tydligen ständiga utslag på stixen medans hos andra så justeras det hela så att inget överskott kissas ut.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Okej, men om vi struntar i stixen. Det var mest en kontrol mot hur jag mådde stämde överrens. Jag blev dålig, yrslig, trött etc. nu i tre veckor p.g.a detta avsteg efter 8 veckor där jag bara ätit ca 20 gram kollisar från grönt.
Finns det någon förklaring till det? Jag äter alltså p.g.a kognitiva problem som blir helt bra när jag ätit LCHF under längre tid men sen skiter det sig tydligen totalt om jag gör ett sånt här avsteg för en längre tid framöver.
Känns ju faktiskt sisodär, skulle vilja veta vad som skapar det.
Är det för att man levt på godis till lunch såpass länge att kroppen reagerar så starkt på det och att det blir som att börja om från början igen?
Viktminskning är alltså totalt ointressant.

För mig tar det åtta dagar från ett kort avsteg tills jag är helt tillbaka på banan när det gäller yrsel, huvudvärk och sug. Ett längre avsteg som en hel helg så tar det uppemot två veckor. Det går lite snabbare om jag lägger in en milslång promenad dagligen efter avsteget.
Min egen högst ovetenskapliga gissning är att det plötsliga kolhydratspåslaget ger vissa endokrina svängningar i kroppen som tar ett tag att balansera. För själva kolhydraterna försvinner ju på några timmar/någon dag.
Norrpojk> det låter mer logiskt. Eftersom jag är extra känslig tar det säkert längre tid för mina symptom att lägga sig