Det är ohälsosamt med lite fett. Konsekvensen med dåliga kolhydrater i kombination med fettsnålt är en än starkare inflammationsdrivande process i kroppen.

Vad du missar är _vilka_ kolhydrater. Alla är inte lika. Spannmål/frön är negativt, och det är det som folk vanligtvis menar när de äter som SLV. Resten handlar i stort om vad man tål, och en ung och oskadad tål det mesta.

Det är svårt att komma ifrån att protein och fett är essentiellt, kolhydrater inte.

Att äta mycket fett och kolhydrater är ett säkert recept på att bli både fet och sjuk. Det är nog den sämsta kombinationen du kan ha. På det här sättet får du få (om någon) av fettkostens fördelar.

Jag förstår tanken av att ta det bästa från olika och själv blanda. Just i det här fallet sviker det sunda förnuftet. Här måste man förstå helheten.

Du måste bestämma dig för att ha antingen en kaloridriven diet med mycket kolhydrater och högt insulinpåslag. Där blodsockret åker jojo och du går och småäter. En sådan diet brukar leda till det metabola syndromet och alla dess följdsjukdomar.

Eller en hormondriven diet som är fettbaserad, där du lever av det du äter samt tar från dina fettdepåer om så behövs. Här ligger insulinnivån jämn och låg.

SLV's tips är helt ovetenskapliga. Man har låst in sig i en återvändsgränd som man nog har mycket svårt att ta sig ur.

Det är prestige, påverkan från industrin, gamla felaktiga hypoteser som man vägrar släppa samt förmodligen en tanke (som är delvis rätt) att vi inte kan klara av att föda alla utan kolhydrater.

Sen så kan man fundera på att för de fletsta brukar mer av något innebära att man äter mindre av något annat och är man frisk och har en normal hungerfunktion så borde det jämna ut sig.

Är man frisk så brukar kroppen inte ha något problem med att hantera kolhydrater i rimliga mängder och det ökade fettet brukar leda till att man inte är hungrig så ofta.

Grundproblemet är nog iallafall när man äter sk modern junkfood, späckat med snabba kolhydrater och dåligt fett, mer eller mindre i avsaknad av all näring som kroppen behöver.

Möjligen så har du rätt Zepp. Men om vi tittar på utvecklingen av diabetes och fettma så verkar det ju inte så.

Så om vi säger att jag vägrar avstå från mina kolhydrater, så är det trots allt bättre att då hålla fettet nere än att dra ner bara delvis på bröd osv för att äta mer fett?

Nej, drar du ner delvis på bröd o dyl och ökar på fettet, så blir det ju LCHF (lower carb higher fat)! Och det är ju ett hälsosamt steg i rätt riktning, iaf i mina ögon.

Det beror på mängden kolhydrater, men om du passerar 200-300 gram så äter du standardkost för oss i industrivärlden. Då blir det ju inte bättre av att öka fettmängden. Då kanske du går från 2500-3000 kalorier om dagen till över 4000. Många måste ju äta mer eftersom insulinet (förenklat) sätter dig i fettinlagringsläge och därmed kommer man inte åt fettreserverna. Utan fortsätter att äta. Det är typiskt för kolhydratdrift. Detta ständiga idisslande.

Zepp menar att de finns personer som inte är kolhydratkänsliga och till synes klarar det här. Det är riktigt. Men man ska komma ihåg att alla som får diabetes eller det metabola syndromet är inte feta.

Det är säkert en fråga om den totala sockerbelastningen under lång tid.

Men det finns ju alltid gradskillnader. Så om du utesluter:

Spannmål, margariner, bönor, Omega 6 oljor, socker och så mycket tillsatser som möjligt.

Håller dig till ovanjordsgrönsaker och måttligt med rotsaker så kan det nog gå bra.

Om du äter dina kolhydrater som förut och lägger till fett till det ökar du främst ditt energiintag, då lär du alldrig göra av med fettet som du äter.

Men de flesta normala mäniskor har svårt för det då de har en fungerande aptit, de orkar antingen inte äta lika stora portioner eller så minskar måltidsfrekvensen.

