Visst ja - jag ska göra det här ordentligt och sätta press på mig själv genom att redovisa vad jag gör offentligt.

Invägning/mätning idag:

Vikt: 90.7 (igår 91.5, kanske ska sätta det som start så känner jag mig duktigare när det minskar snabbt?)

Midja: 93 cm

Höft: 123 cm.

Let's go!!!

Kul att du startat en egen tråd aniara! Hoppas det kommer att gå bra för dig.

Ja, mina gamla trådar har förhoppningsvis sjunkit ner i barmhärtig glömska vid det här laget!

Aniara4 - Bra startat! Hejaropen skalla!!!

Läste att matdagbok är bra. I min KBT (Kognitiv BeteendeTerapi) så ska man föra dagbok i en vecka för att identifiera när och varför man äter.

I mitt fall (exempel från verkligheten): Kom hem från jobbet, stressad hämtat barnen ska börja laga mat - stoppar i min mandlar, ost, skinka mm. Stressen och oron finns kvar.. Letar efter mer mat… Inser att stressen inte kommer att bli bättre av att jag äter. Går undan och kör min ramsa - "jag är stressad och orolig, men jag gillar mig själv ändå och kommer att klara av detta" ett antal gånger - tills jag känner mig lugnare…

Har med andra ord insett att jag äter när jag känner mig orolig och stressad! Så jag ska fokusera på att stressa av, vara snällare mot mig själv och att belöna mig med avstressande saker - som promenader!

#5 Ja, jag är själv KBT-terapeut så jag är mycket för att registrera och analysera!

Uj uj, nu kommer första striden! Pepparkakorna ropar på mig - men jag SKA inte ge efter! Hittade två gamla ischoklad i kylskåpet, det blir bättre. 85%-ig choklad och kokosfett. Och sen snabbt tänka på nåt annat!

Jag vet ju att det bara tar några dagar av ståndaktighet innan pepparkakorna ger upp.

Vik hädan, ondska (läs pepparkakor)!

Det finns skäl till varför jag ABSOLUT INTE kan ha sådana i mitt hem!

Ischoklad lät gott dock. Blev tillfälligt leds på dem innan, men nu har det ju gått några dagar…

Du är ju en duktig flicka Aniara - Stay strong!!

Ett bra initiativ. Jag skall följa Dej och se om jag kan få några tips, för jag har många kg att gå ner och det lyckas inte. Berätta gärna vad Du äter också. Lycka till.

Lycka till Aniara!

Kanske du eller någon annan ska sätta pepparkakorna på något svårtillgängligare ställe? Inte lika lätt då att man bara "råkar" ta. Talar själv av egen erfarenhet när det gäller mörk choklad i början!  

Men du verkar så beslutsam, så jag tror att du fixar det ändå!

Pepparkakor ja, de är farliga! Bakade tre omgångar själv till jul, fast en omgång gav jag bort.

Hade riktigt roligt första gången jag gjorde en deg. Valpen var med i köket och kollade och när kryddorna kommit ner i degen och jag vispat lite så blev hon alldeles tokig där nere på golvet. Gnällde och hoppade och hade sig.

När degen efter ett tag var klar så hade valpen lugnat sig och hon fick smaka en liten, liten bit… och så gott hon tyckte det var! Hon blev så till sig att hon sprang i cirklar på köksgolvet. Supersöt! Så det är inte bara barn som gillar deg (och jag då) utan valpar blir också till sig.

Stort lycka till! Om du vill kan du gå med i "vår" tråd "januarifest". Vi kämpar tillsammans! Vi är ett gäng som "festat" sedan augusti, men några tillkommer hela tiden.

Märkligt nog var jag aldrig så förtjust i pepparkakor tidigare, men det är väl sockerdjävulen som tar vad den kan hitta nu… Ett större problem är dock att jag fortfarande har ett par lussekatter kvar i frysen - DET är en favorit! Har också gjort mig av med en halväten kexchoklad som jag köpte på väg hem från nattjobbet på nyårsaftons morgon, eftersom jag mådde så illa att jag inte visste hur jag skulle klara hemfärden annars. Är ändå lite stolt över att jag inte glufsade i mig hela, utan tog små bitar när illamåendet satte i och sparade resten. När jag var säker på att illamåendet var borta fick dock den godissugne sambon ta den så att jag inte skulle behöva tänka på den mer sen…

Ett annat kvarvarande problem är några hemgjorda chokladtryfflar som ligger i kylskåpet, som var avsedda för andra och därför innehåller mer socker. Glöggtryfflarna var jag smart nog att strö mandel (som jag är allergisk mot) ovanpå, men det finns ett par med vit choklad och saffran kvar som skulle vara bra smaskiga att sätta i sig…

Men det gick bra igår (2287 kcal, lite för lite kanske?, 90g protein, 16g kh och 208g fett - ja, jag registrerar igen), och hittills idag.

Jag funderar på om en del av problemet är att jag är för dålig på att äta i början av dagen. Dricker en stor mugg kaffe med kokosfett och grädde när jag kliver upp, sen kommer jag mig ofta inte för med att äta brunch (oftast äggröra och salami) förrän framåt två. Sen går det för lång tid igen, en kopp kaffe till på eftermiddagen, och så blir det en sen middag. Väldigt sen. Det bäddar för småätande och gräddrickande direkt ur paketet när jag helt enkelt blir för hungrig!

Så min taktik till att börja med ska bli att tvinga i mig mer mat tidigare på dagen. Förbereda bättre så det går snabbt och enkelt.

