Jag gillar inte ordet "fuska", det är så negativt laddat. Inget är förbjudet för mig. Jag väljer och står för vad jag äter och inte äter och tar också konsekvenserna av mina val.  Att ge mig själv dåligt samvete är inte konstruktivt för mig. Och jag tror att det kan leda till en negativ spiral snarare. Jag har läst att en del har valt att hoppa av lchf för att de tycker att "så mycket är förbjudet". Det håller jag inte alls med om. Det handlar om inställning och förhållningssätt.

En liten tårtbit kanske inte gör så mycket i det stora hela i livet? Det är ju vad man äter de övriga dagarna som är viktigt, inte vad man äter någon gång på en fest. Men allt beror ju på ens egna förutsättningar och vad man tål förstås.

Fuskar? Vem skulle tala om för mig att det jag äter är "fusk"? Jag äter precis vad jag vill! För det mesta vill jag äta strikt LCHF, men ibland gör jag inte det. Och ingen kan komma till mig och säga att jag "fuskar", allt jag äter beror på mina medvetna val. Jag väljer själv att ta konsekvenserna och har absolut inget dåligt samvete för  det. Det är MITT liv och MINA val. Det här är inte Viktväktarna som står i ring och säger "fy, fy" när man inte har minskat i vikt på en vecka! Begreppet "fusk" liksom det lika dumma uttrycket "unna sig" när man avviker från LCHF tycker jag inte hör hemma här alls.

Den tårtan du beskriver låter helt OK för mig! Inget socker inget mjöl!

Mörk choklad tar jag ibland till kaffet och begreppet "unna sig" ja, det tycker jag att man gör när man äter enligt LCHF. Tänk en köttbit med kryddsmör med litet smörstekt sparris till. Är inte det att unna sig så vet jag rakt inte! :)

Jag håller med de två föregående: undvik det här tjatet om "fusk" och att "unna sig". Genom att använda sådana ord så hamnar ju lchf i precis samma sits som alla andra sätt att äta på, bantningskur, diet eller "livsstil" sak samma. Om man tycker att saker och ting känns som fusk, ja då kanske man är lite väl hård mot sig själv? förbud är ju som bekant aldrig bra. Ät din mörka choklad och var glad och nöjd med det beslutet.

Nu vet ju inte jag någonting om just din situation, du kanske väger 150 kg och är helt tokkört fast i sockerträsket, men det tror och hoppas jag inte.

Må så gott på din dotras kalas! :-)

#3 Hur kan köttet med såsen vara att unna sig när det är basic att äta så enligt lchf?

Ojdå, tror jag valde fel ord. Jag själv kallar det fusk och tycker inte det ordet är så farligt. Föredetta ViktVäktare som man är med mycket förbjudet så är väl det här ett in bankat beteende att alla avsteg kallas fusk.

SORRY om jag trampade på en öm tå.

Jag kallar det inte heller fusk men förstår vad du menar ;-)

Här kallas det "planerade avsteg" - stor skillnad på att medvetet välja och planera att äta något som inte vanligtvis ingår i ens LCHF-kost. Jag vill inte falla för frestelser, hetsäta, frossa el dyl - jag väljer när jag ska göra ett avsteg, njuter 100% och tar sedan den ev smällen på vågen el i form av sug.

# 6

Varför insistera på att göra saker och ting mer jobbiga än nödvändigt?

#5 Det jag menar är bara att det finns inget bättre sätt för mig att äta än att äta enligt LCHF. Skulle jag vilja "unna mig" så äter jag enligt LCHF!!

#6 Då är det väl dags att lära om  Viktväktartänket tycker jag inte gäller här

Det är bättre att "fuska"/unna sig lite när man gått ner till sin målvikt.

Då känns det som manhar något att sträva efter och det är ingne fara om man ökar ett kilo eller två då man redan är så nära sin vikt man vill hålla sig på.

Vi fuskar hela tiden.. dvs vi lever normala liv där vi inte alltid äter så strikt som vi skulle vilja göra.

Iomed att man har ett socialt liv så anpassar man sig och gör det bästa av de situationer man hamnar i.

Det är hur man äter i genomsnitt under året som spelar störst roll.

Risken med "fusk" är att tillfällena kan komma allt tätare.. och då äter man inte längre så bra i snitt under året.

Jag gillar inte heller ordet fuska, det ger negativa vibbar. Jag har inget jag inte får äta men väljer att äta LCHF. Att jag avviker någongång har inget med fusk att göra.

Ät du din tårtbit och fortsätt sedan med kosten som vanligt, det är det som är viktigt att återgå.

Lycka till och trevlig födelsedag.

#2, #13

AMEN.

