En liten uppdatering efter ytterligare en månad - står idag på 66,4 kg men pendlar mellan 66 och 67. Känns toppen att kroppen faktiskt sköter sig själv! Jag tillför bra mat i lagom mängder, och belöningen är välmående och en snyggare kropp. Att lära sig känna igen metabol hunger var på sätt o vis nyckeln i min viktresa - jag äter fortfarande då jag är sugen eller av sociala skäl, men jag är medveten om det nu. De perioder jag äter när jag verkligen är hungrig fungerar det toppen och jag går ner i vikt. Så skönt att ha hela livet på sig att hitta rätt! Ingen quick fix, bara ett väldigt bekvämt sätt att leva!

Vad skönt att du hittar ett sätt som funkar! :-) Grattis!

Tycker synd om alla som jojobantar med VV och inte inser sitt sockermissbruk….

Tack Linda1976!

Jag hade aldrig trott att jag var sockerberoende. Jag åt nästan aldrig godis, aldrig läsk - tvärtom, jag var "nyttig husmanskostare". Dvs, inga halvfabrikat, bakade och lagade min mat själv. Men gick stadigt upp i vikt ändå. Jag dansade 3-4 ggr i veckan men gick ändå upp i vikt…

Inte förrän jag hade ett riktigt sockeråterfall i påskas insåg jag vilken kraftfull motståndare sockermonstret är. Det var en riktig väckerklocka!

Jag önskar jag hittat till denna kosten i unga år, men bättre sent än aldrig!

Absolut!

Förr fattade inte jag varför jag tryckte i mig 8 rostade mackor med lemon curd ;-) Crazy…..

JA! Precis så! Jag åt mackor jämt.. till alla mål, och tog jag en kunde jag bara inte sluta. Så jag antar att mackor och kaffebröd var bränslet i mitt sockerberoende.

Just nu lite smådeppig… Fick ett återfall igår och tryckte i mig både chips och ostkrokar… slutade med att jag satte i mig HELA PÅSEN av båda två. Mår faktiskt jättebra idag ändå, men mentalt känns det trist. Varför stoppar jag i mig en massa jag inte behöver? Vikten har stått still ett tag, så gott som, hoppar upp o ner runt 66-67 kg. Dock minskar magen, så det känns bra. Och som ett brev på posten kommer suget. Så har det varit varje gång det går bra - då vaknar suget. Hm. Märkligt. Tycker att jag borde bli ändå mer motiverad att hålla kosten när jag märker hur bra det känns, men det är tvärt om. Det är då jag "kan unna mig"… Man är allt bra knäpp!

Nä, dags att sluta med självömkan o ta nya tag!  I morgon är en ny dag!

Undrar bara varifrån du fick chipsen och ostkrokarna…  rensa ut skafferi och kylskåp på att som du inte ska äta och KÖP INGET NYTT!

Jag stegade glatt iväg till affären och köpte dem själv… Ensam hemma, en kväll framför TVn, och jag tänker som förr. Nåt gott. Och det VAR gott. Hade önskat att jag kunnat säga att det inte var gott, men det var det. Inte chipsen, men ostkrokarna. Jättegoda. Och jag mår inte kasst. Det har inte visat sig på vågen än heller. Jag har bara sjukt dåligt samvete… men det är nog bara att konstatera att det blev som det blev, o ta nya tag. Har inget som jag inte ska äta hemma, det rensade jag ut för länge sen. Gäller bara att INTE kila ner till Konsum o köpa onyttigheter när suget faller på! Tror jag har ett belöningsberoende - nu när det gått så bra så kan jag väl ändå unna mig…..

Ännu en dryg månad har paserat, och nu är jag på banan igen. Jag halkade upp o ner under september, avstegen fortsatte och för ca 3 veckor sedan fick jag nog. Jag hade återfallit till mackor o kaffebröd ett par veckor, o avslutade helgen med en fantastiskt god lasagne. Sen slog min perioral dermatit upp igen… värre än på länge.

