I Sundsvall utför de operationerna men har sedan dragit in på bukplastiken för de opererade.

Dagbladet

Givetvis är alla dessa 157 000 personers namn under sekretess, men tänk att få skicka ett informationsblad till var och en för att ge dem en chans att bli smala och friska.  Att sedan få snuva "vissa" på "dirty business" vore ju en bonus.  Då tycker någon såklart att, "det hjälper faktiskt vissa". Jo, men 157 000?

http://www.vardguiden.se/Hitta-vard-och-omsorg/Hitta-Vantetider/Vantetider/Overviktsoperation/

Nja, det blev nog lite fel där. Det Metro skriver om är att 1 774 personer köar för fetmaoperation med den slagkraftiga rubriken (riksupplagan): Vårdkaos efter fetmaepidemi.

Sedan skrivs det om att "15 000 skulle behöva opereras varje år" vilket är betydligt värre en de 1 ½ % som Inkanyezi skriver om. En vanlig svensk årskull är ca 100 000. Att 15 000 ska opereras årligen betyder att 15 % av en årskull ska opereras varje år. Precis så illa är det ställt när enda lösningen på fetma blir operation.

/Per Wikholm, LCHF.se

Hjärnsläpp kallas det visst; jag vet inte hur siffrorna kom till…

Hursomhelst är det hemskt. Att etablissemanget kan tro att en stympning är den optimala metoden att minska problemet att människor äter fel.

Inkanyezi> Jag har alltid litat på Dig till 100 %. Nu är du nere på 99,87%.

#6

Nej, han sjönk med 1½%

Jag littade på Inkanyezi till 99,9% men den siffran har nu sjunkigt till 99,7% - vilket innebär en 200% ökning av misstron - det är illa om man jämför med statinernas positiva effekt där infarktriskminskningen kan räknas i några tiotal procent.
Fast sämre är det ställt med svenska vården som Inkanyezi poängterar - skrämmande.

Jag har väl aldrig varit särskilt noga med aritmetiken, men om man läser artikeln, så hittar man ju också en som inte är alldeles överens med nissen som vill operera en stor del av Sveriges befolkning. Det är ju en ganska märklig idé att tro att fetman enbart beror på hur mycket man äter och inte har något att göra med vad man äter. Göran Lundegårdhs uttalanden om orsaker till fetman lär väl knappast ha stöd vare sig i vetenskap eller beprövad erfarenhet. Att 15000 personer om året skulle behöva opereras för att få bukt med den ökande fetman verkar inte riktigt vettigt. Om mina gener skulle vara "anpassade till en tid då det var brist på mat", och att den ständiga tillgången skulle leda till fetma, så kan man ju undra varför jag inte blir fet, varför jag är viktstabil, fast jag petar i mig så mycket mat jag vill och vid vilken tid som helst.

Nä, den där Lundegårdh har en affärsidé, han har en produkt att sälja, och den går ut på att skära i folk och sy ihop magen. Han tjänar nog ganska bra på det, och han vill så klart utöka sin verksamhet.

Jag undrar ibland om det inte vore bättre att göra som Lundegårdh, Paulún, Rössner, Marcus, viktväktare, viktklubb och konsortes och helt enkelt utveckla LCHF som affärsverksamhet. Folk pröjsar ju otroliga summor för att plåga sig på olika sätt; att aldrig äta sig riktigt mätta, svettas i gymmet och att till sist bli skurna i och få en bit av kroppen bortmonterad.

Inkanyezi, Hur ska man kunna tjäna pengar på LCHF?

Det har nog mest med affärssinne att göra. Titta bara på hur många som tjänar pengar på helt ineffektiva metoder. Jag är inte direkt någon affärsmänniska, men det finns ju de mest idiotiska framgångsrika affärsmetoder, så LCHF borde inte utgöra något undantag som det inte går att göra affär på. Kanske man inte ska använda just den bokstavskombinationen; kanske något mer magiskt eller snylta på något mer känt. Åkta bantning! Banta på samma sått som den som gav namn åt viktminskningen. Infallsvinklarna är många, men om det går att skära guld genom att skära i folk, borde man kunna leva fett på att sälja fettkost.

Vi är många nu som inte skulle ha något emot att försörja oss på LCHF, men det är inte så lätt. Vi kanske inte har tillräckligt affärssinne.

Tja, den här diskussionen spårade ju ur lite i sifferräkning (vilket jag själv tar på mig ett stort ansvar för) och ännu värre blev det på www.kostdoktorn.se

Har nu skrivit ett inlägg för att försöka återföra debatten från matematik till mänskilig problematik:

http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/5475/Metro-Vardkaos-efter-fetmaepidemi.aspx

/Per Wikholm

Jag är inte jättestörd av urspårningen. Det är ju faktiskt ändå den mänskliga sidan av fetmaoperationerna som lyfts upp. Att uppemot ett par promille kan dö av själva ingreppet är ju i sig ganska skrämmande, men det som främst sopas under mattan är de livslånga effekterna av stympningen. Jag känner en person som har misslyckats totalt med att minska i vikt efter operation, men jag känner ingen som har lyckats. Däremot svämmar pressen formligen över av berättelser om hur bra allt har blivit efter operationen. Jag tror inte på den rosiga bilden, den skriker grällt emot det som jag har sett på nära håll.

Jag kan tänka mig att det finns exempel på lyckade fetmaoperationer, men jag tror uppriktigt att de är mer undantag än regel. När man vet att det går att få bukt med fetman utan invasiva metoder, utan ingrepp som innebär stympning, då ser jag det som ett svek mot alla dessa som väntar på operation att inte först pröva kända verksamma metoder att minska i vikt. Om ändringen av diet efter operation ändå förutsätter en så drastisk ändring av kosthåll och livsstil som brukar anges, så undrar jag varför man inte redan innan operationen skulle kunna starta på den banan och kanske hålla sig där i stället för att ta till kniven.

Jag ser Metro-artikeln som reklam för affärsidén att skära i folk för att tjäna pengar. Jag tror inte på kirurgens omtanke om den fetes hälsa; det är mest en rökridå för en osmaklig affärsverksamhet.

Food for thought, eh?

http://obesitysurgery-info.com/deaths.htm

#14 Jag känner bara två stycken som har opererat sig men båda två säger att de fått livet tillbaka.