Jag har kommenterat detta på en annan sida - men varför inte börja med att testa lchf innan kniven? Jag vet flera som har avlidit till följd av operationen…. de hann aldrig  hem igen.

Jag inte bara överlevde min gastric bypass, jag har fått mitt liv tillbaka!

Varför inte bara acceptera och respektera att LCHF faktiskt inte är universallösningen för alla människor?!?! Det finns de som behöver en op. Jag var en av dem.

Sen tycker jag inte att man ska operera i första hand - kanske inte i andra eller tredje hand heller. Operationen är inte "i stället för", utan operationen är en sista (desperat) åtgärd.

För många är det nödvändigt att genomgå en operation. Jag tycker inte att jag, eller någon annan, ska behöva försvara mitt val och/eller bli dumförklarad.

Och i förebyggande syfte vill jag redan i det här inlägget tala om att jag inte tänker skriva mer i den här tråden. Pajkastning hör hemma på cirkus och tivoli, inte på en seriös sajt.

Maggan 71>

Jag citerade expressen och Gullvi skrev "men varför inte börja med att testa lchf innan kniven"?

Du skriver själv "Sen tycker jag inte att man ska operera i första hand - kanske inte i andra eller tredje hand heller".

Var hittar du pajen? Gullvi och jag har i alla fall inte slängt någon.

Kan bara instämma med #2.

LCHF är verkligen ingen universallösning och inte någon annan diet/operation heller. Den enda metod som fungerar för t.ex viktnedgång är den som man kan leva med mentalt och fysiskt, oavsett om det är LCHF, gastric bypass, GI, VV eller något annat.

Problemen börjar i regel alltid i hjärnan och i ens liv (sociala, fysiska, mentala, stress, familj, uteliv, vänner etc..) framför fett eller kolhydrater som energikälla. Givetvis kan man diskutera hormoner, makro/mikronutrientrer, insulin, leptin m.m. men utan att ha den mentala biten klar så kan man glömma viktnedgång och välmående direkt.

Sedan så finns det ju faktiskt många som äter LCHF och inte går ner i vikt, och det går att beskylla mycket (insulin, kortisol, ämnesomsättning, sjukdom, stress, sömn m.m.) men jag tror ändå i slutändan att man helt enkelt äter för mycket. Detta kan en operation hjälpa dig bitvis med men det viktigaste är fortfarande en förändrad attityd mot maten och mängden man äter. Utöver detta ska man givetvis stressa mindre, sova bättre, träna m.m. för maximal kroppsutveckling.

Skulle helst se att man satsar på KBT, se över personens matvanor och jobba på det innan man gör överväger en operation. Däremot tycker jag det är synd att LCHF framhävs som en universallösning för alla problem om man gjort det innan sin bypass (har skett på andra LCHF-sidor också..)

Jag tycker de skulle kombinera gastric banding med LCHF och KBT. Då är alltihop reversibelt men man får hjälp. Problemet är ju att både gastric bypass och duodenal switch ger oreparerbara skador så OM man får problem så finns risk att livet blir ännu värre än innan.

#4

Menar du att de gor dessa svara (for patienten) operationer i Sverige utan att forst gora KBT och ordenligt psykologisk utredning?

Aven i detta land dar kirurgi ar en enorm moneymaker inom bariatric medicine gor de inte ingreppen willy-nilly. Folk gar i utredningar i manader innan de blir opererade … nu kanske detta andras litet nar de satter % lagre for fetman men det tvivlar jag pa eftersom ALLA inom branschen kan se sin inkomst ga upp :0(

#5

Banding verkar dock inte vara någon höjdare heller, min mor har gjort en sådan och står på samma vikt som innan operationen (efter en 15-20 år..) Det som går att äta med banding är fikabröd och godis, vanlig mat är svårare.. Sedan verkar läkare inte vara så positiva till att ta bort den heller.

#7 Det var därför jag hade ett paket med banding, rätt mat och terapi.

Det går att äta fel mat med bypass också. Med switchen går det ju att äta fel men frågan är om det ställer till nåt när man inte kan ta upp nåt. Det är väl därför läkarna gillar den metoden, med den ska det inte gå att gå tillbaka till de gamla vanorna.

#5 Det är flera som får göra om sin gastric bypass för att dom töjt ut och börjat gå upp rejält i vikt igen, och några stycken har blivit så sjuka att man har kopplat på magsäcken igen.

#6 släkting till mig har äter fortfarande chips och dyligt varje dag trots gastric bypass. Hon har inte fått hjälp med vad hon ska äta och varför.

Har nu svåra brister och är djupt deprimerad. Inte alls glad och lycklig som don säger att dom blir.

Pappas vän var nära att dö av open, och har bara gått ner 30kg på 2,5år, har 40kg kvar.

#6

Det får du nog fråga någon som genomgått GBP för (t.ex. Maggan71) för jag har inte en aning! Dock kan jag inte minnas att min moder fått några som helst kostråd/utvärderingar innan hon genomgick en banding, men jag kan ha fel. Var så länge sen denna gjordes så.. kan ha blivit bättre/sämre.

