Låter väldigt knepigt..

Tänker.. Kanske vill sköterskan vara "hygglig" trots att din väninna inte efterfrågar det - och råder henne att systematiskt testa vad hon kan tåla i kolhydratväg.

Fast det verkar ju tämligen korkat. Som om polletten inte riktigt har ramlat ner hos den sköterskan..

Poletten inte ramlat ner? På mig verkar det som om hon har tappat bort den där poletten helt och hållet.

Mycket dumt har man hört i kostväg, men det där var nog det dummaste hittills.

Fast nu var det ju inte kolhydrater det handlade om utan att hon skulle äta "sött" som socker, honung m.m för att se om insulinvärdet ökade.Ok, kolhydrater är ju också socker.

Det är som om man skulle säga åt en alkoholist, som slutat dricka, att han eller hon skulle testa olika sorters sprit för att se vad som "triggar" igång begäret. Eller en som har slutat röka ska testa olika cigaretter för att se vad som ger rökbegär. Helt vansinnigt tycker jag. Varför kan man inte bara erkänna att hon nu är frisk och har blivit det med sin nya "diet".

Håller med om att detta är mer än märkligt - rent av dumt! Men det är ju ändå upp till var och en vad man stoppar i sig, så att sköterskan vill att din vän provar olika saker innebär inte att vännen måste göra det.

Låter som om diabetessköterskan utgår ifrån att LCHF är en kortvarig "diet" som din väninna så småningom ska sluta med och börja med"normal" mat  igen. Men varför testa med det man klarar sej utan också i vanlig mat ?

#4   Exakt det har jag också sagt till henne. Hon har ännu inte börjat med dessa "experiment" utan ska i september träffa sin diabetes- sköterska och ska då be henne motivera detta. Jag tycker att vad hon än har för motivering så ska väninnan motsäga sej detta. Vi vet ju alla hur svårt det är i början, att helt avstå från kolhydrater, vare sej man har stort sötsug eller inte. Varför då spoliera detta genom att börja äta sötsaker. Eftersom hon dessutom har en del övervikt som börjar röra sej neråt, så vore det otroligt dumt att ändra sina matvanor bara för att dom vill TESTA något.

För mig låter det som att din väninnas diabetessköterska vill att patienten (dvs. din väninna) lär sig vad som händer om hon äter traditionellt söta saker. Dvs. för den händelse att din väninna skulle ha samma uppfattning som du har, dvs. att hon nu är "frisk".

Hon har förmodligen kvar sin diabetes typII, men håller (än så länge, för den typen av diabetes har ofta ett progredierande förlopp oavsett kosthållning beroende på orsak till den) blodsockret på normala nivåer med sin nuvarande kosthållning.

Vilket förstås inte med automatik är detsamma som att ha blivit helt frisk och sedan kunna äta vad som helst utan påverkan på blodsockernivåer.

Jag tror att man med fördel kan ha iaf. lite förtroende för sjukvården och dess personal och inte alltid utgå från att allting är så väldigt tokigt, bara för att man själv helt enkelt inte förstår vad det handlar om. Din väninna gör nog klokt i att lära sig om sin sjukdom och ha i bakhuvudet att hon förmodligen inte är "frisk" i ordets gängse bemärkelse bara för att hon i nuet har lyckan att ha bra blodsockervärden. För att undvika komplikationer så är det bra att vara observant på om det trots nuvarande kost sker en progress av sjukdomen och det på ett tidigt stadium.

All Lycka Till önskar jag din väninna!  Själv är jag rätt så asketisk med min lågkolhydratkost, tränar varje dag, har ingen minsta övervikt, inget högt Blodtryck och inget högt kolesterol och har i flera år legat bra i blodsocker+HbA1c med den kost-och-motions-regimen. Men trots det så har ändå min egen diabetes typII plötsligt och utan yttre förklaringar progredierat såpass att jag i veckan tvingats börja medicinera. Så diabetes har man nog i princip alltid i grunden, när den väl har konstaterats. Men så länge man kan kupera symptomen med strikt kost och motion är det utmärkt, men det är ändå inget konstigt att - om - när det oavsett sker försämringar av sjukdomen.

MVH!/K.

#7  Använde fel ord när jag skrev "frisk" menade mår bra.  Min väninna kan sin sjukdom. Hon har haft den i många år och vet också nu att det beror  på tidigare felaktig kost. Och självklart vet hon att hon aldrig blir 100% fri från den, men då menar jag att det är idiotiskt av sköterskan att föreslå henne att äta sötsaker i 3 veckor, nu när hon äntligen mår bra och är fri från mediciner. Så självklart kommer hon inte äta vad som hellst nu när hon vet vad som ger diabetes.

