Det är ju absolut ett problem om du känner att du behöver skolka för att slippa!

har du pratat med skolsyster eller din lärare om det?  Nu vet jag inte hur gammal du är, men det är viktigt som fan att ta sånt här på allvar. Det låter som att du lider av nånslags prestationsångest, dvs att du är blyg när det gäller att prata inför publik.

Det finns ett par bra böcker om det på biblioteket, som du säkert kan låna om du känner att du vill och kan ta tag i det själv.

Många har problem med att prata inför publik.

Men som sagt. Om det finns kurator eller skolsyster där du går i skolan så kan du prata med dem, om inte så prata med dina lärare, de måste ha uppfattat att det är nåt snett eftersom du skolkar!

Hoppas att det går bättre för dig snart!

Självklart att det är ett seriöst problem. Så ska ingen behöva må för något så enkelt!

Det måste finnas någon kurator på din skola som du kan prata med till en början. Hoppas du kan prata med dina föräldrar också och kanske få hjälp av ett proffs (terapeut/psykolog).

Möjligen har du fått någon fobi just vad gäller läsningen och jag tror absolut att du kan träna bort det.

Om du är intresserad så finns det många böcker om psykologi och hur man hjälper folk med fobier. Kolla på ditt biblo. Du kanske kan träna själv om du inte vill prata med psykolog eller terapeut.

Jag tycker absolut att du ska ta upp det här med någon vuxen på skolan som du känner förtroende för. Det spelar ingen roll om det är en lärare, kurator eller skolsköterskan! Säg att du vill ha hjälp med att komma vidare. så ska de hjälpa dig!

Om det är ett så stort problem att du skolkar pga det så är det inte bara ett litet lätt obehag utan något som faktiskt påverkar ditt liv negativt. KBT kan hjälpa snabbt - men som flera har sagt, börja med att prata med en skolsköterska eller kurator, de ska kunna hjälpa dig och tala om vart du kan vända dig. Har du berättat för läraren hur du känner? Har du en lärare som du tror kan hjälpa och stötta dig?

Det du framför allt behöver göra är att träna på situationen och absolut inte undvika den, då blir det bara värre! Kanske kan du börja med att träna på att läsa för en person om du tror att det skulle vara lättare, och sen fler och fler personer. Samtidigt ska du bestämma att det inte spelar någon roll hur mycket du hackar och stakar dig, utan tvärtom ska du berömma dig själv varje gång du läst det du skulle och i synnerhet om du gjorde det fast det var jobbigt.

Även om du inte verkar ha social fobi utan en begränsad fobi för just en avgränsad situation, så tror jag att du skulle ha nytta av boken "Social fobi: Att känna sig granskad och bortgjord" av Anna Kåver.
Även om det är lite andra situationer och lite andra "symtom" i boken så tror jag du kan överföra det som står till ditt problem.

Lycka till!

Tack för svaren! Ja jag går helldre ut på toa än att läsa på tex språket. Är 15. Jag har inga problem att läsa om det är kanske tio personer men det är i helklass som det blir problem. Jag försöker vekrligen ta tag i mig själv och försöka läsa och varje gång jag klarar det och så blir jag jätte lugn och avslappnad I NÅGRA DAGAR, sen är problemet tillbaka igen. Jag har pratat med min mamma och hon föreslår nån slags "psykologi" vilket jag inte tror komma hjälpa faktiskt då dom förmodligen kommer bedömma att jag inte har några problem eftersom jag är enormt verbal och har jättelätt att prata med folk helt naturligt. Fförut har jag läst i skolan (bara något halvår sedan) men nu har det helt enkelt hakat upp sig helt. Kanske kan man få hjälp med något "preparat" som kan kan ta i början vid dessa tillfällen för att slippa stressen och sedan försöka utan..

Tyvärr är det ju så med BUP att de är så överbelastade att de bara kan ta emot barn/ungdomar med ganska allvarliga psykiska problem, och det har ju inte du, utan du har ju ett problem som är begränsat till en situation.

Att börja ta t.ex. lugnande låter inte som en bra idé, då kommer du snarare att bli ännu räddare för att läsa utan dem, och man vill helst inte ge så starka mediciner till ungdomar.

Din mammas idé om en psykolog är inte helt fel, men se till att det blir en med KBT-inriktning i så fall. Det är ju lite dyrt att gå privat, men du kommer inte att behöva gå särskilt många gånger - jag skulle gissa på 5-10 gånger. KBT går ut på att man utsätter sig för det man är rädd för, men får hjälp att tänka på ett annat sätt medan man gör det. Om du bara ser till att berätta tydligt vilka konsekvenser det här problemet får för dig (som att du skolkar) så tror jag nog de förstår att det är något du verkligen behöver hjälp med.

Men som sagt, jag rekommenderar dig verkligen att börja med Anna Kåvers bok! Då får du också veta mer om hur man behandlar såna problem.