Ok.

1: Du minskar inte i vikt långsamt.

7 kg på två månader är snabbt.

2: Du kommer inte gå ner lika snabbt hela vägen utan det går fort i början och långsammare ju närmare målet du kommer.

3: Det tog droligtvis inte bara fyra månader att gå upp dessa 27 kilon du har för mycket så det kommer inte ta fyra månader att gå ner.

Men med din fart du går ner nu om den håller i sig vilket inte är helt vanligt borde det ta i snitt 9 månader om du går ner 7 kg på tre månader.

Vilket jag tycker är väldigt fort.

Att lägaren hävdar att du är inställd på svält, betyder troligtvis att du lever på ketoner, du är inställd på överlevnad, vilket är det vi är skapade för att vara. Många av kroppens orkan jobbar vanligtvis i detta läget och de flesta föredrar att jobba i det.

Ketoner är det du har i ditt urin och är det din kropp lever på.

Inga konstigheter, och tiden det tar är troligen inte någon fara, det har ju redan gått tre måaderm av de i snitt 9 du behöver.

(Det kommer troligtvis ta längre tid räkna med minst ett år men det kommer ta tid det finns inga genvägar föruton fettsugning.)

PS Var nöjd och glad docktorns snack om syra vet jag inte för jag tror inte ketoner är syra.

Vissa ketonkroppar är syror. men blodet reglar sitt ph inom snäv tolerans och skulle man få för mycket i blodet så vädras det i via utandningsluften, sk Ketobreath!

Till läkare skall du säga att du står på en ketogen diet, det är så det heter på läkarsspråk!

Så förstår de flesta vad det handlar om.

Om du svälter vet inte vi, det vet du bäst själv, äter du tillräckligt?

Man får ketoner i blodet av bantning kan man säga i stora drag, likväl av pulverdieter och fasta o sånt!

Att man befinner sig i ketosis betyder att kroppen bränner fett i brist på kolhydrater, ketonerna ersätter blodsockret till stora delar.. resterande glukosbehov producerar lever i en process som heter Glukoneogenes, och sen får man alltid i sig en del kolhydrater via kosten ändå!

Sätt inte upp sådana viktmål, det kan bli så men det viktiga är att du går ner sakta men säkert, mår bra och är och förbli frisk!

Antar att du fantiserar om en smal och fit kropp.. men du gör felet att tro att det handlar om några siffror på en våg, se dig i spegeln. känn hur kläderna sitter, när vikten minskar ökar lusten att röra på sig, det leder till en spänstigare kropp och en snyggare hållning!

Antar att du är ung eftersom du pratar om en närvarande pappa?

Om du vet med dig att du äter liten mängd mat och dessutom mår dåligt (illamående, yrslig, dålig ork) så svälter du, annars är det ok.

Sen är det väl bra att sötsuget är mindre? Och att saker kan smaka FÖR sött? Gör ny glass och minska på sukrinmängden så ska du se att det blir bättre. Börja alltid med en liten mängd av det söta när du gör grejjer och smaka av om det behövs mer om det går. Ofta behövs bara en bråkdel sötning för att det ska smaka gott…

#1 Det är snarare 7 kg på 3 månader (mer än 2½ månader). Jämför mig väl med andra som går ner i vikt och tycker vissa förlorar extremt mycket på samma tid. Å andra sidan har de personerna större övervikt än jag.

#2 Jag anser att jag äter, kanske något lite. Det svåra med LCHF är faktiskt inte att tillåta sig själv att äta fett, för det gör jag. Det svåra är mer att tillåta sig att faktiskt äta. Jag har alltid fått skuldkänslor av att äta och det sitter i lite fortfarande. Ibland kan jag inte ens känna igen hungerkänslor utan förväxlar det med magont och tidigare kunde jag då ta en brustablett istället.

Tack för förläsningen om ketoner/syror. ;)

Haha, drömmer om en smal och fit kropp. Nja, det är väl det som i grunden motiverar en men i själva verket vill jag vara sund. Jag kan redan se att utan sötsug så har jag mycket bättre humör.

