Jag åt godis i veckan. Inte ett dugg synd om mig. Mitt val. Enbart mitt val. Och jag tog konsekvenserna av det. Vanligtvis äter jag inte godis, och det är inte synd om mig då heller.

Om det är synd om dig oavsett om du äter godis eller inte, är det ett dåligt tankemönster du har. Det är ett ganska jobbigt sätt att leva på. KBT vore något att fundera på för dig, sådana tankemönster är enbart till för att göra livet jobbigt, finns inget konstruktivt i det.

Du kan också fundera på om du äter sådant du inte tål. Äter jag yoghurt eller nötter så får jag skylla mig själv för jag vet att jag inte tål det.

Hej, enkelt är det nog för några få, vi andra vi kämpar och börjar om och för varje gång har man lärt sig nåt nytt.Att tycka synd om sig själv för man inte får äta godis är ju inte lätt. Kämpa på och när du är redo kommer du att lyckas även om det tar tid.

#0 - Jag tänker som du i början, fast lite annorlunda i slutet, och det är det som får mig att fortsätta:

"Ååh, vad det är synd om mig som aldrig mer får …

…eksem, halsbränna och bullrig mage"

Hej!
Nej, det är inte synd om dig som aldrig mer får. Du får naturligtvis äta vad du vill. Det är ditt val och om du vill hålla dig till lchf kan du ju välja att inte äta godis idag. Hur du ska göra imorgon väljer du då

# 0 Jag är preeecis som dig. Jag mår som bäst på LCHF men har ett grymt sockerberoende plus adhd som gör att jag är impulsiv vilket gör att jag mycket lättare trillar ner i socker träsket igen. Men kämpar på för jag mår som sagt bäst på LCHF men jag misslyckas gång på gång att inte äta sånt ja inte ska. Så jag börjar liksom om hela tiden och undrar hur i tusan alla andra verkar ha det så himla lätt och lyckas äta endast LCHF.

Men ja hejjar på dig och hoppas du lyckas. 

Jag har kört LCHF i över två år men har inte heller kunnat låta bli sötsakerna. Visst, suget försvann ett tag i början när allt var nytt och spännande men sen smög det sig tillbaka. Så jag har insett att jag är sockerberoende. Och då är det nolltolerans mot ALLT som smakar sött som gäller, inklusive förstås kolhydrater i övrigt. Sötningsmedel, bär, chilisås etc är inte att tänka på för mig och jag bör vara försiktig med mängden grädde och creme fraiche också eftersom jag tror att det kan trigga sötsuget. Alla triggar dock på olika saker.

Jag har nog alltid nånstans förstått att jag är beroende av socker och har varit det sen jag var barn men inte orkat/kunnat ta tag i det eftersom jag inte förstod mekanismerna bakom. När jag läste Martin Ingvars bok Hjärnkoll på vikten började poletten trilla ner och jag tog till mig en del bra tips. Nu har jag precis börjat läsa boken Sockerbomben av Bitten Jonsson och känner igen mig SÅ väl.

Jag tar en dag i taget nu och än så länge går det bra även om jag är rejält sugen ibland. Jag vet att det blir lättare att avstå ju längre jag håller upp. Dessutom ser jag fram emot de positiva effekterna man får på kroppen och inte minst knoppen av att bli fri från sockret!

"Är det bara jag som tänker saker som att: "Ååh, vad det är synd om mig som aldrig mer får äta godis"?"

Nej. Jag tänkte så i ett drygt år, och till följd av det åt jag också både det ena och det andra. Sedan har jag ju varit hetsätare också, så det har verkligen spårat ur när jag gett efter.

Men, ju fler "återfall" man får, och ju värre konsekvenserna är av dem (och då snackar jag inte om övervikt, utan snarare att kroppen går sönder mer och mer), desto lättare blir det att äta hälsosamt framöver. Till slut har man nämligen inget val - antingen äter man nyttigt, eller så blir man allvarligt sjuk. Eller så dör man.

Alltså, ett tips: inse att godis och annat skräp inte är värt det, innan det är för sent.

Skönt att höra att jag inte är ensam .

Jo, jag har ju förstått att jag är sockerberoende, men det är ändå svårt att acceptera. Det hade kanske varit lättare om man blev akut sjuk och kräktes så fort man åt fel.

Men när vågen visar 97 kg till mina 161 cm, så blir jag lite rädd. Sedan drygt ett år nu har jag ett stillasittande jobb, långa resor och väldigt lite fritid. När det blir lite tråkigt på jobbet är det ju dessutom lätt att sitta och knapra i sig lite godis, allt blir ju så mycket roligare då, eller…? Jag har stadigt gått upp ett kilo i månaden sedan jag började jobba. Det är ju så att man önskar att man var arbetslös igen. Visst åt jag en massa onyttigt då också, men dagliga snabba promenader på 7-8 km såg till att vikten låg någorlunda stilla.

Jag har, som jag skrev tidigare, inte lyckats hålla mig ifrån kolhydraterna mer än ungefär en vecka i sträck, och har alltså inte direkt märkt av någon viktnedgång. Nåt eller ett par kilo sådär, men det vet jag ju är vatten. Men jag ska försöka hålla ut lite längre den här gången, så att jag kanske hinner märka mer positiva förändringar.

Och jag ska inte hymla med att det framför allt är viktnedgång jag är ute efter, och att slippa det förbaskade suget!

Oj, förlåt, så långt det blev …

Det är så för många att man ramlar dit emellanåt, men det som är glädjande att det händer inte så ofta ju längre tid man ätit LCHF.

Jag har ätit kosten i 5 år och gör ibland medvetna val att avvika och äta kolhydrater.

Jag har också tänkt att jag får äta allt men vill inte äta vissa saker som godis osv. Alltså äter jag LCHF helt frivilligt för det är bra för mig.

Du kommer få kämpa men du kommer lyckas och det kommer att bli längre och längre mellan avvikelserna.

Ett bra sätt att undvika att sockermonstret får fatt i dig är att inte ha sådant hemma. Ha kylen full av tillåten mat och ät när du känner suget, men ät det som är bra för dig. Räkna inte kalorier utan ät. Du kommer över sockersuget så småningom. Jag säger inte att det är lätt men det går.

Lycka till.

PS. Skriv gärna i denna tråd och berätta hur det går och fråga om du behöver råd.

Nej, vännen, du är inte ensam.

Jag var strikt som tusan i 4 månader, blev varken av med kilo eller längtan efter god mat (Jag gillar inte godis, bara hoklad, däremot mat). Blev deprimerad och mädde sämre än någonsin förr.

Nu äter jag mindre strikt, max 100 kolhydrater per dygn, kan variera från 20 100. En dag i veckan äter jag glass, choklad eller t.o.m. en pizza. Nu är kroppen trygg, jag går ner sakta men har livsglädje och matkvalitet.

Frukost i dag var filmjölk med turkisk yoghurt, 1/2 banan, lite sukrin o kanel samt två färsbiffar från igår.

Ikväll blir det kebabsallad. Tryckte i mig några nötter i eftermiddags.

Det var väl ett tag sedan den här tråden var uppe, den som jag alltid brukar hänvisa till (apropå att vara ensam om det här)