När man har ställt om till fettdrift, ketos, kommer glukos inte att vara energikällan som musklerna använder i första hand, utan de föredrar faktiskt att jobba på fettsyrorna som cirkulerar i blodet. Det beror på hur mycket kolhydrater man äter om hjärnans och en del andra organs kolhydrater kommer från leverns depåer eller från det man har ätit. När man ligger nära noll i kolhydrater kan också en del av de andra näringsämnena omvandlas.

Fråga #2 är retorisk och innehåller ett fel.

Kruxet i det hela är att musklerna normalt inte kräver socker. Bara vid större ansträngning kommer reservenergi att begäras ut, dvs socker som hämtas från de depåer som finns. När du går på fett kommer all normal aktivitet att kunna utföras utan att blodsockret behöver höjas. Också hjärnan klarar sig till stor del på annat än socker; ketonkropparna duger som bränsle i stor utsträckning, så sockerbehovet är väldigt litet. Det handlar inte om många gram per dygn.

"Explosiv" ansträngning leder till anaerob förbränning, dvs att musklerna använder socker, och det tvingar levern att reglera upp blodsockret när det sjunker under en viss nivå. Då tas naturligtvis reserverna ut, men vid nästa måltid kan de fyllas på igen, och det handlar sällan om långvariga uttag. Jag har inte hört att någon LCHF-are skulle ha fått symptom på att det finns för lite kolhydrater i omlopp. När jag har kollat mitt eget socker har jag fått en höjning i samband med ansträngning utan att jag har tillfört kolhydrater.

Vi har olika sorters muskulatur vilket säkert påverkar hur väl man klarar av LCHF kost. Se #14's inlägg under tråden LCHF fel för min DNA?!

Saxat från inlägget:

Inom skolmedicinen har man även sedan länge konstaterat att vi har en individualitet i förhållandet mellan röda, långsamma muskelfibrer och snabba, vita fibrer. Denna kunskap var en del av det gamla östtyska idrottsundret. Ungdomar testades för vilken idrottsgren de var bäst lämpade. Ett överskott på vita fibrer passade bäst för explosiva styrkesporter, medan de med ett överskott av röda muskelfibrer var lämpade för konditionsidrotter. Nya forskningsrön när det gäller fibrerna pekar på att de också är specifika när det gäller bränsleval. De vita snabba föredrar glukos, blodsocker, medan de röda föredrar fettsyror. Här finns alltså ytterligare en direkt fysiologisk parameter som kan knytas till en individanpassad kos

Helt oavsett det östtyska "undret", vare sig man vill ifrågasätta det eller ej, leder LCHF till jämnt och lågt blodsocker, vilket implicit innebär låga nivåer av insulin cirkulerande i blodet. En stor del av det "metabola syndromet" och dess skador ses som intimt förknippade med långvarigt höga insulinnivåer, som för många av oss orsakar sänkt insulinkänslighet, överproduktion av insulin och diabetes typ 2.

Så oaktat vad vissa muskelfibrer kan ha för preferenser på drivmedel, är det i längden skadligt att tillföra stora mängder kolhydrater via kosten. Det leder, som vi har sett, till flera av det metabola syndromets kännetecken, där fetma bara är en del av helheten. Den som äter mycket kolhydrater löper stor risk att bli fet, och ser man det omvänt, så har alla feta personer haft för högt intag av kolhydrater.

En del av oss förblir relativt smala trots högt intag av kolhydrater, men övriga skador av långvarigt högt insulin ger sig så småningom tillkänna.

"Föredrar" är lite suddigt i uttrycket. Med all säkerhet så fungerar alla muskler på både glukos och fettsyror. kroppen är ju listigt konstruerad med olika valmöjligheter för att vara så flexibel som möjligt.

Wikipedia Wiki_muskler besrkiver de olika muskeltypern bra tycker jag.

Från 2010 artikel om skelettmuskulaturens energiförbrukning verkar musklerna förbränna fett eller KH upp till en viss intensitet och därefter KH. se bifogad fil (Om det fungerar…..)

"3. Man säger att LCHF är en viktnormaliserande kost. Vad är det som styr att kroppen, vid övervikt, tar energi från kroppsfettet och inte från kosten?"

Aptiten. När man äter naturlig mat med bra näringsinnehåll ska kroppen ställa in sin aptit så att man om man behöver tappa vikt äter både från maten och från lagren, för kroppen vill inte släpa runt på ohälsosamt mycket övervikt, trivselvikt är en annan sak dock.

