Halv-Ot Det manliga skönhetsidealet
http://linusfremin.wordpress.com/2010/05/05/de-manliga-skyltdockorna-gar-ner-annu-en-storlek/
Linus Fremin bloggar om storleken på manliga skyltdockor. Länk och inlägg i sin helhet.
För drygt två år sedan, i nummer 40 av Bon Magazine, intervjuades jag i en artikel som handlade om hur männen på catwalken och på modebilderna blir allt tunnare.
Om hur pojkkroppen med dess smala midja och små höfter konkurrerar ut muskelmännen.
Jag gick runt med artikelförfattaren Anders Kilander på NK:s herravdelning, pekade på kavajer med smala slag som jag aldrig skulle kunna få på mig, men som jag alltid ville skulle passa mig.
I Bon-artikeln säger jag att jag aldrig har velat ha muskler. Min desperata och skadliga jakt efter den perfekta kroppen har alltid varit jakten efter den smala kroppen.
Smal som ett streck.
Och visst påverkade och påverkar det mig att pojkkroppen numera är en institution inom modevärlden. De manliga männen med muskler har fått vänja sig vid att gå sida vid sida med smalare kroppar.
Och jag har fått vänja mig vid, och stå ut med, båda ideal.
Nästa månad ska den brittiske skyltdockstillverkaren Rootstein lansera sin nya skyltdocka, Homme Nouveau. Det är deras smalaste version hittills med ett bröstkorgsmått på 82 centimeter och ett midjemått på 63 centimeter.
Det blir tydligt att utvecklingen har gått allt mer mot den smala pojkkroppen om man ser hur måtten på Rootsteins skyltdockor har förändrats med åren:
The Classic_, 1967: 98 cm bröstkorg, 77 cm midja
_The Muscleman_, 1983: 96 cm bröstkorg, 73 cm midja
_The Swimmer_, 1994: 89 cm bröstkorg, 66 cm midja
_The Androgyne (aka Homme Nouveau), 2010: 82 cm bröstkorg, 63 cm midja
Jämför siffrorna ovan med genomsnittsmannen i USA som har ett midjemått på 93 centimeter. Vad den svenska mannen har för midjemått har jag inte kunnat hitta siffror på, men inte fan är det 63 centimeter, eller ens 77 som var idealet för 40 år sedan.
Mät runt era egna magar och tänk efter.
När jag var som smalast kunde jag i 20-årsåldern klämma mig i ett par byxor i storlek 30, vilket betyder ett midjemått på drygt 70 centimeter. Jag kände mig lika fet då som nu när jag klämmer mig i byxor i storlek 34.
Jag och många med mig kritiserar ofta det ständiga ursäktande som modepressen visar upp inför att de alltid väljer så små storlekar och så smala modeller.
Vi kritiserar det faktum att de nästan alltid skyller på att de inte kan hjälpa att designers endast gör kläder för smala kroppar.
För inget vill ta något ansvar för att samma jävla smalhetsideal visas upp igen och igen.
Men när vi framhåller den kritiken i framtiden borde vi även komma ihåg att det allt mer blir samma visa kring det manliga modet och modellerna som visar det.
Pojkkroppen har gjorts till skyltdocka och är numera modellen för vad vi män ska eftersträva.
Och jag strävar, ärligt talat, fortfarande.
Om än bara i tanken.
![[Pennylane1]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
är du man! 
ursäkta, det har ju inte med artikeln att göra, men jag blev så förvånad!!
Nej, jag är kvinna, men jag tycker det var intressant läsning i allafall.
Tycker ni också det ser konstigt ut med dom där stora "blana" till de utsvultna små kropparna?
Deprimerande. Männen har råkat ut för samma förvrängning av verkligheten, som kvinnorna har plågats av mycket längre tror jag.
# 2 ja det var det verkligen! Men jag uppfattade det som att de sista raderna med vanlig text var dina kommentarer och då blev jag så förbluffad!! 
Förvisso finns det män som ser ut så. De har - hittills haft - svårt att hitta kläder som inte ser konstiga ut på deras kroppar. Min son är bredaxlad men i övrigt lång och smal, oräkneliga är de skjortor jag sytt in åt honom för att de inte ska se ut som tält eller stå rakt ut i ryggen.
