Min väg tillbaka
Jag åt LCHF under nästan hela 2009, gick ner 23-24 kilo tror jag och var tillslut under 70 kilo något jag inte varit sen jag var 17 och PCO:n kom in i mitt liv. I slutet på november 2009 bestämde vi att det kanske var lika bra att skaffa ett barn till och jag blev gravid (eftersom min mens varit som en klocka sen tre veckor in med LCHF) men, det dröjde inte många veckor innan jag märkte att något var fel.
Det var en känsla som jag inte kunde bli av med, jag läste för första gången om fenomenet Missed Abortion (då fostret dör men inte aborteras, kroppen stöter inte ut det avlidna fostret och graviditeten avslutas inte, rent hormonellt) och jag läste allt jag kunde om detta. Jag satt i en och en halvmånad och var övertygad om att det var detta som hade hänt. Trots att jag mådde illa som 17 mer eller mindre dygnet runt. Jag är neurotiskt lagd och därför pratade jag inte direkt om detta, människor tar mig inte riktigt seriöst och jag klandrar inte dom heller egentligen, hur kan man känna något sånt på sig?
Sen kom första blödningen, en liten bara, alla försäkrade mig om att det var normalt. Jag avskyr att ta tid från akutläkare om det inte är jätteviktigt så fine, det är vanligt, jag grät men accepterade. En vecka sedan började det blöda ordentligt. Vi åkte till akuten och fick det bekräftat. Fostret hade förmodligen slutat leva i vecka 6-7 och jag var då i vecka 13.
Min kropp skötte sen missfallet som den borde gjort långt innan, jag slapp skrapning men smärtorna som missfallet innebar var så mycket värre än förlossningsvärkarna. Negativ smärta gör så ont på så många fler vis än rent fysiskt.
Hela 2010 har jag sovit, jag har försökt ta kontroll över den där destruktiva autopiloten som äter fel saker trots att jag en minut innan tänkt att jag _ska_ inte. Jag har varit i kris och jag har gått upp 15 kilo igen.
Nä fan nu sätter jag i gång ordentligt igen tänkte jag i början av december. Åt massa bra och god LCHF-mat men min kropp reagerade inte alls som den brukar när jag börjar igen efter uppehåll. Jag kissade inte mer än vanligt, vågen stod stilla och min mage cool lugn hur mkt grädde jag än åt. Sen kom illamåendet, vilket händer vissa i början av LCHF:en men det har aldrig hänt mig.
Jahopp, jag var gravid. Nästan exakt ett år senare plussar jag alltså igen kring tredje advent. Men nu vill jag inte. Jag vill inte börja en graviditet med dessa extra 15 kilona. Jag orkar inte gå genom ett missfall till (då detta är väldigt vanligt med PCO). Jag har efter många, många, många arbetslösa år äntligen chans till jobb hela våren och kanske, kanske, kanske mer. Med någonting jag som älskar att göra och till på köpet är skitbra på. Jag vill inte ta paus igen.
Så på juldagen 2010 tog jag första abort-tabletten. De frågar om jag är säker och jag har aldrig varit så säker på någonting förut. På ett vis jag inte trodde man faktiskt kunde vara, har aldrig förstått de som gjort abort, det är ju ett barn liksom, hur kan man vara säker? För mig har det varit ett barn från första början, men om jag tänker så nu så gör mitt missfall så mkt mer ont. Och det verkar som att missfall så tidigt inte är någonting man får sörja. Inte egentligen. Det är ju "naturligt".
Ni får förlåta för att detta blir en Vägg Av Text men jag behöver skriva detta för jag måste vakna igen. Jag måste ta kontroll igen och jag måste orka.
Den förste januari 2011 vägde jag 85,8 och jag började ordentligt med kosten igen. Älskade, älskade LCHF. Som gör min ångest så mycket mindre, som gör mig så mkt gladare och piggare.
Jag tänkte att detta kanske kunde få vara min tråd för jag behöver skriva och ni är alla så snälla så jag vill inte göra det någon annanstans.
<3
Oj vilken historia! Jag stöttar o peppar allt jag kan!!! Nu tar vi kontrollen över våra liv!
Jej!!!! Ja det gör vi!!! :)
Vilken gripande berättelse. Jag satt med tårar i ögonen första gången jag läste den.
Jag önskar dig all lycka till! Skriv här så ofta du vill och kan, vi är säkert många som vill följa dig.
Kramar!
Åh, så snäll!! Tacktacktack!
Usch idag är det jobbigt, ledig tills på tisdag och jag blir så tröttnat att bara vara hemma. Plus att förkylningen blivit värre igen och jag vill bara äta b r ö d. Längtar efter känslan i huvudet, hah åh det är så skevt. Jävla sockerbegär, men jag ska inte falla. Sova lite istället… :)
Hej! ibland blir det inte alltid som vi har tänkt, men det är tur att vi har möjligheten att få välja själva i detta land. Förstår om det är jobbigt, men vi gör olika val i livet och ibland spelar oss ödet spratt. Känner du att detta var det enda rätta så är det det för dig. Vi stöttar dig, På tal om käka bröd, jag har bakat oopsies i dag och tog 2 med bregott och Vrigstads hemost på - flera skivor
Gott! Kram på dig och ett Gott Nytt År
Lilla gumman, jag fick en klump i halsen av din berättelse. Lycka till med allting och vi finns här för dig! *peppkramar*
Åh vad ni är gulliga allihop!! <3
En av de jobbigaste grejerna med att ta tag i sig själv är att man verkligen måste vara i sig själv för att lyckas. Det är så mycket lättare att leva bland dimmorna och blunda, sluta känna och bara sopa allting ontig under sängen. Jag jobbar massor på det det, att vara i min egen kropp. Att acceptera för att kunna förändra. Att andas, känna, spänna, spegla. Samtidigt som jag bölar för att jag blir så arg på mig själv. Det är en process liksom.