Jag slängde kvarvarande olämpligheter rätt ner i soporna, ett par dar före nyår. Yes!  Ett alternativ är att beordra "omgivningen" att omedelbart käka upp det!

* *

Att du äter dåligt i början av dagen låter som en klassisk fälla. Känner själv att det påverkar mig mycket om jag slarvar. Slarv överhuvudtaget är dåligt för ätrytm och matlust.

Så kanske du är nåt på spåren där! Och mostånd mot att äta från morgonen - det vänjer man sig av med. Tror jag. I alla fall var det så för mig.

Det verkar gå bra med återgången efter julavstegen, men jag ser att jag äter för lite. Idag har jag inte ens kommit upp i 2000 kcal, och jag VET att jag måste uppåt 2500 för att må bra egentligen. Tror det beror på den klena lunchen, spenatsoppa (med lite grädde i och ägg till, förvisso, men ändå!).

Jag har också börjat mäta hur mycket grädde jag faktiskt har i kaffet, och det var förstås lite mer än jag trodde… gradvis har jag vant mig vit ljusare och ljusare kaffe! Så det ska jag börja vänja mig av med igen.

I övrigt är det bara att fortsätta på den inslagna vägen och se om det händer något med magen så småningom!

Ja, det är lurigt det där med grädde/mjölk i te och kaffe. Jag har också svårt att uppskatta mängden där och jag tror nog det är mer än vad jag tror…

Kaffe dricker jag inte men jag lärde mig dricka te för ca två månader sen. Så nu är jag snart vuxen.

Jag hade koll förut, sist jag höll på och registrerade, men sen dess tycks det ha gradvis ökat utan att jag riktigt märkt det!

Fy, nu är jag hungrig och borde äta något innan jag går och lägger mig. Men vad?! Öppnade kylskåpet, såg vitchokladtryfflar och stängde fort. Öppnade frysen, där låg lussekatterna. Va fan! Nu vet jag, ölkorv har jag ju! *mums*

Räddad av en Joddlarkorv! Unnade mig att skölja ner den med en klunk grädde också bara för att den är så STARK!

Nästa projekt är att få i mig tillräckligt med mat utan att den innehåller så mycket som 17g kh…

Nejmen stackars dig - det är som om "sakerna" gaddar ihop sig mot dig! Ändå klarar du "korven" - snyggt jobbat!!

Själv har jag ätit enorma mängder "mejeri" de senaste tre dagarna. Grädde i allt möjligt; soppa, hemgjord "glass", i kaffet, i röror, typ överallt. Dessutom färskost, creme fraishe och youghurt! T o m lite mjölk!!!

Väntar och väntar på magknipet som brukar komma som ett skott - men hittills inget. Puh!

Så.. nu måste även jag ta och skärpa mig. Det blir alldeles för många kh och att reta upp en välmående mage är ju hur dumt som helst!

Jag kunde inte vara mer enig med kaisakavat!

Släng eländet eller ge bort det till någon som har lust att äta det. Ha det inte hemma liggande i skåp och lådor och fresta dig till avsteg! Du är värd att ha det bra och slippa stressa med vilken mat som är tillgänglig.

Och så ser du till att äta lite mer till frukost eller på förmiddagen i alla fall, om du inte är frukostmänniska. Annars går det så där. Blir hungrig och rastlös utpå kvällen och letar mat överallt. Jösses så enkelt det är då att motivera sig till att det inte skadar med en liiiten bit vit tryffelchoklad eller en liiiten pepparkaka…

Ölkorven är väl ok nu, har själv fyra stycken på lur i kylskåpet… men i morgon äter du mer på förmiddagen!

Lycka till!

Kram

Och jag lyckades sikta rätt med handen och ta ölkorven och inte pepparkaksburken som stod precis bredvid på bordet! (Inget bra ställe att ha den, jag vet, men den är för stor för att gå in i överfulla skafferiet.)

Jag har ju en sambo som äter kolhydrater, så jag kan inte bara slänga ut allting. Lyckligtvis är han inte så förtjust i just det som är mina största svagheter, så vi brukar inte ha kakor och sånt hemma. Men nu försöker jag som bäst truga i honom överblivna julsmaskigheter så att de ska ta slut. Fast egentligen vill jag ju inte att han ska äta sånt heller…

Han är annars en chipsknarkare som försöker sluta. Han har inte ätit chips på över en månad nu men tänker fortfarande på det varje kväll och blir rastlös och går och öppnar skåpsdörrar och hittar på olika substitut. Ganska läskigt egentligen att det är så beroendeframkallande! Chips och snacks har aldrig varit min grej, jag har varit en utpräglad sockerråtta och chokladoman. Jag tycker det verkar finnas två typer av människor,  sockerråttor och saltråttor - undrar om det finns någon biologisk förklaring till det?

Ja, det är underligt/intressant med våra olika "beroenden".

Tänker t ex på min son, som är galen i mjölmat (pasta, pizza, pannkaka..öl..) men inte är nåt särskilt intresserad av "fika". Han kan också ha godis- och snacksskålar stående i många dagar utan att innehållet i dem försvinner eller ens synbart minskar. Inte heller dricker han läsk i några mängder, tar nåt glas - sen är det bra.

Jag tror ibland att jag som förälder både är "skurken" och "räddaren" i det här. När han var jätteliten gav vi honom en hel del välling och gröt. Huuuuuuuvva! Men sen har betoningen alltid varit på bra mat (trots normalkost), inte på tjafs. Lördagsgodis förstås, men YTTERST SÄLLAN glass, läsk, fika, e t c.. Kanske har det hjälpt.. men från början var det säkert mjölmaten som satte igång elendet..

