Förstår inte riktigt vad du menar med: Innan jag började på Viktväktarna använde jag mjölk i matlagningen. Men de tjatade så mycket om att man använde vispgrädde i såser, så till slut började jag med det. Det var väl inte riktigt så de menade,

Menade dom att du skulle använda vispgrädde i stället för mjölk, så var det ju bra!

Tror kanske att Effie blev "kärringen tvärsemot". De tjatade så mycket om att man skulle sluta med grädde i såser så hon började använda grädde i såsen.

En sån där liten minirebell är jag också ibland…

Uhum, ja jag har ingen aning om vad viktväktarna predikar. Pasta och potatis, har jag hört. Och min frissa åt visst hela pointransonen jordnötter eller kokosbollar när hon var sugen bara för att hålla sina points. Tänk om kursverksamheterna kunde starta LCHF-kurser. De har haft GI-kurser. Någon som är trött på jobbet eller arbetslös skulle kanske kunna fundera på något a la Dietshop i Stockholm?

Jag blir så sur när min gamla mamma tycker jag äter livsfarligt medan hon sedan lyssnar på alla galningar i tidningar, TV och radio. I går hade hon hört att mikrougnar är bättre för bibehållandet av vitaminer i grönsaker, professorerna (=gudarna) säger att GI och andra metoder är värdelösa, man ska räkna kalorier (det gjorde hon en gång och gick snabbt ner ca 12 kg, men som hon fick sukta - la choklad i en plastpåse och tuggade på den för att låtsas att hon åt den…) och …..

Vad jag menade var delvis det där käringen mot strömmen - men också irritationen mot inställningen till mat och övervikt. Jag slutade med smör på brödet när jag var 15, drack lättmjölk eller vatten och allt det där. Men trots detta blev det "tio kg per karl" som jag formulerade det en gång (kan nog stämma fortfarande; 4 längre förhållanden och 40 kg för mycket…)

Sedan läser man skildringar av folk som, lite drastiskt uttryckt, lever på chips och tårta och pizza och blir förvånade när de går upp i vikt. Och så går man till Viktväktarna och där pratades det så mycket om vispgrädde, som jag aldrig ens kommit på tanken att det gick att ha i maten. Fast det var då meningen att man skulle hitta en massa ersättningar i stället.

Nu har jag börjat söka mig fram till vad som passar mig; än har inget hänt utöver jämnare humör, men jag har ju bara hållit på i en månad.

Ja vi är ju alla olika…