Frågor om socker
Jag har kört LCHF i två-tre månader nu och syndade precis genom att äta en halv Daim. Känner mig skitdum. :(
Vad är det som händer när man äter socker egentligen? Jag vet att blodsockret höjs och att kroppen kan ställa om sig till att börja förbränna kolhydrater istället. Men om kroppen inte ställer om sig och jag inte har ätit på ett par timmar och snart skall gå och lägga mig så borde väl blodsockret vara lågt igen nästa gång jag äter?
Hur mycket kan räcka för att få tillbaka sockersuget?

Mnja.. om du är frisk så bränner kroppen socker tills det är slut och sen går den över till fett igen.
Hur det blir med sug o sånt efteråt får du raportera här så småningom, vad gäller sug så är det mycket psykologi och belöningssystem inblandat.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Du borde läsa "Sockerbomben" av Bitten Jonsson.
Jag läser den nu. Mycket bra.
Enligt henne är vissa födda med en mycket hög känslighet där minsta lilla kan utlösa sug. Dessa, menar hon, har en genuppsättning mer liknande urmänniskan, än andra inte lika känsliga.
.. Läs!
#1
Hur lång tid ta det att förbränna? Hur mycket tas upp i kroppen och börjar binda vatten och grejer? Kan detta betyder detta att man kan äta socker så länge man inte äter något fett på tillräckligt lång tid efteråt? (Om man bortser från suget.)
#2
Jag tror jag har lite mer urmänniskagener, faktiskt! :P Skall spana in boken, tack för tipset!

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Beror väldigt mycket på hur frisk du är, för friska är det inget problem, man kommer ur Ketosis och bränner överskottet av socker tills balansen är återstäld.
En halv Daim lär man ha förbrännt på några timmar.
Det är för de som har problem med glukosmetabolismen, typ diabetiker, insulinresistenta, som det kan innebära problem för kanske i någon dag.
Utgår man från hur det fungerar för friska och sen applicerar sin egen kropps förmåga att hantera kolhydrater så har man svaret där.
För friska fungerar det som så att när man äter så lagras överskott i depåer för att sen tas utav mellan måltiderna och det fungerar lika bra för både fett och kolhydrater.
Man kan fundera på om det är någon finess för friska att äta något som liknar lågkolhydratkost.. jo det är det, framförallt handlar det om att sluta vara rädd för naturligt fett, att äta mat med näring och om man behöver gå ner några kilon så är det lättare genom att äta mat som mättar längre, som uppreglerar fettmetabolismen, som gör att kroppen lättare hittar sin normalvikt.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Tack så mycket för svaren!
Jag är 25 och helt frisk (vad jag vet :P), bortsett från att jag inte motionerar.
Så länge man inte är i Ketosis så förbränner man sockret och tar upp fettet, korrekt? Bör jag vara orolig över att ta upp en massa fett under dom timmarna?

Näe, det är helt normalt, det är så det skall fungera.. men lite dumt om man behöver gå ner i vikt.
Man förbränner fett även när man inte är i Ketosis, skillnaden är att kroppen även har glukos att använda som bränsle då oxå.
Det är altså inte svart eller vitt, av/på, utan vad det handlar är vad man med fint språkbruk kallar för homeostas, kroppen tar av vad som är tillgängligt i proportion till vad som är tillgängligt inom de gränser som finns för vilka nivåer som får finnas i blodet samtidigt.
Det pågår altså samtidigt, det handlar mer om vilka processer som dominerar.. hos friska altså.. har man skadad metabolism får man ta hänsyn till det.
Ketosis handlar om brist på kolhydrater och då sätter levern igång att bryta ner triglycerider till fria fettsyror och glycerol, dessutom gör den en del av fettsyrorna till ketonkroppar, glycerolet går in i glukoneogenesen och bildar tillsamans med vissa aminosyror glukos, specefikt för vissa delar av hjärnans, njurarnas, röda blodkroppar o lite annats behov.
Ketonkropparna ersätter till stora delar behovet av glukos för vissa delar av kroppen, musklerna, 70% av hjärnans behov och antagligen en lika stor del av hjärtats behov.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.