Antar att jag lät ung när jag skrev att pappa var med på akuten. Jag bor bara fortfarande hemma, jag är 20 år. Så jag är inte så ung, beroende på vad man jämför med.

#3 Många gånger orkar jag inte äta något för att det är så varmt. Däremot mår jag inte dåligt på något sätt.

Ja, det är jättebra att sötsuget är mindre (borta?). :) Visst kan jag prova med en mindre mängd sukrin. Vill dock prova helt utan först för om jag gillar det, så tycker jag att sukrin/sötningsmedel är en onödig tillsats.

20 är ingenting. Vi är små! ;)

Att läkaren sa att du hade "syra" i urinen var antagligen lite slarvigt uttryckt, det handlar om fettsyror och det får man i urinen när man går ned i vikt- vare sig man äter en ketogen kost eller ej, eftersom kroppen förbränner fettet som då måste utsöndras någonstans. Läkaren var kanske inte så insatt i LCHF, om han inte visste att en följd av kosten är att man får fettsyror (ketoner) i urinen.

#4 Ja, prova utan och kolla om du gillar det. Men vissa grejjer är godare med lite sötning. Panna Cotta tex. När jag gör den så använder jag vaniljsocker (Dansukkers vanilj i florsocker) och sötar kanske en matsked (smakar mig fram) på 4-5dl grädde, orginalreceptet är minst 0,5dl socker. Sötningen behövs för att grädden ska smaka nåt, det räcker inte med bara vaniljen… Men det är vad jag tycker.

Panna Cotta är en väldigt bra efterrätt för både LCHFare och deras gäster.

#5 Hur små? ;)

#6 Det är nog jag som har uttryckt mig klumpigt. Han frågade samtidigt: Försöker du gå ner i vikt? För du förbränner fett. Jag svarade ja på frågan såklart, sen var det inget mer med det. Han sa att det inte var något farligt, utan han ville bara påpeka att jag hade det.

Vill för övrigt tillägga att magonten troligen handlar om något annat (infektion, blindtarm). Det gick över sen så det var troligen inte allvarligt. Jag reagerade dock när han nämnde detta. Jag trodde man inte gick ner i vikt om kroppen var inställd på svält med det är alltså inte samma sak. Eller? För när man svälter sig själv, vad jag har förstått, så bränner man inte fett utan låter kroppen ta av annat istället.

#7 Ok. Jo, jag tänkte prova utan sött alls för se vad jag tycker. Mascarponeglassen var jättegod annars, bortsett från det söta. :) Jag har florvarianten av sukrin med, skulle troligen passat bättre än strövarianten som jag använde. Känns som att tugga på "grus". :(

man få se till att sukrinet löser upp sig, vispa lite längre t.ex. Eller mixa det så får man florsukrin (=melis, vilket jag tycker är otroligt dyrt när man kan fixa det själv så lätt om man bara har en mixer eller mortel, kan löna sig att köpa bara för det egentligen!)

#8 Vet inte hur små, men som tonåring kände jag mig så vuxen jämt och ständigt, det var inte förrän jag fyllde 20 som jag kom på hur liten jag är egentligen.

Men det beror ju på vem man jämför med. (ursäkta helt OT :)

#9 Jag körde i glassmaskin i ca 50 min, så vispa mer är nog inte möjligt. Nu tyckte jag inte om sukrinet alls (ont i halsen). Annars hade jag nog varit så lat att jag hade köpt florsukrinet med. Bra tips annars!

#10 Hehe, ok! ^^ Jag tolkar det som att du är 20 år också? :)

Ja :)

Vad kul med en jämngammal. :)

Ja! Det finns verkligen folk i många olika åldrar här. Kul att det gått bra för dig med viktminskningen o att sötsuget försvunnit! Hoppas bara magontet ger med sig också…

Verkligen! Tack så mycket! :)

Jag har gått ner 1 kg till sen jag startade tråden. Totalt minus 9,6 kg om jag räknar med de 1,7 kg som jag gick ner när jag svalt mig själv i april. Alla andra kilon är dock LCHF förtjänst och jag har mått och mår superbra av kosten.