Det var inte allt för många generationer som de åt både fett och kolhydrater utan att bli varesig diabetiska eller  feta.. så det handlar nog mer om nya moderna livsmedel.

Tex så åt de sitt spannmål inte som finmalt raffinerat mjöl, socker kunde adeln unna sig som lyx och man tog vara på allt fett som kunde bli till mat.

Man odlade all sin egen mat och man tog vara på allt från slaktkropparna, man blötlade fröer och surdegsjäste brödet, bröd och rovor var stapelvara i hushållen och salt sill var vanligt då det var billgt, man åt inte speciellt mycket grönsaker och frukt.

Som någon klok vetenskapsman sade när de nya fettsnåla kostråden lades fram.. man skall inte leta efter orsaken bland gamla livsmedel  som orsak till nya sjukdommar.

Sen så får man skilja på när man väl sitter där och har sin insulinresistens.. då spelar det mindre roll hur de åt för några generationer sedan.

Ok så om jag förstår detta rätt:

Att så länge man fortsätter att gå på kolhydratdrift så lönar det sig inte med ett högre fettintag och det gör en inte mättare. Korrekt?

Nyckeln ligger alltså i ketos?

Näe.. om du forsätter att äta lika mycket kolhydrater och lägger fett till detta så äter du på tok för mycket helt enkelt, du lär bli fet som minsta komplikation.

Men som jag skrivit förut.. för friska brukar det rätta till sig självt, man blir mättare och äter mindre eller mer sällan.

Det är allt junkfood du bör undvika och alla snabba kolhydrater i första hand.

Fortsätter du med junkfooden och lägger till fett lär det mesta fettet lagras.

Ketos betyder inte att man går ner i vikt.. det betyder att man bränner fett i brist på kolhydrater, från fettväven eller om du äter duktigt, från födan.. du väljer själv.

Ketos eller strax däröver.

Man måste prova fram sin egen nivå. Där du går ner i vikt (om man så vill) och känner sig så mätt och nöjd så man klarar sig med 2-3 måltider per dag utan mellanmål. Det här är ju hormonstyrt och vi har ju förenklat det med att bara nämna insulin. Det finns ju ett antal till som är med i detta. Men de fungerar i stort på samma sätt.

Personligen är jag kolhydratskadad, så jag håller mig under 30g K per dag. Sen kan jag några gånger per år köpa mig ett ljuvligt doftande färskt bröd och sätta i mig det. Sen rör jag det inte på månader. Men jJag får lida fört det efteråt så det är knappt värt det.

Sen ska man inte glömma de hälsoförbättringar som många får och blir överraskade av. Det tror jag inte kommer med en mellanmodell.

På 50-talet åt vi mer fett, kanske 40E%, än vad statistiken visar att vi äter nu (nu syftar jag på medelsvensk, inte LCHFare) nånstans strax över 30E% - och man var smalare. Samma tendens har jag sett i forskning om fettprocent och BMI från olika länder, där statistiken visar att högre fettintag innebär lägre BMI.
Jag anser att ökning av fettet är ett steg i rätt riktning - insulinet går ner, fettförbränningen ökar och blodsvängningsreglerad hunger försvinner, till stor del.

Varför inte göra det enkelt för sig? Ät främst "nyttiga" kolhydrater (grönsaker , frukt mm) och måttligt med nyttigt fett. Inga excesser alltså.  Om du går upp i vikt får du minska på portionerna. Undvik socker och mjöl i större mängder. Att äta naturlig mat är aldrig fel.

På 50 talet så drack vi inte massa läsk och godis i vardagslag som vi gör idag. Det östes inte heller på med bröd och pasta. Måttfullhet var nyckelordet. Hur kommer vi tillbaka till detta?

Inte genom att höja fettintaget på befintliga kolhydratnivåer.

MatsL du är inne på kaloritänket. Det är inte så mycket LCHF i det.

