En fundering kring kyla/värme..
Har lite funderingar gällande kyla och värme och påverkan på fettförbränningen.
När man fryser gör man av med mer energi, eftersom kroppen kräver mer för uppvärmning. Men däremot är det ju så att man behöver mer av kroppens fettinlagrande hormon insulin när det är kallt.
Som diabetiker måste jag ta mycket mer insulin under vinterhalåret tex. Och när det är riktigt varmt kan jag sänka doserna.
Hur funkar det egentligen när det gäller ämnesomsättning och fettförbränning?
Låt oss spekulera.. Går man lättare upp i vikt när man utsätts för kyla på grund av insulinet, och lättare ner i vikt om man ser till att vara varm?
Eftersom lch är en hormonreglerad viktkontroll som går ut på förbränning så undrar man ju.
Går vi lchf:are upp i vikt genom att frysa pga av den minskade känsligheten av insulin, eller gäller kaloriteorin om att vi gör av med mer energi och därmed bränner mer fett vid kyla?
Hoppas ni uppfattar frågan och skriv gärna teorier även om ni inte har något säkert svar :)
/C
Tror det mer handlar om att vid mörker och kyla aktiveras mer av andra hormoner.. mer sådana som dels ökar värmeproduktionen samtidigt som kroppen skall vara mer sparsam med energi överhuvudtaget.
Tex.. vid mörker och så sänks kroppstemeraturen och man blir trött.. man skall sova.. är man varm blir man pigg och har svårt att somna.
För att kunna somna måste kroppstemperaturen sjunka lite, men fryser man så vaknar man som regel när termogenesen strartar.
Vi har ju dygnsklockor och anpassningar till detta, det är helt klart detta som gör att vi blir tröttare när det är mörkt.. mörkret ställer klockan.
Flera sådan klockrytmer samverkar.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Jag har hört att det lägrre insulinbehovet under varma perioder ska bero på att injicerat insulin kan ligga i depåer i kroppsfett, och att detta lättare släpps fritt i kroppen i värmen.
Starta ny diskussion