Jimmy Moore undersökte vad han gick upp i vikt av och kom fram till att det var all lightläsk han drack som gjorde det. Dessutom var han lite för frikostig med kolhydraterna. När han slutade med läsken och stramade åt kosten lite så gick han ner i vikt igen.

Slutsatsen av detta är alltså att lightläsk är nästan lika dåligt för vikten som vanlig läsk, inte att LCHF inte funkar…

mja… hade han slutat med bara lightläsken och ätit lika mycket kolisar som tidigare ELLER vice versa kunde man dragit slutsatser men knappast när han gjorde två förändringar samtidigt.

Jag druckit lightläsk under hela min viktnedgång och jag är i mål 4 kg under min målvikt.

Detta betyder inte att det fungerar med lightläsk för alla, men jag tror inte att lightläsk i sig gör att man går upp i vikt, snarare att man triggar sötsug eller överäter när man dricker lightläsk.

Jimmy led av reaktiv hypoglykemi har jag för mig?

Vad innebär det då.. jo man blir tvungen att äta ofta men lite för att inte trigga insulinreaktioner.. har jag för mig.

Sen så.. ju längre man håller på med LCHF ju äldre blir man, eventuella metabola störningar kan bli värre, man blir allt liberalare.. man kan ju det här, och såsmåningom börjar undantagen bli fler.

Altså.. jag tror det är normalt att man över en längre tid blir liberalare och förr eller senare får man helt enkelt skärpa upp sig, eller anpassa sig till nya metabola omständigheter.

Jo, har man haft en gigantisk övervikt precis som Jimmy Moore hade så är det svårt att behålla hela viktnedgången över tid. Kroppen verkar göra motstånd. Men i Jimmys fall som i så många andra på LCHF-liknande kost så lyckas han ändå motverka viktuppgången någorlunda.

Detta ska jämföras med att vid viktnedgångar på traditionell lågfettskost typ SLV:s så ligger viktuppgången nära 100 % till den ursprungliga vikten efter några år i kliniska studier.

Jag har ätit LCHF i tre - nej, jisses,snart fyra år, och det är nu min viktnedgång har satt fart! OK, "fart" är kanske lite överdrivet för ett kg i månaden, men jämfört med tidigare, då jag gått ner nåt kilo per kvartal, är det omvälvande! Man hör mest talas om de dramatiska viktnedgångarna - och kanske också då bakslagen - men vi som gnetar oss ned väldigt sakta finns också.

Matt Stone drar ju ganska stora växlar på det och andra fall han säger att han har hittat. Hans resonemang går lite grann ut på att det funkar ett tag, men sen "tröttnar" kroppen, ungefär som jojo bantning slutar funka efter ett tag. En del har ju svårt att få LCHF att funka etc.

Själv hade jag lätt att gå ner från 91 - 77Kg, sen slutade jag o snusa o gick upp till 84, jag överåt. Nu har jag gått ner lite till 82 och där är det tvärnit trots att jag är i slutet av en upptrappning till att springa en Mara. Det jag känner av är att jag är mer kolhydratkänslig än innan, dvs det känns som om jag behöver bli mer o mer strikt. Mina avsteg är egentligen inte särskilt stora.

Som sagt lite fundering, jag tror frågan egentligen är vad ni tycker om Matt Stones resonemang?

Jag har tagit ur batteriet i vågen;-)

Jag har varit ett fan av Matt Stone sen ett år tillbaka och gillar hans 180graders inställning. Han förespråkar rena råvaror och framförallt "resistant starch" som han menar ökar ämnesomsättningen och minskar blodsockerstegringen. Hans experiment att äta rejält mycket potatis och på en vecka uppnå bättre blodsockervärden än han nånsin haft tidigare är mycket intressant läsning.

Matt Stone har många idéer som kan tyckas vara tvärtemot gängse regler, men han är enormt påläst och har man minsta intresse för att läsa mer om ämnesomsättningen så vill verkligen uppmana till att läsa hans e-bok. Man laddar ner den gratis om man blir medlem på hans hemsida.

Själv är jag övertygad om att mängden mikronäring är viktigare än fördelningen mellan kolhydrater-fett-protein och äter man för lite näring på LCHF så kommer man till slut att få problem med ämnesomsättningen precis som med vilken annan diet som helst. Möjligtvis går det ännu snabbare när man äter kalorisnålt på lättprodukter som är exremt näringsfattiga.

