Är ni barnsligt lagda?

Nå då så:

 - Har du lust att tala med mig lite, frågade Kolis.

- Tja, det beror väl på vad det gäller, svarade Fettis.

Kolis hade suttit ett tag på parkbänken och funderat över tillvaron. Fettis hade kommit en stund senare och satt sig på samma parkbänk för att njuta av solen och lyssna på fåglarnas kvitter.

 - Jag heter Kolis sa Kolis, och jag har ett problem. Du förstår, människorna tycker inte om mig längre. Jag har suttit här på bänken i flera timmar nu och då det passerar några människor så vänder de bort huvudet och fnyser. Vissa tänker sätta sig på bänken och då de ser mig, ja då ryggar de tillbaka och går vidare. Jag mins hur mina föräldrar berättade om hur omtyckta de var av människan och hur alla berömde kolisar och hur viktiga vi var för dem. Vi var så viktiga så människan förädlade oss. Jag till exempel, tillör den första generationen av kolisar som är manipulerad. ´Du skall vara stolt min son´, sa alltid mina föräldrar, ´du skall vara stolt för du är genmanipulerad´. Nu vet jag varken ut eller in och det är inte roligt att inte vara omtyckt skall du veta.

Ett ungt par med barnvagn passerade parkbänken och då mamman fick se Fettis så log hon och nickade åt henne. Fettis log tillbaka och nickade förstående mot mamman.

- Kände du henne, frågade Kolis.

- Nää, svarade Fettis.

- Där ser du, sa Kolis. Hon såg mig inte ens. Där har du beviset. Där ser du att jag talar sanning.

- Mot dig log hon som om ni var gamla bekanta och det var hur tydligt som helst att hon tyckte om dig. Föresten, jag vet ju inte ens vad du heter, förlåt.

- Jag heter Fettis, sa Fettis. Jag tror jag vet vad ditt problem består i men jag är inte så säker om du vill höra det, sa Fettis.

- Säg det sa Kolis. Säg det, jag kan ta det må du tro.

- Du förstår Kolis, man kan inte vara omtyckt av alla här i världen, eller hur?

- Nja, ja det kan du väl ha rätt i, sa Kolis.

- Är det väldigt viktigt för dig att vara omtyckt av människan?

- Nja, som det känns nu vore det skönt om någon levande varelse tyckte om mig, svarade Kolis.

- Ja men det finns det. Jag lovar dig, garanterat.

Kolis sken upp i ett brett fiberaktigt leende och de kom överens om att träffas redan nästa dag. Klockan elva prick skulle de ses vid entrén på Skansen och klockan elva prick stod Fettis och väntade på Kolis. Försenad och stressad kom Kolis och han ursäktade sig med att det var "trögt" att komma fram i trafiken.

- Skit i det, sa Fettis. Nu går vi in så skall jag visa dig. Förresten, du ser faktiskt ganska söt ut.

- Tss.. säger väl du till alla, sa Kolis.

- Nej, jag lovar, sa Fettis bara till Kolisar.

De vandrade uppför backen och då de kom fram till vargarnas inhägnad stannade de upp.

- Dom där gillar inte jag, sa Kolis.

- Nä, och de gillar inte dig heller, men de gillar mig skall du veta, sa Fettigs.

En av vargarna kom fram och tittade Fettis stint in i ögonen. Snart stod hela flocken och glodde och ingen glodde på Kolis.

 - Där ser du, sa Kolis. Alla gillar dig och ingen gillar mig. Skulle det här bidra med bättre självkänsla kanske? Nää, jag vill gå hem.

- Vänta ska du se, sa Fettis. Vi går hit bort.

När de kom fram mot staketet till älgarna så bad Fettis att Kolis skulle ställa sig tätt intill staketet. Efter endast en kort stund kom en stor älgko rakt emot Kolis. Älgkon stannade upp tätt intill staketet och plötsligt kände Kolis hur en våt och varm älgtunga slickade Kolis över hela kroppen. Kolis rös av välbehag.

 - Jag tror hon gillar mig, ropade Kolis. Visst gillar hon mig Fettis?

- Klart hon gör, sa Fettis. Hon älskar dig.

De bägge vännerna vandrade hela dagen från den ena inhägnaden till den andra. Vid järvarnas staket fick Fettis en slick och vid getternas blev Kollis blöt i trynet. Järvarna höll på att käka upp Fettis och en visent hade Kolis långt ned i svaljet innan Fettis lyckades hala upp honom igen. Besöket på Skansen blev en succé och då de satt på en bänk nära säldammen summerade de dagen.

 - Så här är det Kolis, sa Fettis och försökte se allvarlig ut. Man kan inte bli älskad av alla. Alla passar inte alla. Det skulle ju vara märkligt om det vore så här i livet, eller hur Kolis?

- Kolis nickade.

- Håll dig undan människorna helt enkelt. Nu vet du ju att det finns en massa levande varelser som älskar dig så mycket så att de skulle kunna äta upp dig. Du minns ju hur det var där uppe.

Fettis pekade upp mot visenten som stod och frustade besviket.

- Jo, sa Kolis, det minns jag. Det var med blandade känslor jag kom ur svaljet. Kittlade gott faktiskt. Men, du menar alltså att man skall hålla sig till dem man kan göra gott och undvika dem man kan såra, är det så du menar Fettis?

- Just så Kolis. Just så är nog det bästa för oss alla.

Många besök blev det på Skansen efter detta och Kolis och Fettis blev vänner för livet. Något par blev de dock aldrig av dem. Båda visste de nu att ett sådant förhållande skulle vara skadligt för både Kolis och Fettis och för alla andra levande varelser.

Snipp snapp snut….