Och hur bär man sig åt för att "nästla sig in"?

Dessutom var det väl programledaren som sa att LCHF betydde "mycket fett och litet kalorier".

Helena Hesselmark

#1

Jag tror att det skulle gå bra att höra av sig, via mail till exempel, och tala om att man är insatt sedan flera år tillbaks och berätta litegrann om sig själv och sina ståndpunkter. Kanske hänvisa till felen man upptäckt i programmet. Det borde vara intressant för redaktionen. När det gäller sådana här saker så brukar det gå ganska lätt att få delta, bara man hör av sig:)

Skulle det inte vara bra, om man lyckades?

#2

Ja hon gjorde ju det, och ingen sa emot, igen.

Jag tror faktiskt inte att det är husmanskosten (den traditionella alltså) som är boven i dramat. Den är det inte många som äter längre! Problemet är alla sockerstinna halvfabrikat och annat skräp som folk proppar i sig…

Om du inte har några hälsoproblem kan du lätt äta hemlagad traditionell husmanskost och må bra på den, iallafall den sortens mat som min mormor lagade på 70-talet.

Ah, det har du helt säkert rätt i, men det som man äter i hemmen av idag borde väl helt rimligt vara husmanskost? Även om det är en massa e-nummer och skit…

Sen tror jag inte direkt på galna mängder potatis och sås heller i och för sig. Potatis är lixom bara utfyllnad och innehåller inget vettigt. Bukfylla? Varför inte äta mindre av utfyllnad och mer av bra gerjor?

#4 Jag håller med dig. Om vi fortsatt äta traditionell kost tillagad på traditionellt sätt så hade vi inte haft den fetmaepedemi vi har idag.

För den som inte redan hittat dit så vill jag varmt rekommendera att läsa om Weston A. Price och hans undersökningar av traditionell kost som kolhydratsmässigt spänner från nära 0 till kanske 75-80% kolhydrater.

#5 själv tror jag att e-nummer är väl så farligt som socker. Och jag väljer medvetet ordet socker då jag numera skiljer på kolhydraterna. Inte som GI utan i raffinerade och oraffinerade kolhydrater.

Jag påstår att man blir inte sjuk och fet av potatis. Om man måste avstå från potatis när man pga sin kost blivit sjuk och fet, ja det är en helt annan fråga som jag klurar mycket på just nu.

Ja, det var lite det jag menade, REN mat är det som är viktigast att välja. Vad jag menar med husmanskost är som jag skrev i inlägget ovan, just de födoämnen som innehåller både stora mängder socker och kemiska produkter.

Det är lixom det som äts i husen idag och borde vara husmanskost av idag?

Jag hoppas att ni missförstår mig rätt.

Lite som med min syn på motion, om man är frisk och smal, så kan motion och ren naturlig mat hindra dig från att bli sjuk och tjock. Om man redan är sjuk så hjälper motion föga…

Dess utom så kan jag ju tillägga att vi som hänger här äter LCHFkost, som gör oss friska och pigga och som en uppgraderad version av oss själva.

När man äter LCHFkost så tror man inte att man behöver tomma energikällor som potatis, ris och spannmål. Man klarar sig bättre utan dom, helt enkelt.

Jag blev både fet och orkeslös av potatis, ris, pasta och bröd. Åt sällan sådant som godis, läsk, kakor, bullar, chips osv. Och pasta, ris etc måste ju ändå kallas "husmanskost anno 2010", eller hur långt tillbaka ska man gå för att husmanskosten ska bli nyttig kost?

Jag förstår hur du menar Miss- Saffran, och självklart vore det kul om någon som har gått ned redigt och tillfrisknat från diverse sjukdomar kunde få yttra sig i programmet.

# 9 Jag skrev tydligt och klart 70-talet. Dvs före fetthysterin och före pizza, pasta och ris.

#10 Jag vet inte vilken mat din mormor lagade på sjuttiotalet, men fetthysterin börade långt tidigare. Klart att den inte omfattades av alla, men influenserna ligger åtminstone så långt bakåt som slutet av femtiotalet. Det var på sextiotalet som jag minns att det pushades för kostcirkel och pyramid, där främst pyramiden hade de kolhydratrika livsmedlen i basen. Om man upplever att hysterin ökade efter sjuttiotalet, så har det en lång historia bakom.

