Jag saltar rejält… Vi behöver salt. Kroppen gör sig av med överskott, men den kan inte tillverka salt ur intet. Jag äter hellre för mycket salt än för lite.

Salt kan inte bara binda vatten utan är livsnödvändigt för hålla blodtrycket uppe.

Och kroppen har en utmärkt förmåga att utsöndra överskott via urinen så länge man har friska njurar.

Om man skulle gå upp ett kilo av salt så är det väl inget att oroa sig för.. det är ju bara vatten som du kissar ut nästa dag?

Jag använder mindre salt, det har blivit så automatiskt då jag tycker allt är för salt av någon anledning.

kram Pillan

Zepp rekommenderade mineralsalt som innehåller magnesium som vi annars kan få för lite av. Det använder jag.

okej :) nu kan jag salta med gott samvete! :D

Svårt att undvika salt, alla goda ostar har ju en del i sig…

Jag brukar salta lite när jag lagar maten och komplettera om det behövs när jag äter sen. Jag tycker att kroppen brukar säga till om man behöver mer salt eller mer vatten? Jag verkar fungera så i alla fall

Jag äter väldigt lite salt normalt sett. Men stundtals får jag behov av att äta t.ex. en massa räkor eller salt fetaost, så jag tolkar det som om kroppen fattar behovet själv.

En bra investering för livet är att köpa en rejäl saltkvarn så man kan köra havssalt eller bergssalt i.

Vanligt bordssalt är en kemisk produkt mer framställd för industriella krav än för oss människor och bör undvikas,

Jag använder alltså havssalt i min kvarn och saltar sen så mycket jag anser att maten kräver.

Det kan tom vara en fördel att salta lite extra i början av lchf-satsningen just för att saltet gör att inte vatten försvinner för snabbt ur kroppen och orsakar onödiga övergångsbesvär.

Mineralsalt är mitt livselexsir. Det är hårt som granit och jag gnider mortelns stav några varv och njuter detta ukrainska bergssalt till fullo. Mmmmm.

Jag saltar för smakens skull. Tycker att maten blir väldigt smaklös utan salt. SKulle tex aldrig äta ett kokt ägg utan att salta. Då avatår jag hellre från ägget.

Sen om det är nyttigt för kroppen eller inte med salt vet jag inte. Jag mår iallafall toppen av salt mat, så länge jag inte öser på :)

Här ett citat från Matfrisks Blogg:

Vi pissar ut överskottet utan minsta besvär.

Njurarna producerar ungefär 170 liter primärurin per dygn (primärurin = mängden urin som passerar tubuli) som innehåller ungefär 1,5 kg salt. Det mesta av primärurinen jämte dess innehåll av salt återreabsorberas i tubuli. Resten, 1-3 liter urin jämte en varierande mängd salt, hamnar i toalettstolen eller i rabatten.

Äter vi "för mycket" salt blir vi törstiga, dricker mer och pissar mer och det salt vi inte behöver försvinner på detta vis.

Matens salt är blott ett problem för människor med gravt nedsatt njurfunktion eller med svår hjärtsvikt.

"Skrivet av en njurspecialist som kommentar till den salträdsla jag skrev om ett par inlägg tillbaka. "

Fast det måste ju tilläggas att det finns människor som måste ta Diuretika eftersom deras kropp inte klarar av att fixa det själv (kalium/vatten balans). Känner en person som ofta svullnar upp och då måste ta urindrivande medicin för att bli av med bundet vatten i kroppen. Hon mår väldigt dåligt om hon inte gör det. Hon har inte nedsatt njurfuntion eller hjärtsvikt (konstaterat av läkare) utan har haft detta problem hela livet. Vissa människor har ju mer problem med glutamat t.ex. än andra. Men det är förstås ett sjukdomstillstånd och inget man behöver oroa sig för om man inte har den problematiken!

Gary Taubes skriver i Good Calories, Bad Calories att kolhydratrik kost gör så att njurarna håller kvar en hel del vätska som egentligen borde pinkas ut, och att lågkolhydratkosten därmed har exakt samma effekt som urindrivande medel.

De flesta går ju ner flera kilo direkt. Jag tror jag tappade runt 3-4 kilo första veckan och det mesta bör ha varit vätska. Så det känns som att det han säger stämmer.

