Fråga studentbostäderna om de har ngt tomt på sommaren. Ligger nära sjukhuset. Då måste ni iofs ta med eget linne, men det kanske funkar? I centrum finns ett vandrarhem - jag tycker det är Ok att gå till sjukhuset.

Ruttet av patienthotellet tycker jag. Många tycker ju inte att de har något val! Det är ju viktigt för tillfrisknandet att ha nära och kära omkring sig, det borde man fatt. Önskar dig lycka till med både boende och din sambos hälsa och rehabilitering.

Tråkigt att höra om din sambo, hoppas att han blir bättre snart!

Det närmaste jag kan komma på är Hotell Pilen, som ligger Öst på stan nära till NUS. Adressen dit är www.hotelpilen.se

Liiiite billigare än patienthotellet och inkl. frukost.

Tack så jättemycket för tipsen och omtanken Sindri och Fjallraven! Ska kolla upp dessa ställen!

Å gud va hemskt…  hoppas allt går bra. Tyvärr har jag inga tips sådär mer än att googla på lågprishotell i umeå.

Åhh nej, så otroligt tråkigt för Dig och Er alla, Carina!

Jag har inget tips på boende tyvärr, men skickar Dig alla välgångsönskningar och förhoppningar som tänkas kan. Jag har själv under en kortare period varit i ungefär samma situation som du nu är och jag vet mycket väl alla de fasansfulla tankar som rusar i ens huvud. Det är mycket förtvivlan och oro, både i nutid och inför ev. framtid. Kom ihåg att allt du känner och räds är mänskligt och mitt råd är att (iaf. på sikt) försöka få tillgång till någon att prata helt fritt och förutsättningslöst med. Någon där du kan röja a l l a dina tankar och farhågor utan att behöva ta hänsyn till hur det kan uppfattas av de som varken kan, orkar eller har förutsättningar att förstå och som inte heller vet vad du pratar om.

A l l styrka till dig, det behövs så oändligt mycket av den varan med en stor liten tolvåring vars pappa (och mamma inte minst, det ska gudarna veta) har drabbats så hårt.

Alla förhoppningar om ett så kompikationsfritt förlopp/resultat som möjligt är! /Kricko.

Tack Maja2 och kricko1!

Känner mig jättetrött efter all väntan och fortsatt ovisshet! Försöker dock att ta en dag i taget.

Carina,

Alltid tråkigt att höra sådana saker, hoppas bara att allt går bra.

Själv bor jag ju i Göteborg men vill ändå försöka hjälpa dig.
Eftersom jag är scout, och scouter finns i hela sverige, har jag fått fram denna sidan. Umeå scoutkår har en stuga ett stenkast från Umeå.
Kanske kan det vara en lösning för er.
Kontakta stugfogden, du kan ju inte få mer än ett nej.

Kram,
Ullabritt
Kärra Scoutkår

#7 Tack soderen, ska kolla upp det!

Orkade igår inte berätta vad som hänt under den dagen, men jag kopierar in det jag skrivit ikväll inne på "Feng shui":

Igår var vi ned till Umeå och hälsade på min sambo. Ringde dit på morgonen och då var allt lugnt med honom, men medan vi åkte ned hann han få en till blödning.

Då vi kom till salen där han låg fick vi dock bara veta att han precis hade varit på röntgen och att vi skulle återkomma. Vi var sedan in och hälsade på honom och jag tyckte väl att han såg mer sövd ut än vad jag förväntade mig. Dagen innan hade han haft tendens att öppna ögonen enligt sköterskan, så vi hade hoppats på att han skulle kunna göra det eller visa att han hörde oss på något annat sätt.

Sedan var det en lång väntan i anhörigrummet för att få tala med neurokirurgen som aldrig höll på att dyka upp. Först då han kom fick vi veta om den andra blödningen, men att de inte kunde se om det var från samma kärl. Jag tänkte då att nu är allt kört! Nu måste han nog göra den komplicerade operationen ändå.

Idag skulle han göra en till röntgen för att se var blödningen kom ifrån. Jag råkade ringa just då han skulle till röntgen och det var vid halv två. Sköterskan skulle ringa mig då han kom tillbaka. Halv fem hade hon inte ringt så jag ringde dit. Fick då veta att han fortfarande inte kommit tillbaka. Det dröjde till strax före sju som hon ringde.

De såg på röntgen att den andra blödningen hade kommit från samma kärl och de testade att coila(?) igen enbart hålet med hjälp av röntgen och det lyckades förhoppningsvis.