Ja för mig stämmer det mycket bra. Jag gick ner jättebra med LCHF i början men efter ca 2 år började effekten att avta. Jag har nu efter 3 år slutat med LCHF och mår mycket bättre på en mer balanserad kost.

Men vissa har ju ett sötsug som måste hållas i schack! Och tarmar som blir dåliga av fibrer. Inflammationer som blommar upp vid mer "balanserad kost" med värk som följd. Förutom det självklara med övervikt.

Slutsatsen man alltid måste dra är att friska unga människor i princip kan äta vad de vill och må bra, undantaget läsk och andra ytterligheter.

Vi andra måste hålla våra sjukdomar i schack och måste hålla oss striktare om vi ska må bra.

Jag tillhör dem som inte gått upp i vikt efter två år men så var jag heller aldrig extremt överviktig.  Däremot vet jag att jag i perioder blir mycket mer liberal  med kolhydrater, jag ger efter för mitt sötsug. Då lägger jag på mig några kilon. När jag skippar dessa kolhydratrika godsaker igen försvinner kilona. Vid extrem ketogen kost går jag snabbt ned och blir riktigt smal.

En del mer paleoinriktade lowcarbare förespråkar ju "carb refeeds" tex varje eller varannan vecka för att återställa leptin- och insulinkänsligheten. Då äter man mycket mer kolhydrater och mindre fett en dag, gärna efter ett rejält träningspass. Jag har ingen aning om detta är bra/dåligt/funkar/etc, bara rapporterar vad jag läst hos Mark Sisson och andra.

Jag tillhör nog kategorin som Zepp beskriver i #4. Jag har hållt på i drygt två år och det senaste året har jag nog (mer eller mindre medvetet) blivit mer liberal, avstegen har kommit allt oftare eftersom jag hade "glömt" det senast avsteget till nästa gång… Med resultatet att byxorna har suttit allt tajtare. Dessutom underhöll jag konstant mitt sötsug vilket resulterade i regelrätta godisorgier i somras. Så för en och en halv månad sen skärpte jag till mig och kör nu lchf med en del mejeriprodukter. Jag håller stenkoll på ev avsteg och undviker så långt det går sånt som smakar sött och nu har det vänt åt rätt håll igen. Så för mig verkar nyckeln ha varit att hantera och inte underhålla mitt sötsug.

#10

Vad som är en balanserad kost  kan man ju fundera över

Mindre kroppshydda kräver mindre energi för att underhålla. När man har gått ned visst mycket kanske man måste fundera på att minska energiintaget.

Med det menar jag att kalorier in och ut visst kan ha betydelse, även om det är komplext och inte fungerar rakt av som vv och andra påstår.

Äter jag lite kolhydrater men för mycket fett så går jag absolut upp i vikt. Men det ställer inte till med lika mycket blodsockerproblem och allmänt matsug som om jag äter mycket kolhydrater och lite fett.

Så balanserat kan väl handla om vad ens kropp behöver i energiintag, men också vilken typ av energi den mår bäst av. Jag tror inte att spannmål behöver ingå i en balanserad kost. Tvärtom, jag tror att de flesta, även friska utan insulinproblem, mår bäst utan spannmål.

Jag har ätit LCHF i snart 6 år och jag väger fortfarande mindre än när jag började utan att öka i vikt.

Jag går fortfarande ner även om det går väldigt sakta. Jag måste vara väldigt strikt eftersom jag är väldigt kolhydratkänslig - insulinresistent. Är jag inte det ligger jag och balanserar väldigt lätt jämfört med hur det var innan LCFH, då jag gick UPP oavsett vad jag gjorde.

#16 Frågan som då uppstår är om LCHF kan förbättra insulinresistensen och om det det överhuvudtaget går att göra? Jag tänker då inte på när det gått så långt som när man fått diabetes typ2 men innan dess.

Stephan Guyenet på WholeHealthSource menar att det kan vara så att insulinresistens inte är första steget utan kommer efter att man blivit leptinresistens. Länk till SGs leptininlägg. SG har också gjort flera inlägg om kroppens "set point" - mekanismen som gör att kroppen vill hålla vikten - oavsett om det gäller ökning eller minskning. Mycket intressant läsning.

Jag var i ett förstadium till diabetes 2 då och har inte varit ens i närheten sen dess. Så långt allt väl.