Jag har nyss börjat men jag har redan bestämt att vid vissa tillfällen fuska (jag säger som dej som oxå är gammal vv) För mej skulle det inte funka om jag inte nån gång ibland fick äta pommes frites,chips/ostkrokar och rostat bröd som är det jag saknar mest. Jag går hellre ner lite långsammare och tar de tillfällena. Som sagt var det är nåt man ska kunna hålla och inte bara nåt tillfälligt och då får man lägga det på den nivå som man själv tycker. Så njut av tårtan och få inte dåligt samvete för det är det värsta!! Sen är det bara på det igen =)

Jag ska ta en bit och njuta.

#15 Så kände jag också i början, och åt vad jag suktade efter ibland, Men efter många år så har detta behov minskat och mina avvikelser kommer väldigt sällan nuförtiden.

Jag tycker du skall göra som det känns rätt för dig annars funkar det inte. Det är bara de sockerberoende som får stora problem när de gör avvikelser, det är svårt komma tillbaka på spåret igen.

Jag håller med att dåligt samvete skall man inte behöva ha.

#17 Ja som tur är är jag inte sockerberoende, har aldrig ätit mycket sött och gillar inte sånt som är för sött. Kan tänka mej att det blir så att man inte blir lika sugen till slut och jag har inte tänkt att fuska mycket och inte när jag blir sugen utan har tänkt mer vid speciella tillfällen att fuska, typ nån speciell fest eller semesterresa och så. Har inte hittills haft nåt sug efter nåt men det kommer väl alltid lättast i början när motivationen är på topp =)

Har tendens att smälla i mig för mycket nötter, får hemskt ont så brukar försöka undvika det .. det är väll det enda slags "fusk" som jag gör just nu..

Nej, vi äter alltid enligt regelverket.

Skämt åsido så upplever jag inte att jag behöver "fuska". Jag mår bra med min liberala LCHF på max 50 gram kolhydrat om dagen. Och då kan jag få plats med en liten tårtbit utan större problem. Även om jag sällan är sugen på slisk nu för tiden.

Men däremot får jag fuskkänslor om jag  t ex använder för mycket halvfabrikat eller ger ungarna något kemiskt med för många E-nummer. Jag har snöat in på att allt ska vara så hemlagat och genuint att jag nästan mår dåligt om jag bryter mot det nån gång i månaden…

En hel kaka mörk choklad och en skål glass! Det var mitt fusk i går men man får ju lida dagen efter, kände mig bakfull när jag vaknade i morse. Ont i huvudet, tung i huvudet och svullna fingrar och fötter.

Blä, nu blir det till att skärpa till sig igen. 3 glas vin ikväll är väl inte att skärpa till sig men det mår jag inte dåligt av i vanliga fall.

Tänk o börja igen med potatis och sånt och sen ostbågar, smågodis i mängder med mera på helgerna. Nej tack!

#21 Var försiktig med vinet. Ta ett glas i taget och känn noga efter om du verkligen behöver ett till. Många med mig upplever att man blivit känsligare för alkohol efter en tid på LCHF. Jag kunde förut sätta i mig en halv flaska vin och ibland mer än så på en kväll, nu känner jag mig tydligt påverkad redan efter ett glas.

Säger så här…ät en riktig kaka eller riktiga chips eller vad det nu må vara och njut av den:)

Sen kan man äta nyttigt igen, eller hur?

Jag är ganska liberal.. eller okonsekvent kanske, ligger allt mellan 0-75 kol per dag, det är helt efter humör och vad kroppen anser. Och jag "fuskar" även 1-3ggr per månad med chips, läsk eller pizza/kebab men jag har upptäckt att jag kan hantera det utan att mitt sockersug kickar igång. (vad som dock kickar igång är mina dödliga avgaser)

Den så kallade 80-20 regeln fungerar bra för mig, dvs det är okay att utsväva ibland så länger man sköter sig 80% av tiden :) Och saken är den dock… minnet är alltid bättre än upplevelsen :P blir oftast ganska besviken när jag äter något .. utsvävande, även om jag kan sätta i mig imponerande mängder vid tillfället.

Gått från 105 till 85.3, vill fortfarande tappa 3 kilo till, sista biten är seg ;)

Fusk för mig är att försöka uppnå fördelar för sig själv genom att inte följa gemensamt uppsatta regler.  Vilka fördelar man får av att äta saker som inte är bra för en fattar inte jag…

Hela vårt samhälle är uppbyggt på lagar och regler som bör följas för att inte skapa kaos. Vi själva på individnivå skapar också regler, tex att städa hemma med lagom intervall eller hur besticken ska ligga i de olika facken i bestickslådan. Eller regler för hur, när och vad vi ska äta…

Jag är en regelfreak. Mår bäst av att ha rutiner att följa. Så när jag bestämmer mig för att tex sluta röka så slutar jag att röka. Punkt. Bestämmer jag mig för att inte äta socker så äter jag inte socker.