Jag använder Herbamare örtsalt (med havssalt) och flingsalt. Vanligt salt köps inte längre.

Jag saltade på tok för lite under flera månader när jag började med LCHF så jag fick ett sådant sug att jag sedan åt en stor tub kaviar på fyra dagar och sedan en tub i veckan i en hel månad innan det släppte. Först då fattade jag att det inte var sockret i Kalles kaviar jag behövde utan saltet. Så nu har jag bytt till halvssalt/mineralsalt och har bytt till extrasaltat smör istället för de ekologiska. Det är svårt att salta maten tillräckligt mycket och jag är väldigt smakkänslig nu mera. Så jag åt kilovis med salta nötter i sommras när det var som varmast, men det gick jag upp lite i i vikt av och det blev på tok för mycket kolisar och för stor mängd fett för dagsintaget.
Jag har även prövat att bara skölja ned salt med vatten, men fy så det smakar. Salttabletter säljer de inte längre på apoteket men jag måste få i mig extra salt de dagar jag tränar och svettas mycket.
Till frukost dricker jag äggmjölk helt utan salt. Sedan saltar jag min kött/fiskbit till lunch och middag men det är allt. Så jag har börjat med en liten portion smörstekta wokgrönsaker med salt eller göra en blomkålsgratäng med salt i. Men färska grönsaker klarar jag inte salta och det är inte alla dagar jag äter grönsaker heller. Knepigt det där, och jag är en person som verkar behöva mycket salt.

Intressant tråd. Många skriver om olika salter, vilka salter finns det, vilka rekommenderas och vilka rekommenderas inte samt varför?

#4 Vad är mineralsalt?

#8 Ojdå, kan man inte köpa havssalt färdigt? Måste man investera i en saltkvarn? :/ Jag googlade snabbt på havssalt och fick fram flera färdiga förpackningar. Är det en annan sak eller vad?

Vad är det för skillnad på havssalt och bergssalt (det sista har jag aldrig hört talas om faktiskt)?

#14 Vad är vanligt salt? Vad är det för skillnad på havssalt och flingsalt?

#12 Mineralet man löper risk att få brist på när man tar diuretikum är i första hand kalium. Hypokalemi kallas det när man har för lite, och det kan leda till smärtor och kramper och värre ändå. Det är för det mesta lätt att undvika genom att välja rätt diuretikum. Med tillsats av ungefär 10% amilorid till hydroklortiazid elimineras risken att kalium lakas ur, utan att den urindrivande effekten minskar. Det finns flera diuretika som är sammansatta på det sättet.

#15 Finns det inga ostar eller oliver som du gillar? Fetaost eller Halloumi t.ex. Nästan alla ostar är ju hyfsat salta, som jag skrev förut, och de är ju inte några kolhydratsbomber. Svart kaviar är ju oxå ganska salt och med "godkänd" LCHF procent. Dessutom kan man ju salta lite på kaviaren utan att förstöra smaken.

Man får ju tänka på att salt i koncentrerad form inte är det enda saltet, liksom vatten man dricker inte är det enda vattnet, som man får i sig. Kroppen konsumerar i genomsnitt ca 3l vatten per dag (mer om man svettas mkt förstås, men inte alls lika mkt som vi tror att vi förlorar genom svett). Via mat får man ungefär hälften av behovet av vatten, ngt som många inte tänker på. Behovet av salt per dag ligger på 5-6g, tydligen är oron från Livsmedelsverket att vi får i oss ungefär dubbelt så mkt (LCHF mat är ju den mat som innehåller mest salt. Potatis et.c. är  ju inte en saltbomb direkt). Men som jag och andra skrivit, så fixar ju kroppen att reglera det själv.

Kolla kisset, ljusgult är en fin färg!

Drick när du är törstig, är du aldrig törstig, då kanske det är dax att öka salt.

En liten undran, varför verkar många LCHFare vara oroliga för att de inte får i sig tillräckligt med salt? Har jag missat ngt där?

Jag har uppfattat att det är en hyfsat ny diskussion, detta med att få i sig tillräckligt med salt och att salta extra, speciellt i omställningsperioden. Det startade med en tråd som refererade till… hmmm… någon amerikansk författare/forskare eller nåt, minns inte exakt vem, som menade att omställningsbesvären på LCHF mildras genom att tillföra extra salt i kosten den första tiden. I och med att man förlorar en del vätska vid omställningen och med det en del salter så kan det ge upphov till besvär menade denne. Och flera har rapporterat att de har blivit hjälpta av mer salt. Om man får vadkramper i omställningsperioden så kan speciellt mineralsalt hjälpa.

