Ingen aning men benen brukar vara svårast att få färg på. Kanske är pigmentet djupare ner eller helt enkelt inte lika väl förekommande?

När jag var liten så brände jag mig fort i solen och blev aldrig brun (fick lite fräknar och en lite lite mörkare ton som man bara kunde se i kontrast till klädrand etc. När jag kommit i tonåringen hade det dock ändrat sig till att jag oftast inte brände mig heller, jag stannar helt enkelt blek. Och benen är just "värst" där kan jag i princip inte få färg alls. Vet jag provade i solarium (inte bra ide!) som tonåring, kunde bränna mig i ansiktet om rören var för starka och få fräknar, men kropp och framförallt ben fick knappt tillstymmelse till färg.

Man får tänka på att huden skapar ju det bruna för att skydda sig mot solen, skapar man inte det får ju inte huden sitt skydd, alltså borde det öka risken för skador även om man inte blir bränd tror jag.

1# Riktigt bleka människor verkar ha svårast att få färg på benen, men jag har sätt ganska många (av någon andledning lite mörkare blondiner ofta) som blir mörkast på benen och ljusare och ljusare upp mot ansiktet - men det är sådana som blir riktigt bruna efter bara en dag på stranden. Lite skumt är det.

Samma här! Min dotter blir brun så hon nästan blir svart på vissa ställen. Fruktansvärd bruna ben men blir aldrig brun i ansiktet.

Jag är fräknig och blir lätt bränd. Jag kan bli väldigt brun i ansikte, hals och armar men aldrig på benen.

Skillnaden är ju dock att jag solar aldrig utan går o grejar i trädgården hela dagarna. Hon solar!

Tänker att benen är kanske mer skyddade om man står upp

Jag har alltid varit solkänslig, varit kritvit, för att sen efter ett par timmar på ett vattenland en gång bli så bränd att jag fick varfyllda blåsor på axlarna, flagnade på ryggen och näsan, och var allmänt knallröd, när det läkt var jag kritvit igen, hade inga mellanting mellan rött och kritvitt, ska bli intressant att se hur kroppen reagerar i sommar när jag är ute, ska ta det försiktigt och se vad som händer först iaf.

Jag har ätit på det här viset till och från i många år - hittade kosten redan 2003 och kan garantera att en gång blekfis alltid blekfis tyvärr!

Har arbetat i förskolan med mycket utomhusvistelse och varit precis lika tvungen att skydda mig mot solen för att inte bränna mig som innan.

Brukar säga att jag har tre lägen: VIT, knallröd och MÖRKVIT i bästa fall!

Kan heller inte påstå att jag klarar värmen bättre utan mår dåligt av sol rakt på huvudet. Under de år jag arbetat i förskolan har jag behövt skydd på huvudet för att överhuvudtaget klara av att vara ute om dagarna.

#5 Mörkvit var en rätt bra benämning faktiskt, den skall jag använda för det är lite skillnad mot blekfisfärgen och den som kommer i slutet av sommaren. :)

Kommer antagligen kunna "hårdtesta" det hela, då jag antagligen blir tvungen att flytta till Grekland snart (för kärleken, vad annars ;) ) - en kritvit tjej som inte tål sol och värme, vi får se hur det går! :O Hoppas kunna flytta under vintern dock för att få lite invänjningstid… men i värsta kan det bli i augusti… får hoppas något magiskt händer och jag klarar 46 grader och sol i Athen bättre än 30 grader i Sverige eller något *host* ehm

Upptäckte dock förra sommaren att jag tålde själva värmen bättre, tyvärr var det så att jag fått hypotyreos och blivit ruskigt frusen utan att riktigt märkt det ökat värmen inne - får se nu hur det blir den här sommaren när jag medicinerar om värmeslaget är tillbaka

#7 Med dåligt fungerande sköldkörtel och dålig behandling tål man solen dåligt. Har alltid tidigare mått dåligt av solen och aldrig kunnat sola. Har jag varit i solen blev jag röd men aldrig brun. På senare år har jag dessutom haft huvudvärk av solljuset nästan hela sommaren lång. Har även haft årstidsbunden Depression som kom på våren med värmen.

Allt detta vände förra året när jag fick naturliga hormoner för sköldkörteln (Aroum Thyroid). Jag blev inte deprimerad, mådde inte dåligt av värmen och fick inte ont i huvudet av solljuset. Kunde sola för första gången i mitt liv och blev brun! Inte med en gång men jag blev tydligt brun vilket var väldigt roligt.

Denna sommaren (det lilla som varit hittills) började dåligt med värmeintolerans och huvudvärk men sedan jag börjat behandla mina slöa binjurar (med Adrekomp) kan jag återigen sola. På bara ett par gånger börjar man redan se skillnad mot där jag haft kläder, det verkar som att har man en gång aktiverat melatoninet så blir man lättare brun nästa gång… Hoppas jag iaf…

Solar max en halvtimme mitt på dagen, mest för att bygga på mitt D-vitaminförråd. Senaste vinterna var faktiskt första gången jag inte var förkyld en enda gång så jag tror det funkar…