Om du håller dig under 70 gr kolhydrater i början är det bra. De har en tendens att minska med tiden. Du behöver inte räkna varje gram om du har lite hum om vad du käkar. Det du ätit hittills ser bra ut så ta det lugnt och invänta vad som händer de närmsta veckorna. Du ska inte vräka på smör och grädde på allt, utan byta ut kolhydraterna mot fett. Dock verkar fettmängden man äter stabilisera sig efter ett tag, när mättnadskänslorna kommit tillbaks.

Du bör äta protein till nästan varje mål, men så jättenoga behöver det inte vara. Tumregel jag änvänder: ca 300-400 gram kött/fisk/ägg per dag.

Ta till kolhydraträknandet om inte den LCHF du äter nu fungerar för att du ska uppnå dina mål.

#1 300-400 g låter lite lite (5 ägg per dag) - jag vet inte när jag senast åt så lite ägg/kött under en måltid.

Hej Frijon!

Ta alla dessa krav och rekommendationer med en stor nypa salt. Jag har gått ned 39 kg med LCHF på 5 månader, och detta gjorde jag medans jag jobbade på ett fartyg och inte hade möjlighet att veta exakt vad maten innehöll (då den tillagades av kocken).

Jag åt helt enkelt det jag gissade mig till innehöll så lite kolhydrater som möjligt.

Den mat du skrivit nu tycker jag låter alldeles utmärkt. Det finns ingen anledning att sitta och räkna varje gram fett/kolhydrat/protein som många här gör.

Vissa tror sig kunna vräka i sig smör i ohyggliga mängder och fortfarande gå ned i vikt, trots att smör innehåller väldigt mycket kalorier. Jag är helt övertygad om att LCHF påverkar insulinet vilket i sin tur påverkar fettförbränningen, men naturens lagar gäller ju dock fortfarande ang energi in/energi ut.

Det magiska med denna kost ligger nog mest i att man helt enkelt får i sig mindre kalorier genom att låta bli kolhydraterna. Varför? Jo för det är inte lika lätt att tillaga något att äta på t.ex kvällar. Man orkar inte göra en omelett klockan 22 på kvällen. Därför hoppar man över kvällsmålet som annars är standard.

Och ang "kolhydrater per 100 gram". Det beror ju helt på hur mycket av den varan du äter. Folk här inne brukar t.ex. vara livrädda för florsocker, trots att man endast använder 1-2 gram. Om du planerar äta 300 gram av något då bör det ju innehålla väldigt lite kolhydrater, men om du endast ska äta 10 gram så kan du ju leva med att det är lite mer (t.ex. ketchup).

Men det bör påpekas att detta är min högst personliga åsikt. Det kanske inte alls fungerar likadant för andra.

Helt rätt att det fungerar olika för alla. Man får prova sig fram, och därför får nybörjarna lite riktlinjer att börja med.

1. 5 g per 100 g - det är en riktlinje, och man får ha lite koll på hur mycket det blir totalt. Gillar man att mäta och väga och räkna och ha koll, så kan man registrera i minmat.net - ja, man kan göra det någon enstaka dag, så ser man om man har en bra fördelning.

2. 20 g kh per dag är också en riktlinje. En del äter mer, en del mindre. Och man kan ta sig till den nivån successivt om det känns bäst.

3. man ska ha så mycket fett att man håller sig mätt. Man ska bli hungrig, men man ska inte gå hungrig.

4. vad är problemet med att laga en omelett kl 22? Om man är hungrig, vill säga.

5. Små mängder florsocker - ja, det beror på. Har man svåra problem med sötsug, så blir det inte små mängder om man börjar äta det. Undvik det i alla fall under omställningsperioden.

6. mängden protein…ja, där brukar det vara lite olika bud. Ha "1 g per kg önskad kroppsvikt" som ett riktmärke. Väger du mycket mer, så öka på mängden. Och skulle det bli mer än 1 g, så gör inte det något - du har kanske muskler att bygga?

Vänj dig vid kosten. Utvärdera efter några månader. Funkar det, fortsätt på samma sätt. Funkar det inte, fråga om råd.