#14 Ökat fettintag/fettprocent gör automatiskt att man äter mindre kolhydrater pga vår energiintagsreglering, samtidigt som glukos och insulin stiger långsammare i blodet.
Den senare effekten har visats sig betydelsefull, och är orsaken till att GI-kost haft sån framgång - långsammare och lägre insulintopp och sockertopp ger mindre skadeverkning och mindre fettlagerspärr än en snabb och hög.
Spärrar man inte fettlager lika mycket, så kommer lite mer energi ut ur lager
och man går ner lite i vikt.
Läskintag är motsatsen (höjer blodsockret och insulinet snabbt) och bevisar det jag påstod snarare än motsäger.

Ser man på människor som kör fettsnålt så äter de istället mer kolhydrater - funkar åt båda håll mao - och visar att "intag" regleras av kroppens hormonsystem som styr energiintaget, via hunger.

**Varför verkar varken SLV-sidan eller LCHF-sidan förstå att vi har ett reglersystem som styr energiintag, precis som andra däggdjur?**

Jag är inne på MatsLs linje och Pasis, för friska, det är fettsnål kost som höjer aptiten medans mer bra fett hos friska utan ätstörningar gör att man minskar portionerna eller äter mer sällan.

Jag förutsätter givetvis att man undviker onödigt socker om man behöver gå ner i vikt.

Sen så är det helt klart att dricker man läsk till alla måltider så lär man förstöra hela sin hungerreglering.

Det finns väl ett starkt samband mellan ökat intag av vitt mjöl, socker och stigande fetma och diabetes.

Om det är något som vi har ett ökat intag på senare årtionden så är det mellanmålsprodukter, man kan fundera på varför vi inte behövde de produkterna förut.

Möjligt att det kan vara bättre att äta kolhydrater och fett var för sig vid olika mål eller fettet först och kolhydraterna sedan.  Göran Petersson varnar för kombinationen kolhydrater och fett i sin artikel om Glass och fetma.

Nu förstår jag dig inte Pasi. Det är klart att vi har ett reglersystem. Det är också klart att det inte fungerar för många av oss. En växande del av befolkningen.

LCHF är ju en hormonstyrd viktreglering/diet som försöker återställa systemet. Har man gått upp i vikt så har man förmodligen minst en begynnande insulin-resistans, troligen också en leptinresistans.

Idén att ett ökande fettintag automatiskt skulle medföra ett minskande kolhydratintag utan en medveten minskning av KH skulle inte fungera för mig och många andra. Skulle bara vara en återgång till det gamla vanliga.

Friska och icke överviktiga behöver inte tänka i dessa banor. Dom kan ju naturligtvis få långtidsskador ändå. Det syns bara inte på vikten.

Sen tror jag inte alls att det är det fettsnåla isig som drar igång aptiten, utan insulinpåslaget tack vare alla kolhydrater. Som ger en blodsockernivå i bergodalbana.

rylandes,

det är klart att energiinnehållet har betydelse. Det gör mig inte till kaloriräknare, bara realist. Sedan verkar du ha hängt upp dig på vad som funkar för dig (och en massa andra med metabola problem). Det finns inget egenvärde i att tokminimera kolhydraterna för de allra flesta. Det kan tvärtom vara kontraproduktivt. Blodsockerkontroll är nyckelordet fölr mig. Om man inte har problem med svängigt blodsocker så behöver man inte vara särskilt strikt. Bättre att koncentrera sig på att undvika skitmat. Snacket om att alla går omkring och blir förgiftade köper jag inte. Inte heller att fruktos är djävulens påfund. Alldeles för många överdrifter på detta forum. De flesta kan äta frukt, potatis, bröd mm och dricka sprit utan att bli sjuka. OM DE GÖR DET MED MÅTTA.

Den som får problem även med måttlig konsumtion får förstås börja tänka efter, men varför måste vi skrämma bort en massa människor från LCHF genom att göra det svårt och onödigt uppoffrande. Det är kunskapen om vilka livsmedel som är potentiellt problemskapande som är viktigast. Låt oss inte bli kostpoliser.

Tror vi menar samma sak, fast vi pratar förbi varandra, focuserar på lite olika delar?

Är man hyfsat frisk, utan ätstörningar, leder ett ökat fettintag i måltiderna att man som regel äter mindre.. därmed har fettandelen av ditt energibehov ökat samtidigt som andelen kolhydrater minskat.

