LCHF-cravings?!
Det funkar så bra att äta så här, med lchf, mår riktigt bra. Ett litet aber bara. Jag har noll sug efter kolisar iform av pasta, bröd, godis, ja allt det där vanliga ni vet, har inget sockersug längre alltså, skönt! Men en gång i veckan så går jag loss: då åker jag till mitt favvo-café och plockar tallriken full av råkost: rårivna rödbetor, morötter, groddar, kikärtor, tomater, lite frön, sallad. Till det så tar jag även feta och oliver, men det är inte så viktigt, för det jag vill åt är de råa grönsakerna! Så min fråga: en eller möjligen två sådana tallrikar i veckan, hur mycket stör det fettdriften, vad "tycker kroppen" om det här, blir det snurrigt?
Vid sidan om detta så är jag i övrigt mycket strikt.
Eller överanalyserar jag bara saker å ting, en tallrik el. två spelar väl ingen roll?
Min femma hamnar på att du överanalyserar. :)
All stress vi lägger på oss över ingenting är långt värre än att du får i dig lite råkost. Skulle det vara så att du är hyperkänslig för råkosten så kommer du att märka det så småningom. Och då är det likväl inget med det. Bara att skippa det om du tycker det är värt det då.

Hur många kilo grönt stoppar du i dig??
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Ja, jag "bekymrar" mig nog i onödan…
Mängden, tja, just de där enstaka måltiderna, en-två/veckan, handlar alltså om en fullastad tallrik, äter tills jag är hyfsat mätt. Hur blir man proppmätt på det egentligen, undrar jag, hur gör veganerna, äter kilovis med nötter också? Nåväl, kilo vet jag inte, så ruskigt mycket är det säkert inte, men groddarna slinker ner flera ggr i veckan däremot, tillsammans med avocado. Stör grönisarna fettdriften?
#3 Nej inte om det är bra grönsaker. Alfaalfagroddar och mungböngroddar kan man äta nästan hur mycket av som helst, de innehåller väldigt lite kolhydrater.
Det som kan störa när du släpper loss på salladsbordet är kikärtorna då dessa innehåller ganska mycket kolhydrater men jag tror ändå inte att du behöver oroa dig.
Oki, mao, eftersom jag älskar grönsaker, så kan jag fortsätta alltså. anledningen till att jag inte blir vegan/vegetarian, är dels att jag inte förstår hur jag ska hålla mig mätt på det, jag mår bra på lchf, och dels att jag inte tror att det nödvändigtvis måste vara en bättre kost, även om grönisförespråkarna vill få det dit. Det som jag däremot har fastnat för är att människan antagligen från första början var veganer, sedan kom råa köttinslag, och därefter elden som gjorde maten mindre rå. Så vilken kost är vi designade för EGENTLIGEN!? Kan man uttrycka det så, finns det något rätt/fel i denna frågan???
Inte lär det störa fettdriften så mycket att det behöver bli ett problem i sig (ungefärlig siffra brukar vara att man kan äta upp till ca 100g kolhydrater per dag och fortfarande vara i ketos, tror inte du kommer upp i det med en grönsaktallrik) - däremot kanske det kan vara ett viktminskningshinder, så får du inte de resultat du önskar kanske det är något att titta på, det är oerhört individuellt vad man "tål" utan att det blir ett hinder.
Grönsaker är ju generellt ganska nyttigt, och att "frossa" i dem är nog ett bättre val än socker och raffinerade stärkelserika produkter eller för den delen frukt i stora mängder. Kikärtorna och fröna (beroende på sort eventuellt högt omega 6 innehåll) är väl i så fall de sämre delarna om du skulle äta det "jämt" än själva grönsakerna