I min barndom, femtiotal, fanns mycket sällan ris på tallriken; i praktiken aldrig. Det ris jag såg när jag var liten var söta desserter, ris a la Malta, apelsinris, risgrynsgröt. Det långkorniga matriset kom jag i kontakt med först på sextiotalet, då det serverades på många lunchrestauranger. Kolhydratkällan i kostpyramiden var främst potatis.

Och jag har också varit i länder där potatis är basfödan, Bolivia och Peru. Jag vet inte hur det står till med det metabola syndromet eller sockersjuka i de länderna, har inte studerat det, men fetma var inte ovanligt där heller på sjuttiotalet. Som jag minns det var i stort sett alla damer i medelåldern feta.

Och när jag växte upp var min familj fattig, så min mamma köpte skummjölk, som var billigare än standardmjölk. På den tiden fanns också fetare mjölk, som kallades V-mjölk, en produkt som de slutade sälja någon gång under sextiotalet. Den mjölken var inte homogeniserad, och den har på senare tid kommit tillbaka som Gammaldags Mjölk. Prisskillnaden var stor, standardmjölk kostade 60 öre litern mot slutet av femtiotalet och skummjölk 30 öre. Vi åt också margarin, eftersom smöret var mycket dyrare. Skillnaden i pris jämnades ut när fetthysterin ökade och margarinet framhävdes som en mer hälsosam produkt, så att margarin nu ofta har högre pris än smör. Då var priset på margarinet mindre än hälften av vad smör kostade.

Så ökning av kolhydratinnehållet i maten och de manipulerade fetterna med hög andel Omega-6 ligger längre tillbaka än sjuttiotal, även om kostråden trycktes fram mycket hårdare under sjuttiotalet, vilket kan ha lett till ökningen av de metabola störningarna som vi kan se från åttiotalet och framåt. Vi som har drabbats är i många fall betydligt äldre än de som föddes på sextiotalet.

Jag tror också att "husmanskosten" har påverkats av andra influenser under den här tiden, och mycket längre tillbaka. Eftersom min familj var fattig hände det sällan att vi fick efterrätt, men hos många av mina kamrater fanns alltid efterrätt, som ofta var någon sötsliskig kräm eller saftsoppa, men alltid något sött. I skolan, som skolmat, kom jag först i kontakt med den sortens desserter, sagogrynssoppa och kräm, äppelpaj med vaniljsås och annat med mycket socker. Det enda jag minns som sockrades hemma var havregrynsgröt.

När jag gick på internatskola under sextiotalet var det alltid dessert till middagen. Det kunde vara någon av saftsopporna eller krämerna, brylépudding, chokladpudding eller ibland glass. På kvällen dracks te, med rostat bröd och marmelad. Inget av det liknade vad jag hade ätit hemma, men min uppfattning är att fettbygget startade långt före sjuttiotalet.

# 11 Jaha. När fettbygget startade finns det väl statistik på. Tex att kolla längd och vikt på de mönstrande pojkarna i vårt land. Finns dokumenterat.

Samma sak med hur mycket socker vi trycker i oss. Finns säkert undersökningar på det.

#11 när du skrev om riset kommer jag ihåg att min mamma  på 50-60-talet gjorde "risotto" på grötris. Vi rostade det i torr stekpanna och kokade det sedan på vanligt vis. Rostandet gjorde det löst så det inte klibbade och rostningen gjorde smaken extra god. Kände inte till långkornigt ris. Jag tror inte det fanns i affärerna i Finland på den tiden. Vi åt också margarin för att det var billigare. Vid festliga tillfällen blev det smör. Min mamma köpte aldrig godis, vi hade sällan efterrätter. Köttet vi åt var köttfärs för det var billigast och köttbullarna drygades ut med potatis. Iblaand köttben som användes till köttsoppa. Ja strömming förstås(sill?). Kött eller fisk vankades det inte varje dag.

Det lustiga var att min 1,5 år yngre bror var mager och anemisk och jag var en rulta redan då, fast vi satt vid samma matbord.

Kommer plötsligt ihåg att min mor berättade att de sålde smöret när hon var ung på 20-talet och köpte margarin istället. De var torpare. Jag hade trott att margarinet var en nyare uppfinning. Om hon nu kom rätt ihåg. Jag har inte kollat fakta.