Jag kan inte fatta att jag aldrig någonsin har hört talas om denna kost tidigare. Jag har väl hört något men tyckt det låtit tokigt. Hurra för LCHF! Nu har jag mindre än 20 kg kvar att gå ner. Har minskat 2,9/3,5 i BMI (första värdet är LCHF, andra värdet är svälten inräknad).

Nu väger jag lika mycket som jag gjorde för 3 år sen, och det efter 3 månader. ;)

Hoppas det går bra för dig också! :D

Ett tips: Ta bort fokuset på BMI (och gärna viktsiffror). Dels är det ett mått som inte skall användas på individer, utan enbart populationer. Dels är måttet så trubbigt att det blundar för kroppsskonstitutionen. Fokuserar du på BMI-siffror eller vågen riskerar du att inte se hur din kropp verkligen förändrats, för att du inte räknar med ökad muskelvikt. Det är skillnad på muskler och fett, och muskelvikt är inte negativt.

Är mått väldigt viktiga för dig är det bättre att du använder måttband.

Jag använder BMI som mått bara (satt min målvikt därefter). Väger mig för att kontrollera att det går åt rätt håll. Jag har en gammeldags våg som verkligen mäter varenda hg.

Jag mäter mig inte men däremot har jag använt ett par äldre byxor som mått. I början kunde jag inte riktigt få på mig dem eller knäppa dem, nu kan jag göra både delarna och dessutom sitta med dem. ;D

Det knasiga är att jag inte motionerar och ändå går jag ner. Jag har bara ändrat kosten. Jag ska börja motionera för hälsans skull senare, så jag blir piggare.

Just nu tar jag det lugnt eftersom jag påverkas mycket av vågen och jag har märkt att när jag har tränat så står jag still eller går upp något. Även läst flera artiklar att gå ner i vikt och bygga muskler är varandras motsatser. Det är ytterst svårt att göra båda samtidigt.

Därför tränar jag inte utan väntar tills jag har nått min målvikt. Därefter vet jag att om det pekar uppåt så är det muskler. Jag vågar givetvis röra mig, rastar min hund osv. Däremot joggade jag 3 km var och varannan dag förut (innan och i början av LCHF). Det gav dock ingen större effekt. Varför de inte ger så stor effekt beror på flera faktorer men tänkte låta bli att dra upp alla. Det står bra på kostdoktorn.se. :)

#17 Du förutsätter att du inte kan öka i muskelvikt för att du inte motionerar, det är ett felaktigt antagande. Tankegången med att gå efter BMI som du ställt utifrån gamla förutsättningar fungerar därför inte (nu heller).

Jag kan även lägga till, något som jag själv upplevt, är att höfter och bröst växte, medan fettet på mage och kropp minskade. Nettoutfallet i viktminskning var inte så stort, men skillnaden för kroppskonstitution och hälsa var signifikant. Det kan inte BMI heller skilja på.

#17 Du menar att jag bygger muskler fast jag inte motionerar? Det låter konstigt.

BMI är inte perfekt, det är endast ett mått av flera mått man kan gå efter. Jag vet mycket väl att muskler väger. Min målvikt, utefter BMI, låter ändå logisk.

Jag är 164,5 cm lång och siktar på 60 kg. Menar du att det är fel målvikt? Normalvikt enligt BMI är 19-25 (väger jag 60 kg får jag ett BMI på 22,2). Skulle jag ha ett BMI på 19 skulle jag däremot väga 51,5 kg. Det låter vädligt lite för att räknas som normalvikt. Hade å andra sidan en kompis på 175 cm som vägde 50 kg. Hon var riktigt smal dock.

