Jag svarade i det här Marcus-inlägget. Jag är nog aldrig mätt, vill inte heller bli det utan så fort jag fått tankarna på annat än mat försvinner allt som har med detta att göra. Man är nöjd.

Hungrigheten brukar komma efter ca 8-9 timmar vad jag minns.

Mindless eating (bra bok på ämnet..)

För att uppleva äkta hunger så går det ypperligt att vänta tills magen riktigt gnäller efter mat, det har jag provat de senaste 5 veckorna. Att äta så fort man känner någonting betyder sällan att man är hungrig. Det är inte farligt att låta kroppen klaga lite grann. 

Boken ovan tar upp allt på området och jag rekommenderar den varmt till alla som har problem "mentalt".

jag blir sällan hungrig, blir trött istället. vilket jag trodde man skulle slippa på den här dieten ! ? men jag har också mycket som pågår i min kropp, som drar energi, så jag lägger skulden på det!
jag känner sällan hunger, däremot börjar jag tänka på mat. alltså själva hungerskänslan kommer inte, utan istället börjar hjärnan tänka på mat, och då brukar det vara dags att äta, och då har det oftast gått 6 timmar sen sist jag åt.

Jag har provat det som eriksvensson beskriver ovan, det var inget vettigt för mig, jag gick helt klart på lågvarv de dagarna, ingenting fungerade, och jag fick nog aldrig i mig tillräckligt med energi. men jag tror ändå att det hade varit nyttigt att verkligen få igång de riktiga hungersskänslorna på detta sätt. får ta det en semester kanske..

Men det finns ju en hel del av oss här som inte upplever hunger på ett "normalt" sätt. Det händer någon gång när jag äter strikt LCHF att magen kurrar av hunger, och det gör mig alltid väldigt glad. För mig brukar hunger nämligen yttra sig i att jag blir alltmer trött och okoncentrerad, sen börjar jag må illa, sen blir jag förvirrad och frusen, och väldigt lättirriterad. Men magen säger inte ett knyst på hela tiden.

Om jag då inte äter i tid går jag lätt in i ett så förvirrat tillstånd att jag inte förstår att det är mat jag behöver. Och förstår jag det orkar jag ändå inte göra något åt det om det inte finns något färdiglagat och extremt lättillgängligt. Före LCHF brukade jag lösa det genom att äta något sött, så fick jag energi och tankeförmåga till att ordna någon mat. Det gällde förstås att agera snabbt sen, så jag hann få till maten under den korta stund sockret verkade!

Bara en av alla anledningar till att jag gick upp 30 kilo på ett par år…

Men fortfarande känner jag alltså sällan av hungern i magen, och om jag ska vänta tills jag verkligen känner av förvirringen och illamåendet så är det för sent!

Jag vet att jag inte är ensam om att ha det så här, och för oss som inte känner av hunger på ett normalt sätt är det förmodligen bättre att låta klockan och rimligheten styra över ätandet åtminstone under en tid, tills hungerkänslorna i bästa fall kommer tillbaka.

I min familj äter alla utan att vara de minsta hungriga, för att det är gott, socialt, lite ångestdämpande kanske, för att det är mysigt, som sällskap osv osv.

Jag har länge känt att det äts för ofta i vår familj också (för min smak i alla fall). Därför har jag successivt ätit allt mer sällan.

Just nu äter jag ca en gång per dag, och dessutom bara så att jag blir mätt varannan dag. Då känner man sig hungrig innan man ska äta, och mätt efteråt. Just att få känna sig riktigt hungrig och sedan äta sig riktigt mätt känns faktiskt väldigt bra.

#5 Hur gör du för att få i dig all mat? Jag har testat periodiskt fastande några gånger men jag kan inte få i mig allt på en måltid, jag blir helt enkelt stoppmätt efter typ 1000-1500 kcal ungefär…

Jag förstörde min hunger-mättnads känslor efter min VV-tid. Genom att minimera fett intaget till minimum. VV sa visserligen att man skulle äta ca 30 g fett per dag, men jag gick ner mer om jag höll mej under 10 g. Det gjorde att min kropp skrek efter fett. Mina portioner med grönsaker blev större och större. Med tiden slank även annat med i suget efter fett och kolhydraterna förstärkte suget. Jag var riktigt fett skrämd, så jag åt inte snacks och godis. Men jag åt mycket mat, bröd, musli och drack mycket cola light.

När jag hittade LCHF för knappt 3 år sedan, tog det ca 2 månader så slapp jag det förskräckliga suget.  Idag äter jag  efter praktiskt och socialt tider och kroppen är lugn. För att gå ner de sista 10 kg skulle jag kanske vänta ut att inte äta förran jag är hungrig.