Och vet ni, i november så hade Lindt en chokladprovsmaknings-kampanj där man kunde få ett provkit. När jag surfade in på sidan så var alla kiten redan utdelade men jag svarade på lite frågor om choklad ändå (har inte så mkt liv :). I mitten av december fick jag sen ett mail från Lindt där de skrev och hoppades att jag hade njutit av mitt provkit.
Hm, tänkte jag och va 17 jag mailar snällt och säger att jag ju tyvärr var en av de som inte fått nått. ;) Så fick jag svar där de bad om ursäkt för att det blivit fel i deras register så att de skickat mailet till mig men eftersom jag så snällt uppmärksammat detta ville de skicka mig choklad som plåster på såren.
Fick 4 stycken Lindt Excellence-chokladkakor. 1 med 85%, 1 med 70%, 1 med sea salt och en med blåbär. Två dagar in i nu-ska-jag-verkligen-fixa-LCHF-igen. Haha. Ödets ironi, jag vill ju bara kränga alla fyra på en gång! :) Är inte heller helt hormonfri sen aborten så min chokladlängtan är enorm! Menmen, ännu har jag bara smakat en bit av den 85%-iga och det på kvällen då jag fick dom. :)
De andra kan väl vara en fin present…..?
#7
Vet du vad?, jag tror att om du kan bemästra ditt sockermonster till ett diciplinerat intag 1 bit per dag så borde det kunna accepteras. Stoppa in det i frysen isåfall så det inte blir alltför lätt att falla för frestelsen oftare.
För övrigt så vill jag säga att du absolut har mitt stöd och att jag är väldigt imponerad av dig som tar tag i dina känslor och inte stänger in dem så det blir en alltför tung börda att bära på i längden.
Stor Kram
Yvonne
Gullvi: Heh, ja verkligen!! Om jag kan skiljas från dom!! :D Ska försöka bjuda bort när jag har folk på kaffe-fika hemma.
Min mamma fick en extra julpresent-låda från jobbet idag som vi fick istället. Champagne-vinäger, Dijonsenap, Balsamvinäger, 2 Tahiti-vaniljstänger, 1 70% chokladkaka (haha!), flingsalt men framför allt PESTO! Jag älskar pesto så himla mkt men de brukar innehålla massa skit tyvärr men inte denna!!! Bara naturliga ingredienser och bara 0,1 gram kolhydrater!!!! Lycka! :D
yvonnel: Frysen? Gud vad smart! Blir de inte dåliga då? Jag ska nog kunna hålla mig en vecka eller så innan det blir någon bit till. LCHF ger mig så mkt styrka. Det är nästan religiöst, haha, men jag är så tacksam över den kontroll över kosten som LCHF ger mig.
Tack så jättemkt för dina fina ord!! Jag försöker vara så sann mot mig själv som jag kan, men det krävs massa kraft för att orka med vissa mindre angenäma sanningar. Så allt snällt som skrivs fyller verkligen på min kraftmätare!!!!!!!! Tack!
Din berättelse - den berör. Lite svårt att uttrycka vad man känner..
De beslut du tagit hör inte till de allra enklaste att ta. Starkt!
Hoppas, hoppas att du ska komma att må bra och att dina planer går i lås.
Blir intressant att följa din tråd! 
Igår åt jag av chokladen, så mkt för den självkontrollen men idag har jag inte känt något sug alls. Inte ens nu på kvällen så det är jätteskönt! En vecka imorgon, ska bli kul att väga mig, eller hm egentligen är det ju bara 6 dagar men skitsamma.. :)
Imorgon ska jag dock dricka vin, ska dricka bra vin dock (alltså med lite kolhydrater) men det tar ändå emot. Fast det är en födelsedagsfest som jag ser fram emot massor så får dricka lagom istället.
En av grejerna jag älskar mest med LCHF är hur glad jag blir när jag ätit. Det är så underbart att känna sig mätt och glad. Det gör jag verkligen aldrig annars, lämnas oftast med en känsla av "jaha, nu var detta roliga slut". Med LCHF är det mer "ÅH, vad gott det var! Vad ska jag laga för gott imorgon?".
dubbelpost :(
#13 Ha det så jättekul i morgon på födelsedagskalaset och ha inte dåligt samvete för att du dricker lite vin. Själen måste få sitt också. Men försök se till att du grundar med lite bra fett innan så att du dragit igång fettförbränningen innan alkoholen dimper ner i magen.
Tack Karin! Ja jag ska göra det! Något jag brukar vara dålig på för jag är alltid så nervös över mycket folk och så, så jag brukar inte få i mig mat innan. Men imorgon ska jag vara duktig!!! :D
Du som lyckats fatta så stora beslut behöver inte vara nervös för att träffa många människor.
Eftersom det är nån vecka sen hoppas jag att du med facit i hand fixade det strålande.Ja tänk att Lindt har så mycket med ödet att göra
Det där med att gömma sig i ångest kanske missbruk och dimmor det är lurigt..
Men världen utanför är ändå så mycket vackrare och så mycket renare och så mycket allt!
Tack för att du vill dela din berättelse och din resa tilbaka till världen…
Jag fick också ett sent missfall där fostret varit dött många veckor….
Lyck Till
Starta ny diskussion