# 3 "folk härinne brukar vara livrädda för florsocker"

du måste mena något annat? vad använder man florsocker till och bara ta 1-2 gram!? Menar du vaniljsocker? Ligger man på t.ex. 5 gram per dag eller mindre så är ju 1-2 gram iofs en stor del av dagsinaget så det skulle inte jag lägga på socker i så fall… men jag fattar ändå inte vad du ta 1-2 gram florsocker till? Och florsocker är ju exakt samma sak som vanligt strösocker bara mer finfördelat…

Mitt tips är att försöka göra det så enkelt som möjligt, speciellt i början.

1. Använd så rena råvaror som möjligt. Läs innehållsförteckningar.

2. Utgå från en handflatestor proteinkälla till varje måltid. Om köttet/fisken är magert - gör lite gräddsås eller kryddsmör till. Om du gillar grönsaker, ta lite för att det är gott och ser trevligt ut på tallriken.

3. Upprepa 2. varje gång du är hungrig. Ät tills du är lagom mätt.

Här finns en bra tabell över grönsaker, frukt, bär och nötter och dess kolhydratinnehåll.

Det är väldigt olika hur strikt man behöver vara, och det kan vara onödigt att ta i för mycket på en gång. Det där med 5g kh/100g tror jag kanske du har missuppfattat, det är inte så att man kan äta obehindrat av sånt (häller du t.ex. i dig en liter mjölk på en dag har du genast 50g bara där), utan det är snarare en riktlinje att inte köpa några livsmedel som innehåller mer än så. Men det är såklart en mängdfråga också, vitlök innehåller t.ex. 30g kh/100g, men det är ju sällan man moffar i sig flera hela vitlökar till middag!

Jag tycker också det låter som att du äter bra. Kör på det i ett par månader och se hur det funkar. Har det inte hänt något på den tiden (glöm inte att kolla måttbandet och inte bara vågen!) kan du börja registrera och kolla om du gör något knas utan att märka det. Men funkar det så funkar det, och då spelar det mindre roll vad det egentligen är du äter!

#3 verkar ha missuppfattat grunderna i LCHF och hela den hormonella komponenten. Poängen är att man först får loss fettreserverna så att man får energi därifrån, sen minskar intaget via munnen automatiskt när man håller sig mätt på mindre med hjälp av den lagrade energin. Försöker man däremot tvinga fram ett kaloriunderskott blir man bara hungrig och lagren blir ännu hårdare låsta om det verkar som att det ska bli svält.

Det finns många exempel på folk som ätit många kalorier/dag och ändå gått ner i vikt, själv låg jag runt 3000 kcal/dag i början när vikten rasade som snabbast. Nu blir jag mätt snabbare och äter mindre.

De som är rädda för florsocker är nog främst de som är sockermissbrukare. Om jag skulle äta något som smakade lite sött tror jag inte vikten skulle skena iväg bara av det, däremot skulle jag få tampas med ett hejdundrans sötsug i minst en vecka, och det är faktiskt mycket skönare att slippa!

Jag menade såklart vaniljsocker, mitt fel.

Aniara4: Det är inte alls så att jag missuppfattat eran föreställning om hur ni tror att det fungerar. När jag började med LCHF så läste jag allt som jag kunde hitta om det. Jag tror helt enkelt bara inte på det. I och med att det går emot naturens lagar att man kan äta mer energi än vad man gör av med så är det för mig självklart att man inte kan kringgå den problematiken endast genom att hålla sig till protein och fett.

Du bekräftar ju till och med själv det jag säger. Jag citerar:

"sen minskar intaget via munnen automatiskt när man håller sig mätt på mindre med hjälp av den lagrade energin."

Precis det jag sa. Genom att äta denna kost så minskar sötsuget och man känner sig mättare, vilket resulterar i att du äter mindre.

Jag äter väldigt mycket tycker jag själv. Mycket ost, grädde, kött osv. Men, slår jag ihop den faktiska kalorimängden så är den betydligt mindre än den var när jag åt "vanlig mat", trots att jag äter mycket mer fett. Inte så konstigt heller, för nu när jag äter så äter jag endast kycklinggratäng, förut åt jag klycklinggratäng med pommes. Även om jag äter mer gratäng än tidigare så blir det ändå mindre mängd kalorier än om jag hade ätit mindre gratäng och pommes till.