Det måste vara energiintaget som regleras av kroppen via hunger/mättnad, dock lite olika för olika macronutrienter.

Egentligen äter få mer rent fett, de väljer fetare matvaror.

Jag innbillar mig att det är de moderna livsmedlen, överlastade på snabba kolhydrater och så illa framställda och producerade att de knappt har någon näring.. förutom energi, som är de som ställer till det.

Hade vi ätit som förr, surdegsbakat grovt rågbröd, fett fläsk, rovor och sill så tror jag inte dagens moderna sjukdommar hade varit lika frekventa.

Iallafall så hade de inte dagens sjukdomar även om de dog av enkla infektioner och barnsängsdödlighet.

Fanns det snabba kolhydrater för så var det sparsamt, mest honung, socker var en lyxvara.

Om jag utgår från min egen erfarenhet, är det faktiskt bättre att äta kolhydrater med fett än kolhydrater utan fett.

Jag övergick lite successivt till LCHF under ett par veckors tid när jag började för över två år sedan. Då åt jag lite mindre portioner av pasta och potatis, samtidigt som jag lastade på ordentligt med fett. Jag åt fortfarande bröd, men såg till att dränka in det med smör.

Det blev väl medium carb - high fat, ungefär. Och jag började omedelbart gå ner i vikt.

En brödskiva med massor av smör gjorde mig mätt och gav ingen sockerdipp. En brödskiva utan smör gjorde mig däremot bara hungrig och blodsockergnällig.

Men den här varianten fungerar nog inte för alla, och den hade kanske inte fungerat för mig i längden heller. Jag övergick till en mer renodlad LCHF efter någon vecka, som sagt var. Men jag började alltså gå ner i vikt av att äta ganska vanlig mat med extra fett.

Adur,

det är egentligen logiskt. Genom att fördela kolhydraterna i små doser över dagen behövs inte särskilt mycket insulin för att hålla blodsockret i schack. Det fungerar bättre även för mig som typ1-diabetiker. Det är så jag menar att vi som har dålig eller ingen insulinproduktion bör äta våra kolhydrater. Mängden över dagen är då mindre viktig än den tillfälliga belastningen. Att "spara" sitt kolhydratintag till ett tillfälle per dag menar jag är mycket sämre ur hälsosynpunkt.

Det som Anbders S skriver om handlar mer om fettinlagring vid samtidig konsumtion av mycket kolhydrater och mycket fett.

Jag är mycket för att inkludera människor med olika ideer. Tycker man kan pröva ut det som fungerar för en själv. Varsågod. Helt ok att använda sig av GI ISO Montignac osv. Eller sina egna nivåer som fungerar. Bara man mår bra.

Låt oss kalla detta för begränsad kolhydratkost.

Men LCHF kan inte vara vad som helst. I mina ögon är det en hormonstyrd viktreglering då man befinner sig i ketos eller däromkring. Sen hur mycket kolhydrater var och en behöver för att vara i ketos är individuellt.

Alla ideer får inte plats inom begreppet. Då utarmas och förfuskas själva iden. Man är naturligtvis inte kostpolis för att man påpekar att alla ideer och nivåer inte kan vara LCHF.

MatsL. Det du kallar överdrifter kallar jag klarsynthet. Titta på statistiken. Speciellt den Amerikanska. Tag ungdomsfetman och påstå sedan att fruktos inte har någon påverkan. Socker och fruktosintag skjuter i höjden. Diabetes exploderar. Känns som lite strutsbeteende.

Att gå ned till 30-60 g kolhydrater är inte att tokminimera. Det är att återgå till en rimligare nivå.

Citat: " De flesta kan äta frukt, potatis, bröd mm och dricka sprit utan att bli sjuka. OM DE GÖR DET MED MÅTTA".

Återigen det säger inte statistiken. En stigande del av befolkningen är överviktig eller fet. Varför?

Diabetes T2 och många andra metabola sjukdomar ökar . Varför?

Verkar inte som vi kan äta med måtta.

Nu ville jag inte provocera men läser jag inlägg #13 så är den beskrivningen rent faktiskt kaloritänk och inte LCHF.