Hej igen! Jag har jobbat sedan jag var inne och kommenterade, men jag menar inte att lchf är "frälsaren" men om  lchf maten hade blivit uppmärksammad några år tidigare så hade jag - kanske - haft mina vänner kvar i livet. Det finns egentligen inga medelvägar, men vi människor är konstruerade att vi väldigt gärna vill äta och dricka allt det onyttiga som ställer till det i våra kroppar att vi egentligen "vill både äta kakan och ha den kvar". Ja, jag tror också att KBT behövs mycket mer än vad som görs i dag. Jag har själv inte så många kilos övervikt att jag ens har kommit på tanken att göra en operation, men jag förstår de som inte ser någon annan utväg. Vi har också fått oss skapat en idealbild där vi ska vara 25 år och storlek 36 och se ut som det tills vi fyller 100.

#11

Ingen fara! Förstår vad du menar.

LCHF är ju ett utmärkt sätt att få bort ett dåligt beteende om man fikar mycket, äter kakor och godis (sålänge man inte söker "substitut" det vill säga..) Om man är tillräckligt motiverad så kan nog de flesta tappa kilon på LCHF. Dock behövs det ofta stöd och då får man dietisthjälp som innebär 6 små kolhydratstinna mål som knappast hjälper en att få bort sitt gottesug..

Hej Gullvi! Måste reagera mot det du skrev:

"Det finns egentligen inga medelvägar, men vi människor är konstruerade att vi väldigt gärna vill äta och dricka allt det onyttiga som ställer till det i våra kroppar att vi egentligen "vill både äta kakan och ha den kvar".

Ja, det stämmer säkert - i en kohydratdriven kropp. Äter man inte kolhydrater i mängd, uppstår inte suget. Det är DET som är det fantastiska med LCHF för beroende personer.

KBT och annat är säkert väldigt bra för många, men jag tror att väldigt mycket av "sitter-i-skallen"-nojan många av oss har om mat, kan motarbetas av LCHF-kost - helt enkelt därför att maten ändrar på hormonsignalerna i hjärnan.  

Alla kunniga personer välkomna!

LCHF-kost förändrar inte mitt tankesätt och gör mig inte mindre sockersugen. Suget är där hela tiden men blir en liten aning lättare att motstå när jag är mätt hela tiden.

#13

Om LCHF var så lätt för att motstå sug så skulle vi inte se en tråd var och varannan dag där man "spårat ur", "fuskat", "gjort avsteg", etc. Det gör inget om man gör det emellanåt och man jobbar på det ifall man anser att det är ett problem.

Hos mig har sockersuget försvunnit lite vartefter, visst jag "fuskar" nån gång men det blir alltmer sällan, och allt mindre så det är en process som tar tid. Numera struntar jag helt i godishyllan, jag vill helt enkelt inte ha det, det lockar mig inte ett dugg

#15 Fast urspårningarna kan ju ha andra orsaker än rent sug, sociala inte minst. För mig som varit sockermissbrukare är suget faktiskt helt borta så gott som hela tiden så länge jag håller mig till strikt LCHF - det kan sticka upp huvudet någon gång när jag har PMS eller jobbar natt, men det är inte värre än att jag klarar att motstå det.

Men sen hamnar man i situationer där det blir socialt väldigt svårt att säga nej, tänker att jag får väl ta en bulle då för att inte förolämpa den 90-åringa släktingen, verka konstig på anställningsintervjun, eller vad det nu kan vara - och har man väl tagit EN är det kört, precis som för en alkoholist.

Mitt senaste fall var advent. Jag "trillade dit" inte för att suget var särskilt starkt, utan för att jag älskar julen och att äta lussekatter i adventsstjärnans ljus medan änglaspelet pinglar, och sockergrejset kändes som en psykologiskt viktig del i den bilden. Jag visste vad jag gav mig in på, och att det skulle bli tufft att ta farväl av sockret igen sen, men bedömde att det var värt det.

Jag tror att LCHF för de flesta i alla fall kan ta bort eller åtminstone kraftigt minska det rent fysiska suget, men att en del kan behöva hjälp med de psykologiska orsakerna till att man inte kan låta bli sötsakerna. Det finns ganska många här vars överätning, tröstätning eller rentav hetsätning bara lösts upp som en dimma när de gick över till LCHF. De har förmodligen haft ett mer "rent" fysiskt beroende/obalans. Men för andra, som äter mer av psykologiska säl, räcker det kanske inte med att lägga om kosten utan man behöver ta tag i det andra också.

Hej igen! Jag började med lchf den 6 september just för att gå ner i vikt, men jag hade ingen aning om hur bra jag skulle komma att må med lchf-kosten så det vände för mig - nu har viktnedgången blivit en bonus och jag mår så bra av att äta lchf. Jag har diagnosen IBS och har inte sedan den 5 september ätit en sockersmula ens. Jag har varit den evige jojo-bantaren i tron att om jag bara har gått ner alla kilon så kan jag äta vad jag vill sedan. Jo, det kunde jag - men det hade ett pris - kilopris så när jag skrev så var det mina egna lärdomar. Vi blir ju översållade av bantningstips och piller och pulver som ska trolla bort ringarna runt midjan och det är som ni också skriver - det sitter i huvudet - visst gör det dé. Men vi människor är lata av naturen och finns det snabba medelvägar så tar vi dom… eller har jag helt fel