Ett grunläggande fel i den bilden var att musklerna även bränner ketonkroppar i brist på Glukos.. sen blir allt ättiksyra innan det omvandlas till ATP!

Man kan säga att vi har depåer i musklerna sk intamuskulära depåer av fett och glykogen, vilka är till för direkt användning där de finns!

I levern finns både fett och glykogendepåer, för att serva systemet i allmänhet!

I buken finns fettdepåer sk visceralt fett som är det farliga fettet då det är reaktivt och lättanvändt, det är ett lager för medellångt behov av energi!

Under huden har vi subkutant fett, det är för långt behov.. för att överleva svält under den långa vintern eller under långa vandringar till nya jaktmarker!

Kvinnor har även ett fettlager på höften, det är sanolikt för graviditetens skull!

Kroppen reglerar sitt intag och utag via homeostas, dvs finns det gott om föda att inta lagras överskott lite här och var, först i de föråd som är till för direktanvändning.. dessa blir snart fulla av intramuskulärt fett och glykogen, sen i lever och sen i buken.. har man höga stressnivåer lagras mer i buken, och börjar det bli fullt där så lagras det subkutant!

Uttag sker när energidepåerna sjunker i blodet, och kroppen vill ha en lagom jämn nivå av glukos och fett, eller ketonkroppar!

Uttaget sker oxå via homeostas, dvs man tar det som finns mycket utav eller rättare sagt har man högt blodsocker så nyttjas detta först, dä det är giftigt för kroppen med för höga glukosnivåer!

Har man höga glukosnivåer har man sanolikt även höga insulinnivåer varvid fettlagring är påkallat och fettbräning är avstängd!

Äter man inga kolhydrater, börjar kroppen göra sådan själv i levern, utav fettets glyserol och av vissa aminosyror, det går främst till hjärnans och de röda blodkropparnas behov!

Samtidigt startar en annan process i lever som omvandlar fett till ketonkroppar, som skall ersätta det mesta av glukosets energi!

Hjärnan kan efter ungefär en månad komma upp i sitt maxtak på cirka 70% ketonanvändning.. resten är glukos!

Ketosisen i levern som bryter ner fett, ( triglycerider), till ketonkroppar, frigör altså glycerolet som sedan används av Glukoneogenesen vid tillverkning av glukos!

Först o främst används detta glukos för att hålla ett stabilt o lågt blodsocker, sedan fylls dränerade depåer i muskler och lever, lever lär kunna tillverka cirka 200 gram glukos per dygn.. och så får vi ju alltid i oss en del iallafall, även om vi försöker nolla!

Tack för alla svar. Sakta men säkert börjar bitarna falla på plats.

#1

Jag tolkar det du skriver som att depåerna i levern är en reserv med "snabb" energi som används primärt vid explosiv ansträngning.

Då finns det ett syfte med att inte köra 0 gram kolhydrater ifall man tränar t.ex. styrketräning regelbundet.

Mnja.. för snabb åtgång används mest intramuskulära depåer!

Leverns glykogenföråd är nog för hjänans omedelbara behov.

Sen så glömde jag.. cellerna har oxå föråd som varar någon minut, det är detta du använder under explosiva övningar.

Du kan springa snabbt någon minut, om ens det, sen sjunker farten tills du hamnat på den nivå där du kan tillföra nytt glukos, fett och ketonkroppar, till cellen.

Man får alldrig tomma glykogendepåer, de fylls på hela tiden, speciellt som levern producerar cirka 200 gram glukos per dygn, och att mycket av behovet tillfredställs av ketonkroppar!

Tror att det handlar mer om att när man kör noll kolhydrater under längre tid så nedregleras glykolysen till förmån för fett och ketondrift.. och mig veterligen så kan vi inte lagra ketoner annat än i blodet.. kontentan  av detta skulle i så fall betyda att inte kan köra några längre intensiva pass?

Bodybuldare brukar ju köra Cyklisk Ketogen diet!

Carbless Massing

Sen så.. hoppas jag att du inser att viknedgång och styrketräning är två skillda koncept, som sällan går att förena, då de kräver olika energiintag.

Very-low-carbohydrate diets and preservation of muscle mass

 Edit;

Du tar av samtliga depåer hela tiden, skillnaden ligger mest i fördelningen och hur homeostasen styrs av din hormonprofil, din ansträngning och vad som finns tillgängligt!