Mår så bra
Jag är otroligt imponerad över hur jag mår med den här kosten. Jag har bara hållit på i några dagar på "rätt" sätt. Tack du som skapade Calcounter! Där för jag in allt jag äter nu i början innan jag fått "blicken" över hur jag kan äta.
Det förvånar mig också hur länge man står sig mätt sedan man ätit, jag har alltid haft en skalmanklocka i magen som talat om efter ungefär tre-fyra timmar att nu är det dags att äta, om jag inte ätit då har jag blivit grinig och tjurig. Den magklockan känner jag inte alls av nu.
Morgonmålen är lite svåra för mig att få i mig någonting över huvud taget så jag har kokat två ägg och druckit en kopp te med lite vispgrädde i. Det står jag mig på ända fram till lunch. I dag blev matlagningen framskjuten, den blir så på helgerna, så vid ett-tiden fikade jag ännu en kopp te med grädde i och till det tog jag en bit ost. Skönt i magen och mättnadskänslan varade ända tills mannen kom hem vid fyratiden för att äta middag. Tidigare skulle jag ha tagit några mackor till fikat men det är slut med sådana dumheter nu. 
Måste också erkänna att jag faktiskt köpte batterier till vågen i torsdags och vägde mig, den stannade på 73 kg. I morse stod den på 71,4. Ofattbart, jag begriper att det är mycket vätska som försvinner så här i början men håller jag dieten är jag snart nere där jag vill vara.
Sååå jäkla bra jag mår!
Du är bara att gratulera till minuset och välmåendet. Har du inte haft någon abstinens efter kolhydrater alls????

Visst är det underbart!
Grattis och välkommen till de välmåendes klubb!!!
Numer pensionär i Nynäshamn

Mona-Stina - Äsch, det går nog över ska du se!
Inget abstinens att tala om. Möjligtvis en svag skallebank på kvällarna men inte alls outhärdlig, jag brukar ha rejäla migränanfall så det här var småpotatis..
Jag har inte det minsta sug efter varken socker eller kolhydrater, känner mig mätt och belåten.
I dag hade mannen köpt med sig SIA-glass hem, något jag älskar… jag åt inget. Det är en stor bedrift för att vara mig men jag var faktiskt inte sugen. *klappar mig stolt på bröstet*
Jag hoppas verkligen att det håller i sig, jag är en av dom här hets/tröstätarna som inte har någon botten. Men nu har jag kommit igång och jag fattar att det är en livsstil.
Jo livsstil är det allt, för när man sen en gång faller - det händer - så inser man efteråt att det inte är värt det.
Numer pensionär i Nynäshamn