Intressant artikel, subcalva!

Jag slutade röka för två år sedan, gick upp i vikt 10 kg, började med LCHF för ett år sedan och gick ner 3 kg. Sedan stod jag still och hade dessutom just de symptom som du citerar ur Atkins bok. Under sommaren-hösten gick jag upp de 3 kg jag förlorat plus 5 kg ytterligare. På senhösten fick jag diagnosen hypotyreos och medicinerar nu sedan drygt två månader med naturligt sköldkörtelhormon (som alltså också innehåller T3). Jag blev genast varmare, magen började fungera och hjärndimman försvann. Men vikten står still på novembernivån.

Läkaren förklarade att nikotin snabbar på ämnesomsättningen samtidigt som nikotin skadar sköldkörtelns vävnader. När en rökare sedan slutar med nikotinet, blir ämnesomsättningen genast långsammare och den skadade sköldkörtelns bristande förmåga att producera hormon kommer till synes så småningom. Läkaren trodde dock att det naturliga sköldkörtelhormonpreparatet, som innehåller T3, så småningom (inom ett år eller så) skall kunna få igång ämnesomsättningen igen.                                           Var det denna sorts medicinering du hade i åtanke när du undrade om man behöver medicin för att få igång ämnesomsättningen? Har du själv hypotyreos?

Jag kan inte bedöma om LCHF spelar någon roll i sammanhanget, men jag tror, att eftersom både min medicin och LCHF har med hormoner att göra, så kommer medicineringen att stöda LCHF, och LCHF kommer att stöda medicineringen.

En anledning till att det är ganska många här med hypoptyreos är att man går upp i vikt av det och sen är det väldigt svårt att bli av med kilona. Ofta har man också allehanda krämpor och besvär som tex IBS. När man letar och läser hittar man ofta info om att LCHF fixar de besvär man har och ofta har man testat "allt" utan effekt så man har inte direkt nåt att förlora på att testa.

Jag kom in på LCHF för att just göra nåt åt min IBS som beror på min hypotyreos

Jag hade samma utveckling som Du Rapu efter att slutat röka. Med LCHF fick jag stopp på viktökning och mina besvär har försvunnit så småningom. Jag fick aldrig mediciner eftersom mina värden låg inom ref. ramen och jag orkade inte fortsätta med läkaren utan fortsatte med LCHF, använder kokosfett och smör, undviker Omega6 oljor och aktar mig för råa kålväxer. Jag tycker att LCHF har hjälpt mig med viktstabilisering och de naturliga mättade fetterna har läkt så småningom sköldkörteln. Sedan har jag använt en del kosttillskott, zink, koppar och jod men har trappat ner nu när jag mår bättre. Men om jag försöker dra ner kalorierna så svarar sköldkörteln med att dra ner ämnesomsättningen, balansen inte så lätt.

Tack Marja-Liisa för din berättelse. Min sköldkörtel blev så skadad av rökningen att kroppen utvecklade autoimmunitet i syfte att eliminera organet helt och hållet. Utan medicin skulle jag nog vid dethär laget ha varit i tämligen dåligt skick. Men jag tror också att LCHF stöder medicineringen, som sagt, och att sköldkörteln så småningom kan läka.

Intressant att du har märkt att färre kalorier leder till långsammare ämnesomsättning!  Den balansen har jag nog inte hittat ännu.

Marja-Liisa!

Just innan jul sänktes referensvärdena rejält för när behandling skall sättas in. Dessutom ger man klartecken för att medicinera om man har tydliga symptom men blodprov inom referens.

 Läs mer i denna artikeln:

http://www.skoldkortelforeningen.se/pdf/Diskutabel_grans_for_TSH.pdf

Lycka till

Mmmm, det här med LCHF och sköldkörtelhormoner / hypotyreos är ganska intressant…

Instämmer,väldigt intressant.Jag började med LCHF som lätt överviktig(enligt mig själv 165 cm 68kg)och normal ämnesomsättning(TSH på 0,73).Jag mådde bra första halvåret och sen har det bara gått utför.