Sen kom han ju upp i tonåren och det hela spårade ur ett tag, med ständigt snaskande, ofta kopplat till tiden vid dator och LAN.. (vilket man kan fundera över - varför behöva tugga/snaska då?) Men efter ett par år sa han själv att det var åt helskotta och han drog ner på godiset och läsken alldeles på eget bevåg. Otroligt!

Innan LCHF - Jag hade stora problem med godis, där kan man prata om "frossa" - tills det var slut i skålen.. Usch!! Men hade inga större problem att avstå choklad eller fikabröd. Fast jag avstod inte ändå, hm… Däremot hade jag mycket svårt för pasta faktiskt. Gegga, kändes det som. Lite tvärtom mot sonen..

Jag hade heller inga problem med att ha godsaker hemma tills jag var i slutet av trettioårsåldern. Då hände något och jag blev antagligen sockerberoende. Det kan bero på en livskris som gjorde mig deprimerad och att jag då började tröstäta. Sett så här i efterhand så var det också då som vikten började smyga sig uppåt och jag fick göra några besök hos Viktväktarna. Idag är jag otroligt känslig för kolhydrater och om jag hade vetat då vad jag vet om kolhydrater så hade jag nog aldrig behövt vara överviktig eller sockerberoende.

För övrigt så har jag tre barn som en har inget behov av godsaker överhuvudtaget och en som gärna stoppar i sig och får ett enormt sug då och då. Den tredje har nog ett helt normalt förhållande till godsaker. Ingen av dom är överviktig kan jag säga och vi får hoppas att det stannar vid det. Min äldsta har dessutom gått över till LCHF och mår bra av det på många sätt. Ingen av dom bor hemma för övrigt så de har egna hushåll och styr sitt intag själva.

#17 Jo, när man väger och registrerar så har jag också rätt bra koll. Det är sen det lätt blir en halv skvätt till… och en till…

"sockerråttor" och "saltråttor" - hmm….? Jag vill nog lägga "chokladomaner" i en egen grupp. Jag har visserligen alltid tyckt sött godis varit ganska ok att äta, men det är bara choklad jag känt mig beroende av. Klättra-på-väggarna-sug. Jag har fortfarande gärna kakao i äggmjölken, fast det har blivit mindre av det på sista tiden också.

Iofs innehåller ju de salta sakerna i regel rätt mycket kolhydrater också (chips, snacks, pizza, pommes frites osv), så det kanske bara är olika varianter av socker/kolhydratberoende?

#26 Håller med dig där, Effie, att chokladomaner nog är en egen grupp. Jag är inte så mycket för godis och sånt sött… men choklad. Det är en helt annan sak!

#27 Så är det - typ olika varianter av "sockertripp".

Uppenbarligen innebär inte dragning till en sorts kh-stinn mat automatiskt en dragning till allt sådant, så någon sorts uppdelning verkar finnas - när det gäller effekter på kroppen/sinnet.

Aniara - Går det bra idag, det där med att käka mer från början av dagen?

Hejja Aniara, hoppas du lyckats hålla dig borta från pepparkakorna!

#30 Nja, sådär… Lyckades peta i mig lite äggröra INNAN jag duschade idag, men nu är jag hungrig igen! Som tur är ropar sambon att han har värmt lunchen precis just nu!

Så, uppvärmd kalventrcôte med haricots verts och en smörklick - inte så illa! Nu blir det mera kaffe. Mmmm.

Bra jobbat aniara!

Det kommer sig ska du se, med tid och stunder så blir det mer naturligt att äta mer mat på förmiddagen också!

#33 DET lätt gott.. *drömmande*

Du ska se att du fixar det Aniara!  Genom att äta dig mätt på LCHF-mat så kan du lättare hålla sötsuget borta!

#36 Ja visst är det så. Tricket för mig är att komma mig för med att få i mig den där maten innan det är för sent! Nu är jag hungrig igen, så nu blir det till att steka lite köttfärs.

Idag gick det inte så bra, kom inte upp i 2000 kcal och det innebär att jag har varit HUNGRIG en stor del av dagen. Och inte på ett trevligt sätt. Det som ställde till det var att just som jag skulle ta mig i kragen och fixa frukost, ok brunch, så ringde en person och sa "kan jag komma och hämta den där grejen om nån timme?", så då fick jag plötsligt en massa annat att göra.

Men jag har åtminstone inte ätit nåt jag inte borde, så jag börjar tro att jag har klarat återgången efter utsvävningarna bättre än jag trodde! Fast när jag tänker efter har jag haft ont i huvudet i ett par dar. Kan ju vara det förstås - jag tänkte annars att det var Botoxen som håller på att gå ur! (Jag får Botox mot migrän och slipper även spänningshuvudvärk med lite extra i trapeziusmuskeln.)

I morgon ska jag jobba, så jag har fixat matlådor och ska gå och knyta mig nu!

Godnatt!

Då är du ju faktiskt riktigt duktig ändå! Hållit dig från strunt trots att du varit hungrig.

Bra jobbat!

Du var ju riktigt duktig igår ju! Att du i alla fall inte åt något olämpligt är ju ett stort steg i rätt riktning.

Och hur har det gått för dig idag på jobbet då?

