jag har gjort en lista på vad jag vill/vill ha/vill göra. Dessa blir min belöning:

när jag styrketränat 2-3ggr i veckan i 4månader så belönade jag mig med ett friskis och svettis-pass!

ett smyckeskrin, nya termobyxor, längdåkningsskidor, weekendresa

För att bli inspirerad brukar jag tänka på hur kul det är att uppnå mina mål (alternativt hur tråkigt det blir om jag inte uppnår dem). Om det i sig inte räcker som inspiration så brukar jag strunta i dem.

Jag vet inte varför, men jag har aldrig varit så mycket för "extra" belöningar. När jag ser på min äldsta son som snart är 4 år, så ser jag att om man utlovar en belöning så får han svårt att koncentrera sig på det han ska uppnå. Istället tänker han bara på det han ska få sedan, och resultatet blir bara gråt och gnäll över att han inte får belöningen tillräckligt fort.

Jag tycker som #2 att det är tillräckligt belönande i sig att uppnå målet! Min belöning är att titta i spegeln, dra upp tröjan, och tänka "wow, kolla midjan!". Värsta kicken.

Mina belöningar kommer automatiskt!

För varje 10 kg jag minskat har jag varit "tvungen" att köpa lite nya kläder. Att numera kunna handla kostym och byxor i vilken herrekiperingsaffär som helst är en stor belöning i sig

Bertil

… och de perioder när jag registrerar i Minmat gör jag ju en utvärdering av mitt ätbeteende varje kväll, och har jag ätit bra blir jag nöjd med mig själv. Min utmaning är att sträva efter så "perfekta" siffror som möjligt, och även där får jag en kick när jag lyckas.

Jag tror det är det som kallas "naturliga förstärkare" inom beteendepsykologin, dvs såna som kommer som en naturlig konsekvens av beteendet. Om jag är "duktig" och äter bra, så blir belöningen att jag mår bra och blir smalare. Såna belöningar är generellt bättre än "artificiella" regler som man hittar på själv.

Vad skoj att det finns fler. Jag har funderat några dagar innan jag startade tråden, jag kommer inte på någonting som jag kommer på som belöning. Antingen blir det ett måste (som typ nya skor och kläder som man köper oavsett om målet är nått eller inte) eller så gör jag saker för att jag vill det och gärna nu. Måste jag vänta (precis som Patriks 4åring) så blir jag otålig och går det inte snabbt nog eller alls så blir jag besviken.

Jag vet vad jag vill men jag har inte satt någon tidsgräns för det har alltid gjort mig besviken. Och att kämpa för en viss sak, det är heller inte min grej, för det finns alltid genvägar och det är inte alltid det håller i långa loppet!

Aniara, jag håller med dig, jag tog fram kläder jag haft på hyllan alldeles för länge, provade och dem passade. Och jag dro upp tröjan och kollade att både tröja och byxor passade och kände "vad jag är duktig"

Så då kör vi vidare och är lika duktiga! Men självkänsla, nya kläder (eller dem som legat på hyllan för länge!) och ett glatt humör! Saker har jag alldeles för mkt och det är inte därför jag vill nå mitt mål.   Jag var bara nyfiken/trodde det var ngt fel på mig som inte hade ngn belöning… (för jag har haft förut men alltid blivit besviken…)

Ingenting egentligen. Jag belönar kroppen med att fortsätta äta på ett sätt så att jag kan låta den få må bra. I övrigt gör/köper jag saker för att må bra och för att jag är värd det.

När midjemåttet ligger stadigt på 85 (4 cm dit) ska jag köpa massor av KLÄDER!!

Och just det - en stor, fet tatuering gjord av en erkänt duktig tatuerare. På armen eller så är alternativet att fortsätta bygga ut den på min rygg - när jag har en snygg arm/rygg att visa upp. Det är min sporre långsiktigt.

Att kunna känna fler och fler muskler under fettet för varje vecka med träning och LCHF gör att jag blir delbelönad ganska ofta, och det gör också att jag tror att jag snart kommer att vara där. Hösten, förhoppningsvis!

Jag belönar mig inte efter några speciella delmål i vikten, jag gör lite avsteg i form av öl eller tacos när jag känner för det, det har funkat bra än så länge, jag känner inte för dem mer än någon gång i månaden ändå, och det är tillräckligt sällan för att vågen ska fortsätta röra sig neråt.

Oh, jag tatuerade mig när jag kände mig hyfsat nöjd med sidfläsket. ONT ONT över revbenen. Men värt var det.

#11

Den tatueringen var rätt kul, och riktigt snygg.

Jag har inte satt upp några exakta vikt-delmål eftersom det gör mig en aning stressad.