Svaret på frågan är därför att det inte fungerar för oerhört många, däribland mig.

Zepp jag håller med dig i stort. Men jag tror att det är individuellt dosberoende. Skadorna och övervikten orsakas nog mest av snabba kolhydrater. Men när man kommer upp i en viss nivå så påverkar alla kolhydrater i den totala belastningen. Kroppen gör nog ingen större skillnad där.

Titta på skillnaden mellan vanlig pasta och fullkornsmodellen. Den vanliga ger en kort och intensiv belastning. Fullkornsmodellen ger en lägre men ihålligare, håller på i ett antal timmar. Det är inte självklart att fullkorn är bättre i alla lägen.

rylandes,

jag är inte ute efter att gräla, förstår inte varför du är det. Låt mig bara framföra mina åsikter. Jag ger fullständigt fan i om du kallar mina åsikter LCHF eller ej. Är det verkligen det viktigaste?

Jag har nog egenrtligen aldrig räknat kalorier. Gillar det inte. Däremot inser jag att man i längden inte kan äta ett överskott oavsett makronutrientfördelning. Jenny Ruhl resonerar klokt kring detta här.

Den stora fetmaepidemin har kommit de senaste decennierna. Kan vi inte var överens om denna kommit med överkonsumtion av snabba kolhydrater, särskilt olika sockerarter? Det är inte potatisen och frukten som gjort folk sjuka.

Tycker inte att jag grälar. Tråkigt om du ser det så.

Jag har haft en lång resa sedan jag slutade röka för 19 år sedan.

Har provat det mesta i dieter. Den första som verkligen fungerar och är logisk vetenskapligt sett är LCHF. För att den ska fungera kräver det att den bedrivs hyffsat strikt. Har ägnat stor del av de senaste 10 åren att läsa på i ämnet. Studier bloggar böcker.

Jag har några vänner som påstår att dom kör LCHF och det fungerar inte. När vi tittade på vad de egentligen åt så var det inte i närheten av LCHF.

Jag lyssnar gärna på dina ideer, men du verkar ha missat poängen med hormonstyrd viktreglering. Att den fungerar är revolutionerande för många. För mig är tanken med kalori in ut bara enfaldig.

Angående Jenny R så har jag läst henne ett tag. Ser henne som en auktoritet när det gäller diabetes. Men när det gäller lowcarbdieter är hon ute och cyklar. För vissa är det enklare och andra har det tyngre.

Under långa perioder kan man stå stilla. Men är man ihärdig och inte släpper upp kolhydratnivån så släpper det.

Under förutsättning att det inte finns något medicinskt som håller emot.

Jag håller med dig om överkonsumtionen av raffinerade kolhydrater speciellt socker och vete. Men när problemen väl är där så hjälper potatis och frukt till.

Det är som att säga till en alkoholist att dricka öl istället.

Annars så tycker jag det är trevligt att språka med dig MatsL.

Gott rylandes,

men då tror jag du missförstått tråden. Den handlar inte om kost för överviktiga med metabola problem, utan för friska normalviktiga. Jag håller med dig om det mesta när det gäller den förra gruppen.

Möjligt.

Jag trodde den handlade om LCHF och möjligheten att ha högt fett och relativt högt kolhydratintag. Om man var frisk eller överviktig nämndes inte.

Jag ser att jag har lyckats starta en väldigt spännande och intressant diskussion här. Jag tänkte klargöra lite hur jag tänkte när jag startade tråden. Tråden handlade just om möjligheten till ett högt fett- samtidigt som ett relativt högt kolhydratintag.

Först och främst var frågan utifrån en frisk person. Inte nödvändigtvis normalviktig, men där viktminskning inte är ett huvudsyfte. Men en, som jag själv, normalviktig, svensk person som inte har några direkta problem med att leva på en standardkost baserad på tallriksmodellen och långsamma kolhydrater.

Jag är inte ute efter att jämföra LCHF med en diet med mer kolhydrater. För där tycker jag att åsikterna verkar ganska klara. Jag vill snarare jämföra en standardkolhydratdiet med en diet med större E% fett.