Tack för uppmuntran! Jag har lyckats undvika dumheterna i en vecka nu, och de känns inte alls lika lockande längre. Idag åt jag för lite IGEN, mest beroende på att jag hade för små matlådor med mig till jobbet. Skyller på min sambo som köpte för små fläskkotletter!

Borde kanske äta nåt innan jag går och lägger mig, men det är för sent att ställa sig och laga mat, och det enda jag har som går att värma snabbt är spenatsoppa, och då går jag över 20g kh, vilket jag vill undvika.

Vilket är värst - för lite mat eller för mycket kolhydrater?

Jo förresten - jag orkar diska mixerkannan och göra äggmjölk fast det är sent! Jag är HUNGRIG ju!!!

Sådärja! Nu kom jag genast upp i 2600kcal och blev mätt och nöjd! Kolhydraterna hamnade visserligen på 21,44 - ungefär - men det må väl vara hänt då.

Bra!

Bra jobbat aniara!

Bättre mätt och nöjd med något över 20 kh (som fortfarande är väldigt lite kh) än småhungrig och att gå och leta efter mat… Bra val med äggmjölken! Är imponerad. Alltid svårt att ta bra beslut när man är hungrig tycker jag själv.

Hoppas maken köper större fläskkotletter i framtiden. Eller så kan du ta mer än en, vet du!

Kram

I morse var jag också glad för den där äggmjölken, för utan den hade jag säkert vaknat ännu tröttare och grinigare!

Idag är jag godissugen trots att jag ätit rätt bra. Tror det kan vara för att jag tog en ruta 85%-ig choklad på jobbet igår?

När jag kommer i bättre balans och får in mer rutiner ska jag se över vilka kolhydrater jag kan dra in på - ligger strax under 20g mest hela tiden nu, och rentav lite över igår som sagt. Just nu känns det som att jag fortfarande har fullt upp med att få till nån mat överhuvudtaget och navigera bort från pepparkakor och annat elände! Dessutom har ju sambon bara precis börjat jobba någon dag (han började förstås igår, men då jobbade jag också, då det räknas inte), och nu är det helg igen, så jag får liksom inte riktigt rå mig själv och äta vad och när jag vill på dagarna!

Ärligt talat så längtar jag lite efter normala veckor igen när jag får vara ensam hemma och pula med mitt flera dagar i sträck…

Men jisses! Idag blev det inte bra med mat alls. Sitter här och häller i mig en äggmjölk med extra smör, för innan dess hade jag inte lyckats peta i mig mer än lite drygt 1200 kcal på hela dagen! Jo, jag märkte ju att det blev dåligt, men…

Måste verkligen skärpa mig och se till att äta ordentligt tidigare på dagen! Jag vet ju att jag bara mår dåligt när det blir för lite.

Å andra sidan har jag gjort mig av med julkilona på en vecka. De senaste två dagarna har vikten börjat på 8 - fast bara nätt och jämnt förstås. Det var väl mest vatten misstänker jag, men jag känner mig faktiskt smalare runt midjan igen!

Så nu ska jag väl börja tackla den kvarvarande övervikten på allvar!

Måste vi bli stränga med dig!!???

(fast å andra sidan vill jag gratulera till de förlorade julkilona! )

Hehe, ja det verkar behövas! Fast nu har jag ju faktiskt redan ätit frukost, och klockan är inte ens ett! Räknar med att hinna med lite spenatsoppa framåt eftermiddagen innan det är dags att börja med kvällens köttgryta. Sen ska jag handla lite bra kött som jag kan ha färdigstekt och kallt i kylen, typ lövbiff eller skinkschnitzel eller nåt sånt. Får se vad som är rimligt billigt i affären!

Åh, rena festen!!

Jag har nog också fått i mig frukost vid det här laget. I små omgångar.. är ju upptagen med att göra "ingenting", som jag skrev på fb.. heheh..

Härligt att komma under 90-strecket!!! Grattis - har också märkt att frukosten är viktig för att få igång förbränningen. Passar mig att äta regelbundet. Då hinner jag aldrig bli så hungrig att jag tappar omdömet! :_)

Härligt att komma under 90-strecket!!! Grattis - har också märkt att frukosten är viktig för att få igång förbränningen. Passar mig att äta regelbundet. Då hinner jag aldrig bli så hungrig att jag tappar omdömet! :_)

Jag har legat på eller runt 90-strecket i ett år nu, så än så länge är det ingen signifikant förändring egentligen, men det är skönt att ha skakat av mig julens avsteg igen!

Allt åt rätt håll räknas! :-)

Allt åt rätt håll räknas! :-)

Allt åt rätt håll räknas! :-)

Mmmm… ikväll har jag gjort en smaskig köttgryta med leverbitar i (gillar egentligen inte lever så värst, men det är ju så nyyyyttigt…) och hemkokt buljong. Kunde inte låta bli att plocka fram några av sommarens lingon från frysen, det var så GOTT till!

Sammanlagt blev det ganska precis 20g kolhydrater idag, och jag SKA försöka sänka lite med tiden, men just nu får det vara bra som det är.

Har åtminstone ätit över 2000kcal idag, fast jag borde nog äta mer. Fasen att det ska vara så svårt! Det är ju alltså inte så att jag är mätt och inte får i mig mer, utan jag går omkring och är hungrig men kommer mig inte för med att fixa i ordning nåt mat.  I morgon, då!

Jag åt lever en gång och det var rätt gott! Det tyckte Fröken Saluki med, fast givetvis bara om den är tillagad.

Vad använder du för lever? Jag hade kycklinglever men det var lite pilligt att rensa…

Rensa kycklinglever?

