Nu kommer jag ihåg varför jag äter LCHF!
Efter en vecka med slarv (tappade sugen pga att jag tydligen måste vara extremt strikt för att gå ner något, vilket jag gärna skulle vilja) så har jag definitivt fått en påminnelse om varför LCHF är bra fast man inte går ner i vikt.
- Hungerskänslorna - Blir akut hungrig och får ett gapande hål i magen nu igen. Hade glömt den känslan helt!
- Svullnaden - magen är som en ballong
- Halsbrännan - är tillbaka
- Humöret - svajigt
- Orken- obefintlig
- SUGET - går i skafferiet och kylskåpet HELA tiden, och blir aldrig nöjd!
- Hyn - sämre, på 1 vecka!
Då har jag lärt mig detta, och har nu alla argument i världen att återgå till bra kost igen!
![[akaron]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Känner igen det där, allt kommer som ett brev på posten varje gång jag gör ett avsteg. Men ändå har jag svårt att skärpa till mig vissa perioder då jag blir bjuden och har svårt att tacka nej och känner lite social press att äta. Eller så kan jag bara inte motstå för jag tror det kommer smaka supergott, fast det sedan visar sig vara enormt sötslikigt. Godis har jag kunnat lägga av med, men äter allt för ofta gräddbakelser eller mörk choklad.
Bra att du noterar vad som händer. Jag tror att de flesta här har slarvat någon gång. Det fina i kråksången är att man kan alltid börja om. Nu vet du hur du mår på lchf resp. "vanlig" kost.
När jag blir sugen på wienerbröd eller dylikt tänker jag: Är jag beredd på att bli svullen i magen, sötsugen och grinig i humöret? Ofta blir svaret nej! Någon gång är det värt alla biverkningar och då gör jag ett aktivt val utan skuldkänslor.
Man får äta precis vad man vill, men nuförtiden väljer jag det jag mår bra av, vilket råkar sammanfalla med LCHF.
Ja, det här smög sig på. Ett glas äppeljuice, en kopp choklad, lite panering… jaja - jag tar väl en apelsin också, när jag ändå håller på!
Efter ett par dagar så märktes det enorm skillnad!
Starta ny diskussion