Hoppas verkligen inte att mina höfter växer, de är breda nog. :(

#19 Hm. Jag drar till med ett annat konkret exempel: Jag kunde nyligen komma i byxor som senast passade mig när jag vägde 15 kg mindre än vad jag gör nu. (Och nej, jag tränar inte.)

Hur går det ihop? Det är en väsentlig skillnad i BMI, hur man än väljer att se på saken.

Min poäng är att du skall sluta fokusera på siffror och istället se din kropp och vad som är hälsa för den. En viktsiffra eller ett BMI anger inte om upplägget är hälsosamt. Din målvikt är inte så intressant, helt enkelt. Det är ditt målutseende.

LCHF saluförs som en viktnormaliserande kost och många stoltserar med att de har rasat i vikt så det kanske inte är så konstigt att många ställer sig på vågen ett par gånger om dagen.

När man gått på lchf ett tag märker man alla andra fördelar och då försvinner fokusen på vikten/BMI.

Ett par tre veckor in i min lchf så hade vågen inte rört sig nämnvärt men alla i min omgivning kommenterade att jag hade blivit så smal.
Jag vet inte hur det går ihop matematiskt men det var där någonstans jag slutade väga mig varje dag. :-D

Mao håller jag med MimLan och de som säger att man inte ska ha målvikter men samtidigt förstår jag att just målvikter och BMI är drivkraften i början av lchf.

För mig fungerar siffrorna som en psykisk belöning. Oavsett hur mycket jag står framför spegeln så kan jag inte med mina egna ögon se om jag har gått ner. Trots att jag nu har gått ner nästan 10 kg sen april så ser jag absolut inget. Däremot ser jag det på vågen och BMI-skalan liksom på byxorna.

Jag personligen vill ha en målvikt och jag har även två delmål varav ett numera är uppfyllt. Jag blir mer motiverad och glad när jag uppnår mina mål.

Självklart har jag insett att LCHF är så mycket mer än en bantningsmetod. Jag kommer inte att sluta äta LCHF kost efter att jag har nått min målvikt. Jag mår bra av den och den verkar även billig (mer mättande = mindre/färre portioner). Sötsuget har även försvunnit, jag är på bra humör och de vita fläckarna på mina naglar har försvunnit. Tidigare åt jag knappt några mejeriprodukter, nu äter jag det dagligen (självklart med måtta) och nu helt plötsligt har de vita fläckarna från mina naglar försvunnit.

#22 Det jag tror MimLan försöker förklara är att du då fixerar dig vid något som inte alls är ett pålitligt mätvärde på om du får bra resultat eller ej. Det är inte alls ovanligt att stå helt still i vikt och bli av med stora mängder av det farliga bukfettet etc. Medans du tvärt om kan minska i vikt men det är nästan allt bara muskelvikt eller vatten eller fett från "fel" ställe, vilket ju inte är ett tecken på att det går bra alls även om vikten blir mindre.

Fixerar man sig vid siffror på en våg sätter man sig nästan alltid upp för besvikelse och felaktiga slutsater om hur det går.

Det spelar heller ingen roll om vågen påstår att den är nogrann på hektonivå, alla hemvågar har stor felmarginal (de analoga värst, de digitala oftast något bättre men en del är ruskigt opålitliga)

Jag tycker att det är konstigt att påstå att vågen inte är ett pålitligt mätvärde. BMI tycker jag inte heller är fel men man ska vara medveten om att muskler väger och det är klart att en smal och vältränad person "ser ut att väga mindre än vad den gör". Däremot tror jag inte att det rör sig om hur många kilon som helst.

Finns nog ingen som kan få mig att sluta väga mig. Mitt BMI kollar jag mest för skojs skull (för se var jag befinner mig på BMI-skalan när jag väger en viss siffra).

Därtill är det omöjligt att vågen pekar neråt för musklervikt, vatten eller dylikt eftersom jag enligt urinproven bränner fett. Jag äter tills jag är mätt så inget svältande här. För när du svälter dig så är det inte i fettet som förbränns först.