Nu sitter jag här med stora kortisol och sköldkörtelrubbningar(TSH 2,1) och till det alla dessa symptom som hör till.Håravfall,koncentrationssvårigheter,ledvärk,hjärtklappning,deprimerad,minnessvårigheter,extrem  trötthet,muskelsvaghet,ingen sexlust,mensrubbningar,blodtrycksfall,lågt blodsocker.

Min kropp producerar oerhörda mängder kortisol utan orsak vilket tyder på att kroppen är oerhört stressad av att jag äter denna kost,(och ja,det beror nog på kosten,för jag har i princip varit sängliggande i 6 månader utan någon ork att göra nånting och ändå pendlar mitt kortisolvärde från sky högt till under det normala)och däremellan har jag för lågt kortisolvärde som visar att jag är på god väg att få utmattade binjurar som i slutändan inte orkar producera mer kortisol.

Kortisol är ju ett väldigt intressant hormon i sammanhanget då det är nödvändigt för att omvandla protein till den glukos som hjärnan behöver då man inte äter tillräckligt med kolhydrater.Och om man redan har problem med stress och lite för låga nivåer av kortisol,så kan ju LCHF vara det som får bägaren att rinna över och man faktiskt blir riktigt sjuk av att äta för lite kolhydrater.

Jag tycker att det är viktigt att även dåliga erfarenheter av denna kosten kommer fram eftersom vi alla är olika och vi alla har olika förutsättningar.Kanske är det så att människor med diabetes och metabola syndrom är dom som har mest nytta av att äta denna kost,medans det för vissa faktiskt kan göra mer skada än nytta.

Det jag läser stämmer väldigt bra in på mig,men sen undrar man ju då varför vissa verkar klara denna kosten bättre än andra.

Är benämningen low carb olika nivåer för olika människor,kanske man som jag inte mår så bra om man kör UFO och närmare fakir under så lång tid,eller är det så att folk som äter LCHF faktiskt inte äter så lite kolisar som det verkar här på forumet,merparten kanske inte är så extrema som många av inläggen här faktiskt visar på.

Numera äter jag mera GI,men om jag kollar på minmat så kommer jag aldrig över 50g kolhydrater per dag,för mig är det fortfarande LCHF,men för vissa så är det inte så.

Bara mina tankar om detta inlägg.

#2 Nu blev jag lite nyfiken: finns det någon vetenskaplig koppling mellan hypotyteos och IBS ?

#7 Har du tagit prov på ACTH?

Jag äter Levaxin sen 4 år, fick det trots "bra" TSH. Mådde bättre.

Förra hösten åt jag LCHF och mådde jättebra! Gick bara ner ngra kilo men trivdes ändå. Under våren känndes det inte alls lika bra. Och när jag väl kom till dr fick jag höja Levaxinet och mådde bättre igen. Men får inte samma känsla med kosten. Nu kör jag igång igen, efter 1 vecka med VLCD (-4 kg). Vill må så där bra som jag gjorde förra hösten. Dock har min sköldis växt och nåt är inte ok, men mina prover är sååå fina.

RAPU: vad har du för läkare? Du får gärna berätta, för han/hon verkade ju rejält insatt.

#8 Inte vad jag vet men det är många som har hypo som också har problem med magen…

#7 Har kortisolnivån normaliserats nu när du äter mer kolhydrater?

#10 Den lite euforiska känsla man får i början pga ketosen försvinner med tiden - kan vara den du kände av förra hösten.

Jag började äta mer kolhydrater i November,och jag börjar sakta men säkert bli bättre,kortisolprovet tog jag i Januari och då var det väldigt upp och ner,av fyra dygnsprover så var två för höga,ett för lågt och ett inom det normala.,det känns som om det börjar bli lite stabilare nu,men orkeslösheten är fortfarande stor,jag kan må bra en stund på morgonen,och sen tar energin slut.Många av mina symptom har blivit bättre,har slutat tappa hår,pmsen är mycket bättre,mindre ledvärk,mindre deprimerad,har bara hjärtklappning ibland, inte hela tiden som förut..Som jag har förstått det så kan det ta lång tid för binjurarna att återhämta sig,så jag kämpar på.