Han fick dock högt tryck på hjärnan, högt Blodtryck och dålig andning efteråt, men det varade inte länge. De tog en till röntgen och den såg bra ut. Det var p.g.a. oroligheterna som han var borta så länge på röntgen, men då jag pratade nu med sköterskan var allt lugnt.

Hoppas nu bara att det kommer att räcka med "coilingen", så att han slipper den komplicerade operationen, som innebär risk för hjärninfarkt!

Carina!

Det här verkar vara en av de gånger när man som utomstående inte kan annat än be och hoppas på ett mirakel. Men ändå, tänk vilken finurlig skapelse som människokroppen är. Många gånger när det ser mörkt ut så händer plötsligt något oförklarligt och närmast "magiskt", något som ingen ens vågat hoppas på. Kroppens, och inte minst hjärnans, egen förmåga till läkning lägger plötsligt in ytterligare en växel som ingen med säkerhet ens visste existerade.

Jag önskar och hoppas verkligen att det nu, iom. den behandling de gjorde idag, äntligen ska vända och bara gå mot det bättre för din sambo. Samla alla krafter du själv kan, vila så fort du känner att du har en chans att kunna somna. Du behöver all den sömn och kraft som möjligt är.

Varma tankar i en svår stund! /Kricko.

Jag fixade lägenhet i Umeå genom att annonsera i tidningarna. Det finns massor med personer som vill hyra ut till vettiga människor. Lycka till och hoppas att allt går bra med sin sambo.

Klickade lite på Blocket och där fanns det ett par lägenheter som skulle hyras ut. Blir något konstigt när jag ska länka tyvärr. Hoppas det finns någon som kan passa er.

Jag såg detta först nu och vill bara sända mina varma tankar till dig och hela din familj.

Universitetsområdet ligger ju vid sjukhuset. Kanske du kan sätta upp lappar på anslagstavlor där? Jag tror det där med tomma studentrum vore en lösning.

#9 Tack kricko1! Ja, det här tar verkligen på krafterna! Ibland kan jag bara sitta och stirra apatiskt. Jag har vilat middag, som jag inte annars har haft ron till, inte ens då jag var mammaledig och dottern sov. Nu känns dock allt lite mer hoppfullt eftersom coilingen verkar ha lyckats.

#10 och #11 Tack brassepalandet och Fjallraven! Lägenhet kan vara ett billigt alternativ om man blir där nere ett tag. Har nu varit in och kollat på Blocket och det fanns en del intressanta lägenheter. Vet dock inte när det blir att börja bo där nere och ännu mindre när det är dags för honom att få åka upp till Sunderbyns sjukhus. Nu blev han mer nedsövd igen i.o.m. den andra hjärnblödningen, så uppvaknandet kommer att ta längre tid.

#12 Tack Maia för tipset om studentrum och omtanken!

Det är nog minst en vecka fram i tiden innan vi börjar bo där nere, men det känns så skönt att ha fått alla tips från er som jag kan gå igenom på allvar då det börjar vara dags att åka ned!

Tack alla för omtanke och tips!

Uppväckandet av min sambo har gått bättre än förväntat de senaste dygnen, så det börjar snart vara dags för Sunderbyn att ta över. Tidigare var det sagt att han skulle väckas upp helt i Umeå, men det gäller inte längre p.g.a. colilingen, som lyckades.

Han får därför kanske komma upp till Sunderbyn redan någon dag till veckan! Det beror bl.a. på morgondagens röntgenresultat, EEG och hur han kommer att klara sig utan shunt.

Det ska bli så skönt att få honom närmare!  Nu blir det bara 6 mils resa dit, istället för 22 mil som det var till Umeå.

Vad skönt för er alla.

Och som du säger 6 mil är ju inget om man jämför med 22.

Hoppas att allt går väl i fortsättningen också. Ta väl hand om dig och de dina.

kram,
Ullabritt

Tack så mycket sodaren!

Min sambo är fortsatt nedsövd, så vi vet fortfarande inte i vilket skick han är i.

Jag var ju så glad i förrgår över att de börjat prata om att skicka upp honom till Sunderbyn redan under veckan. Men igår började de prata om att ev. skicka honom direkt till Piteå lasarett, men då fanns det inga lediga bäddar. Nu är de på väg ned till Umeå för att hämta honom, så han kommer upp till Piteå i natt! Så fr.o.m. i morgon är det bara en kvarts promenad till honom!

Men oj, det händer saker. Har missat denna tråden i en massa dar.

