He he, tur att jag aldrig behövt lämna dygnsurin, jag som har en vattenförbrukning på 6-8L vatten per dygn…!

Ursäkta att jag babblade i Kortisol-tråden, vet knappt ens vad det är för något. Stresshormon?

Jag kom tänka på "pisset i Pajala", där de samlade hela byns urinprov i tunna och lämnade till sköterskan.

Jag har ju medicinerat for astma med kortison forr i tiden och da var det viktigt att ta medicinen tidigt pa morgonen eftersom man inte manipulerade for mycket med kroppens egen tillverkning pa sa vis. Detta var ju ett tag sedan som man ordinerades kortisontabletter, darfor vet jag ju inte om det nu finns nya tankebanor .

DaMum - Ja! Vad vill du veta?

Kortisolhalten i blodet varierar en hel del över dygnet, i alla fall på barn, så det borde väl vara så även med vuxna.(?) På barn har man olika referensintervall beroende på vad klockan var när provet togs. Det är så mycket jag vet.

Ja, kortisolet varierar mycket över dygnet…det är orsaken till att det inte mäts med ett blodprov utan med samlat dygnsurin…åtminstone om man vill ha ett värde av värde…oftast över 2 dygn.
Det man mäter via blodprovet är hormonet som styr hur mycket kortisol som produceras….då tar man kortisontabletter i olika doser och mäter hur styrhormonet reagerar på förrändringen.

Jaha… tack snälla ni!

Jag fattar inget ändå…

Ska jag vara rädd?

Dom samlar alltså allt pink i en balja och mäter ett genomsnittsvärde, det värde urinen innehåller blir ju ett genomsnitt för det dygnet. (Har jag fattat rätt, Pasi?:)

Ja jag vet hur det ät med urinsamlingen. Grabben min har en ämnesomsättningssjukdom, som är medfödd och ärftlig. Både min man och jag är anlagsbärare, annars hade det inte blitt nåt. Han kan inte bilda kortison själv i sin kropp utan han måste tillföra detta utifrån. Congenitaladrenal hyperplasi (CAH) heter det, förr hette det adreno genitalt syndrom (AGS). en del av sjukdomen har likheter med diabetes och blodsockret kan bli påverkat ibland. Han brukar få göra 24 timars urinsamlingar 1 gång varje år. Det är en del avhur man ska reglera dosen på hans medicin. Kanske doc kan reda ut det här bättre.

DaMum - provtagningen är inget att vara rädd för! Har du för mycket kortisol så är det inte bra…men provtagningen ökar ju inte mängden (kotisontabletterna kan göra att man mår piss, men går över på nån vecka).
Högt kortisol kortisol resulterar i många mer eller mindre diffusa symptom….viktuppgång/fetma, koncentrationssvårigheter, störd sömn, låg muskelmassa o därmed låg ämnesomsättning, torr hy, ledproblem, smärtöverkänslighet, dåligt humör, apati osv….
Kan bero på nån stressfaktor, fel på binjuren, störning på hypofysen, svält och därmed säkert av ämnesomsättningsrubbningar.
Mao bra om det upptäcks!

Magma - Helt riktigt…fast det är inte snittet man egentligen är ute efter utan totalmängden….fast det var ju petiteser! 

…asch då…  Nu är du igång och städ… *hrrm*… tassar igen, Pasi.  Tack för infon:)

Tusen tack, snälla ni!

Tror jag måste reda ut lite här…

1, Jag samlade dygnsurin och lämnade in på lab i morse. Det var ENDAST för att mäta urinmängden.

2, I kväll ska jag ta 2 st tabletter - Decadron 0,5 mg - och vara fastande från kl 24. I morgon bitti ska jag till lab och lämna blodprover, och då mäts kortisolet.

Varför jag undrade om jag ska vara rädd, var inte för själva provtagningen. Jag tänkte mer på resultatet av provtagningen.