Hej

Tycker det hela är oetiskt, som att be en nykter alkoholist att dricka alkoholhaltiga drycker under 3 veckor för att utröna om vederbörande återfaller.

Själv är jag medicinfri typ2, skulle aldrig gå med på   att frivilligt inta socker under en period, vare sig på begäran från läkare eller dibetessköterska.

På sin höjd ett glukbelastingstest under begränsade 2 timmar.

#8

Njaaa, så enkelt som att hon "vet vad som ger diabetes" är det nog inte. Förmodligen hade hon fått diabetes hur som (såvitt inte hennes diabetes är/var avhängig grav fetma). Men man kan väl i annat fall säga att hon i bästa fall vet vad hon får högt blodsocker av nu när hon har diabetes. Uppkomsten av sjukdomen har nog inte huvudsakligen med exakt vad man stoppar i munnen att göra. Det finns andra komponenter som är starkare och vars effekter iof. kanske kan fördröjas genom att livet igenom undvika kolhydrater helt. Det är emellertid inte någon "normalkost" och inte har alla (tvärtom) diabetes för den skull.

#9

Jag tycker inte att jämförelsen med alkoholist stämmer särskilt väl, en diabetiker är ju inte beroende av något livsmedel eller ens av socker så den jämförelsen känns skum. En diabetiker behöver ju mao. inte vara rädd för något "återfall"… diabetiker är man livsvarigt och har man väl fattat det så finns förvisso ingen anledning att äta socker. Jag skulle inte heller testa för jag vet ju med 100% säkerhet vad som händer om jag gör det. Min tanke var väl närmast om inte hela testen är sprungen ur vederbörandes tro att nu ha blivit, som det initialt påstods, frisk igen.

Jag har själv inte diabetes. Det jag kan om sjukdomen, har jag läst mej till. Kanske är det ärftligt för många, det vet jag däremot inte. Men jag vet att LCHF började med att man ordinerade diabetiker att äta kolhydratssnålt och öka på fettet. Det visade sej då att blodsockret gick ner och att man dessutom gick ner i vikt. Detta har Annika Dahlqvist talat mycket om. LCHF har ju sedan dess nästan blivit en bantningsdiet (tyvär) . Men för mej och dom flesta andra, är det ju en livsstil som man lever med livet ut, alltså inte under en period. Jag menar då att om man blir fri från sina krämpor så har man ju bevis för att livsstilen är rätt. Och inte som vissa mediciner, som kanske botar (lindrar) en krämpa, men ger flera andra krämpor p.g.a. biverkningar.

Har läst att barndiabetes har ökat med 25% på 10 år. Det är skrämmande. Men när man ju ser att livsmedelstillverkarna "smyger" in socker i nästan alla produkter så förstår man.

Min mor fick som nybliven pensionar i början av 80-talet veta att hon var glukosintolerant, dvs förstadiet till diabetes. Hon lade om sin kost omedelbart enligt riktlinjer hon fått. Hon åt t ex aldrig mer något med socker. Hon hade alltid ätit vanlig husmanskost, med en del efterrätter.

Hon fick aldrig diabetes, och var heller inte glukosintolerant.

Jag har heller inte tänkt att få diabetes, och mår mycket bättre utan en massa socker. Menar du i #8 att man skulle få diabetes (typ 2) i alla fall, oberoende av kost?

Lisabet - Såklart att man kan få diabetes typII oavsett kost. Det finns som sagt flera andra faktorer som har betydelse förutom kosten. All sorts kost driver dessutom upp blodsockret, om än i högre eller mindre grad.

Men dessa faktorer till trots så kan man med all sannolikhet skjuta på en eventuell sjukdomsdebut genom att minimera intaget av snabba kolhydrater. Problemet är väl bara att man ofta inte har några direkta signaler, sas. innan det är för sent. Eller jag hade iaf. inte det.

Och som sagt (igen) så är det en form av högt blodsocker som är enklare att komma till rätta med än andra och det är den form som är avhängig en extrem fetma hos en i övrigt frisk person. Gå ner i vikt och blodsocker-symptomen försvinner ofta i takt med alla överflödskilon.

Så enkelt är det inte för en helt normalviktig person som får diabetes, tyvärr.

MVH!/K.

PS: Jag utgår från att det var mig som frågan var adresserad till, även om du skrev #8. Om inte, bortse bara från mitt svar./ds.