Det känns som att det, i just fettdebatten, bara finns två sidor. Antingen ska man äta nästan bara fett, eller nästan inget fett. Men ingen av sidorna ger någon klarhet i hur bra ett mellanläge är ur hälsosynpunkt. Jag ser många studier som visat hur nyttigt det är med till exempel naturligt, mättat fett. Menar då till exempel du, Rylandes, att det inte gäller för personer som äter mer än ca 50-60g kolhydrater/dag?

#29 Jag får intrycket att det inte är klart för dig vad "bara fett" innebär i praktiken?

Är du medveten om att en bra fördelning på maten leder till att det handlar om så enkla saker som ägg, eller en icke-mager köttfärs? Så är det klart. Är det "bara fett" för dig?

Ur hälsosynpunkt kan du aldrig förta vilken typ av kolhydrater det är frågan om. Det är viktigt att skilja på vilken typ av kolhydrater du avser. Spannmål är inte hälsosamt i sig. Grönsaker, rotfrukter, frukt, är inget problem om man är frisk.

#29 Att välja mättat fett som energikälla istället för spannmål kan aldrig vara fel . Och om frågan är om man kan äta nyttigt när man äter ganska stor mängd kolhydrater så skulle jag svara självklart .

Att t.ex. tro att bacon med blomkålsmos gjord på olivolja skulle vara nyttigare än sill och potatis bara för att det är lchf är ju bara att lura sig själv .

Att börja laga mat från grunden med naturliga ¨råvaror är viktigare än alla % fördelningar i världen .

Om man äter en kost utan gluten och glutamat med en bra balans av omegafetterna så har man goda förutsättningar att få vara frisk.

Det känns som att vi kom ifrån ämnet lite efter mitt senaste inlägg.

Jag ska vara så konkret jag kan. I mitt fall, jag har alltid gått på en fettsnål kolhydratkosthållning, så handlar det om utfifall det är nyttigt eller inte att öka intaget av framförallt smör och grädde medan fortfarande en stor del av energiintaget kommer från ex havre, fullkorn och frukt.

Enligt ett par av de tidigare inläggen skulle det inte leda till någon förbättrad mättnadsgrad utan bara ett större energiintag och fettinlagring.

Som jag sa nyss, är fett som till exempel fett kött, smör och grädde inte nyttigt för en person med högt kolhydratintag?

Ett så konkret exempel jag kan:
Skulle det vara bättre att till frukost äta tex. en portion havregrynsgröt med en bit smör i, än två portioner havregrynsgröt??

Intressant frågeställning,

skulle tro det beror på en hel massa saker. Till exempel hur aktiv du är med motion och hur kolhydratkänslig du är. Spontant skulle jag tro att smöret är bättre om du inte tar i för mycket. Du belastar insulinproduktionen mindre, vilket borde ge mindre hungerskänslor och därmed ett lägre energiintag. Men om ditt horomonsystem är friskt så går nog gröten lika bra. Det hänger ju mycket på hela intaget över dagen också. Vore nog bättre att fördela kolhydratrena jämnt över dagen än att börja med en bamseportion enligt min tro

#32: Som jag skrev i #22: För mig skulle det tveklöst vara bättre att äta havregrynsgröt med smör. Åtminstone som jag fungerade för drygt två år sedan, med 15 kilos övervikt.

Det var som om fettet hindrade kolhydraternas skadeverkningar, så att säga. Dämpade insulinutsöndringen. Och det är väl det gamla vanliga GI-tänket? Man kan sänka GI-effekten genom att lägga till fett. Och i så fall är det bättre att äta kolhydraterna tillsammans med fett.

Men vissa verkar fungera tvärtom. Där skulle de ganska långsamma kolhydraterna i havregrynsgröten ändå vara tillräckligt för att höja insulinet så pass att varenda liten gnutta av fettet genast stuvas in i fettcellerna. Och då blir det ödesdigert att kombinera kolhydrater med fett.

Det är alltid bättre att kunna lägga energiintaget på en större andel fett (när man utgår från fettsnålt), än att ligga kvar på fettsnålt och kolhydratbaserat.

