*Asgarv* Ja, det var kul! Alltså, det är nog så. Jag går ner i vikt för jag vet inte att man blir fet av fett.

Ja, jag studsade också till när jag läste det!

Haha, det är kul när man hittar såna där små "pärlor" i litteraturen!

Jag har nyss läst ut serien om Saltöborna, också av Viveca Lärn. På ett ställe står det om "kolhydratfattig diet", men personen som tillämpar det äter ost med smör på och MARMELAD!

I en av Karin Alvtegens romaner - minns inte om det är "Synd" eller "Skuld", så är huvudpersonen en mycket överviktig kvinna som inte lämnat sitt hem på många år. Hon är så överviktig att hon i princip bara kan ligga ner. Hemtjänsten handlar åt henne, och i boken beskrivs hur hon äter mängder av kött och smör. Ibland skär hon tjocka skivor av smöret och doppar i ren kakao och äter…

Ironiskt nog leder händelseutvecklingen till att hon slutar äta och går ner i vikt, och i slutet av boken har hon helt slutat äta "fel" och kan röra sig riktigt bra.

Kram!

Skam heter boken det är väl för att hon är tjock kan tänka.

Ja, jag kom på det också nu, "Skam" är det.

Tycker det är så ironiskt att just den kost som gör att man går ner i vikt, beskrivs som det ondaste av ont! Om bara Karin Alvtegen hade vetat…

Den håller jag på att läsa just nu, daMum!