#5: Människan har anpassats under sin utveckling. Vi och våra förfäder har säkert ätit kött i ett par miljoner eller så… Vi får gå väldigt långt tillbaka för att hitta "naturliga" veganer i släktträdet.
Hur som helst handlar det nog inte om att äta så ursprungligt som möjligt, utan om vad vi är bäst anpassade till i nuläget.
Grönsaker är inget jag aktar mig för… Jag äter grönsaker i någon form varje dag. Tror det är nyttigt och bra på alla möjliga sätt som ett komplement, men inte som huvudinslag.
#6 Ja kikärtorna och fröna kan man ta det piano med, de är ändå inte så viktiga, det är istället rödbetorna och groddarna jag vill åt, bla :-)!
Ner i vikt vill jag inte, tvärtom så behöver jag bromsa upp lite, så babyspenat och en daglig dos groddar sitter fint.
Känns inte direkt onyttigt att ha en stadig råkosttallrik som "syndamat", tur att det inte är frukt å mackor som jag längtar efter.
Tack föe era svar! :-)
#5 Men är det inte troligt att bland det första vi åt, var vad träd, buskar, gräs mm kunde ge oss både ovan och under jord. Sedan tillkom kött, men först i rå form. Vad jag bara menade var, att de som förespråkar verkligt ursprunglig mat och/eller veganmat, har rätt just angående det, men betyder det att vi är bäst funtade för den maten?
Och vad är vi egentligen bäst anpassade för i nuläget, och hur långt tillbaka är det?
Ni har säkert redan haft den här diskussionen i ett otal trådar redan… ;-)
#9 Det behöver inte spekuleras särskilt mycket. Titta på hur vi är skapta i mag/tarm-kanalen.
Men jo, det finns många trådar med massor med info och länkar, så det kan vara värt att leta upp dem om du är intresserad av att läsa om det.
#10 tell me more MimLan, om tarmarna! Men våra tänder då, ger inte de en hint om vad vi borde äta=blandkost? Alltså inte rena köttätare.
Tack, jag ska glo runt lite, men helt entydiga svar kanske inte finns…

#9 Det som så småningom skulle komma att bli Homo Sapiens (vi alltså) delade sig från den gemensamma grenen "för"primater för ca 7 miljoner år sedan. Vi var då troligen utpräglade växtätare. Dessa primater hade en liten hjärna och var dessutom småväxta.
För ca 2,6 miljoner år sedan började den gren som så småningom kommer att bli Homo sapiens att få större hjärna och större kropp. Våra förfäder får vid den här tiden också mindre kraftiga tuggmuskler, de blir istället anpassade till mer näringstät föda (animaliskt protein och fett) - en större hjärna kräver mer energi. Den mindre käkmuskulaturen ger också plats för större hjärna…
Om vi skulle ha fortsatt att äta växter så skulle också en stor del av vår tid ha gått åt till att förse den större hjärnan och kroppen med energi - en storhjärnad växtätare är ur det perspektivet osannolikt.
Vid den här tiden började vi också gå på två ben - en egenskap som gav en enorm fördel sett ur ett jägarperspektiv - överblick, kunna bära på vapen, byte mm. Homo Erectus var utpräglade jägare och när Homo sapiens kom in i historien för ca 200 000 år sen var släktet Homo sedan mycket länge jägare med vissa inslag av nötter mm.
Den moderna människan är alltså helt anpassad för en animailsk kost med inslag av växter.
Källa: The Origins of Man av Dougulas Palmer (ordentligt förkortat av mig)
#12, tack tack, vad bra att du berättar och fräschar upp mina insomnade kunskaper. Hur är det med djurhållningen då, när började vi med det? Innan vi blev bofasta?

"Var det kostförändringar som i en dunkel forntid gjorde att våra förfäder utvecklades till tänkande och sociala varelser med stor hjärna - till människor? Många forskare anser att det var en ny diet, rik på protein och andra viktiga näringsämnen, som ledde till förändringen. Därigenom kunde vi försörja en stor och energikrävande hjärna. I gengäld krympte mag-tarmkanalen, liksom tänder och käkar."
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/matlagningen-satte-fart-pa-manniskans-evolution_856959.svd
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Kaksmulan
Det du fuskar med är i princip helt ok tycker jag så fortsätt bara fuska för all del 
Enligt de senaste rönen har vi varit köttätare ända sedan Australopithecus för ca 5-6 miljoner år sen.
Vi åt redan då de stora gräsätarna som strövade på slätterna
Jo, det går faktiskt att ta reda på det genom mineralanalys av de funna benresterna och tänderna.
Den sista äkta veganen i vårt släkte (A bonsei) slutade sina dagar för 5 miljoner år sen pga oförmåga att ta till sig en mer näringsrik kosthållning.

Timeline of dietary shifts in the human line of evolution!
[http://www.beyondveg.com/nicholson-w/hb/hb-interview1c.shtml#timeline start](http://www.beyondveg.com/nicholson-w/hb/hb-interview1c.shtml#timeline start)
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.