Ja alltså ifall du menar den lilla fettknorven som hänger med - låt den gå med i pannan eller lyft levern i den, tag en sax och klipp bort den! Eller bara skär bort den lite lagom o-noga.

Jag brukar klippa levern i bitar när jag är lat - direkt ner i pannan. Slipper kleggig skärbräda.

Jag använder kycklinglever eftersom den är mildast, och tar också helst bort senan och grejset i mitten. Lite känslig för äckliga saker… Tar bort joxet på kycklingfilén också och blir gnällig när sambon inte är lika noga.

Nu ska jag rycka mig från datorn och äta lite mer av den där grytan! Idag har jag levt på fläskfärs som jag köpte för 15:-/400g igår, kort datum. Ett riktigt fynd!

Kaisakavat: *ryser* Inte rensa kycklinglever? Mina förpackningar med kycklinglever bli ungefär hälften till mig och hälften bortrensat till hunden.

Aniara:v Puh! Då är vi två som är känsliga. Känns genast mycket bättre! Rensar det mesta av mitt kött väldigt noga.

Nu ska jag inte låta mig själv sjunka undan i glömska här! Då är det lätt att man börjar slarva när man tror att ingen ser en…

Det har varit lite slirigt under helgen, ingen registrering och förmodligen för lite mat och för mycket grädde, men inga avsteg förutom lite av en (förmodligen) möjlig sås och en pytteliten potatis i fredags. Och ett par (bokstavligen 2) av sambon pommes frites igår när vi nödåt på en känd hamburgerkedja och jag redan nafsat ut lilla köttslamsan ur hamburgerbrödet och fortfarande var hungrig…

Men måndagar är bra, de inspirerar mig alltid till att ta nya grepp på tillvaron - lite som nyårsdagen fast utan baksmällan! Och så är allt öppet och alla på plats så att man kan ringa telefonsamtal och uträtta ärenden. Dessutom är sambon på jobbet så att jag får sköta mig själv hela dagen och äta vad och när jag vill. Idag blev det 2½ kilo karrékotletter för 39.90:-/kilot från ICA, de har just stekts upp och hela lägenheten är inbäddad i en flottig stekosdimma.

Och matlådorna är fixade till jobbet i morgon.

Lite uppmuntrande är det också att vikten några dagar legat mellan 88 och 89, fast idag stannade den på 89 igen. Ja, jag väger mig varje dag, men inte för att jag tror att de där hektona man hoppar upp och ner från dag till dag spelar roll utan för att få en bättre bild av den långsiktiga trenden - det är statistikern i mig som anser att det blir pålitligare mätningar ju fler mätpunkter man har…

Kämpar jag på bra med min tillstriktning kanske jag kan få köpa lite nya kläder till sommaren om det verkar behövas!

Aniara, jag beundrar dig öppenhjärtigt och seriöst för dessa två (2) pommesfrites det vete sjutton om jag hade klarat.

Jag väger mig en gång i veckan men hakar inte heller upp mig på hekto hit och dit utan det är som du säger tendensen som är intressant.

Har börjat blogga de senaste dagarna, men vet inte hur man gör för att länka till den, kan någon förklara? Vet inte ens vad min blogg heter. Ananrs går det bra att klicka på mig så når du min blogg vi har liknande historia har jag för mig.

Hur går det Aniara4?

Även jag är imponerad av att du kan tjyva smakbitar utan att trilla dit helt!

Jorå, det knatar väl på som vanligt… Har brottats lite mer än vanligt med sötsuget efter de där potatisrelaterade utsvävningarna - ok, ska erkänna att jag tog ett par tuggor av hamburgerbrödet också i ren hunger… Men sedan i söndags har jag hållit mig strikt på spåret. Vikten har hoppat upp till 89,5-89,6, men jag tror det är den tiden på månaden så då får man räkna med lite extra. Jag har brottats lite mer än vanligt med suget (kan ju också vara tiden i månaden förstås), och igår på jobbet var jag för ovanlighetens skull lite störd över att de öppnade ett paket chokladmuffins (såna med vaniljfyllning) som sen stod mitt på bordet och LUKTADE. Vid flera tillfällen fick jag impulser att bara ta en för vad gör väl det, men jag lyckades motstå dem. Kom på att jag behöver ju inte sitta därinne, så jag tog en kopp te och satte mig vid teven istället! (Har jag nämnt att jag har ett väldigt lugnt jobb?)

Idag var jag uppe tidigt (för att vara jag) och åt frukost och allt, så nu är det dags för lunch - kall karrékotlett duger utmärkt tycker jag. Om jag äter en eller två visar sig, det beror väl på hur mycket kött jag hittar på dem. Jag är ju lite kinkig med kött och egentligen inte så förtjust i karré, men de här skivorna var det riktigt mycket sammanhängande köttbitar på. Sambon gnager rent ända in på benet medan jag lämnar nästan hälften…

Mmm.. "Slamsfobi"! Jag har det ibland, men har lärt mig steka karre tillräckligt länge för att det i alla fall inte ska vara segt och av någon anledning tycker jag kall karré är betydligt godare än varm.. Vet inte varför egentligen.

Min son har alltid slamsfobi - han kallar allt sånt för samlingsnamnet "gummi".. sedan han var i 7årsåldern och fick börja erfara skolmaten.

Du var ju väldigt duktig som motstod "vad gör det väl med en bit chokladmuffins".. Impad! själv fick jag en "vad-gör-väl-det-med-några- tortillachip-spsykos" på nyårsafton. Men det blev väl kanske 2 st, i små bitar för verkar det så lite.. så jag var också rätt duktig..