Det kanske fanns något som kallades margarin även då, men jag har svårt att tro att det var lika kemiskt processat som nu. Men något måste de ju ha gjort så att det blev billigare…

Jag har rullat köttbullar många gånger under femtiotalet, och vi använde ströbröd för att dryga ut dem. Man sparde brödskalkar och rev dem när de var rejält torra, för att inget skulle förfaras. Köttbullarna kunde innehålla nära hälften brödsmulor volymmässigt. Det var också lök i; ungefär hälften var köttfärs. Mamma använde blandfärs till köttbullarna, ungefär 40% fläskfärs.

Och matfettet hemma var alltid margarin, eftersom smöret var för dyrt. Däremot kan jag inte minnas att det nämndes något om skadlighet hos naturliga livsmedel före mitten av sextiotalet, då det började talas om kolesterol. När det gäller ägg och fisk handlade debatten mer om gifterna som kunde anrikas än om makronutrienter.

En liten del av skulden till situationen vi ser idag kanske kan läggas på branschen "hälsokost", som har infört soja på matsedeln och puffat starkt för köttfri diet. Veganism var ungefär lika motarbetad under sextiotalet som LCHF är nu, men trenden vände under sjuttiotalet, och under samma tid som vi ser en stark ökning av de metabolt relaterade störningarna har också just den branschen ökat i omfång. Jag går sällan in dit, men en intressant iakttagelse är att "hälsokost", som varit epitetet på dessa butiker, i stort sett inte har handlat om livsmedel, utan det de säljer är pulver och piller och diverse obskyra tillskott.

Läste just i Wikipedia att margarinet uppfanns i Frankrike 1869. I början var det en blandning av mjölk och animaliskt fett.

#15 Jag kommer ihåg att inget i matväg slängdes när jag var ung och då hade man inte kylskåp. Det sitter i ännu att inte slänga mat. Man har lärt sej att vara kreativ när det gäller matrester.

tack för hjälpen, jag menar, husmanskost är ett jäkligt flytande ord, det borde menas "det dom äts i hemmen"…

Och potais vet man ju (som fattig student) att det är väldigt billigt, så det äter man mycket av. Ännu hellre pasta. Typ nudlar allra helst. BARA stärkelse.

Jag kan inte se någon mening med det. Det finns ju folk här som tränar och som inte är tjockisar, men som väljer att äta så här i alla fall, eftersom kroppen blir normaliserad och frisk, man blir ett bättre jag!

#chrand och subcalva: VAD i potatis är det som är bättre än socker?

Jag tror att jag kan svara på det där om potatisen. Potatis är inte bara stärkelse, även om det är en stor stärkelsekälla. Den innehåller också lite protein, och en hygglig andel C-vitamin. Lite andra vitaminer finns där också.

Så lite bättre än rent raffinerat socker kan vi anta att potatisen är, och i ett balanserat kosthåll kanske många av oss tål en del potatis.

Men för många som är metabolt störda finns orsak att vara mycket försiktiga med intag av kolhydrater, och det som finns i potatisen av bra saker, kanske inte är så viktigt att man också borde sätta i sig det dåliga, stärkelsen.

Så visst är det skillnad på potatis och socker, och visst kan man tycka att det är bättre att äta potatis än att sleva i sig socker, men det ändrar inte att potatisen kan göra skada på en del av oss, trots nyttigheterna som ingår.

@18

Okej, jag hajjar ju det, det gör jag ju absolut, och jag menade inte så bokstaviligt egentligen :). Men det finns andra livsmedel som innehåller mycket mer cvitamin, protein etc, utan stärkelsen/kolhydratsmängden. Ju

Jag undrar mest vad man behöver potatis till, egentligen, mer än att det är billigt och för att man kanske tycker det är gött med sås och potatis och vill försvara gammalt dåligt betéende…(blomkål eller brockoli som man mosar lite med sås är minst lika gott, och bättre än potatis både vad gäller vitaminmängd och kolisar…)

Potatisen räddade ju många människor från svältdöden när den kom till vårt land. Då var den i allra högsta grad bra! Tankarna om potatis som något av det bästa man kan stoppa i sig hänger väl kvar sedan dess .