Går hos en läkare som tar en massa prover för att försöka hitta vad som är fel,men läkare verkar bara vilja göra det enkelt för sig och säga att det är nåt psykiskt fel på en så att dom kan skicka en vidare.Jag fick inte ens tag i nån läkare som var villig att kolla kortisolet först utan det provet bekostade jag själv,och det visade sig ju att det var åt skogen,så nu hoppas jag att dom ska testa ACTH också för att utesluta.Väntar just nu på röntgen av hypofysen,också för att utesluta,men jag är nog ganska övertygad om att det är min envisa vilja att gå ner i vikt som har gjort mig sjuk,missförstå mig inte,jag tror visst att många mår bra på denna kosten,men om man som jag kanske redan har problem med stress och lite kortisol så hänger inte binjurarna med att producera allt kortisol som behövs för att äta så här,för faktum är att det behövs mer kortisol om man inte äter kolhydrater.

Jag har börjat en egen behandling för att försöka stärka binjurarna med vitaminer,mineraler och en typ av Adrekomp,som är frystorkad binjurebark från nötdjur.Vet inte om det hjälper,men så länge det känns som om det går åt rätt håll så fortsätter jag.

DAME:

Min läkare är Tiina Keldrima i Borgå, Finland. Hon  har en holistisk syn på människan, och hennes bakgrund som psykiater riktade in henne på att rätta fettsyror i kroppen också stabiliserar processer i hjärnan. Insikten om hormonernas betydelse i sammanhanget är en biprodukt av denna inriktning.

#13 Svårt att få läkare att ta kortisol på allvar.

Jag tror inte det behövs mer kortisol om man äter LCHF (studier på metabolt drabbade/diabetiker tyder snarare på motsatsen - kostisolet minskar) - enda möjligheten som jag ser (kostrelaterade orsaken) är att din lever inte kunde producera den mängd glukos som din hjärna eller kropp krävde (alternativt nån anna "icke kostrelaterad" orsak) … om det sedan berodde på leverns tillkortakommanden eller att kroppen behövde massor av glukos, mer än vad levern klarade producera (ev pga dålig fettförbränning), är ju svårt att veta.

Själv var jag kraftig sjuk innan LCHF, utbrändhet (höga kortisolvärden) - något som blev bra/bättre fort efter jag bytte kost.

Får hoppas du blir bra snart!

PASI: Jag har precis kört en vecka med VLCD och är i ketos enl urinsticka men är då inte euforisk. Har ätit mkt kolhydrater före detta. Eller blir det olika gång för gång? Även om det är lång tid emellan?

Usch, hoppar ut och in och det gör det ju inte bättre, men när man inte blir pigg och har energi så är kolhydraterna lätt att missbruka….

#16 Vet inte, men många som fastar lite då och då verkar ju uppleva euforin varje gång. Men kanske blir det annat då man upplevt ketos under några månader i sträck!?

Jag blev också varmare i början av LCHF. Nu fryser jag lika mycket som innan igen och måste sova med varmvattenflaska och dubbla täcken. Inget fel på min ämnesomsättning enligt vårdcentralen, men jag undrar allt… I övrigt mår jag fortfarande väldigt bra av (inte särskilt strikt) LCHF. Har hållit på i ett och ett halvt år ungefär. Men jag kanske skulle testa att äta lite mer kolhydrater och se om det hjälper mot frusenheten? Har ingen övervikt, utan började med LCHF mest p.g.a. magproblem.