Att bl a stress påverkar det här, det vet jag om. Tyvärr har jag en hel del stress, men som inte är påverkbar för mig. Det handlar om saker som jag helt enkelt inte kan råda över, men som är fasansfullt jobbiga.

Orsaken till denna utredning är att man misstänker något fel med mina binjurar. Själv har jag inte känt av något speciellt, annat än att jag pinkar som en hel indianstam, dag som natt. Det har jag gjort i många år.

Eftersom jag f n inte går ner ett dugg, trots fakirdiet, så börjar jag mer och mer tänka på alla samverkande faktorer och den eftersträvansvärda balans som behövs för att kroppen ska fungera.

Blir jätteorolig och känner mig låg.

Kram på er!

Lycka till med proverna imorgon!

Tack Mervi!

Kram!

Om de inte kollar kortisolet i dygnsurinet så får de, som jag ser det, ett väldigt osäkert värde…..och volymen kunde du ha mätt själv…inget man behöver ta till labb. Men de vet förhoppningsvis vad de gör.
Du ska inte vara orolig….om det finns nåt fel så är det bra om det upptäcks! Dessutom är det bra att läkarna gör sådana tester över huvudtaget nu…för bara några år sedan verkade de flesta läkare inte ens känna till vad kortisol var för nåt…vilket jag fann underligt!?

Ja, du har rätt Pasi. Och jag funderar också över nyttan med att mäta kortisolnivån bara en gång så där…

Det som oroar mig mest med allt det här är egentligen vad det leder till. Jag vet nämligen redan nu att oavsett vad labproverna visar, så kommer "farbror doktorn" att tala om för mig att jag måste gå ner i vikt… Och så riskerar jag ytterligare påtryckning angående gastric-by pass, som jag alltså inte vill genomgå för allt i världen!

Om flera olika kliniker trycker på, så kommer jag säkert att få förtur för operationen, och då hinner jag inte gå ner så mycket i vikt. Svårt att veta hur jag ska avböja en sådan operation, utan att bli "brännmärkt" hos vårdgivare. Jag har redan stämpeln på mig att jag inte är villig att ta emot erbjuden behandling.

Hur som helst, de stack mig sönder och samman i morse! Har nålstick på över 10 ställen. Fet som jag är så är det svårt att hitta mina kärl, och de fick byta lab-ass flera gånger innan det kom en kille som hade fingertoppskänsla och fixade det hela.

Trevlig helg på er alla! Kram!

Jag förstår hur du känner det Da Mum… man har inte riktigt kontroll på sin egen behandling… för att man inte vill reta doktorn…  En liten detalj i (extremt liten mot dina bekymmer) är att jag äter trombyl trots att jag nog inte behöver dem… bara för att doktorn skulle få rätt i nåt… när jag vägrade ta mina statiner…

Jag är i läget att jag retat doktorn så pass att jag inte har någon allmänläkare att vända mig till just nu…  för den jag hade blev så irriterad att hon till slut till och med hävdade att min övervikt inte spelade någon roll för min hälsa…   Jag förstår ju att hennes uttalande inte var genomtänkt… men jag känner inte heller nåt förtroende för henne…

Man får försöka behandla dom som barn eller män (ta inte illa upp nu Andréas, det gäller inte alla) så att tom tror att ni gick halva vägen var typ… Det är svårt och jag lyckades inte…

DaMum - Om du blir erbjuden op så kan du säkert avböja med hänvisning till att du vill prova den nya kosten och ge den en chans…de förstår säkert.

DaMum: du kan ju avböja att få förtur till operationen- inte tacka nej helt öppet men säga att du tackar "gärna JA" men vill få tid på dig innan det är dags. Så även om du får vänta ett år eller mer är det helt OK…

Tack för tipsen!

Mitt enda "vapen" hittills är det faktum att jag inte har någon som kan ta hand om min dotter när jag ligger på sjukhus. Men inte ens det tror de på, utan menar att jag ljuger och försöker komma undan.

Huga… men förhoppningsvis blir provresultaten positiva. För mig alltså…

Tack ska ni ha och kram på er!