En del rasar i vikt direkt, för andra tar det längre tid. Tre veckor är mycket kort tid. Ha tålamod. Vänta åtminstone några månader innan du börjar ändra.

Registrerar du maten på minmat.net eller liknande? Det kan vara bra för att se hur mycket du äter, och hur fördelningen protein/fett/kolhydrater det blir. Det är inget man behöver göra jämt, men kan vara bra någon gång.

Hej Effie,

ja ibland på Kostverktyget LCHF, kanske skall man dra ner på proteiner och öka på fettet istället?

G

Har du bara lite övervikt kan det ta tid… kom ihåg att detta är inte en bantningskur, det är en viktnormaliseringskost. Jag har ätit LCHF i 1,5 år, första året hände ingenting med vikten o måtten! Men plötsligt nu efter nyår började det hända saker… jag har tappat ca 6 kg nu, halva min övervikt, men det krävdes att min aptit stabiliserades - mina portioner är mycket mindre. Och jag undviker mjölkprodukter i möjligaste mån. Men, det är individuellt vad din kropp behöver, och om du är lyhörd och lyssnar på vad kroppen behöver och provar dig fram med vad som fungerar för viktminskning för dig, så får du säkert resultat.. men ha tålamod! Har man jojobantat tidigare, så tror jag kroppen tar lååååång tid på sig att våga lita på att det inte kommer fler svältkurer… o börjar släppa på fettet. Lycka till!

Jag vidhåller mitt första råd: ha tålamod. Gör inga förändringar förrän efter några månader.

Sedan är de allmänna riktlinjerna: en kolhydratnivå du väljer (20 g per dag är vanligt; det finns de som äter mer och de som äter mindre). Minst 1 g protein per kg kroppsvikt, mer om du tränar. Och sedan fett så att du blir nöjd. Minst lika många gram fett som gram protein + kolhydrater, enligt Skaldemans ratio. Ät när du är hungrig, sluta när du är nöjd. Jag skriver inte "mätt", för vi har haft långa diskussioner här på KiF om hur mätt man är när man är "mätt". Det ska vara såpass att man står sig till nästa mål. I början är man ofta extra hungrig. Man får lära sig att lyssna till kroppens signaler; det är inte alltid så lätt.

Hade ni inte noja i början, ja har själv varit hyffsat framgångsrik Viktväktare tidigare, och varje fettbit jag stoppar i mig och varje deciliter vispgrädde känns som världens synd samt att hjärtat kan sluta slå vilken sekund som helst pga allt fettet!

Jag är typen som sedan 15 års ålder inte haft smör på brödet, och alltid försökt tillaga maten utan fett; pratade folk om vispgrädde kunde jag sträcka mig till att använda 3%-ig mjölk. (och med detta kosthåll har jag skaffat 40 kg övervikt).Så råkade jag av en slump plocka fram en bok om GI (som jag väl fått från någon bokklubb "välj x böcker för 9.50 styck!") när jag än en gång skulle göra något åt min vikt. "Ska man äta fett????? Inget bröd? Ingen potatis? OK då, ett par veckor ska jag väl klara". Det är drygt tre år sedan nu. Jag mådde inte dåligt innan; jag mår bättre nu. Visst var det konstigt i början, men jag hade hittat KiF, och läste mycket om alla andra, vad de åt etc. Och fettfobin försvann.