Har också problem med sköldkörtelhormonet. Har läst att svält och dieter med lite kolhydrater gör så att kroppen kan få låga T3 värden. Det har nu hänt mig.  Däremot fått sänka levaxin dosen för högt T4 flera gånger, senast nu i veckan. Ska få prova T3 lio om ca 6-8 veckor när T4 troligtvis gått ner till bra nivåer igen. Har hjärtklappning, svårt att sova  och kroppen går på högvarv men går inte ner i vikt. Förut har mina T3 och T4 värden legat högt båda två. Nu är alltså T4 högt men T3 lågt. Har ätit LCHF i ca 7 månader och gått ner 6-7 kilo. Mår inget vidare, har varit trött sedan i höstas. Hoppas på att Lio T3 ska få mig att må bättre.

Undrar ju så klart om kosten inte är bra för mig, men har ju inte gått upp i vikt denna vinter som jag brukar annars. Ligger stabilt i vikten. Har ca 10 kilo kvar.

#19 - hur vet du att "kroppen går på högvarv"?  Vilken dos Levaxin tog du innan sänkningen?

Det finns ett receptfritt preparat som heter Thyromine och som innehåller frystorkade hormoner från nötkreatur (från Nya Zealand där de inte haft några fall av galna kosjukan). Förutom sköldkörtelhormoner (T1, T2, T3, T4 osv) innehåller Thyromine binjurehormoner (eftersom de behövs för att stötta sköldkörtelfunktionen och göra det lättare för kroppen att ta upp sköldkörtelhormon) plus andra ämnen, bl a ingefära som sägs ha en inflammationshämmande effekt.

Jag har ätit Thyromine (köps över nätet) som komplement till Levaxin (150 mkr/dag) i snart ett år och märker en enorm skillnad. Jag har tidigare prövat både Liothyronin (syntetiskt T3) och Armour Thyroid, men Liothyronin gjorde mig hyper liksom Armour så fort jag åt mer än 15 mg (lägsta dosen) per dag! Dessutom gav även den lägsta AT-dosen mig ett undertryckt TSH vilket oroade läkaren. Men med Thyromine funkar det, kanske för att jag behöver binjurehormon också. Mitt TSH ligger  på 0,2, dvs precis på nedre gränsen och där håller sig även mina antikroppar lugna. T3 och T4 i övre delen av normalkurvan och där fungerar min ämnesomsättning och jag går ner i vikt, sakta men säkert. Men jag tror faktiskt att en långsam (men stadig) viktnedgång är väl så bra, för då hinner man befästa sina nya vanor och vänja kroppen vid sin nya livsstil. Sedan tror jag också att kvinnor 40+ kanske inte rasar i vikt längre…

Matsmurf!  Att jag känner att kroppen är på högvarv är att jag känner mig darrig, nervös, svårt att sova.Omväxlande varm och frusen. Det är vad jag menar med högvarv. Men själva ämnesomsättningen känns inte hög, går inte ner i vikt och har fortfarande låg grund temperatur. Jag har ingen sköldkörtelkvar, den är bort opererad ( cancer).Jag åt 150µg( mikrogram) och varannan dag 175µg i sommras.Höstas sänkte jag till 150 µg varje dag. Mitt S-T4 låg i december på 28 ref 12-23. Mitt TSH ligger väldigt ner pressat TSH 0,02 ref 0,4 -4,7 Mitt S-T3 3,2 ref 3,0-6,5. Mitt S-T3 har legat på ca 5 de senaste åren. I december ville min läkare egentligen sänka min Levaxin dos  men ville vänta för att troligtvis skulle T3 sjunka ännu mer. Och frågan är varför mitt T3 sjunkit, är det kosten eller sjukdom. Nu i veckan tog jag nya prover och ligger fortfarande på ungefär samma nivå och hon beslöt att vi sänker till 125 µg och varanndag 150µg. När vi fått ner T4 ska jag få prova medicin för att höja T3. Hon ville vänta för att jag redan har hjärtklappning. Jag hoppas det ska hjälp  mig.