Så jag klippte tvärt, magen var kass och jag mådde pyton, har gjlömt hur jag har mått förut. Men från den dagen bestämde jag mig för att INTE äta mjöl i någon form. Jag var svullen i kroppen, hade gått upp 3-4 kg igen och mådde som sagt inte så bra.

Nu, 3 veckor senare, mår jag toppen igen. Dermatiten är lugn igen, några prickar kvar, magen platt o fin och jag är tillbaka på 66,5 i vikt igen. Jag tror det blev en väckarklocka - när jag mår bra, glömmer jag att jag mått dåligt - och varför!

Nu hoppas jag att det fungerara bra även i Spanien att äta strikt mjölfritt. I morgon åker jag till Nerja för utbildning till kostrådgivare med inriktning LCHF. Hoppas kunskapen kan hjälpa mig att hålla mig på rätt spår i fortsättningen.

Ser fram emot att byta kalla gråa sverige mot ett varmt, soligt Nerja!

Håller tummarna att du kan stå fast vid "rätta spåret"!

Köp receptböcker, låna på bibblan, sök på internet… Testa nya, spännande recept! Ett litet tips från mig - jag har kommit på att det är lättare att "hålla i" när man har något mumsigt att se fram emot!

När det gäller belöningar… Hrm… Jag belönade mig med lite nya kläder igår! :-)

Ser fram emot att fortsätta följa din tråd! Spännande med din utbildning!!

Nu är min utbildning till kostrådgivare snart över. Återstår det stora kunskapsprovet på måndag - tentan! Sen har jag förhoppningsvis papper på att jag har lite bakom pannbenet när det gäller kosten!

Det har varit två helt underbara veckor, men väldig intensiva. Idag är första lediga dagen - och hela helgen kommer att gå åt till att läsa! Synd när det är sol o värme o havet i närheten, men vi har i alla fall haft möjlighet att sitta uto och läsa, sola eller gå till stranden på lunchrasten  - en siesta på 3 timmar. mf Hälsoutbildningar har ett jättebra upplägg, med näringslära, näringsfysiologi och träningsfysiologi.

Det är fantastiskt hur vi fungerar! Allt hänger ihop - allt är en helhet! Justera en sak, och tio andra påverkas av den! Mina veckor här har lärt mig massor om naturlig kost. Vi är skapta för naturlig kost, en blandkost på lite av varje. Naturen är så fiffig att i mycket som kan vara skadligt för oss, finns också antioxidanter för att neutralisera det. Genom att äta små mängder av allt, lite av mycket, så sprider vi riskerna!

Spannmål är ett ganska nytt påfund - här i norden blev vi jordbrukare för ca 5000 år sedan. Före det stoppade vi i oss vildväxande säd då och då - men inte i några mängder. Och tillsammans med allt annat vi åt, gjorde det ingen skada.

Idag orsakar spannmål stor skada. Gluten framför allt, som väldigt många är överkänsliga för. Spannmål i stora mängder förstör tarmluddet, och skapar läckande tarm - främmande ämnen läcker ut i blodet och angrips av vårt immunförsvar men även de kroppsceller som liknar de främmande angrips, och vi får en inflammatorisk sjukdom.

Vi ska alla fungera i en vardag. I en helhet. Det är kost, sömn, fysisk aktivitet, relationer, jobb osv. Då får man någonstans bestämma sig vad man har som mål. Att inrikta sig bara på kosten, eller att se till helheten. Jag väljer helheten. Min kost ska inte bara hålla mig frisk, den ska hjälpa mig fungera i helheten. Ibland får man minimera skada, ibland syfta högra än så. Ibland kanske första steget inte ens är LCHF fullt ut, utan en snäll GI-variant. Hälsofördelarna är enorma för en överviktig skräpmatsätare bara med det. Och när framstegen kommer, när motivationen stiger så ligger inte LCHF långt bort! Alla är vi olika, och det finns mer än en sanning! Vatten är dödligt i för stor mängd (drick 10 liter på 4 timmar så dör du) - men ingen av oss skulle väl komma på att helt utesluta vatten?

