Jag har provat att springa i dåliga skor när jag vägde över 120kg, det är inte optimalt men det går (knäna kommer ta skada tids nog..) så om du vill springa så är det nog bäst att avvakta ett par kilon om möjligt. Alternativt kan du köpa riktigt bra löparskor och springa kortare vändor i början för att minimera skaderisken på knäna.

Kanske kan du hitta något annat som påminner om joggning, typ cykla/simma? Det tär mindre på knäna och du hinner vänja kroppen och benen för den typen av aktivitet samt träna upp din kondition.

Lycka till! :)

Erik

spinning på gymmet, det är riktigt jobbigt det! Och nog går man ner lite i vikt av det också.

Ta du och börja med att promenera.. promenera i allt högre tempo, allt eftersom din kondition ökar.. spring korta sträckor upp för små backar.. växla tempo.. spring inga längre sträckor med för tung vikt!

Växla gärna motionsform, tex cykling, stavgång, styrketräning!

Tack för svar!

Ja, jag väntar nog ett par kg till - men hade så gärna velat springa till sommaren! Nåja, det kommer väl fler somrar.

Jo, promenerar gör jag med jycken vareviga dag, men har kommit på att tempot nog varierar, heh. Ska börja öka på det lite, så jag får lite flås där. Det är ju en bra start!

När jag sprang för en 16 år sedan så började jag med att springa mellan varannan lyktstolpe, och efter ett tag ökade jag på så jag sprang mellan två par stolpar och gick mellan ett par osv. Men då vägde jag inte lika mkt som nu heller.

Har tyvärr inte råd att gå och spinna. Har testat dock och pinsamt nog tar jag "slut" redan efter uppvärmingen heh. Urusel kondis, med andra ord! Dock brukar jag inte ha några problem med att gå i evigheter, i ett för mig rätt så raskt tempo. Det är när det blir mer… Intensivt(?) som jag inte orkar.

Men jo, jag ska nog tänka på knäna ja. Får fortsätta promenerandet, öka intensiteten där samt lägga till lite styrka, framför allt för överkroppen som jag annars lätt glömmer. Såg Jaus tråd om naturlig träning och det tyckte jag verkade vettigt.

Variera tempot.. spring korta sträckor uppför så länge du orkar.. intervallträning tror jag det kallas!

Spring alldrig nerför med för hög vikt.. det sliter något fruktansvärt!

Jag började springa lite förra våren, även om jag hade tänkt vänta tills vikten kommit ner till något mer acceptabelt (ungefär samma längd och vikt som du). Jag tror det var D-vitaminet som hade denna effekt; kunde bara inte låta bli. Tog det VÄLDIGT lugnt, med tanke på benhinnor och leder och allt sådant där som måste vänja sig. Och jag hade köpt nya skor. Jag höll på i några månader, och det gick bra. Funderar på om jag ska börja nu igen, eller vänta. Åtminstone ska jag börja med att gå till jobbet.

Zepp: Ja, jag minns när jag jobbade i fjällen och gick nerför Syltoppen. Uppför gick väl bra (om än långsamt) men nedför! Det kändes REJÄLT i knäna! Vägde kanske en fem-sex kg mindre då. Tack för tips! :)

Effie: Aha, D-vitamin har jag funderat på! Ja, jag antar att man (isf) måste nästan börja med att mer… Lunka. Småjogga. Du slutade alltså? Jag antar att det inte berodde på att du fick ont eller så? Men kul att höra att någon i liknande form sprungit lite! Tack för svar! :)

Nej, jag fick inte ont. Jag blev förkyld någon gång framåt slutet av sommaren, av någon anledning (slarv?), och då kom jag av mig. Sedan har jag inte kommit igång igen. Jag tvekar ju fortfarande med tanke på - är det bra, med tanke på vikten, eller ej? Och så är jag lite lat. Men när det känns bra att gå till jobbet kan jag börja jogga korta bitar; ju kortare tid på den tråkiga vägen desto bättre. Jag har ju som mål att ta mig dit till fots på samma tid som det tar att åka buss