Det tråkiga är att det finns ett enda ideal, likriktning, istället för många och mångfald.
Vad är vackert?
Jag tycker inte att det är fulare att vara späd i kroppen än att vara mullig eller mittemellan. Vet så många vackra personer som ser ut på diametralt olika sätt.
<3 linus fremin!
Han har så mycket tänkvärt och klokt att säga.
#3 Vad är "blana"?
Förresten, jag tycker det här är helt on topic, eller iallafall lika ot som t.ex. träning skulle vara. Hur vi påverkas av idealen är en stor del av om vi får en sund relation till mat eller inte. En sund relation till maten är i sin tur en förutsättning för att vi ska kunna äta när vi är hungriga, och låta bli när vi är mätta.
För många, många av oss leder hetsen efter den smala kroppen inte dit, utan i rakt motsatt riktning.
#7 Fötterna.
#6 Håller med. Skönheten kommer oftast inifrån!
Jag känner ett par hundra män, och tror att kanske en eller två läser modepressen. Detta kommer nog inte att bli något större problem.
Jag har aldrig riktigt förstått modemarknaden. De plaggen man ser som visas upp på catwalken ser man ju aldrig någon ha på sig. Är modemarknaden statligt subventionerad? Hur annars kan man spendera miljoner på att skapa och visa upp kläder som ingen köper? Eller har jag missat något?
"och en sån där broderad skjorta kan man ju inte ha, för dom gör dom ju bara i barnstorlek…"
sa Hasse o Tage redan på 70-talet 
# 10 De yngre männen/pojkarna gör det! Idealet kommer att slå igenom, och så får även vanliga killar börja svältbanta (utöver vaxningen av kroppens alla delar) för att känna sig "normala"… Stackars ungdomar idag!!
Med samma pojkkropp som förebild för dam- som herrkläder kan alla spara pengar…
Butikernas köper in färre skyltdockor, mönsterskärare behöver färre mönster, familjer kan dela på kläderna, plus att dessa familjer förmodligen även kommer att minska sina utgifter för mat.
Tisdag - *LOL*
Undrar om det har något samband, mänskligheten blir bara tjockare men idealet blir bara smalare…
#13 Det bästa jag läst i dag. Men jag tror att klädtillverkarna kommer att göra kläderna lite olika ändå, för att det ska vara skillnad på dam och herr och årets och fjolårets mode.
Ännu mer OT: Mulliga damer kan handla på Dressmann! I alla fall tröjor mm, som är ganska "neutrala" plagg. Jag köper t ex alltid deras rund- eller v-ringade bomullströjor, Fin bomull (kallas PIMA) och massor av vackra färger, inte alls bara trista "herrfärger".
Nu ska jag bestämt köpa en tenniströja (eller vad det nu heter). Finns i en fin lila nyans, bl a. Jag köper deras M-storlek, och i dam har jag ca 42-44.
Jag har alltid gillat magra killar… Så för mig är det bra mycket trevligare att se än de "biffiga" och muskliga varianterna… (som jag inte alls gillar)
Men det är väl det som är själva grejen, att vi ska gilla olika saker och att även modeller borde få se ut på olika sätt och inte snöa in på ett särskilt ideal…
#18 Och riktigt mulliga damer borde då rimligtvis kunna handla på Dressman varenuheter mittemot Centralen, där de har extra stora herrkläder. (Tips i första hand förstås för de karlar på forumet som inte ser ut som pojkmodellerna i fråga.)
Alla förståndiga damer med skinn på näsan kan med fördel handla herrkläder på Dressman eller annorstädes. Herrkläder är bättre skurna och mer tidlösa än damkläder.
Det blev en blå-och-vitrandig pikétröja! Yes! Klassiskt fräscht!
Apropå, parsley, jag har också en bestämd känsla av att herrkläder helt enkelt har bättre kvalitet - killar accepterar helt enkelt inte att kläderna bryter ihop efter ett halvår…
# 21 Jag har jämt tyckt att välskurna kostymbyxor på tjejer är jättesnyggt. En intressant krock mellan den kvinnliga kroppens linjer och det strikta i kostym/uniformkonceptet.
Starta ny diskussion