Har också slamsfobi! Det var det som fick mig att utesluta kött i ungefär hela mitt liv. Nu har jag lärt mig att benfri fläskkotlett går bra att äta. Till och med gott! Men jag granskar bitarna åt alla håll och kanter när jag handlar.

Tur man inte har tramsfobi i alla fall!

Usch ja, då hade jag nog fått gå på terapi.

89.7 idag, men det visade sig att jag hade rätt om tiden i månaden. Va fan, jag trodde jag hade hormonspiral för att slippa den här skiten?! Ont gör det också. Skare VA så här??? Var är Sverkers soptunna när man behöver den?

Sverkers soptunna är nog proppfull!!

Har du nyss satt in spiralen eller haft den ett tag?

Haft den i tre år, så den börjar väl bli gammal…

Aha.. Det har du säkert rätt i.. Kontakta verkstaden!

Ska man slippa mens och pms och annat tjaffs om manhar hormonspiral? Är lite nyfiken på andra alternativ till p-spruta.

(Och hur ont gör det att sätta in en spiral egentligen? Har hört skräckhistorier!)

Den ska hålla i minst 5 år innan det är dags att byta, men kanske blir hormondoserna lite lägre med tiden? Många slipper mens eller får mindre blödningar, men det är lite olika. De första månaderna hade jag större eller mindre blödningar kors och tvärs hela tiden, men efter något halvår slutade det helt. Hurra! tänkte jag. Sen har det varit i stort sett borta i ett par år, men förra året började det gradvis komma tillbaka mer och mer.

Och tja, att sätta in den gjorde… ont. De tar tag om livmodertappen med ett slags tång för att hålla emot, och eftersom jag inte fött barn fick de ta i lite extra för att få in den. Det var inte så skönt och jag vill minnas att jag verbaliserade mitt missnöje högt och kanske rentav slängde in en eller annan svordom. Men det tog inte så lång tid och jag överlevde ju det med. Efteråt kändes det som kraftig mensvärk ett tag. Jag blev lite yr och matt och fick ligga en stund på en brits och vila innan jag gick hem.

Eftersom jag blir mordisk (alternativt suicidal) av vanliga p-piller ville jag testa eftersom hormonspiralen ger den lägsta hormondosen av alla hormonella preventivmedel, men framför allt just för att jag hoppades slippa menshelvetet.

Nackdelen var att jag fick jättemycket svampproblem efter något halvår, det var före LCHF så det blev väldigt mycket bättre när jag ändrade kosten, men helt bra blev det inte förrän jag fick tablettbehandling.

Huvva! Tror jag håller mig till mina p-sprutor ett tag till. De fungerar superbra och jag har inga biverkningar vad jag vet. Har dessutom sluppit både mens och pms sen jag började med dem.

Vad får inte vi flickor lov att "ta".. Tänk om motsvarande uppbändningsprocedur skule utföras på herrar.. (Jaja.. vet att det inte är samma..)

Kan tänka mig att det gör jätteont om man inte har fött barn. Det gjorde nog ont för mig när jag lät sätta in en vanlig spiral ett tag efter att ha fött andra ongen.

Jag har aldrig tålt p-piller - inte någon sort. Efter tredje pillret börjar jag gråta och sen slutar jag aldrig. Mordisk har jag aldrig blitt - kanske hade varit en intressant omväxling..

Så jag kör med avhållsamhet istället - höhö… Näe, skämt åsido - jag har ju op:ad och kan inte få fler barn..

Har ju inte heller fött barn och har några troligtvis kroniskt inflammerade körtlar så spiral känns som om det skulle göra alldeles för ont.

Dessutom så har jag nästan tränat bort min sprutfobi med p-sprutan. Sist kunde jag till och med stå upp när jag fick den och jag har inte svimmat på länge.

Har en fråga till dig Aniara, för visst är du kbt-terapeut?

När är en fobi en fobi och inte bara en stark rädsla?

Till exempel så tror jag att jag har telefonfobi. Blir kallsvettig och får hjärtklappning så fort jag hör att det ringer i en telefon, min eller en okänd ute på stan spelar ingen roll. Jag kan inte svara på min mobil om jag inte vet exakt vem det är som ringer och helst vad personen i fråga vill. Har 4 personer där jag kan svara utan problem. Jag kan heller inte ringa till fler än min man och min mamma.

Jag blir helt låst och glömmer att prata om jag blir stressad med telefoner. Vår hemtelefon får maken sköta helt och hållet.

Sen är jag rädd för blöta hårstrån med, vilket gör att jag inte klarar av omklädningsrum eller simhallar. Kan knappt gå in i en simhall utan att vara rädd för att det ska finnas blöta hårstrån där. Däremot är det lättare att undvika blöta hårstrån än telefoner så därför känns det mer som en rädlsa än en fobi.

Shit! Kom på att tänka om du inte är kbt:are… då får du blunda för mitt svammel.

Har en liten disskusion om just detta i ett annat forum så jag blev lite uppspelt liksom.

Jag skulle definiera det utifrån hur mycket det inkräktar på ens tillvaro. Har inte formuleringen i huvudet just nu, men nästan alla psykiatriska diagnoser har med kriteriet att det påverkar arbete/studier eller det sociala livet, och/eller orsakar ett kliniskt signifikant lidande. Det låter onekligen som att telefonfobin ger dig påtagliga problem.

