Har du läst vad Michel skriver i rubrikraden Om min kostfilosofi, jag tycker absolut att detta även är LCHF.

Att jag som diabetiker inte kan käka lika mycket långsamma kolhydrater, annars tycker jag att han är på spåret.

Intresant detta med att fleromättat fett sänker ämnesomsättningen där han hänvisatr till Ray Peat's artiklar.

#1

Den där sidan tror jag bestämt han broderat ut betydligt sen jag tittade senast, intressant.

Även Stephan Guyenet är inne på att en moderat lowcarb förmodligen är bättre än en strikt.

Själv gick jag ner bra i vikt och var varm i början av min LCHF-period men jag trappade ner väldigt långsamt och när jag väl var nere på under 20 g kohydrater och åt så under en period började jag känna mig frusen igen, precis som innan LCHF.

LCHF positiva sidor är att man fokuserar på bra kvalité på fett och protein men när jag läst vidare om ämnesomsättningen så känns det som om man förenklar teorierna lite för mycket.

Matt Stone skriver om insulin på sin blogg. Det är mycket läsvärt!

But insulin is a beautiful thing. Insulin, for starters, helps take food energy out of our bloodstream after digestion takes place and packs it away into muscle cells. Wow! I bet that feels really good, stimulates your metabolism, improves your immune system, satisfies your appetite, and makes your muscles grow…. It does.

Befriending Insulin

#3

Matt Stone har jag hittills avfärdat som en gapig kärringen mot strömmen, tycks ju göra allt för att uppröra paleofolket och det kan ju iofs vara bra. Måste läsa mer av honom när jag hinner.

Hm, men jag fryser ju inte efter 10 månader på LCHF, däremot är som sagt temperaturen lika låg som förut?!

#1

Nu har jag läst Blomgrens "om min kostfilosofi". Tyckte väl redan från början att det verkade likt Stone's High Everything Diet, och jo referensen fanns ju där mot slutet.

Har inte beslutat om detta faktum inverkar på trovärdigheten (är fortfarande lite skeptisk till Stone)

Om man har problem redan innan man börjar med LCHF så lär problemen fortsätta och även bli värre med tiden oavsett om man ändrar kosten eller inte.

Felet många gör (särskilt överviktiga nybörjare) är att de äter för lite. Då sänks ämnesomsättningen ännu mer och har man problem med den sedan tidigare så blir de problemen värre.

Jag har haft problem i många år innan kostomläggningen och de problemen har inte ändrat karaktär med LCHF. Nu på senare tid har jag fuskat mycket och mina besvär är de samma som tidigare. Enligt Blomgrens teori borde jag ju må bättre nu när jag fuskar men det gör jag inte!

#4 Själv tycker jag Matt Stone är typisk amerikansk i sin framtoning.

Oavsett vilket så har jag lärt mig att inte döma någon pga deras inställning till, i det här fallet LCHF utan jag läser deras argument för och emot och sen värderar jag det utifrån annat jag läst. Man får förstås ha i åtanke att alla människor har en förutfattad mening som gör en något partisk. Matt Stone har blivit mer negativ mot LCHF det senaste året, men det gör inte hans åsikter om insulin och ämnesomsättning mindre intressanta.

Oavsett om jag ska tro på LCHF eller någon annan diet som hypotes så måste man våga ställa det mot vilken studie som helst och allting måste kunna förklaras.

Min egen erfarenhet är att mina hypotyreossymtom har blivit bättre, till och med mycket bättre med strikt LCHF. (Lika med andra hälsovinster)

#3

Allvarligt talat.. vilket svammel.. han har inte många rätt där, han borde läsa på grundkursen.

Han kan inte ens skilja på kronisk och tillfällig insulinresistens.

Likadant med Insulin, det faller inte under en víss nivå hos friska, då det har andra uppgifter utöver att hålla blodsockret på en lämplig nivå, och det utsöndras vid proteinintag.. just för att transportera in aminosysrorna i cellerna, har man problem med att inte insulin utsöndras i lämplig mängd vid proteiintag, bör man uppsöka sjukhus akut.. för då har man stora problem.

Insulin utsödras hela tiden i blodet, och har en halveringstid på upp till en minut eller kortare, och då inser man att det inte bara utsöndras när man äter.. utan hela tiden.

#9 Men har inte LCHF-rörelsen lika mycket fel som säger att alla kolhydrater blir socker i magen och orsakar insulin-resistens? Hur förklarar man då Kitava- och Kunabornas låga blodsocker värden trots en relativt hög kolhydratkonsumtion? Eller är LCHF bara till för dom som redan blivit metabolt sjuka?

Själv tror jag att en moderat LCHF-diet är bland det bästa man kan äta under förutsättning att man inte äter för lite näring och då menar jag mikronäring. Många på det här forumet rapporterar att de äter på väldigt låga kalorinivåer. Själv höll jag mig mätt på mellan 1400 och 1700 kalorier per dag vilket är i underkant för mina 174 cm. Jag tror risken är väldigt stor att ämnesomsättningen då sänks och så är man inne i moment 22 igen.