#22 Anne-

Darrig, nervös, svårt att sova, omväxlande varm och frusen är symptom jag också har haft innan jag fick medicinering (ö.h.t). Personligen skulle jag inte kalla det "högvarv", eftersom jag inte stod på medicin alls och inte hade värden som var för höga. Allt är inte bra, men det har blviit bättre sedan jag fick Liothyronin. Omväxlande varm och frusen kan i någon mån ha fortsatt vid tillfällen, framförallt i händerna/fingrarna. Den fysiska utmattningen har hängt över mig hela tiden med extremt lång återhämtning som följd trots att jag knappt rört på mig, men detta har förbättrats betydligt med Liothyronin. Sen är det svårt att säga något om fortsättningen än, jag har på eget hand slutat med Levaxin och Liothyronin och införskaffat grishormon, och håller på att trappa upp dosen. Möjligen har det blivit aningen bättre sedan dess, även om kroppstemperaturen ännu har lite kvar att ge.

Hjärtklappning, liksom kramp i benen/vaderna nattetid, kan bli bättre av magnesium, införskaffa det och ta kanske 500-1000mg några veckor för att se om det hjälper. Men jag skulle faktiskt tro att möjligheten finns att du inte tål Levaxinet, och verkligen minst behöver tillskott av Liothyronin för att bli människa igen.

Jag har TG-antikroppar (Thyreoglobulin-antikroppar) som angriper sköldkörteln, c:a 100 (ref. <4,1). Har du tagit prov för detta?

EDIT: Min sköldkörteln är atrofisk enligt ultraljud, förmodligen varit inflammerad och krympt/skrumpnat när inflammationen gav sig. Har den fortsatt varit / är inflammerad så har det lagt sig ytterligare då kragmåttet sjunkit 1 cm.

#23 Tack Matsmurfen ! Jag äter redan magnesium och har normalt inte hjärtklappning utan sätter det i samband med att T4 ligger högt. Jag har tagit TG-antikroppar < 20 med ref <40. Detta prov tas för att se om antikropparna inte stör Tyroglobulin värdet som jag ska ha under 1. Detta värde har legat typ 0,1 lång tid och har nu ökat till 0,5. För mig är tg-provet en markör som kan påvisa om cancern har kommit tillbaka. Men än ser allt lugnt ut.

Men det är så trist att inte må bra. Är 43 år och borde inte vara så trött.  Barnen är nu stora och har inget jobbigt runt mig. Jag hoppas och att Liothronin ska hjälpa mig annars får man kämpa vidare, mot läkare som bara är glada att cancern är borta. Jag vill må bra! Jag vågar inte sluta med levaxin på egenhand med tanke på risken att cancern kan komma tillbaka. Hoppas du blir bättre nu med grishormon.

Men frågan är just om dessa problem förvärras av kosten?

En del verkar bli bättre andra sämre, en del går ner i vikt andra inte.

Jag var förvisso trött när jag åt kolhydrater, men jag kunde gå ner i vikt - men också upp igen.

Anne- Just kortisol, som vi diskuterat tidigare i tråden, ger symptom som nervositet, darrningar, sömnsvårigheter plus mycket mer … och hindrar omvandlingen från T4 till T3. Det kanske inte beror på kortisol - men inte en omöjlighet.

Många som provar Hydrokortison under en tid, säger sig känna skillnad i måendet. Oavsett om man intar Levaxin eller grishormon, kan doshöjningar som får en att må sämre vara ett tecken på att man behöver tillskott av t.ex hydrokortison för att klara av höjningen - som man behöver.

Pasi och matsmurfen varför ska det vara så komplicerat? Jag har ju förstått att det är det och just därför så kan väl inte läkarna heller allt de borde.

Jag får höra med min läkare i april om hon även kan ta kortisol. Hur tas det i urin och saliv eller?

#27 Helst saliv flera gånger under dagen då kortisolet varierar men det görs sällan i sjukvården. Näst bäst är att samla urin under ett dygn men det också sällan. Sämst är att ta blodprov men det görs ganska ofta.

Scandlab gör salivprov men då får man oftast bekosta det själv.

En fråga om kortisol.

Det togs på mig i höstas. Mådde inte så bra, mkt stres osv. S-kortisolet var då 425 (ref 360-800). Jag undrar om det kan vara felaktigt värde? Jobbade oregelbundet och får ibland rejäla adrenalinkicka på jobbet…pluggade och hade deadline osv.