Jag har försökt banta förut, med andra metoder. Jag lyckades banta 10 kg en gång för några år sedan genom att i princip bara jogga 3 km var och varannan dag samt åt lite och en hel del frukt faktiskt. Fick kommentarer av alla att jag blivit så smal. Det blev jag, vågen visade 10 kg mindre. Däremot lyckades jag bara hålla den vikten i 1 år ungefär. Varför jag föll tillbaka har flera orsaker, dels började en kaka bli två, sen tre och innan jag visste ordet av det hade jag gått upp nästan allt igen.

När jag skrev att min våg mäter hg så menar jag att jag mellan varje vägning kan se små ändringar. Om den nu skulle väga fel (vilket den inte gör) så skulle den också väga fel varje gång och ändringarna skulle därmed vara detsamma.

#24 Tyvärr har du fel på flera saker där, men jag tror inte du har lust att lyssna på det örat :)

1. Det stämmer inte, du kan mycket väl bränna både och. Och att urinprov säger att du bränner fett säger ingeting om huruvida det är dietärt fett (sådant som du äter) eller om det är fett från kroppen.

2. I princip ingen våg är garanterad att visa samma från gång till en annan, så nej det är inget som säger att felet är konstant (generellt råd att få lite mindre felmarginal är att väga sig i alla fall 3 gånger i rad vid varje tillfälle samt att aldrig flytta på vågen så den står på exakt samma ställe (några få cm skillnad kan göra en hel del skillnad beroende på golvets lutning). Sedan varierar vikten med en massa olika saker över dygnet och från dag till dag. Att mäta i hekton är helt meningslöst när det gäller kroppsvikt.

Det är inte något fel nödvändigtvis med att väga sig, det kan vara kul. Men ska man ha något ut av det behöver man veta vilka slutsatser man kan dra från det och vilka man *inte* kan dra från det.

Vilka mätmetoder är bättre? Måttband? Finns det inga nackdelar med det? Föresten skulle det vara kul med lite källor till alla dessa påståenden.

För övrigt står min våg alltid på samma ställe och jag brukar ställa mig på vågen mer än en gång i rad vid varje vägningstillfälle (och den visar samma). ;)

Fettbomben: "För mig fungerar siffrorna som en psykisk belöning."

Fortsätt och väg dig. Du verkar ha koll.

Klart att jag ska fortsätta väga mig. :)

Jag väger mig titt som tätt och ser att vikten hoppar upp o ner olika dagar helt utan anledning.

Vad vi vill poängtera är att du snarare gör misstaget att förknippa den kropp du eftersträvar med en siffra på vågen.

Att få vågen att visa en viss siffra är rätt enkelt, men att få den kropp och hälsa man eftersträvar är helt enkelt ett bättre och svårare mål.

Om du kommer att bli en kurvig kvinna eller en atletisk bestäms mer av dina gener.. och det är inget fel på kurvor om de sitter på hälsosamma ställen.

Det säger väl sig självt att de som har atletiska kroppar både har genetiska förutsättningar och tränar mer.

Finns gott om damer som väger lagom men som är smalfeta!

Min målvikt är mer satt efter ett hälsoperspektiv. Visst trivs jag inte med mitt utseende nu heller, men jag vet att jag kommer att trivas mycket bättre med min kropp om jag går ner i vikt.

Min kroppsform är inget jag kan ändra på. Ska vi dessutom diskutera olika kroppsformer så gillar jag inte idrottskroppar (inte den kvinnliga i varje fall) utan gillar kurviga kvinnokroppar (utan att kroppen för den delen är fet). Jag vet att dagens ideal är att vara så smal som möjligt och ska jag se till olika modeller så är de långt ifrån kurviga (men de är inte atletiska heller vilket jag tolkar som vältränade utan mer anorexia).

Det är dock inte min eftersträvan. Min strävan efter målvikten är att ha en sund kropp och jag hoppas givetvis att jag ska gilla det jag ser i spegeln mer än jag gör nu.