Och precis som du säger så ska man inte äta för lite. Då ställer kroppen in sig på svältläge och sparar på fettlagren. Men, det är ju inget unikt med denna kost. Så är det ju med alla dieter om man vill gå ned i vikt. Det som jag tycker är bra med LCHF är att man automatiskt äter en lagom kalorinivå utan att känna sig hungrig och vara sötsugen.

Det kanske vore nyttigt att lyssna på fler parter i debatten än en(!) läkare som är ensam om sin teori och en man som utan utbildning (rätta mig om jag har fel) har gått ned i vikt och tycker sig ha svar på exakt hur det fungerar.

Vill absolut inte klanka ned på någon. Alla vill nog gott i slutändan. Men jag tycker folk här inne litar blint på allt som sägs från dessa "experter". I vanliga fall skulle man ju ha rynkat på pannan ifall en, och endast en, läkare påstod att cancer kunde botas med hjälp av potatis, och alla andra förnekar påståendet.

Jag har inte räknat eller vägt någon gång under min viktminskning så för mig har det varit busenkelt. MEN jag hade ingen större övervikt (17 kg), inget sötsug och inte lätt för att överäta. Jag åt tallriksmodellen och fullkorn innan LCHF och smög sakta in på LCHF. Hade inga omställningsbesvär och åt automatiskt mer strikt och mindre portioner.

Antar att det först är när man märker att man inte går ned med LCHF som man måste prova andra saker som att väga, mäta och utesluta vissa saker.

Vilken är den enda läkaren du menar att jag lyssnar på?

Jag är inte en person som förlitar mig på auktoriteter, utan jag föredrar att gå till källorna, läsa artiklarna osv. Jag har en forskningsutbildning, så jag tror att jag har hyfsade förutsättningar att bedöma kvaliteten i det jag läser.

Det är klart att energi-in-energi-ut-teorin stämmer på sätt och vis, men det är inte så enkelt som att räkna vad man äter och hur mycket man rör sig. Man måste t.ex. ta hänsyn till lagring och uttag ur förråden, samt att energin inte nödvändigtvis tas upp ur maten utan kan passera ut bakvägen oanvänd. Då blir det svårare att räkna, Man skulle visserligen kunna mäta energin i avföringen och på så vis få bort den osäkerheten, men att veta vad som händer i depåerna är svårare.

Det går bevisligen att trycka i sig stora mängder lågkolhydratmat utan att gå UPP i vikt, men man brukar inte heller gå ner om man tillför all energi man behöver. Men den stora skillnaden är ändå att de flesta dieter bygger på att begränsa matintaget (och öka den fysiska aktiviteten) och stå ut med att vara hungrig. Flera går även så långt som svält, alltså Very Low Calorie-varianter. Det tycker jag är den stora skillnaden med LCHF, att man inte tvingar sig att äta mindre utan att det sker av sig självt när man får tillgång till fettlagren.

Så ja, egentligen är vi kanske överens, men eftersom det finns så många bantare här som inte kan släppa "ju mindre desto bättre"-tänket tycker jag man ska vara försiktig när man pratar om kalorier. De som inte går ner som de vill får ofta rådet att dra ner på mängden rakt av, innan man ens har frågat vad personen faktiskt äter idag. Dricker man en liter grädde om dagen hjälper det liksom inte att äta en mindre biff och bara dricka åtta deciliter grädde.

Ursäkta, TS, det här hjälper dig förmodligen inte alls!

#8 Naturens biokemiska lagar är sådana att energiintag regleras via hormonella reglersystem som ska se till att energiintag motsvarar uttag. Detta gör att du kan äta obehindrat av energi (när man sedan är mätt vill man inte äta).

Naturens biokemiska lagar gör även så att om du råkat stoppa i dig för mycket energi under en måltid så håller du dig mätt längre - förutsatt att energilager inte är låsta pga högt insulin.

Naturens biokemiska lagar gör också att om du råkar stoppa i dig riktigt mycket energi (pga felaktigheter i reglersystemet i första punkten**) så ökar också "uttag" - kroppen gör av med mer energi. Dessutom läggs extra muskelmassa till för att hjälpa kroppen göra av med energi… detta är något den har råd med om man tillför mycket energi.
Klart att ökad muskelmassa inte syns som viktminskning på vågen, men det är inte en ohälsosam "massa" på något sätt.