#17 Läste GS´s inlägg, klart intressant med Leptin. Det som är skillnad mot insulinet är att vi ganska tydligt kan styra insulin påslagen via kolhydraterna i kosten. Att styra Leptinet, verkar inte vara lika enkelt.

#14 Det är helt riktigt balanserad kost varierar ju beroende på vem det är som äter den, det konstateras ju att folk är olika kolhydrat känsliga etc. Rena allergier påverkar ju detta också. Därför blir definitionsdebatten kul rörande LCHF, dvs hur många kolisar som gör det till LCHF, eftersom en del går i ketos vid högre kolhydratintag än andra, dvs det varierar emellan individer. Tror att sötsuget är individuellt också, dessutom kan man ju trigga insulin redan vid tanken om viss mat. Summa summarum, det är individuella lösningar som gäller.

Michel kan ge en del synpunkter i ämnet. http://michelblomgren.blogspot.com/2010/09/rewind-re-feed.html

#20 Det blir spännande o se vad det leder till! Det var den bloggen som har fått mig att börja fundera. Ett problem är att Matt Stone verkar vara rätt så kontroversiell och eventuellt hoppar på folk, nu vet jag inte vem som hoppar på vem men men, man kan ju titta här o bilda sig en uppfattning.

"Varierad kost" är oftast ett rött skynke för mig.. mest för att nästan alla kost och alla livsmedel ingår, bland annat bör man även äta lite arsenik och lite stryknin.. det är ett uttryck utan förpliktigande.

Självklart är att vi måste förse kroppen med all den näring den behöver, även vid "bantning".

Näe.. vi behöver äta en essentiell kost.. och då blir man helt enkelt tvungen att lära sig lite grundläggande näringslära. lite grundläggande biokemi.. tråkigt men sant.

Vi behöver vissa essentiella aminosyror, några essentiella fettsyror, en hel del vitaminer och mineraler samt en del spårämnen.. till detta så behöver vi även energi.. helst i former och proportioner som inte stör eller skadar vår metabolism.

En viss mängd kolhydrater kan användas som energi, speciellt sådana som i sin naturliga förpackning till för en del andra essentiella ämnen, fett av animaliskt ursprung är oxå lämpligt.. och det bör oxå komma i väldigt naturliga och oförädlad form.

Man kan sanolikt även vid LCHF äta en undermålig kost om man inte har riktigt koll på vad man gör.. prexis som vid alla andra kosthåll.

#21 Jag brukar läsa FreeTheAnimal och han har faktiskt lagt till lite stärkelse på sista tiden.

Potatis?

Jag tror ju helt klart pâ potatisen!!

Den mättnadskänslan man fâr av potatisen är ju inte jämförbar med nâgot, t.ex. pasta..

Visst är det bra med det mättade fettet, men som allt mâste det vara mâttligt. De som är överkänsliga mot spannmâl, kan ju prova Bovete eller Quinoa. Jag tror pâ en 33% 33% 33% fördelning, men inte som Isodieten där det mättade fettet ar utbytt mot lättvarianter, utan traditionell mat.

Det kan ju inte vara sâ svârt att räkna ut hur mycket lämpliga kolhydrater, fetter av de tre slagen samt bra protein en diet skulle behöva innehâlla för att ge ett godtagbart kaloriintag…

Men varför just en tredjedel av kolhydrater, som inte ens är essentiellt?

Och visst, den som vill får ju äta bovete, men varför skulle man? Vad tillför det?

Och för det tredje - godtagbart kaloriintag - själv föredrarjag bra näringsintag!

#25 Jag äter faktiskt "måttligt" med fett, även om man jämför med vanliga kolhydratätare.

Mitt dagsintag av fett brukar vara runt 110 g. Många svenskar äter mycket mer - jag har för mig att snittet är runt 120 g.

Livsmedelsverket brukar yra om 90 g. Så vad är egentligen måttligt?

I vilket fall har jag ätit LCHF i 2,5 år nu och än så länge håller jag min normalvikt utan problem. Jag har hela tiden ätit en ganska liberal LCHF, med ca 10-12E% kolhydrat, och det har funkat utmärkt. Men så har jag heller inte diabetes, sockerberoende eller något annat som ställer till det.

#25 Kolhydrater är inget man behöver, de tillför bara energi (och hunger). 33E% protein är mest bara dyrt och definitivt inget man behöver, det räcker gott med 20-25E%, eller menar du procent av tallriken?