Själv sitter jag just och försöker diagnosticera mitt eget beteende. Officiellt sitter jag och reviderar föreningsstadgar, men i själva verket var jag nyss djupt försjunken i en tvåveckorsresa till ett namngivet spahotell på Aruba och tankar på vad det kan tänkas kosta i november.

Men vi kbt:are brukar ju alltid hävda att det är undvikandet som är problemet, och i det här fallet är det väl ganska glasklart vad jag håller på med!

Ja visst fan, jag borde ju äta lunch också! *glömsk*

Förresten åt jag ju knappt nån frukost heller kom jag på. Tacka fasen för att det kurrar i magen!

Näe, nu blir jag sträng!!!

Du måste inte bara äta - utan äta ikapp alla bortglömda måltider senaste året!!! *blänger*

Uj uj uj, då blir jag mätt! Som tur var hittade jag en burk med gräddig köttfärssås i kylskåpet som jag hade glömt bort, så nu är jag inte hungrig längre. Det enda tråkiga är att jag köpte köttfärs (på extrapris) till middagen men nu har jag ingen som helst lust att äta det igen. Hmmm…

#88 Sån där är jag med. Ibland så går det bara inte att äta samma sak två gånger i rad. Jättedumt kan det bli!

Nä just nu är jag spyless på köttfärs! Är lite småhungrig fortfarande så jag tänkte dricka lite äggmjölk. Sen kanske det går bra att äta lite köttfärs igen till sen middag, om jag lagar den på nåt annat sätt.

Ja ja, jag har i alla fall kommit upp i en 2000kcal idag inklusive äggmjölken, så nu kan jag gå och lägga mig med gott samvete. Och humör.

Duktigt jobbat!

Glöm nu inte äta frukost idag… och lunch… och middag..

Instämmer med föregående talande!

Frukost, lunch OCH middag? Oj oj, då har jag att göra!

Haha! Kastade just en blick i badrumsspegeln samtidigt som jag knäppte brallorna, och tamejtusan om jag inte skymtade ett nyckelben därunder någonstans! Jag har aldrig haft överdrivet framträdande nyckelben och nu har jag inte ens sett dem på bra många år, men de finns tydligen där under fettet!

Härligt!

Jäklar vad jag har ätit idag, nästan 3000 kcal. Det blir långa dagar när jag jobbar! Och när man kommer hem sent på kvällen efter den långa resan vill man ju gärna ha en äggmjölk innan man går och sussar…

Det låter ju bra! Har för mig du brukar skriva att det "dagen efter" jobb automatiskt blir lite mindre mat. Isåfall landar du ju säkert på ett bra genomsnitt.

Men - inte slarva för det. Dagen efter alltså!!  *sträng bläng*

Nej idag har jag inte slarvat, inte medvetet i alla fall. Sambon och jag gick loss på grillbuffén på Grill ikväll, och jag skippade tillbehörsbuffen nästan helt och höll mig till köttet! Fast tyvärr kändes det som rätt söta marinader (i kombination med alldeles för mycket salt för min smak), och en rödvinssås som jag tog lite av var läbbigt sötsliskig! Men annars var det mums med grillat kött av olika slag! Dessutom spelades riktigt trevlig livemusik, lite jazzigt loungigt sådär.

Det var länge sen vi var ute tillsammans, så vi bestämde oss för bio och middag, och det var jättekul att komma ut lite!

Låter helt underbart - alltihopa! (utom de söta såserna..)

Och jag håller med din dotter om Avatar - Pocahontas på en annan planet. Tekniskt var det häftigt, men det kändes lite trist att de primitiva infödingarna (som levde i så fin harmoni med naturen) behövde en vit amerikansk man (och dessutom en marinkårssoldat) som inte bara blev en av dem utan dessutom lite bättre än dem, för att bli deras ledare och lära dem att kriga ordentligt och sparka mänsklig militärrumpa. Det hade passat bättre om de kloka blåingarna hade hittat en lösning helt "outside the box", typ att ge de giriga jordingarna en stor klump unobtainvarenuhette utan att spränga någonting, alternativt att alla dumma giriga människor skulle få en stor mirakulös upplevelse som omvände dem och fick dem att förstå hur dumma de var. Men nähej, här skulle skjutas och dödas och exploderas, och de fjantiga pilbågarna hade inte räckt långt om de inte hade kommit över en helikopter och några automatvapen, och förstås en handfull rättrådiga människor som bytte sida. Vanlig hederlig gammal våldsaction med andra ord. Med inslag av sötsliskig Hollywood-romans över rasgränserna. Dessutom svajade logiken betänkligt på ett par ställen!

Fast jag tycker faktiskt den var sevärd ändå, den smått irriterande storyn till trots. Det var en häftig visuell upplevelse och bitvis väldigt vackert.

Och inte behövde jag några popcorn heller!

Här tickar det långsamt uppåt igen, och idag är jag uppe på 90. Förra veckan skyllde jag på tiden i månaden, nu skyller jag på sockersåsen i söndags. Fortsätter registrera och fundera över vad jag kan ändra på.

Om Avatar - Logik?? Sjutton vad du ställer krav.. vi snackar om Hollywood-sörja.. För att vara en sådan så "hade den ju allt".

Och filmen ÄR vacker stundtals - en massa trädgårdstips. Synd man inte har trädgård.. Eller kanske tur, förresten.