Endel ljuspunkter i sikte om jag förstår det rätt.  Hoppas verkligen att han är på bättringsvägen.

Håller mina hållna tummar väl hållna!

Kram

Tack så mycket kaisakavat!

Idag har jag, hans döttrar + barnbarnet varit och hälsat på honom på IVA i Piteå. Han sov då vi kom, men vaknade till då han hörde våra röster. Han öppnade då ögonen och tittade på oss och det kom tårar, så han var verkligen medveten om vår närvaro.

Hans föräldrar var förbi någon timme senare, men då sov han bara, så vi lyckades pricka in då han var som mest vaken.

Vi ska förstås dit igen i morgon och hälsa på honom.

Turligt och fint att ni fick kontakt.

Tänker på er!

M

Underbart att höra, PiteCarina!

Känns som om allt är på G.

Sköt om dig.

/Ullabritt

Tack ska ni ha!

Ja, det kändes bra att vi fick kontakt och det fick vi även idag då vi var dit. Idag var han t.o.m. vaken och tittade då vi kom dit. Kände kanske på sig att vi skulle komma eftersom vi dök upp ungefär samma tid som igår?

Jag saknar så att höra hans röst, har ju inte hört den på snart 3,5 vecka, men han pratar med mig i mitt huvud!

De har nu minskat ned ytterligare på sömnmedicinen, så han är kanske ännu mer vaken då vi kommer dit i morgon?

Igår beslutade de om att ta bort den sista sömnmedicinen helt, så jag hade hoppats att han skulle vara mer vaken idag under besöket, men istället var han mer trött. Han öppnade dock ögat och uppmärksammade att vi var där.

Det fattas inte så mycket innan han andas helt själv, men det går segt det här sista. Så fort han fixar andningen själv så hamnar han på Rehab och får mycket mer träning. Vänster sida verkar han ha rätt så bra rörlighet i redan nu, men höger sida har han inte rört då jag varit där. Vet inte hur det är med talet? Det märks väl först när han börjat andas helt själv?   

Det känns som om jag vill fara och besöka en gång till idag, om någon timme. Var dit redan vid tiotiden. Hans äldsta dotter och barnbarnet var dit vid halv ett.

Tänker på dig ofta. Hoppas verkligen att det går bra.

#24 Tack Maja2!

Det blev att jag for iväg till honom kring fyratiden. Då jag kom in på IVA så var hans föräldrar där hos honom. Jag lät dem vara ifred med honom och satte mig i anhörigrummet.

Fick veta av dem att han hade 39 i feber och var jättetrött. Han hade knappt öppnat ögat då de var där inne. Därför hade jag inte så stora förväntningar då jag sedan gick in till honom.

Jag sa till honom att jag saknade honom och kunde inte låta bli att komma en gång till idag. Då öppnade han ögonen och det kom tårar. Jag sa: "Jag älskar dig!". Då rörde han på munnen och fick sedan en hostattack. Han försökte väl säga samma tillbaka, men att det bara började att reta i halsen på honom? Jag sa att jag vet att du älskar mig och att du även älskar dina döttrar och barnbarnet.

Sedan sa jag att jag var så stolt över honom på behandlingshemmet. (Han fick hjärnblödningen där, då han höll på att ta tag i sina alkoholproblem) Att han är så duktig och att jag tror på honom. Jag sa åt honom att kämpa på och att det här fixar du.

Det kändes bättre efter det här besöket, så det var verkligen bra att jag for dit.

Ringde IVA kväll och fick veta att han under dagen hade gjort framsteg när det gäller att andas själv, så nu är kanske läkaren mer nöjd än då jag pratade med henne under första besöket idag?

Vad fantastiskt att höra att du fick så bra kontakt. Du är en kämpe!

Kram!

Tack Maia och kaisakavat!

Idag var han tröttare, men han kämpar på med andningen. Hoppas att han snart kan få komma till Rehab!

Nu har det verkligen gått framåt med andningen!  Igår kunde han andas själv fem timmar som längst. Idag hade han andats själv iallafall från nio till halv fem, då jag for därifrån. Vet inte om han fortfarande andas själv, eller om han har behövt hjälp med den? Han har även verkat mer vaken de här två dagarna.

Nu tycker iallafall jag att det börjar vara dags för Rehab, eftersom man på en av dessa avdelningar inte behöver kunna andas själv riktigt hela tiden! Men de vill kanske invänta resultatet av odlingarna först?