** Jag misstänker att den vanligaste orsaken till felaktig hungerreglering beror på att man svältit sig under lång tid… "tänkt på kalorierna", och att detta ställt in kroppen i "ätande-mode" (studier på Anorektiker visar på rubbad hormonbalans som tar lång tid att återställa).
Frågan är om man då ska forsätta "tänka på kalorierna", eller om man ska ta sig den tiden det kan ta att återställa systemet genom att visa att kroppen inte behöver svälta mer!?

Egentligen är det busenkelt för de allra flesta, haken är väl att man behöver lite kunskaper, om sin kropp, lite näringslära och kunskap om matens beskaffenhet.

Man steker en fet köttbit i lagom med smör, slår en skvätt grädde i pannan och sjuder det till en sås, slår såsen på köttbiten och äter med valfria grönsaker.

Upprepas tre gånger per dag.

Sen så.. behöver man gå ner i vikt kan man inte äta fritt av något.

http://www.annahallen.se/jag-kan-det-har-med-lchf

Wow, så många svar! Vad glad jag blir!

Är något av en pedant när det kommer till nya saker, vill gärna veta så mycket det går när jag ger mig in på något, kanske som ett resultat av många dieter jag gått på som kräver stenhård koll på allt man stoppar i munnen, eller inte bör stoppa i munnen.

Undviker helt frukt och nötter, alkohol så här i början, dels för enkelheten men även för viktminskningen då det stått som tips för oss som vill minska i vikt. Även filmjölk och vanlig fet mjölk förekommer nästan inte alls, för den enkla anledning att jag inte gillar det särskilt mycket.

Får nog som många säger prova mig fram, sen studera våg och midjemått och därefter syna kh-intag i sömmarna om det står still. Rädslan är ju att gå upp i vikt!

Men har efter endast 2 veckor märkt av fördelar som: fanastiskt god mat, som jag blir mätt på och håller mig mätt på länge, småäter inte längre mellan måltiderna, helt enkelt för jag inte är hungrig eller sugen. Magen fungerar hur bra som helst, sötsug har jag inte känt av. Har inte mätt mig från start, ska göra det i dag, för det känns som översta bullen på magen sjunkit undan.

Fantastiskt att inte känna sig jäst och uppsvullen, vilket jag trodde man skulle när man ersatte kh med fett.

Mitt mål är att må bra och vara nöjd med spegelbilden och ligga på normalt BMI, vilket är 20-25 kg övervikt att bli av med, har legat i riskzon för diabetes typ 2 dessutom så det vill jag så klart åtgärda med.

Tack alla för era svar!

Man skall ju ha helt klart för sig att detta är ett forum där vi dikuterar och bidrar med den kunskap vi har, men det som fungerar för mig är inte säkert att det fungerar lika bra för dig.

Dessutom blir råden här snuttifierade så bäst är att läsa någon eller några böcker i ämnet.

Man skall nog inte sticka under stol med att det krävs lite kunskap.. eller iallafall lite nytt sätt att tänka.

Teorin är enkel, med mindre kolhydrater och mer fett så får man en annan metabolism, som om det vill sig väl gör att kroppen tar en del av fettreseven mellan måltiderna.

Sen så är det väl ett understatement att man bör äta sån mat som kroppen behöver och att man undviker skräpmat.

Stephan Guyenet har just skrivit ett bra inlägg om dessa frågor på sin blogg Whole Health Source.

#12 Sen så.. behöver man gå ner i vikt kan man inte äta fritt av något.

"Man" är nog lite väl generaliserande - jag tror faktiskt det är tvärtom: generellt kan man äta helt fritt av lågkolhydratskost och få viktminskning, förutsatt att man är överviktig.
Jag fungerar själv så… kan alltså äta mig spymätt. Det som händer är att jag inte kan äta nåt förrän jag blir hungrig igen.
Nu har jag aldrig hållt på med "självsvält" och sånt iom att jag förstått redan för några årtionden sedan att man på så sätt förstör sin ämnesomsättning.

Att sedan vissa förstört/förstör sin hungerreglering eller övrig hormonbalans genom svält eller stress, är en helt annan sak. För dem kanske det inte fungerar att äta fritt - åtminstone inte sett på kort sikt.