Näe.. det är trots allt ett oomkullrunkeligt faktum att de flesta kolhydrater spjälkas till glukos, förutom fruktos och galaktos, det är ren biokemi.

Insulinresistens är något annat och kräver ett kapitel för sig, det finns kronisk och temporär.

Kronisk beror på fel i signalsystemet inuti cellerna och har en stark genetisk komponent.

Man menar att signalkedjan är bruten som skall reagera på insulinet, och det är en lång och komplicerad kedja.

Man anser även att orsaken beror på inflamatorisk processer inuti cellen, varför O-6 kan var inblandat.

Temporär resistens är en del av cellernas naturliga energireglering, när de är fulltankade kan det inte komma in något mer.

Det spelar mindre roll om cellerna är fulla med glukos eller fett.. är det fullt så är det fullt.. de enda celler som alldrig blir resistenta är fettceller, de kan expandera i det oändliga och blir bara större och fler.

Det är som när bilen är fulltankad.. då är den bensinresistent!

Sen så det här med Reaktiv Hypoglykemi det verkar vara till 99% bero på kronisk insulinresistens.. inte konstig om en o annan LCHFare skulle drabbas med andra ord.

Det visar sig vara som så att det drabbar främst.. diabetiker, kraftigt överviktiga och personer med ärftliga anlag för diabetes, metabolt syndrom.

Vi kan konstatera att forskarna undersöker och försöker hitta den substans som orsakar den västerländska sjukan, men grejen är nog snarare att det är ett komplext samanhang där snabba raffinerade kolhydrater bara är en komponent, som utlöser de genetiska predispositioner man redan är belastad med.

Sen så är det lite löjliga med insulinet.. det är ett livsviktigt hormon.. lika som de andra, utan dem så dör vi, det är onormala nivåer vi skall undvika och har man väl drabbats så kan en ketogen diet vara en av botemedlen.

Altså handlar det mer om att återställa homeostasen, insulinnvån regleras rätt väl av kroppen så länge den inte är skadad på något sätt till de nivåer som behövs.. förutom att sänka blodsockret.

Grejen är snarare att när blodsockret är lagom och musklerna äter fett och ketoner behövs inte lika mycket.

#11 Men är alla kolhydrater lika "farliga" för kroppen och orsakar kronisk kolhydratresistens? Om man bara äter tex kokt potatis som kolhydratkälla?

Altså.. inga kolhydrater är farliga.. det finns inga giftiga sådan vad jag känner till.. vad det mer handlar om är hur känslig man är.. på grund av genetiska predispositioner.. uppnådd skada.

Sen så är det inget som säger att det är snabba raffinerade kolhydrater som helt självt utlöser det hela.. det är nog som med det mesta, det krävs fler faktorer.

Men iallafall så följer fetma/diabets den ökande konsumtionen av socker och vitt mjöl.. men det är trots allt flera nya livsmedel som lanserats under samma period.

Finns ju flera naturfolk med relativt hög kolhydratkonsumtion som har varit friska, vad man funnit ut.

De man mest nämner är väl Japaner, som äter en väldans massa ris och Okinava där man äter väldigt mycket sötpotatis.

och bara för några generationer sedan åt man här i Sverigen ansenliga mängder spannmål.. utan särskildt mycket fettman o diabetes.

I alla tre exemplen åt man för det första betydligt mer varierat än vad vi gör i dag.. även om kolhydraterna var basfödan.

I japan var tex den viktigaste energikällan fisk och andra animalier från sjö och hav, ja även så åt man en massa andra saker som alger och tång med.

På Okinawa födde man upp grisar på just sötpotatis, kosten var väldigt fettrik, man åt även varierat av havets alla produkter, då det är en ö.

Insulinresistensen har altså ökat iomed industrisamhället.. varför man får söka efter olika komponeneter i det komplexa sambandet.

En annan komponent kan helt enkelt vara de moderna matvarorna, överlastade på energi, helt eller delvis tomma på essentiell näring, den får vi köpa på burk, på hälsokosten.

När du väl sitter där med dinn kronska insulinresistens, klarar din kropp inte av att hantera stora mängder snabba kolhydrater.. så enkelt är det.

Och under evolutionen var det rätt sällsynt med just snabba kolhydrater.. då de förekom var det snarare bara bra att så mycket lagrades i kroppen och att aptiten ökade.. annars så ruttnade bara godsakerna.. eller så åt någon annan upp maten.

Skilj på friska smala mäniskor och kraftigt överviktiga.. det antas att de senare är insulinresistenta i någon omfattning.. eller iallafall att det är väldigt vanligt.

Det är inte för inte som läkaren säger.. nu får du göra något åt vikten så du inte drabbas av diabetes.

#13 "När du väl sitter där med dinn kronska insulinresistens, klarar din kropp inte av att hantera stora mängder snabba kolhydrater.. så enkelt är det." Fast då är vi tillbaka till den stora frågan - Kan man inte vända det metabola syndromet? Jag vill gärna tro det och de bloggar jag gillar (här finns mina förutfattade meningar) vill gärna tro och det genom att fokusera på som du skriver ren näringstät mat. Genom att ta bort fleromättade oljor som lätt oxiderar och ökar inflammationsnivån i kroppen, ta bort raffinerad mat som utarmats på näring och berikats med E621 eller andra konstiga E-nummer.

