
Gastric Bypass, hört på radio
Lyssnar ibland på P1:s Kropp och själ, ett rätt trevligt program om hälsa även fast de inte har en susning angående kost.
Förra veckans program handlade om Gastric Bypass. De intervjuade folk som gjort operationen och kirurger. Samtliga positiva (vilken strålande journalistik…). Men så fick man höra: efter 10 år har patienterna i genomsnitt gått upp 80 procent av sin utgångsvikt! Men hallå! Hur bra kan man säga att det funkar då? Förstår ju att somliga kan hålla smal-vikten och är glada för sin operation, men är det en framgångsmetod för flertalet?
Min kusin har gjort en gastric för 2år sen men käkar fortfarande chips varje dag! Hon tror att hon inte kan gå upp i vikt igen. Jo lycka till.
Sen klagar hon på lchf,att man blir ding i bollen av för lite kolisar och dyligt. Hon då som har ständig blodbrist och kaliumbrist. Hur kul är det att dricka minimjölk och käka minilätta när det finns vanlig god mat.
Ska bli kul att följa utveckligen,själv mår jag jättebra pigg och glad,hon är grinig och noll hållning.
Min kompis har en granne som har gjort en gastric oxå för 2 år sen - dagens tragiska sanning är att hon har fallit för alkoholen och har börjat svälla i kroppen.. Tragiskt.. Måhända hade hon alkoholproblem innan - det vet jag inget om men det har blivit mer tydligt nu för man ser henne med ett glas i handen - ofta…
Monica Hansson
Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

De två patienter de intervjuade åt vanlig mat men i väldigt små portioner. En av dem fick gå upp mitt i natten för att äta eftersom hennes blodsocker var farligt lågt då. Hennes sambo var tydligen alldeles förskräckt eftersom hon såg så dålig ut då. En av dem sa också att man måste ha något sött tillhands, typ en sockerbit när känningen kom. Låter lite som jag när jag körde GI, pendlande blodsocker och en nästan konstant hunger.
Ändå var de mycket nöjda med operationen och sina nya liv. Att vara så pass överviktig (110-120 kg) som de hade varit var tydligen mycket värre.
Har en bekant som gjort GB för snart två år sen. Hon går ner i vikt på ett långsamt och bra sätt. Hon är sjuksköterska och jag vet inte ifall hon hade nån koll alls på LCHF innan op, troligen inte, men äter nu normalkost i små portioner..
Hursomhelst:
Träffade henne för ett par veckor sen. Vi pratade inte just om hennes op, men när vi nuddade ämnet sa hon:
"Gud ska veta, att det inte har varit någon lek att bli opererad såhär!"
Ytterst allvarlig min.

Jag har träffat två som är opererade och båda säger att de fått livet tillbaka.
#4: Om nu Gud är den han utger sig för att vara så borde han redan veta det.

SAMÅK!
www.skjutsgruppen.se
#6 Typ..
* *
Det kanske inte framgick av det jag skrev.. men min op:ade kompis är också "nöjd" - hon ångrar inget, har smalnat av massor och mår ju bättre på många sätt genom detta.
Jag tyckte att hennes yttrande kändes väldigt ärligt. Att inte euforiskt superlativhylla det hela.. utan sakligt, rakt på sak erkänna att det minsann är plus och minus med det hela - även fast man är "nöjd" och allt går bra.
Kom just på: Har ännu en i bekantskapskretsen som op:ats. Hon är också nöjd, och mer av "Superlativtypen".

Kanske måste man vara nöjd eftersom det inte går att "ta tillbaka" en operation så lätt. Är man inte nöjd med lchf så slutar man äta så, det är enkelt. Har man gjort en operation så sitter man där med sin söderskurna mage. Man har kanske inget val utöver att vara nöjd trots alla svårigheter. Ibland är det ju så att ju mer det kostar i lidande ju meningsfullare känns det. Lite "Stockholmssyndromet" är det väl också.
Jo, klart dom blir nöjda när det sociala stigmat att vara tjock försvinner. Då kan man nog ta både det ena och det andra i obehagsväg och ändå känna att man har fått ett nytt liv.
har två systerdöttrar som ska göra en GBP de har båda testat LCHF men inte fixat att gå ner ändå. Håller tummarna att allt ska gå bra!