Så, idag, den adertonde november 2010, har det förflutit exakt två år sedan jag "slog näven i bordet". Två år av lycka för mig personligen och ibland ett rent helvete för folk i min närhet.

Sommaren 2008 hittade jag Dr Annikas blogg via en intervju med henne i Aftonbladet. Under månaderna fram till den dag jag startade denna kosthållning och levnadsstil, studerade jag allt jag kunde finna i de bloggar som fanns i ämnet. Alla de kommentarer som fanns där var oerhört inspirerande och övertygande. Jag bodde och bor fortfarande i Litauen, så att köpa böcker var lite bökigt via nätet och dessutom har postpaket viss benägenhet att inte komma fram. Man kan undra vad en litauisk brevbärare skulle ha för glädje av en rosa bok med märkliga beräkningar av energiprocent av fett, protein och kolhydrater, gjorda av en mager gubbe i Sverige. Men så hade det nog blivit om jag beställt boken via posten.

Då, för två år sedan, vägde jag 120 kg till mina 59 år och 188 cm. Idag, på tvåårsdagen, väger jag 97 kg till mina 61 år och fortfarande 188 cm. Det är ju kanonbra såklart, men det är bara en del av det roliga. Hälsoförbättringarna kom som ett brev på posten till skillnad från de böcker man beställer. Skall inte här och nu berätta om alla de förbättringar av hälsan jag fått då det kräver stort utrymme och ett eget kapitel och det märkliga är att man måste sätta sig ned och fundera för att minnas. Märkligt vad fort man glömmer krämpor då de väl försvunnit. Dessutom har jag inte besökt en läkare för att ta några som helst prover under de senaste 22 åren och att göra det nu verkar meningslöst då jag inte har några värden sedan tidigare att jämföra med. Det där med att springa och "kolla upp sig" varje år är väl en idé tagen ur någon folder från ett seminarium hos ett läkemedelsföretag. Hade jag "kollat upp mig" för några år sedan hade jag nog behövt en dokumentportfölj till de recept jag fått. Att läkaren skulle ha sagt till mig att äta fett och skippa bröd är en utopi. Nej, jag anser att man skall besöka läkare då man är sjuk och inte då man är frisk. Vem skapade ordet "friskvård"? Friskvård innebär säkert även en årlig hälsokontroll. Vid denna hälsokontroll kanske man finner att kolesterolet är för högt. Alltså för högt enligt de gängse regler läkaren framför dig refererar till. Så får du ett paket statiner i handen och så är du fast i pillertrillarens järngrepp. Statinerna (om du är man) kan göra dig impotent och då skriver läkaren ut Viagra och därmed hårdnar även järngreppet.

Nej, friskvård har för mig fått betydelsen, ät så som du är skapt att äta och rör på dig så där lagom. Innan jag hittade den där artikeln i Aftonbladet, ja då hade jag en helt annan uppfattning om vad friskvård var och jag ansåg nog att det var för sent för mig att syssla med sådant. Det var med andra ord, kört. Kört kan det ju vara ändå, jag har ju trotts allt ätit "fel" under 59 år av mitt liv men förutsättningarna ser betydligt ljusare ut nuförtiden.

Mina nära och kära har fått sin dos under resan och i vissa fall har jag rönt framgång och i vissa fall stångar jag huvudet blodigt mot de ingrodda kommersiella intressen som hamrats in i skallarna på oss de senaste sextio åren.

Ganska strikt har jag varit mot mig själv sedan starten. Jag äter kött från djur som springer, flyger och simmar. Till det blir det ägg och mejerivaror. Grönt inskränker sig till avokado, brysselkål och broccoli. Drickat är kaffe, vatten och rödvin. Sex droppar D-vitamin på detta gör susen. En burk makrill i tomatsås till och från ger mig Omega-3 så det räcker och blir över. Så har det sett ut och så kommer det att se ut tills den dag livsmedelsverket ändrar råden i riktning mot LCHF: hållet. Då den dagen kommer får man kanske tänka om. Livsmedelsverkets rekommendationer har ju aldrig varit riktiga, så man måste vara på sin vakt.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som hjälpt mig så här långt.

Autodidaktiæ Doktor. (som Axel Wallengren skrev i Falstaff fakir)