Kalorier in och ut?

Så länge du äter rätt mat behöver du inte utgå från några teoretiska nivåer alls, lyssna bara på kroppen, är du hungrig, ät, är du inte hungrig, låt bli. Ät inte heller efter klockan, ät som sagt när du är hungrig.

#1 tack zepp!

#2 Jag vill bara vara säker på att jag inte äter för lite, dvs ställer in kroppen på svält, genom att minska mina portioner.
För mig är det nödvändigt att äta efter klockan, någorlunda i alla fall. Det är vad som funkar bäst för mig, jag kan inte "glömma av att äta" för att jag inte är hungrig, jag tänker på maten ändå. så då är någorlunda fasta tider en nödvändighet

Äter man sig mätt blir det inte för lite, om man inte har störd aptitreglering, vilket många sockerberoende iofs har, men efter ett par månader på naturlig kost återställer den sig i regel. Måste du äta på bestämda kan du prova att anpassa föregående måltids storlek så att du är hungrig lagom till nästa, det gör alltid jag med frukosten dagar när jag är i plugget. Det känns iaf mer naturligt än att äta fastän man inte är hungrig.

Sockerberoende? Check!

Störd aptitreglering? Ja, tröstäter, så, ja?

Fast jag har hållit på i ett år så har det inte återställt sig helt. Funder nu iofs på VLCHF istället, se om det kan göra någon nytta.
Som det är nu delar jag upp maten i portioner med en gång när jag lagat den, så att varje portion blir ungefär lika stor och jag inte riskerar att överäta, vilket lätt blir när man ser att "det finns ju mer mat"

Ät tills du är nöjd, dvs, inte proppmätt. Blir du hungrig efter, säj tre-fyra timmar(?), kan det vara för lite. Om det blir för mycket till slut, så märker du ju det på kläderna .

Nu måste ju flera av oss anpassa oss efter matraster, men då får storleken på portionerna följa det.

Jag tex. äter fem stekta ägg samt dricker en mugg kaffe med en msk kokosfett i till frukost kl. 07.00. På det klarar jag mej fram till lunchdax 13.30 och då har jag varit lite småhungrig i nån timme.

Självklart kan man äta oftare och mindre portioner om man vill det, men det känns rätt onödigt när det går att slippa !

Är du så lång och väger så lite, är 1800 absolut inte för mycket. Jag är 167 lång, väger 63-64 kg samt 50 år och hamnar på mellan 1600-1800 kcalorier per dag, men då har jag iofs ett väldigt rörligt jobb. Det här med kalorier är ju kanske inte optimalt att räkna heller, men en hjälp förstås, om man blir tveksam.

#5

Har du en störd aptitreglering anser jag att du inte skall testa extrema varianter av något ting.. varför gå från fettskrämd till kolhydratfobiker.. när det sanolikt i ditt fall handlar om något helt annat!

Hitta en lagom livstil, som verkar rimlig och som du kan hålla resten av livet med tanke på näring och energiinnehåll, samt social kontext!

Öva sen på att hitta din aptitreglering i stället?

Bara det att du tröstäter tyder på att du har andra saker att ta itu med.. iallafall att bli varse dessa.. alla har vi en massa tillkortakomanden, gamla vanor. undertryckta känslor att hantera och brottas med i vardagen.. det är lite det som är problemet med att bli vuxen.. det blev inte riktigt så som vi önskade eller tänkt oss.. det gäller att hitta ljuspukterna i tillvaron och basera sitt framtida liv på ofta små, små lyckliga stunder som ger menin åt livet!

Jag brukar säga som så att.. det är hur man hanterar alla sina tillkortakommanden som gör dig till den individ du är!

Lätt att säga.. svårare att leva upp till.. men realistiskt iallafall?

zepp, du är så vis! Men fettskrämd har jag aldrig varit, däremot livrädd att inte få i mig tillräckligt mycket, fastän jag är mätt. Men nu med LCHF vet jag att jag klarar mig

Visst är det underliggande problem som ger min störda aptitreglering, det är jag medveten om. Och jag jobbar på det. Men tills jag är klar med det… ;)