Personligen så är jag mer saltkänslig nu. Bacon (har jag iofs slutat med ändå pga alla tillsatser) är inte tal om pga sältan. Jag tycker att normalsaltat smör smakar salt. Fast det kan iofs variera lite och jag tolkar det som att kroppen själv signalerar vad den behöver och när.

Kroppen reglerar detta med saltbehovet rätt bra själv med törst och saltsug. Och vi har säkert olika behov. Så det är nog inget att oroa sig för. Tror jag

EDIT: Jag hittade tråden om salt vid omställningsbesvär! Här är den.

Ok, tack nyborjare08! Vet att brist på kalium ger vadkramp (höll på att skriva vadkram och det låter ju betydligt bättre tycker jag! Freudiansk felskrivning kanske ) Åt en fasligt massa bacon i början, trodde nästan att jag skulle förvandlas till julskinka lagom till högtiden. Men nu har det lugnat ner sig som tur var. Eftersom man blir vad man äter så lutar det mer åt blomkålsöron kanske…

Så go´vänner. Slutsats, salt efter behag som Cajsa Varg sa om typ allt… Och behag låter ju bra, behag är ofta uppskattat av främst män, men oxå en hel del kvinnor!

Jag tycker inte att det i allmänhet finns någon anledning att salta mer än man tycker är gott. Det är sällan man behöver oroa sig över att få saltbrist.

Det jag vänder mig emot är demoniseringen av salt och det maniska saltletandet där varje korn kan och ska undvikas. I dessa fall kan man nog faktiskt få i sig för lite salt.

Saltar nästan ingenting nu när jag lagar mat med smör. Tycker smör och grädde ger god smak på maten. Det salt jag använder är helt vanligt bordssalt. Blir nästan aldrig sugen på salt längre vilket jag kunde bli när jag åt en massa kolhydrater.

#16 Om du läser på burkarna och förpackningarna så ser du att i många är det tillsatt klumpförebyggande medel och denna tillsats är inte särskilt nyttig. Det finns salt utan men det är oftast grövre salt (kolla noga, en del av dessa innehåller också klumpförebyggande medel) som behöver en omgång i mortel om man inte löser upp det i vätska.

#18 Ost äter jag bara i perioder, för jag har svårt att låta bli det när jag har det hemma och att hålla mig till vad som är "lagom".

Akaron, förstår problemet! Tar mig gärna en liten ostabit ngt för ofta… Har tyvärr ingen bra lösning på den problematiken

#25 Allt som är väldigt gott och lätt att stoppa i munnen hamnar där allt för ofta fast jag inte är hungrig. Jag ersatte mörk choklad med magnesium. Men nu måste jag få i mig mer salt för att inte vräka i mig salta nötter eller kalles kaviar, med eller utan ägg till.
De heta sommardagarna blev jag riktigt illamående om jag inte åt tillräckligt med salt, nu har det dock lugnat sig men de dagar jag tränar behöver jag ändå extra salt. Så jag tar en nypa havssalt och sköljer ned med vatten, urk. Men det hjälper och jag slipper salta maten på gränsen till oätlighet.

Akaron, har du provat Kalles prickiga? Den innehåller kaviar och färskost och "bara" 6,5 g kolhydrater/100 g. Jag tycker att den är salt och jättegod och den funkar som kaviarsubstitut ibland om jag skulle bli sugen.

Seltin kvarnsalt använder jag. Igår åt jag faktiskt ca en halv tesked rent direkt på tungan, drack bara vatten till.

Nu på sommaren blandar jag några korn havssalt i kannan med dricksvatten. Märker saltbrist om benen börjar bli svullna mot kvällen. När man inte äter bröd och inte färdigmat heller så får man i sig mycket mindre salt än i "tidigare livet".

"Märker saltbrist om benen börjar bli svullna mot kvällen."

Huh. Jag har funderat över varför jag får "resårmärken" från sockarna på underbenen ganska ofta… Jag kanske ska äta mer salt?! Värt att prova, börjar på en gång!