Potatis är bra att stoppa i sej om man måste få billig mat som ger magfyllnad. Potatisens protein kombinerat med mjölk  ger högre proteinfördel än båda ätna för sej. Också andra vegetariska kombinationer höjer proteinnivån enligt Lappé i boken Diet for a Small Planet. När jag var barn åts t.ex. potatis och mjölk i samma måltid. Då lär proteinerna komplettera varandra som två pusselbitar. Det är ju bra om man inte kan äta köttprotein.

# 17 Jo, jag tror ju att alla lägger samma innebörd i orden som jag…

Vad jag egentligen tänkte på är att husmanskosten (inkl potatis) är MAT för mig. Många överviktiga som blivit sjuka av vad de äter äter INTE mat.

Min definition Tex som du säger att många unga äter bara pasta och ev ketchup. Många stressade äter mycket snabbmat och godis.

Är det då väldigt lite fett så blir man inte mätt och får sug att äta mer skräp. Jag tror att det är detta som är problemet.

#22 Och jag tror att du förenklar "problemet" för mycket. Jag har aldrig ätit så, men jag har ändå drabbats av flera saker som hänger ihop med metabolt syndrom, där den allvarligaste yttringen hittills var kärlkramp i hjärtat och förträngda kranskärl.

Också människor som äter det som ses som "bra mat" drabbas av vad vi kallar "välfärdssjukdomar". Och det händer också människor som rör på sig mycket. Jag har aldrig varit höggradigt stillasittande. Jag har cyklat till jobbet som låg ett par mil bort; jag går mycket i skogen, och jag tar ofta trapporna. Jag har inte heller varit kraftigt överviktig.

Helt klart går det fortare att bygga upp ett metabolt syndrom om man syndar på alla punkter konsekvent, men det drabbar likförb*t den som inte "syndar".  Det tar bara längre tid. Vi ser spåren av det ganska tidigt, i form av acne i puberteten, som för en del inte går bort helt. Vi ser det i högre grad i åldrar över femtio år, då åderförkalkningen sätter in och ger oss stroke, förträngda kranskärl, hjärtinfarkt, och där det för alltför många också innefattar sockersjuka. Det händer också oss som inte är feta, så fetman är bara ett av alla tecknen på att det inte står rätt till.

Möjligen hänger fetma i högre grad ihop med olämpligt val av föda, men jag tillåter mig tvivla också på det. De feta människor som jag känner småäter inte jämt, eller ens i hög grad. De äter som deras föräldrar åt, och i vissa fall var föräldrarna också feta, i andra inte.

Vi har sett att det finns grader i helvetet, och potatisen är kanske inte en lika stor bov som sädesprodukterna. Men sammantaget verkar det ju ändå som att vi har hittat ett korn när vi kan vända trenden genom att byta ut sockret och andra kolhydrater i födan mot fett för energin. Det minskar besvären för dem som har blivit sockersjuka, det förbättrar blodfetterna, det hjälper mot en massa symptom som misstänks vara delar av metabolt syndrom. Vi som redan har blivit skadade av en för kolhydratrik diet, eller en diet som innehåller för mycket sädesprodukter, eller om det är fel fleromättat fett (O6), vi kan i många fall bli kvitt besvären genom att utesluta sånt ur kosten. Och där ryker potatisen också.

@chrand

oftast blir det ju tyvärr så, att man antar att ett ord vars innebäörd är helt självklar för en själv, betyder samma sak för någon annan:) Sen blir det så klurigt med diskussioner på nätet, när man inte kan ställa direkt motfråga, läsa kroppspråk och så vidare:)

Dock tror jag också att det är att förenkla problemet något. Jag är mer inne på att alla inte fungerar på precis samma sätt. Vi har förstört våra kroppar så pass genom tiderna att somligas system är helt ur balans, redan från början, och lixom kräver hel nollställning:)

(och jag äter inte köttprotein, då jag är veggo sedan jag var 11 år, har dock börjat äta fisk för 2 år sedan) Men det går fint i alla fall:)

För att återgå till mitt kanske något otydliga påstående i början om att "husmanskosten" är den som gjort oss sjuka (enligt långtidsstudien som kallas livet), så tycker jag lixom Inkanyezi ovan, att LCHF-sätt att äta visar mycket positiva resultat… i alla fall på kort tid och det ser lovande ut på lång tid också. Jag mår mycket bättre än jag kan påminna mig att jag gjort sen jag var barn. Ska bli spännande att se om 50 år hur det känns.