Carina,

Det verkar ju riktigt lovande.

Ta väl hand om dig

Det "låter" som om du är vid gott mod och som om allt går åt rätt håll.

Hoppas det är så och att det fortsätter!

Å, vad jag förstår att du längtar att få honom nära! Men när han varit så sjuk kan det vara bra att sjukhuset ger honom rejält med säkerhetsmarginal?

Skickar en stor kram till dig Carina!

Förstår hur frusterande det är och hur orolig man också är. Min pappa fick en dubbell massiv stroke i sept förra året och blev förlamad på vänster sida ett tag därefter (helt i ca 1 mån, delvis i ca 6 mån till). Nu är det bara finmotoriken som behöver fortsätta tränas.

Har ni något stroke-team uppe hos er? Hoppas det. Pappa hade god hjälp av Rehabavdelningen men efter det att han blev utskriven tog stroke-teamet över (bestod av sjuksköterskor, sjukgymnast, arbetsterapeut) och besökte honom i hemmet för fortsatt träning.

Envishet är det som gäller - både från din och hans sida!

#30 Sodaren och #31 Kaisakavat. Tack, ja det känns mer lovande nu och nu i veckan har det hittills gått åt rätt håll, peppar, peppar… 

#32 Maia, ja det är förstås tryggt att ha honom på IVA, men jag vill att han ska få komma igår med rehabiliteringen på allvar. Han får sjukgymnastik även på IVA, men det är under vissa tider och då är det inte säkert att han är så vaken. Då han kommer på Rehab är det lättare för personalen att se till så att han får träning under sin vakna period.

#33 Annelie-LivsGlad-1, tack för kramen och det du berättade om din pappa ger mig hopp. Vet inte hur det kommer att bli efter han har blivit utskriven från Rehab? Beror väl på i vilket skick han är då? Kanske han får fara dit och träna? Får väl höra mer om det då han hamnar på Rehab?

****************************************************** 

Min syster följde med till IVA nu i afton. Han var vaken och lyssnade på Queen då vi kom. Sköterskan hade just satt igång skivan. Han tittade på oss och tryckte våra händer.

Andningen har verkligen kommit igång. Han har andats själv sedan halv tio igår morse, utan hjälp av respirator! Hoppas nu att han även kommer att slippa febern. De har bytt ut alla slangar ifall det skulle ha varit bakterier i dem och de har tagit odlingar på dessa. I morse hade han 38.3 och nu hade han strax under 37. Förhoppningsvis ska febern ge med sig nu?

Igår då jag var där så rörde han några gånger på höger fot. Idag sa sköterskan att hon tyckte att han hade sträckt höger armbåge lite.

37 grader på kvällen är ju jättebra, räknas som normalt. Håller tummar för bra morgontemp nu!

Det är jätteroligt att höra, att det går åt rätt håll.

Håller också tummar.

Även jag håller tummarna.

Carina - visst har det med hans tillstånd att göra hur behandlingen kommer att se ut - tänker då på Rehab - de individanpassar åtminstone hos oss och det tror jag är generellt över hela landet (iaf hoppas jag det).

Ser ju bra ut att febern verkar släppa och att han är mer och mer vaken. Också skönt att han kan andas mer och mer själv nu.

Håller tummarna och hoppar in här då och då för att "se" hur det går.

Om du längre fram vill fråga ngt specifikt så tveka inte - kan jag så ska jag svara - kan jag inte så tar jag reda på.

Tack Maia, Kaisakavat, sodaren och Annelie-LivsGlad-1! Ert tumhållande verkar ha gett resultat!

Igår hamnade han på Rehab. Han satt i rullstolen då vi hälsade på honom idag. Det var första gången han satt i den, igår orkade han inte. Han sa "Ja", "Nej" och "Inte än" till sjukgymnasten. Det var de första orden, om än lite svagt, som jag hört från honom på lite drygt fem veckor. Vad jag har saknat att höra hans röst!

Vad skönt att det går åt rätt håll! Tänker på dig och er familj.

Tack Aniara4!

Ja, jag var väldigt lättad och glad i onsdags då jag skrev. Tyvärr hade jag väl lite för höga förväntningar inför torsdagens besök, så jag blev rätt så besviken över att han låg ned och inte sa någonting alls då. Men det kan ju inte ske stora framsteg varje dag.

Jag har varit så slut de senaste dagarna. Jag som skulle rensa i källarförrådet i veckan har knappt orkat med det dagliga.