Levaxinet höjdes och jag mådde iof bättre på den dosen. Men nu är det sämre igen:-( trots att jag är sjukskriven och inte stressar öht (förutom inför faktan att Fk kassan snart börjar ställa krav och jag bara väntar på tider hos div specialister…)

#29 Ja, det kan vara ett felaktigt värde för just din kropp.
Exakta värdet på specifika hormon säger faktiskt inte så mycket, utan det behöver sättas in i ett sammanhang - samspelet i kroppen/samspelet med andra hormon … en ganska okänd värld, där man egentligen inte kan eller förstår så mycket (#27 ja, jäkla komplicerat).

Internationellt har diskussion förts i många år (diskussionsforum) om att intervallen är felaktiga, många har mått rejält dåligt med alla symptom, men fortfarande inom intervallet; och de senaste åren har jag sett att intervallet för en av provtyperna ändrats rejält (dygnsinsamling av urin om jag minns rätt), medans andra typer av provtagningar legat kvar på samma nivå.
Vad intervallen baserar sig på vet jag inte - en stor samling stressade människor där några är sjuka även om de inte fått diagnos!?
Tiden på dygnet spelar också in - något man inte tar hänsyn till vid blodprovstagning; morgon nivån är troligen normalt minst dubbelt så hög som kvällsnivåerna, så kanske 800 i referens ska ses som högsta normala nivån vid tidig morgonprovtagning hos de med absolut extremast "normala" kortisol, något som knappast gör det till normalt för alla.

Lustigt nog har man gjort tvärt emot vad gäller kolesterolet - där kallar man det att alla med normalvärde har för högt kolesterol, trots att normalt kolsterolvärde är hälsosammare än lågt. Men det är klart - läkemedelsbolagen gör pengar på det, medans i kortisolfallet så innebär det bara en kostnad att sjukförklara folk.

#30

Tack Pasi!

Ja herregud, att man som patient ska tänka på allt….men min läkare tvärvägrar att ta fler prover för dom är ju sååå fina (järn precis på gränsen, vägrar ta ferritin, så att komma och diskutera kortisol..näää).

Kan trötta binjurar ge klåda?

#31 Kan trötta binjurar ge klåda?

Ingen aning, men kortisolproblem ger normalt alltid hudproblem i någon form - normalt flagande, tunn och torr hy.

Mina hyposymptom har blivit mycket bättre med LCHF, jag märker dock att jag är känslig för att äta för lite, går direkt in i sparlåga med lägre kroppstemperatur etc.  Eftersom jag har risk för diabetes 2 måste jag hålla kolhydratintaget lågt, mellan 20-40/dygn. Och om jag äter för lite går jag upp i vikt, så för mig är det inte lite kolhydrater utan för lite mat som påverkar ämnesomsättningen.

Har nu ätit "HCHF" i några månader. Resultat: 2 kg viktökning (men har tränat hårt också, så jag kanske har fått nån liten muskel…), inte märkbart högre kroppstemperatur (den ligger på mellan 36 och 36,5), men jag slutar frysa när jag äter. Magen tycker att det är helt ok att äta bröd och dricka mjölk, vilket inte alls funkade före LCHF-tiden. Någon mer som har vågat? ;)

Jag har ökat mängden surdegsbröd och potatis och rotfrukter och magen fungerar utmärkt. Har ökat några kilo i vikt men står nu stilla igen. Jag tar en kelptablett (för jod) varje morgon och en 2000IE D-vitamin. Jag är absolut mycket varmare, men det är ju inte vinter längre å andra sidan så lite svårt att säga vad som beror på årstiden och vad som beror på ämnesomsättningen.

Just nu tror jag att jag skulle behöva dra ner aningen på maten då jag äter portioner som är den vanliga storleken, men sen efter 20-30 minuter blir jag obehaglig proppmätt. Skulle jag äta för lite en måltid går ju det att justera med ett mellanmål om det skulle behövas.