Däremot ser jag det som delmål när mina jeans börjar hänga så mycket att jag riskerar att tappa brallorna.

Alltså varje gång jag blir "tvungen" att köpa nya jeans i en storlek mindre är som en jätterolig belöning för mig!

Jag använder aldrig någon mat eller godis som belöning eftersom jag under många år "belönat" mig alldeles för mycket och okontrollerbart med det.

Jag har funderat litegrann på den här tråden. Jag brukar skriva listor över belöningar - och sedan glömmer jag bort alltihop. Men sedan kom jag att tänka på att man kan ju synliggöra det delmål man uppnått. Litegrann typ viktväktarnas guldstjärnor. T.ex. lägga stenar eller något annat tungt i någon kasse man kan lyfta; visst är det en belöning att få lägga dit en rejäl sten till! Eller markera midjemåttet på ett snöre. Själv brukar jag klippa av skärpet när det blivit för långt (och sedan blev det för kort; inte alls bra, men det är ju en sporre). Skriva ut vikt- eller måttkurvor från Excel och sätta upp någonstans där man ser det. Ta foton där det syns skillnad. Vadsomhelst, bara man får chansen att säga till sig själv "Ja! Det där fixade jag bra!"

Åh vad smart med stenarna! Det ska jag göra nästa gång jag når ett större mål, typ 10 eller 15 kg minus. Jag har fotat mitt wii resultat när jag känner mig nöjd och titta på ibland, då tar jag fram det och kolla på när godissuget infaller! Och det känns bra! Typ 8/10 ggr kan jag avstå.

Nu känner jag att kläder (som legat alldeles för länge) är en belöning i sig. Förra sommaren gav jag bort massor till Erikshjälpen då jag var uppgiven och inte kunde komma i dem. Men favoriterna gjorde jag inte av med, dem har bara legat där och hånat mig! Visst är det skoj med ngt nytt också, men då ökar genast kraven och måsten om man sätter upp det som ett mål…

Var det inte någon här som gick till affären och tog en bild av sig själv med mjölpåsar i famnen motsvarande sin förlorade vikt?

Man fattar liksom inte vad man har gått och kånkat runt på i flera år!

Jag har alltid tyckt det är iditiskt att köpa jeans för tusenlappen eller mer, typ Diesel eller Levis. Brukar typ köpa 2 par för 300:- när Dressman har en drive…

Har bestämt mig för att när jag nått mitt slutmål (80kg, idag 90.7, före LCHF 100.3) så ska jag unna mig ett par riktigt snygga jeans, kosta vad de vill. De ska framhäva min snygga rumpa till max ;-) Sen ska jag handla lite tajta tröjor också!

#16 Jag tog en bild på mig med alla harry potterböckerna i famnen när jag hade gått ner lika mycket som de vägde… jag lyckades faktiskt gräva fram dem! :D

#16 Jo, det var AnnaCathrina.

Harry Potter-böcker var inte fel heller.

Wow, tack för länk och tips om böcker!!! Underbart, det blir så tydligt då!

Annalinnea - SNYGG tatuering! :-D

Att shoppa kläder som kommer passa min målvikt senare :) motiverande och belönande!

Miyu,

så har jag gjort förut och dem har bara hånat mig, MEN jag gjorde misstaget att köpa storleken jag ville ha, inte bara en storlek mindre så det misstaget har jag lärt mig nu! Nu köper jag enstaka plagg som jag SNART kan använda! Alltid skoj med ngt nytt ju! Men bäst är ändå att kunna välja och vraka på plats ( jag har handlat för mkt på postorder tyvärr )

Miyu,

så har jag gjort förut och dem har bara hånat mig, MEN jag gjorde misstaget att köpa storleken jag ville ha, inte bara en storlek mindre så det misstaget har jag lärt mig nu! Nu köper jag enstaka plagg som jag SNART kan använda! Alltid skoj med ngt nytt ju! Men bäst är ändå att kunna välja och vraka på plats ( jag har handlat för mkt på postorder tyvärr )

Jag ska göra mjölbilden tror jag! Kul! :)

Annars har jag tänkt att när jag är omkring min målvikt så ska jag köpa ett par nya jeans. 1000-kronorsjeans! Och på vägen dit naturligtvis handla nya kläder!

Men det som kommer bli belöning mest (när jag har kommit någonstans) är när jag börjar märka skillnad på kläder, i spegeln, på kort!

Och annalinea din tatuering var fantastisk!

Rotade fram ett par gamla jeans igår, tänkte bara testa om jag kom i dem, de passade perfekt och storleken var W34 till skillnad från mina "nuvarande" i W38.

Det kändes som en belöning trots att de köptes in för några år sedan =)