Men nu har det hänt någonting positivt igen och genast har jag mer energi och är mer hoppfull! Fick idag veta av sköterskan att han hade suttit uppe i rullstolen i fem timmar igår kväll! Han ville se friidrotten klart och "vägrade" lägga sig!  Han ska se den även ikväll!

Tänker ofta på dig/er. Skickar styrkekramar.

Tack så mycket Maja2!

Idag hade vi målmöte, där min sambo, jag, hans föräldrar, sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterskor och kurator träffades och satte upp huvudmål och första delmål för hans rehabilitering. Känns bra att dela upp i delmål, det kan kännas så övermäktigt annars. Om två veckor ska vi träffas igen.

Fick under mötet även veta att det skickats en remiss till Rehab i Sunderbyn. Där finns det mer kompetens och resurser för hans rehabilitering. Känns trist att få honom längre bort, men man vill ju att han ska ha de bästa rehabiliteringsförutsättningarna. Han måste dock ha kommit en bit till i rehabiliteringen innan han kan fara dit.

Idag hade han för första gången fått stå på benen med hjälp av en vippbräda(?) och hade klarat sju minuter. Det var tydligen bra enligt sköterskan?

I förrgår var han trött då vi var förbi, men jag fick sedan veta av sköterskan att det berodde på att han hade kämpat på bra under sjukgymnastiken.

Igår var han nedstämd, men idag var han mer harmonisk igen. Sköterskan berättade för oss att han berättat för henne vad han jobbat med, då korrigerade han henne: "Jobbar", så han verkar vara inställd på att komma tillbaka till jobbet.

Pratade nyss med hans mamma och hon berättade att han idag hade sagt vad klockan var då hon frågade om han såg väggklockan från sängen.

Idag har jag varit på tre intressanta föreläsningar om kraniosakral terapi av Jörgen Tranberg. Är nyfiken på att testa en sådan behandling nu på Noliamässan. 

LCHF:andet går inte alls bra. Funderar på att fara på Skaldemans föreläsning i Luleå för att komma igång på allvar igen.

Carina,

Kul att höra så mycket positivt, även om det går sakta. Att han är på G och medveten om sin omgivning är minst lika viktigt som rörligheten.

Att du inte har haft riktig tid till dig själv är förståeligt, men du verkar vara på G du med. Jag önskar att jag hade kunnat närvara vid någon av SSS föreläsningar någon gång. Men det är lite långt till Luleå. (från GBG)

Ha de gott,

Ullabritt

Tack så mycket sodaren!

Oj, nu var det verkligen ett tag sedan som jag skrev här inne!

Min sambo hamnade sedan på Rehab i Sunderbyn, där de i arbetsför ålder får komma. Där var han i nästan två månader och fick igång rörligheten i arm och ben + att talet förbättrades. Gåträning sattes även igång.

Efter det fick han komma tillbaka till Rehabavdelningen i Piteå under några veckor, men måndag förra veckan blev han utskriven och bor nu hemma! Tre dagar i veckan går han på dagrehab mellan 9-14(15). Vi börjar komma in i rutinerna och vardagen mer och mer.

Jag är sedan 1 november utförsäkrad från FK och inskriven hos AF under tre månader, arbetslivsintroduktion, men hittills har det inte inneburit någon förändring. Fokus kommer att vara på att jag ska komma tillbaka där jag är anställd.

Fortsätter att försöka ta en dag i sänder och hushållera med mina krafter.

Gick upp 11 kg från jul och fram tills för tre veckor sedan. Började då om med LCHF igen på allvar och tappade 5 kg under de två första veckorna. Nu har jag gått upp 0,5-1 kg, men det tror jag beror på omställningen att min sambo är hemma igen? Börjar känna mig mer och mer avslappnad nu, så vikten lär nog fortsätta nedåt nu igen.

Många fina nyheter, Carina!

Tänker på er då och då. Hoppas verkligen att allt det bra ska fortsätta!

Kram!

Tack Kaisakavat!

Han är fortfarande rullstolsbunden, men ska förhoppningsvis kunna gå igen.

Han har rätt så bra rörlighet i höger arm, men nu gäller det att han börjar använda den mer och mer, fast det är besvärligare än med den vänstra.

Förflyttningarna till och från rullstolen klarar han helt själv, så det är inte alls fysiskt tungt att ha honom hemma. Däremot så är jag förstås psykiskt trött, så därför känns det skönt att det bara kommer att bli aktuellt med arbetsträning under de tre månader som jag har arbetsplatsintroduktion. 

Kram!