"Altså.. inga kolhydrater är farliga.. det finns inga giftiga sådan vad jag känner till.. vad det mer handlar om är hur känslig man är.. på grund av genetiska predispositioner.. uppnådd skada." Var går då gränsen? (Jag vet att du kommer svara att det är individuellt ) Ser vi till en befolkningsgrupp - borde inte några Kitavabor få diabetes när de fortfarande bor kvar på Kitava ätandes upp till 60-70% kolhydrater enligt Staffan Lindeberg? Här pratar vi SLV-nivåer faktiskt. Trots det blir de inte sjuka förrän de flyttar från sin traditionella kost.

#14 Värsta bovarna verkar vara raffinerat socker och vitt vetemjöl och om Kitavaborna håller sig borta från dem så håller de sig fortsatt friska.

Det metabola syndromet kan delvis reverseras vad jag förstår, det handlar då mest om homeostasen, vilket påverkar hela metabolismen, Blodtryck, blodfetter, insulinnivå och blodsocker.. men kronisk insúlinrestistens kan inte lagas vad jag vet.

Sen så.. är det ju som så att man kan undvika det som påverkas av insulinresistensen.. då utgör den inte ett lika stort problem.

Och en nog så viktig sak.. har man väl börjat ta tag i sin hälsa och göra något åt det.. tex att äta betydligt näringsriktigare mat, börjat röra på sig, träna lite, gått ner i vikt, men framförallt kanske undvika sånt som är negativt för hälsan som dålig mat.

Bara det att man blivit mer eller mindre normalviktig påverkar en hel massa annat, sånt kan man mäta som bättre Blodtryck, blodfetter, kondition, ork och annat.

Fettväven är endokrina organ och avger bara de en massa hormoner och signalämnen, som rubbar balansen vid för kraftig övervikt, förutom all den påfrestning som ett överintag av dålig energi utgör, för o inte tala om slitet att bära på allt.

Det står lite olika i Staffans olika böcker, och jag tror det är en grov överskattning.. tex var det bara han som observerade all frukt de åt.

Och så åt de ingen fisk, fasten de bodde på en ö?

Men de åt en hel del kokosnötter, vilket visat sig vara rätt vanlig föda på öar i trpiska områden.. fisk och kokosnötter, i andra byar åt de en hel del vilt oxå, grisar åt de vid högtidliga tillfällen.

Sen så skall man inte hänga upp sig på macronutrient%, det skulle troligtvis vara rena hälsokuren om de flesta här i Sverige kunde äta exakt vad de åt på Kitava.. i stället för all processad mat.

Om de fick diabetes på Kitava dog de förmodligen rätt omgående, men vad jag kommer ihåg fanns det inga andra synbara tecken på metabolt syndrom där, de var alla slanka, pigga långt upp i åldern, god syn, friska tänder osv.

Staffan skall ha en eloge för den forskning han gjort, den är en ytterligare bit i pusslet, det metabola syndromet, men det pusslet är knappast färdiglagt ännu.

Det handlar om mer än om kohydrater eller fett, det handlar till stora delar om det som Mats-Erik Nilsson tar upp i sina böcker.. maten i dag är mest matsubstitut, kulisser som liknar mat och nästan smakar som sådan, men saknar den näring våra kroppar behöver, för att hålla sig friska.

#16 Jag tror inte vi är så långt ifrån varandra som kanske kan tyckas.

Fast jag vill inte acceptera att kronisk insulinresistens inte skulle gå att reversera. Så länge förmågan att producera insulin finns kvar så borde det gå att göra och jag tror att vägen dit är näringstät, oraffinerad och gärna lokalt framställd mat.

Den här artikeln

Can cutting carbohydrates from your diet make you live longer?

är mycket intressant. (Från kostdoktorn).

Insulinresistens handlar inte om förmågan att producera insulin, utan om cellernas förmåga att svara på insulinets signaler.

Den värsta formen av kronisk insulinresistens kallas för Diabetes typ 2 och jag känner inte till ett enda fall där någon med typ 2 har blivit frisk.. däremot finns det flera som genaom att undvika det de inte klarar av att hantera i sina kroppar lyckats blir medecinfria.

Typ 2 betyder att resistensen är så grav att man måste ta medecin, insulin eller undvika mer kolhydrater än vad cellerna kan hantera utan att få skadligt höga blodsockernivåer.

Det handlar till stora delar om GLUT4, som är de bränsleslangar som cellerna använder för att slanga in glukosen, de är insulinberoende för att i full utsträckning vecklas ut från centrum ut mot membranet.

GLUT4 kan även i viss mån aktiveras av fysisk ansträngning, det är bland annat därför som det är så nyttigt med motion, speciellt för diabetiker men även för friska.

Vi har oxå sådana som inte är insulinberoende, GLUT1 och de finns mest i hjärnan och förmodligen även i de specefika organdelar som är helt beroende utav glukos.