Kvinnor idag VS urmormor
Jag kopierar över en liten fundering som jag har ifrån min blogg www.metrobloggen.se/lchfdelux. Tänkte höra vad ni här inne har för tankar angående detta.
__________________________
Den senaste tiden så har jag gått och funderat lite på det här med hur kvinnor är när de har mens i dagens samhälle och hur det var för urmormor.
Hur många gånger har man inte hört frasen "jag är så sötsugen för jag har mens" eller "jag behöver choklad, nuuu!!". Det är här mina funderingar börjar. I dagens samhälle så blir kvinnor sötsugna när de får sin mens, men hur är det egentligen. Inte kan det vara något biologiskt eller något som vår kropp signalerar att vi vill ha eller behöver. Vi är ju inte byggda för att trycka i oss så mycket socker. Jag tror verkligen inte att urmormor sa till urfarfar att fixa med sig choklad och glass på vägen hem från jakten. Sött fanns även på deras tid i form av frukt och bär och det hade ju urmormor kunnat äta i samband med mens, men vad skulle hon äta under vinterhalvåret? Skulle hon bli helt galen med fördubblad PMS bara för att hon inte fick sött? Naturligtvis inte.
Då är den stora frågan är detta beteende kopplat till den kost som många äter idag dvs mat med mycket kolhydrater. Gör den att vi behöver mer socker under denna period än i vanliga fall?
Eller kan det ha att göra med psykologiska faktorer? Kan det vara så att vi en gång i månaden har något att skylla på som gör att det är okej i andras ögon att äta sött? Att vi helt enkelt blir psykiskt sötsugna bara för att det i dagens samhälle är ett inlärt beteende? Kvinnor + mens = socker.
Om jag tittar närmre på de här faktorerna och granskar mig själv så tror jag inte att urmormor blev något monster där hon ville slå ihjäl urfarfar om hon inte fick sött när hon hade mens. Om jag kollar tillbaka på hur jag åt förr så är svaret, ja jag åt väldigt mycket sött under den tiden i månaden. Jag har försökt att ställa mig själv frågan varför det blev så här men jag har inget direkt svar. Jag vet att jag ibland åt socker under den här perioden för att jag verkligen verkligen ville ha sött och inte kunde tänka på något annat tills jag hade tillfredställt det behovet. Men oftast så åt jag bara för att det var gott, men vad gör det, jag får ju för jag har mens.
Att se på hur jag fungerar idag är väldigt intressant men jag kommer fortfarande inte fram till ett svar på min fråga. Idag så passerar mensen förbi utan en tanke på att äta sött. Återigen är min fråga varför? Beror det här på att jag lagt om min kost och numera äter precis som urmormor? Att min kropp har fått andra förutsättningar att klara sig igenom de här dagarna utan att man behöver tillsätta socker? Eller har det att göra med att jag helt enkelt inte är sötsugen längre? Den länk som binder samman mina två teorier är kosten. Jag vet att det har med min kost att göra på ett eller annat sätt men är det de kroppsliga faktorerna eller de psykologiska faktorerna som spelar dagens kvinnor ett spratt?
Jag är väldigt nyfiken över hur det verkligen är. Ni har nu hört mina teorier och nu vill jag veta vilka era är? Hur tror ni att det ligger till?
Jag tror de var konstant gravida/ammande så de inte hade så många menstruationer alls som vi har
Förstår inte riktigt åtskillnaden av kroppslig och psykologisk för dig, hur menar du? I mina ögon är det är effekter av samma problematik; fel kost.
Sneglar du på befolkningnar som är längre bort från modern/ västerländsk kost, så har de inte de problemen.
Man får skilja på metabol hunger och psykologisk!
Metabol hunger handlar om att tillfredställa sitt energi och näringsbehov.. psykologisk hunger handlar om att tillfredställa psykologiska behov, och menstruation kan säkert vara en påfrestning för kroppen och därmed faller man in i något tröst/belöningsbeteende!
I vissa situationer vill man pigga upp sig med något gott helt enkelt och en vanlig kick är söt smak på tungan som följs av en stigande blodsockernivå.. då mår vi bra.. för att sen rasa ner igen när blodsockret sjunker!