#2 Åh vilket bra boktips, den hamnar på "att-läsa-listan!" håller med om att de känns bra att låta kroppen gnälla litegrann^^ Jag försöker mig på de just nu, det är ju så gott att äta när man är RIKTIGT hungrig! Hunger är verkligen bästa kryddan som man säger, annars uppskattar man inte maten på samma sätt…

#3 Hm… det verkar som att vissa inte får sån där "mag"-hunger… vissa kan ju verkligen få fruktansvärda magsmärtor av hunger, jag tillhör nog inte heller nån av dem…

4# yes du har förmodligen rätt, jag känner igen mig i det där att känna sig helt förvirrad och borta

#5 Håller helt med, när man äter sådär jäkla ofta hinner man ju inte bli hungrig alls men äter man massa kolhydrater så blir man ju sugen hela tiden och proppar i sig massa ändå. De där med att inte äta sig riktigt mätt varje dag tror jag är väldigt bra, de känns inte riktigt bra att bli proppmätt gång på gång

#7 De där VV verkar riktigt förrödande!

Jag tror definitivt att för att gå ner de sista kilona måste man vänta på att bli hungrig, sedan äta - inte räkna kalorier eller timmar mellan målen och dessutom gärna låta sig själv vara rejält hungrig emellanåt. Man klarar sig längre än man tror!

#6 Det är gissningsvis en vanesak. Jag har ätit sällan i mer ett år. Kanske är det så att magsäcken blir större efter ett tag? Nackdelen är givetvis också att jag kan gå upp i vikt snabbt om jag äter oftare.

#10 Låter intressant… Jag kommer nog dock fortsätta hålla mig till att äta 2-3 gånger om dagen, eftersom det är så gott med mat så jag vill äta hyfsat ofta, plus att jag då inte behöver äta mig proppmätt… Men det är bra om det är en vanesak, då behöver jag inte vara orolig om jag skulle få ett större energibehov…

Jag vill nog inte äta mer sällan än 2-3ggr per dag.

Jag hör till tristessätarna. Har jag inget att göra så äter jag. Inte så sunt… Så jag får stanna upp ganska ofta ändå för att känna efter varför jag är på väg att stoppa i mig något. När jag jobbar brukar jag dessutom vänta in den där känslan av hunger (jag styr själv när jag äter och har ingen schemalagd lunch, endast matuppehåll) innan jag stoppar i mig min medtagna mat. Hemma är det lite svårare. Innan jag blivit riktigt hungrig har det ändå varit dags att ge barnen lunch och jag har då stoppat i mig något mellanmål.

Men en arbetsdag från 8-16 så äter jag frukost kl 06, "lunch" alltemellan 12-14, och sedan middag med familjen vid 18-snåret. Men lunchen äter jag bara precis så att jag inte längre känner hungern, annars skulle jag aldrig kunna äta middag. Och att sitta vid matbordet och inte äta alls när man försöker få barn intresserade av olika smaker är inte rätt sätt.

Men alla får försöka hitta "sitt" sätt att klara vardagen.

Jag har inga problem med riktiga hungerskänslor - min mage börjar kurra och morra åt mig efter x timmar och då äter jag. Har inte problem med "sug" nuförtiden. Däremot har jag svårt att veta när det är bra, att känna riktig mättnad.

Sån "oäkta" hunger, som att vara hungrig på efterrätt, har helt försvunnit för mig sen jag började med LCHF.

Däremot kan jag bli väldigt sugen på kolhydratmat om det går alldeles för lång tid utan att jag äter.. Vet inte om det beror på att kolhydrater ger snabb energi, att kroppen på nåt vis vet om det? =P Eller så är det bara för att det går fortare att göra en macka än att t.ex. koka några ägg..

Jag blir inte direkt trött eller nåt när jag är hungrig, svårt att beskriva hungerskänslan. Innan LCHF knorrade min mage alltid högt när jag blev hungrig, det gör den inte längre. Och så kommer inte hungern alls lika plötsligt som förut.

Jag har hela tiden tänkt att jag inte behöver hålla koll på kalorier osv, jag har ätit när jag varit hungrig och tänkt att det borde räcka. Men sen kollade jag på minmat.net hur mycket jag fick i mig och det var både väldigt få kalorier och för lite protein. Så nu försöker jag äta mer, dricker 2 proteindrinkar per dag (3 de dagar jag tränar). =)

Hunger och mättnad är väldigt relativt, det är väldigt många parametrar som spelar in.

Ofta brukar forskare låta bedömma nöjdhetsindex, dvs hur nöjd man blir av en måltid och under hur lång tid.