Ju mer rätt du hamnar, desto mindre kolhydrater kommer du att äta i praktiken, av dig själv.

Som du förstår så är din frågeställning högst hypotetisk, och för all del teoretisk.. varför du som svar har fått ett antal olika teorier om vad som händer vid olika fysiska tillstånd med olika fettandel i kosten.

Så länge det är ett teoretiskt resonemang får du nog acceptera att du får olika förslag.

Sen så.. brukar folk sällan öka sin fettandel och fortfarande äta samma mängd kolhydrater, dels av att man inser att det blir för mycket kalorier, och dels för att man blir mättare på mindre mat.. och för det tredje.. det är så sällan det står någon vid matbordet och hotar dig om du inte äter upp.

Tror lite du är inne på ett tankefel.. vi äter tex inte en viss mängd mat.. framförallt äter vi en viss mängd energi.. det är främst detta som kroppen reagerar på.. när man har ätit tillräckligt slår aversionsystemen till, fortsätter du att äta blir du till slut så äklad av bara tanken på att äta något mer.. sen utöver det så spyr du.

Detta fungera så länge man inte äter sådant som stör den mekanismen.. eller att man har någon sjukdom eller ätstörning.

Sött och eller fallande blodsocker kör över aversionsystemet.

Okej, Zepp.

Det är säkert någonstans något jag inte har förstått, men just nu förstår jag inte ens hur du har tolkat min frågeställning. Jag har inte påstått att vi alltid äter en viss mängd mat. Jag brukar äta tills jag känner mig lagom mätt, och utifrån erfarenhet av hur mycket som brukar behövas för att hålla mig mätt till nästa måltid.

Det verkar som att du tror att jag skulle ändra på det genom de förändringar i mängd kolhydrater/fett som jag har skrivit om. Jag är naturligtvis inte inne på att behålla min tidigare kosthållning och portionsstorlek och lägga till ytterligare grädde/smör eller vad det nu är frågan om: Om det nu inte skulle vara så att jag överhuvudtaget inte blir mer mätt av tex. smör i gröten, vilket kanske är vad du menar?

Bra.. nu pratar vi samma språk!

Och med utgångspunkt att jag förmodar att du är frisk så kommer det förmodligen bara innebära just att du äter mindre portioner.. dvs ditt fettintag kommer att gå från lågfett.. mer mot normalfett.. och ditt intag av högkolhydrat kommer att sjunka mer mot normalkolhydrat.. borde funka finfint för den som är frisk.

Man kanske kan kalla det mer åt GI?

Fortsättning på Zepps …"äter mindre portioner", eller mer sällan pga längre mättnad. Man kan helt plötsligt hoppa över mellanmål och fikabullen när inte blodsockret går upp och ner.

Mats L, som alltid har många kloka synpunkter, tar upp en bra frågeställning, motion. Johantoan, hur mycket motionerar du? Jag antar att du är fullt frisk, dvs varken har diabetetes 1 eller 2?

Rylands, hur mycket rör du på dig per dag?

För de av oss som har diabetes 1 är motion något som påverkar vårt blodsocervärde och allmänhälsa i en positiv riktning, dvs något vi bör göra varje dag för att ligga jämnt i bs. Om jag skulle äta 30 gr kolhydrater per dag skulle jag inte kunna träna alls! (Med träning menar jag 1-1,5 timmes motion per dag i form av löpning, simning, rullskidsåkning eller liknande)

Ser nu, att ni pa den har traden, har pratat lite om det som jag ar ute efter att fa veta…

Bara det att Johan borjade uppifran och jag nerifran…

Johan ville kolla vad som hander om man lagger till fett till vanlig kolhydratkost…                                        Jag ville presentera en variant som - skulle hoja kolhydratintaget fran 5-25%, vilket i sin tur skulle mota det sankta fettintaget fran 80-60%.

Dvs. 60% fett mot ca 25% kolhydrater..

Kanske den niva som din variant ocksa skulle kunnat ha hamnat pa, eller hur Johan..?!

Personligen tror jag att detta ar mer min melodi, i det langa loppet..

Anna -