När jag bestämde mig för att äta enligt LCHF så satte jag upp regler för mig själv, iofs ganska omedvetet men ändå. och de följer jag. Då blir det enklare för mig.

Jag förstår mig inte på människor som säger att man INTE ska ha regler för hur man ska äta när vi faktiskt har regler för allting annat. Hur skulle det se ut om jag börjar strunta i trafikreglerna eller börjar komma för sent till jobbet?

Problemet är nog snarast tvärt om. Har man inga klara och tydliga regler för sig själv så blir det lite oredigt.

Så för att svara på TS fråga så nej jag fuskar inte, vare sig med mat eller i poker. Däremot så dricker jag vin nästan varje helg, rejäla mängder dessutom, ibland äter jag för mycket ost, nötter och 100%-ig choklad. Ibland blir det för mycket vispgrädde och bär. Men jag har ju själv satt upp mina regler så det är okej. Däremot skulle det aldrig falla mig in att ta en liten bit tårta när jag är på kalas ej heller att ta en cigg. Sådant har jag slutat med. Men det är jag det.

Jag fuskar aldrig!

Förut när jag körde någon diet så fuskade jag aldrig någonsin. Det innebar att jag alltid åt min egenmedhavda mat vid tillfällen då jag var bortbjuden och i ärlighets namn ofta satt och trånade efter det andra åt. Det var jobbigt som sjutton många gånger, och resultatet blev att jag ofta tyckte det var jobbigt när dessa tillfällen sammanföll med mitt dietätande. Dessutom blev jag förstås tvungen att berätta för de jag träffade om att jag gick på diet, varvid jag ofta fick höra kommentarer om det (jag behöver inte gå ner i vikt enligt andra), och även se miner imellan de andra. Jag var/är less på andras åsikter. Min kropp är min ensak. Jag kan förstå att vissa med 10, 20 och kanske 30 kilos övervikt som försökt gå ner i vikt många omgångar kan bli lite besvärade av när jag som är normalviktig kommer och erkänner att jag går på diet, och kanske lyckas lite bättre. Hela grejen att därmed vara bortbjuden, och äta något gott, ledde ju oftast bara till att jag tyckte det blev trist.

Den här gången med LCHF tänker jag helt annorlunda. Jag vill inte gå upp mina kilon efteråt, därför kan jag inte återgå till "vanlig" mat sedan. Alltså har jag tankar om att den här maten nog kommer få bli beständig på ett eller annat sätt. Exakt nivån på kolhydrater vet jag inte tex. Först vill jag ner i vikt. Det andra får jag se sen. Hur som helst så måste jag ju nu leva på ett sätt som är okey att leva på inte bara några veckor, utan månader och år framöver. Och då vill jag inte ha det som jag hade det när jag blev bortbjuden förr. Så numera ser jag dessa tillfällen som planerade "fuskdagar". Jag tänker väl egentligen inte på dom som fusk eftersom jag accepterar dessa tillfällen. Det är okey för mig då att äta det som bjuds så längde det inte sker alltför ofta och inte ger för stor negativ påverkan. Hittills har det bara skett två gånger under de snart 7 vecvkor som jag har ätit LCHF. Första gången skedde ingen viktförändring överhuvudtaget. Andra gången gick jag upp 4 hg, men gick ner lika snabbt igen. Verkade bara ha varit vatten som jag samlade på mig. Så när det funkar så bra ser jag ingen anledning att inte få unna mig det. Men allt sådant är ju individuellt. Har man stora problem att tex sluta äta kolhydrater och/eller sött efter att man varit bortbjuden, ja då kanske det inte är lika enkelt. Inte heller kanske det är värt det ifall man får kraftig viktuppgång efteråt. Så allt beror ju på sin egen situation och förstås vad man själv vill. Endel bryr sig inte alls om att äta vanlig mat vid dessa tillfällen, utan käkar gladeligen något de själva har med, medan andra kanske gärna vill kunna "unna" sig det de gånger det inträffar. Vi är alla olika.

Så det bästa är att du själv funderar på hur du vill ha det, och ser hur din kropp reagerar. Det finns med andra ord inget rätt eller fel egentligen. Det finns inga regler. Om man däremot kämpar med att gå ner i vikt och varje tillfälle då man blir bortbjuden förstör hela viktnedgången, ja då kanske man får fundera några varv till om det verkligen är värt det.