Det som slår mig är att väldigt många förknippar fredagsmys och unna sig med billiga dåliga, sötade snacks.. man skulle lika gärna kunna unna sig med något dyrt fint kött eller hummer.. what ever!
Det är väl detta som Ingvar tar upp i sin bok Hjärnkoll ??
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Det är, tror jag, rätt enkelt. Det handlar mycket om olika kulturer/samhällsföreställninger.
Hur gör kvinnorna i Mexikanska LaCandona djungeln? Eller i Oman? Madagaskar? Och övriga icke-I-landsvärlden??? De har ju inget choklad eller "trevliga mumsigheter" att förtära om de känner "suget".
Jag tror mycket på att denna berömda "sug" är kulturpåhittad.
PS: det känns lite hemskt att berätta men jag har inte (och aldrig kännt, stavning?) något behov av extra livsmedelsintag under mensdagarna.
Mysko??? 
Dra nu inte alla kvinnor över en kam, finns säkert många som inte har detta sötsug i samband med mens, oavset vilken kost de går på. Jag har aldrig känt av det iafall. Men visst, jag vet ju de som har helt tokgalna chokladcravings, så man kan ju undra…fast å ena sidan så äter de crap övriga dagar i månaden också.
Tror att det är en psykologisk grej, parat med vår knasiga konsumtion av socker idag. Dock, jag säger inte att det inte händer en massa skumt med kroppens hormoner i samband med ägglossning, mens mm, men som sagt just sötsuget har iafall jag klarat mig ifrån.
Låter som att din kost är det som gör att suget är borta nu, bra va´?! Visst är det skönt? :-)
Jag hade då rejält sötsug vid mens när jag åt kolhydrater.
MEN… Nu kommer jag in på graviditet igen, eftersom jag just blivit gravid igen. VARFÖR totalvägrar kroppen för så många att äta fett om det är det vi är gjorda för att äta? Nu är det i och för sig väldigt mycket som inte är gott längre, men feta såser, smör osv är inte ens att tänka på! Helt plötsligt är det pasta, ris och potatis som måste till, med ganska så fettfria tillbehör… Och frukt!
Jag har hört folk säga att kroppen vill lägga på sig inför graviditeten. Men i så fall borde den väl älska saker med rent socker i mest av allt. Men det mår jag jätteilla av och tycker det är äckligt!
Kan det inte ha med att vid mens förlorar man vätska och järn och diverse inbillar jag mig. Så hunger och sötsug är kroppen sätt att ladda upp för den kommande förlusten?
#6 Om vi nu skall gå tillbaka till urmormor så fanns det ju helt enkelt inte rent socker då. Så det blir socker inbäddat i pasta, ris, frukt mm. Ja, det känns ganska rimligt att kroppen vill lägga upp ett fettlager för att se till att barnet alltid får mat, både som foster och när du ammar. När man ammar brukar man ju också gå ner rätt duktigt.
Urmormor fick mens senare i livet och blev könsmogen senare än vad kvinnor blir idag.
Urmormor ammade länge, kanske 2-3 år efter barnets födelse och fick inte mens under amningsperioden. Amning är visserligen inget 100 % skydd mot graviditet, men jag tror ändå att grottmormor hade mens betydligt mer sällan än dagens kvinnor (författaren till boken "Varför zebror inte får magsår" har samma teori).
Att ha mens innebär en påfrestning för kroppen = ökad hunger och mer aptit. Äter man "normalkost" så ligger det nära tillhands att man väljer sött som ger en snabb och omedelbar tillfredsställelse. Äter man LCHF kan man ta till andra sätt att hantera suget i den mån det uppstår. Man kan t ex äta mer eller ta en extra portion.
Sen till sockret. Vi har lärt oss att äta socker i tid och otid. Vår hjärna är van att bli tillfredsställd när den skickar ut sina "jag vill ha socker-signaler".
#3 Jag håller på och läser Martin Ingvar "Hjärnkoll på vikten" nu och du sammanfattar honom bra i ditt inlägg. "Hjärnkoll på vikten" kan lånas gratis på E-lib för den som har tillgång till det via sitt bibliotek.
På tal om mens så rekomenderar jag "menskopp". Googla så får ni se vad det är. Betydligt smidigare än bindor och tamponger.
Starta ny diskussion