Ser med spänning fram emot vad livet ska ge - jag åker snart hem med massor med idéer på vad jag vill använda min kunskap till. Det är med lite blandade känslor jag lämnar Nerja, jag längtar efter min familj, men kunde jag skulle jag stanna hela vintern här, i sol och värme! Så mitt koncept måste vara flyttbart!

Nerja, vi ses igen!

Vem lagger upp dessa kurser? Vad ar filosofin bakom? LCHF eller GI? Det later pa det du sager som ett litet fuzzy concept, med "litet av varje bara det ar med matta".

Ar det inte just detta concept som alla verkar ha sa svart for … detta med MATTA. Godispasar (some det pratas om svenskt godis skulle man tro att det inneholl cocaine), mannens chips, svarmors kanslor nar man tackar nej till hennes kakbak … allt ar bra som ursakt for ett lavinartat intag.

Nar jag laser genom insandarna sa ar det en sak som gar som en trad genom manga … att det GAR INTE for manga manniskor att bara ata 'litet' av nagot utan da rasar hela viljekraften och sa ar det dags for 'nu spottar vi i handerna igen etc..,' och detta ar inte efter nagra timmar eller nagra munsbitar utan efter DAGAR av atande av dessa ' litet-av-varje-sakerna' … ingen naringslara i varlden hjalper dessa manniskor eftersom de oftast kanner till detta, men de har inte hittat detta Sesame Oppna Dig till dorren som leder till ett liv med matta. Ratta mig om jag har fel …

Du har helt rätt - för den som är sockerberoende går det inte att ta bara lite, jag är en av dem (vi är många). Det jag menar är just det - vi är individer. För några är det bara tvärstopp som gäller, för andra är en gradvis avvänjning med kolhydrater, för ytterligare några är det gradvis tillvänjning med fett som gäller. Att bara stirra sig blind på kolhydrater och ett av alla kroppens hormon (insulin) är att göra det väldigt lätt för sig. Människan är tyvärr mer komplicerad än så.

Om du säger till en inbiten viktväktare att hon ska sluta med kolhydrater och börja äta (för henne) massor med fett - tror du det lyckas? Jag har försökt på min svärmor - det går inte. Men hon har accepterat att minska på bröd, pasta och potatis. Är inte det ett steg i rätt riktning? För dem som redan är sålda på konceptet LCHF (de flesta här på Kolhydrater iFokus) är det lätt, men de jag kommer att möta är inte alltid det. Jag kan inte utgå från att alla fungerar som jag gör och har samma förutsättningar som jag har.

För många är det svart eller vitt, men världen är inte svartvit - den är ett helt spektra med olika nyanser. Lite ödmjukhet kommer man långt med - ska jag överge dem som inte klarar att direkt gå över till LCHF, eller ska mitt mål vara att så småningom få dem dit?

Jag väljer det senare, du kanske väljer nåt annat.

#13

Nejda, man ska inte stirra sig blind pa nagot … nastan allt kommer i variationer som kan formas efter onskan. Jag ar inte sa fast i LCHFtankandet sa jag inte ser att det finns de som mar bra utav att ata annat an vad jag ater. For min del valjer jag lowcarb for att jag mar bra av det, inte for att fralsa varlden.

Jag tror den som hittar nyckeln till 'lagom' har storre chans att hjalpa folk an de som som sager

it's my way or the highway.

#14

Precis det jag menar! Jag äter själv ganska strikt, men alla är inte som jag. Mitt mål är att hjälpa människor att må så bra som möjligt, på så bra kost som är möjligt utifrån deras förutsättningar. Jag "omvänder" hellre någon stegvis, än riskerar att skrämma bort dem med för snäva riktlinjer. Syftet är hälsoförbättringar, inte att promota LCHF till varje pris.

Jag är övertygad om att de hälsoförbättringar (och viktförbättringar i den mån de är önskade) de kommer att uppleva i sin tur kommer att trigga motivationen ändå mer än att jag "predikar LCHF" som den enda sanna vägen.