Självklart spelar energimängden störst roll, men olika smak och preferenser är oxå viktiga.

Man är nöjdare både efter måltiden och under längre tid om maten var god, olika smaker ger olika nöjdhet, sött tenderar till mersmak, bittert till mättnad.

Textur och krispighet har oxå betydelse, mat man dricker har kort nöjdhetsfaktor.

Summa sumarum, man måste först få energi och näring, men hur länge man förblir nöjd efter en måltid kan även påverkas utav annat.. så man kan lika gärna göra riktig mat som smakar gott, för full nöjdhet som varar länge.

Man skall förmodligen tillfreställa mer än närings och energibehovet, man skall tugga maten så man känner texturen, olika komponenter i måltiden skall kompletera varandra i smak och textur osv.

jag är stor i maten och måste äta minst 2 gånger om dagen oavsett hur mycket jag äter, det spelar ingen roll om jag äter 1kg eller 500g kött itaget jag måste efter ett antal timmar likväl äta igen eftersom jag känner hungern komma pga av att min förbränning har blivit så hög. Så ju mer jag äter desto snabbare förbränns maten.

Idag t.ex. åt jag över 1kg köttfärsbiffar till frukost och nu till natten måste jag äta en lika stor sats. Hade jag ätit 500g istället så hade jag nog kunnat komma undan med hälften. Nackdelen med hög förbränning är att man är tvungen att äta mycket för att bli mätt.

#15 zepp tack för din input! Jag har märkt det där med nöjdhetsfaktor faktiskt, här i Taiwan äter jag ofta väldigt äcklig mat och även om jag blir mätt så vill jag gärna äta nått annat snart igen för att ta bort minnet av de äckliga :D

#16 JAUS jösses, tränar du mycket!? ett helt kilo kött!!! GALET!

Jag köpte en bantningsbok för kvinnor en gång för länge sedan (Lura dina fettceller). Den var amerikansk (många ord och lite substans) och fettskrämd, men vissa bra tankar.

Man skulle börja med att fundera över varför man åt. Man skulle registrera (en gång i timmen) om man var hungrig - på en skala från 0 till 10, där 0 var "avsvimmad av hunger" och 10 var "mätt så man är helt utslagen" (inga riktiga citat; jag har inte slagit upp boken). Och lagom låg någonstans kring 5; kunde variera beroende på om man ätit nyss eller ej.

Redan den gången borde jag ha insett att jag inte borde äta frukost, för den enkla frågan gick inte att besvara vid frukosttid. Hungrig, vad betyder det ordet? (jag åt ändå; frukost var ju viktigt).

Jag har insett att jag inte ska dröja för länge med att äta när jag känner mig hungrig, dels för risken att äta kolhydrater, dels för att jag efter ett tag känner mig bottenlös och kan äta hur mycket som helst (ja, förmodligen inte hur mycket som helst, men jag har inte lyckats bli mätt/nöjd). Det är inte bra, och jag försöker undvika det. Jag har ändå lyckats ändra måltidsfrekvensen till två gånger per dag, och trivs med det.

Det är knepigt det där. Jag är egentligen inte hungrig på morgonen, men gör jag något fysiskt på fastnade mage så känner jag mig svag och mår dåligt. Så därför äter jag frukost, inte på en gång jag vaknar, men ivf innan jag ger mig ut och jag behöver inte så mycket. Så hunger är inte alltid ett fullgott tecken på om man behöver äta heller.

Jag har märkt en enorm skillnad på om jag har druckit ordentligt med vatten under dagen.

Jag har också läst det någonstans. Att kroppen signalerar "fel" och man känner sig hungrig när man egentligen är törstig.

Så jag är numer väldigt noga med att dricka mycket vatten. Annars "överäter" jag.

Förresten, LCHF-Tina, tack för en riktigt trevlig blogg! Jag har läst den då och då på sistone…. Det är kul att se en annan del av världen :)

#20 nämen tack så mycket va glad jag blir! :D

Jag har förresten också hört det där med vatten, försöker hälla i mig under dagen.

#18 hehe vilken rolig bok, men smart de där med skalan… tror att det är väldigt sällan man befinner sig runt 0,1,2… kan nog vara nyttigt att göra de ibland för vissa…

Tinas Taiwan - min blogg

#17 Nej, jag tränar inte speciellt mycket. Jag försöker att dra ner på mängden mest av ekonomiska skäl, men då blir jag bara hungrig. Försöker äta mera fett istället, för att få ner proteinet.

LCHF-Tina,

Grattis på födelsedagen! :)

Mvh/Sofia

sofia73 aww gulligt av dig!!! :D