Jag har tyvärr ingen bra termometer, men jag överväger starkt att köpa en för att kunna kolla hur jag ligger till på morgonen.

Jag har en fundering kring kortisolets betydelse:

Tanke 1: Eftersom kortisol är ett stresshormon kan det ha koppling till den viktuppgång som många stressade drabbas av.

Detta leder till:

Tanke 2: Konditionsträning sänker kortisolhalten i kroppen. Kan det vara så att det i själva verket är kortisolsänkningen som är en av de  största bidragande orsaken till att folk som tränar har lättare att gå ned i vikt, inte själva förbränningen?

Många som är utbrända har höga halter kortisol, vilket har visat sig svårt att sänka. Det verkar som att kroppen kan "fastna" på hög produktion av kortisol. Trädgårdsterapiverksamheten i Alnarp verkar ha fått bra resultat på behandling av utbrända. Men först efter många veckors behandling (ca tio tror jag) börjar kortisolhalten sjunka (om jag minns rätt).

#36 Kortisolet höjs normalt av träning, liksom en del andra "motverkande" hormon (höjs också) - nettoeffekten av detta är svår att förutsäga och skiftar säkert från person till person.
Som utbränd upplevde jag att träning hade klart negativ effekt - förvärrade sjukdomen.

De kroniskt höga kortisolnivåerna, som egentligen ÄR sjukdomen "utbrändhet", verkar uppkomma av att hippokampus har fått allt för många celler skadade av de höga kortisolnivåerna (lägre celltäthet), vilket även hindrar återuppbyggnad (mest genom att kortisolet förstör sömnkvaliteten).

Genom att sänka kortisolet genom total avslappning och samtidigt höja motverkande hormon (dopamin, GH) och enzymer (dåligt utforskat) så kan man vända trenden. Finns olika strategier för det. men normalt behövs en överkompensation och bra sömn för att uppnå resultat. Själv använde jag mig av LCHF-metoden för att "läka".

#13 och 19

Så intressant att läsa era iaktagelse. Nu har jag fått en förklaring till min hjärtklappning och varför jag inte mår bra av LCHF. Har ätit Levaxin i 20 år och haft samma dos hela tiden. Efter att jag startat med LCHF verkar min ämnesomsättning ha sjunkit och jag är darrig och har hjärtklappning/extraslag trots medicinering. Lite paradoxalt eftersom blodtrycket har sjunkit. Men det kanske är ökad mängd binjurebarkshormonerna som orsakar problemen.Jag är ganska så övertygad om att blodtrycket sjunker pga minskat perifert tryck.

#21 Mår du fortfarande bra av Thyromine? Äter du det på eget bevåg eller efter konsulation med din läkare?

#38 Eller så har ämnesomsättningen ökat och du har helt enkelt för hög dos Levaxin. Klassiska överdoseringssymptom är darrighet och hjärtklappning. Testa att sänka dosen och se om det blir bättre (kan göras helt utan läkarhjälp).

Dosen Levaxin är sällan samma hela tiden utan kan behöva ändras vartefter livssituationen ändras…

#39 Det var det jag menade!

Så som jag ser det har kroppens ämnesomsättning eller "behov av energi" troligen minskat och därför är Levaxindosen för hög just nu.  Har dragit ner den och känner mig mer lugn. LCHF verkar innebära minskad ämnesomsättning iallafall för mig!  Min sköldkörtel är obefintlig och jag producerar troligen inget själv.

Ifall nån inte märkt det så kan jag tala om att jag gillar Jimmy Moores intervjuer mycket. Jag har inte kollat hans podcast på hela semestern men nu när jag tittar så finns det mycket gott och blandat där. Jag har inte lyssnat på dom så jag vet inte hur bra dom är men det som passar in i den här tråden är bla

Why Do I Still Have Thyroid Symptoms? When My Lab Tests Are Normal

Dessutom kanske nästa intervju med Janie Bowthorpe är intressant

It's Time To ‘Stop The Thyroid Madness!