Avslappnat förhållande till mat..
..är vad jag har numera. Å det är såååååå underbart att inte vara fixerad på att stoppa något i munnen hela tiden. 
Jag började med detta i mitten på oktober och har gått ner ca 23+ kg idag. Har testat mig fram och hittat mitt sätt att äta då jag mår bra, går ned i vikt och inte tänker speciellt mycket på mat.
Bestämde mig för att inte väga mig utan valde ut några plagg som jag var för stor för som jag använde som måttstock. Första tiden var värst innan jag fick flyt mitt ätande, både vad och hur ofta. Sedan efter ca två månader märkte jag att viktnedgången stoppade upp. Plockade bort mera kolhydrater och la till mera fett. Sedan så börjae jag äta max 5 gr kolhydrater/dag (oftast iaf) och började väga mig.
Där drog viktnegången igång igen. Har efter det haft ett stopp till i viktnedgången men tog det med ro och hoppade ut ur "max 5g kolhydrater per dag" åt lite mera jordnötter och grädde några veckor för att sedan backa tillbaka till max 5g kolhydrater/dag igen.
Då började vikten att dala igen, inte lika fort som förrut, men det är inget som stressar upp mig alls. Många skulle nog tycka att det är tråkigt och enformigt att äta så här men vinsterna jag får är mycket större än det jag "förlorar".
En av sakerna jag märkte redan efter en vecka på lchf var att den gråa, mkt tunga, fuktiga yllefilten som det kändes att jag hade på mig hela tiden, försvann. Mina tankar gick segt, orkade inte engagera mig i något eller göra något mer än det som var helt nödvändigt, rörde mig inte mer än än nödvändigt heller. Så efter en vecka kommer jag på mig själv att det känns annorlunda piggare i både kropp och själ. Då hade jag ju inte ens börjat gå ner i vikt!
Hela mitt allmäntillstånd är bättre. Blodtrycket är bättre, sover bättre. Pigg i både kropp och själ. Suget är borta. Slipper tänka på mat, är aldrig hungrig eller äcklig mätt - äter 2 ggr dag. Tänker ut projekt för gubben 
(stackarn) mm.
Gubben säger att jag är mkt "jobbigare" 
nu än när jag mest låg på soffan då jag inte jobbade (hittar ju på mkt mera att göra nu) men att han föredrar detta framför mitt i "koma" liv som jag levde. Han lovade innan jag började med lchf att han skulle diska varje dag så jag bara kunde fokusera på maten - vad jag skulle äta, hur mkt och laga mat - och det gör han än idag, varje dag.
Så mycket enklare det mesta känns.
Välkommen ut ur koman
!
Grattis och lycka till i fortsättningen!
Härlig berättelse!! 
Känner igen mig i det där att allt känns enklare. "Mat-ematiken" är liksom ingen femtegradsekvation längre - man bara käkar på. Tidigare fanns det en sorts ständig stresskänsla i kroppen, som är borta nu. Den energi som kommit till är av det godartade slaget.
Det är alltid lika upplyftande med sådana inägg som ditt.
Gratulerar till alla hälsovinster!
Grattis! trötthet är rena pinan
Tack! Nu jäklar ska jag sätta igång igen! Den där gråa filten ligger tungt här för tillfället och nu ska den och några kilon bort. *peppar mig själv*
Tack för din berättelse och ett stort grattis.!
Grattis!
Jag tror de flesta gubbar uppskattar en gladare piggare fru!!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#7
Men då gäller det att äta själv så man kan svara upp till önskemålen om tex umgänge i sänghalmen.
mlchfh 
.
sigyn - Tack så mkt - det var verkligen på tiden att lämna mitt komaliknande tillstånd
Kaisakavat - visst är det skönt att bara käka när hungern sätter till och inte behöva fundera så mkt på vad, när hur mkt osv…Trivs verkligen jättebra just nu med att inte variera mig så mkt. Det bara lunkar på i köket.
För att inte prata om att handla det är ju oxå mkt enklare då jag inte går om kring och kastar lystna blickar på kolhydratstinna produkter.
Tack MatsL, tankgirl och Mervi för all uppmuntran och alla grattis.
Zepp och Hanveden - japp det tror jag oxå. Men gubben är tyvärr inte motiverad att ändra sitt sätt att äta. Han äter samma mat som jag då han är hemma men är inte redo att lämna pizzan, hamburgarna och colan bakom sig. Godis och slask har han aldrig varit någon storätare av.
Men med hans trötthet och växande midjemått så borde han göra någon förändring. Hm..inte ens tanken på ett piggare liv i sänghalmen har fått honom att ändra sätt att käka….ännu iaf 
AnnicaS - Hur går det? Har du dumpat den "gråa yllefilten" ännu?
1# Mkt inspirerande läsning
Tack!
Bertil
Vilken solskenshistoria!
GoHexan det går att leva med en karl som äter kolhydrater. Hos mig är det så och jag har nu ätit LCHF i två år. Min man han vägrar att lämna sitt sockerstinna liv och smaskar varje dag på ostbågar, kakor och annat sött, men jag har klarat att bli av med allt sug efter socker och känner ingen lust att äta sådant. Vi äter samma mat fast han vill gärna ha potatis, ris eller pasta på sin tallrik. Annars så tycker han att vi äter gott med mycket kött. Tidigare tyckte han att vi åt tråkig och konstig mat när jag var med i VV och njuter nu för fullt av allt som ställs på bordet. Fast han äter och har alltid ätit massor av fet mat, grädde och smör fast det syns inte på honom. Tvärtom så har han problem med att hålla vikten uppe.
Tack för din härliga berättelse!
Känner igen mig mycket väl och är också så lycklig över att den gråa yllefilten har försvunnit från mig. Kommer inte ihåg när jag senast mådde så här bra. Massor av kraft, energi och glädje! Lite retligt att jag inte börjat med LCHF tidigare bara…
Min man började med LCHF någon månad efter mig, och också han verkar vara mycket piggare och gladera. Dessutom är det kul att ha ett gemensamt projekt ihop.
Barnen har fått två mycket skojigare föräldrar
Ännu en sån där tråd där LatMask hoppar in, snörvlande av lycka…
Det jag gillar med såna här trådar är just att de inte fokuserar på viktminskningen, utan på välmåendet!
Det kan handla om att bli fri från en kronisk sjukdom, besvärliga, dagliga problem med magen mm, eller som Go Hexan berättar: Att bli fri från en lätt Depression, som man kanske inte ens varit medveten om…
LatMasks glada snörvel infogas i hyllningskören!
Starta ny diskussion