
Knepig D-vitaminfråga
Jag läste en nyhet om att en D-vitaminreceptor minskar albumineri hos diabetiker. Hjälp mig lite här; varför gå över ån efter vatten? Det borde gå lika bra med D-vitamin, men det går ju inte att patentera. Är verkligen hyperkalcemi och hyperfosfatemi ett stort problem vid D-vitaminintag?.

Vad jag förstår handlar det om behandling vid njursvikt.. och då används bland annat faktist D-vitamin som en aktiv substans.
Verkar som om de upptäckt ytterligare en substans som kan användas och då blir D-vitaminet mer effektivt.
"Kalcium och fosfat tas upp från födan. Fosfat inlagas bland annat i skelettet och har många viktiga uppgifter i kroppen. Överskott av fosfat utsöndras med urinen.
Med avtagande njurfunktion minskar förmågan till elimination av fosfat med urinen. Det medför att p-fosfatnivåerna stiger. Förmågan att omvandla D-vitaminet 25-hydroxikolekalciferol till aktivt 1,25-dihydroxikolekalciferol i njuren avtar också med sjunkande njurfunktion vilket medför en minskad resorption av kalcium från tarmen och en försämrad balansering av bisköldkörtlarnas parathormon (PTH) insöndring.
Låga p-kalciumnivåer, höga p-fosfatnivåer och låga nivåer av aktivt D-vitamin leder till att bisköldkörtlarna (parathyreoidea) ökar insöndringen av PTH, främst för att normalisera de sänkta p-kalciumnivåerna. En sekundär hyperparathyreoidism utvecklas. Efter en tid kommer den kroniska stimuleringen av bisköldkörtlarna i kombination med brist på hämning från aktiverat vitamin D medföra skenande bisköldkörtlar med höga PTH-, kalcium- och fosfatnivåer i plasma."
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.