* *

Tick tack.. Sockersåsen, ja den spökar säkert. Tror du att mängden mat per dag kan spela in..? Att du kanske äter lite ojämnt i mängd..? Alltså jag menar.. om du åt stor mängd mat under helgen är det inte så konstigt att hela du väger lite mer dagarna efter..

Totalt sett är det ändå trist att det inte bara kan försvinna några kilon, en drös, skulle ju ge massor av motivation och glädje! Envist som sjutton!

Utvikning:

Hörde nånstans om det här med att vara vacker eller inte.. Någon känd tjusig kvinna (minns inte alls var jag läste det eller vem det var.. kanske i en film. *fniss*) som sa ungefär såhär: "Egentligen är jag inte vacker, men jag känner mig sån och utstrålar det, så andra uppfattar mig som vacker!"

Kanske vi borde knycka det där - och se till att känna oss slankare än vi är. Så "blir" vi alltså slankare bara av det.. liksom..

Jag tror att det ligger mycket bra i hennes sätt att tänka och agera. Jag lyssnade på Tomas Gustavsson - skridskokillen -  en gång - och han pratade om hur de under den mest framgångsrika perioden hade coachats till inställningen "vi är redan bäst" - vilket hade stärkt dem oerhört.

Så Aniara4 - Vi är redan bäst - och har inga problem alls att hålla oss kvar på toppen!!

Så vi ska både rycka upp oss, känna oss vackra och vara bäst. Oj!

Visesrligen är jag redan bäst. Inte på någon särskild grej eller så utan jag är bäst på att var just bäst. Det konstaterade jag redan i tonåren. Kanske ska komma ihåg det lite oftare.

Jag är alltså världens bästa och smalaste maskros!

(För att förstå svammlet här bör man läsa Kaisakavats tråd nummer 12 också. )

Det gillar jag! Vi är redan bäst!

Min sambo som är filmintresserad konstaterade efter filmen att den verkligen följde mallen perfekt, och t.o.m. djuren presenterades reglementsenligt i början av filmen. Allt var fullständigt förutsägbart, han kunde bara komma på en enda sak man kunde gissa skulle hända som inte hände (Neytiri hade kunnat bli dödligt skadad och räddad av trädet). Men men, man såg den väl kanske inte för den intellektuella behållningen…

Kanske att matmängden spelar in. Jag har ju kört efter principen att det är viktigast att äta tillräckligt och inte gå hungrig, vilket jag fortfarande tror på. Men kanske har mitt behov sjunkit mer än jag tror? I början av året, när det verkade som om det började lossna lite hade jag ju lite svårt med maten och fick anstränga mig för att komma över 2000 kcal. Å andra sidan mådde jag inte så jättebra då, särskilt inte de dagar jag inte kom mig för att äta förrän framåt eftermiddagen. I lördags åt jag MYCKET (ca 2900 kcal), och i söndags åt jag söt sås.

Kör vidare på att försöka äta LAGOM, dra ner kolhydraterna lite till (nu ligger jag ofta uppåt 20) och minska på grädden i kaffet så att jag kanske kan sluta helt till slut.

Och i den andan kanske det börjar bli dags för frukost…?

Och apropå tjusiga kvinnor: Sigourney Weaver är 60 bast! Nu kan man väl tycka att hon har lite misstänkt slät panna, men oavsett hur mycket hon har fuskat så tror jag det är framför allt hennes attityd (och skådespelarskicklighet) som gör att hon är så fräsig, trots att hon inte är någon klassisk skönhet.

Jag måste få gratulera till att gå på bio utan popcorn det var duktigt.

Jag klarar mig bra just nu, efter en TRE dagar lång sjukdom med detaljer som jag inte tänker redogöra för men man går ner i vikt och får motivation sen…

Vilken härlig tråd!!! tack vare den har jag undvikit mitt rapportskrivande en lång stund! 

Förr i världen var jag ingen frukostmänniska. Åt ingenting hemma, utan fick en macka med pålägg på kontoret när jag "kommit igång". Nu har jag helt ändrat vanor - min frukoststund är lååååång och härlig 8som tur är har jag väldigt flexibel morrontid till kontoret!). Nu läser jag tidningen från pärm till pärm, mumsar omelett/stekta ägg o bacon/skinka, stooor mugg kaffe med gräddslurk i. Jag tror en del av omläggningen av morronrutinen var ett krsaftfullt beslut att sluta stressa. Inga tider passas, har ingen väckarklocka ens utan vet bara att jag måste sussa i vettig tid (går alltid o lägger mig när jag är trött - inga "måste bara först.."), så vaknar jag mellan 6-7 per automatik. Sover lite mer nu på vintern förresten.. Behöver jag nämna att jag inte har barn?? 

Iallafall - jag tror, med min mycket begränsade erfarenhet att mera frukost, tyvärr, är en lösning… kan du ändra rutinen kanske?

Men framför allt - igen - tack för en härlig tråd. Du inspirerar!!!

#107 Tack - vet du, jag tycker inte ens det är svårt längre! Hade en ölkorv och mineralvatten med smak i handväskan ifall det skulle behövas, men hade aldrig någon lust att ta fram nåt. Inte ens när det blev krigsaction av det hela och jag började känna mig uttråkad!

#108 Roligt att höra att någon annan kan få ut nåt av tråden som jag mest skriver för att hålla mig på spåret (och kanske få lite hjälp att fundera över vad jag kan göra bättre).

Eftersom jag är sjuk och extremt morgontrött är mina mornar väääldigt lugna - det är nog en del av problemet! Jag går upp vid 9, och då måste jag ha en mugg kaffe. En stor mugg med kokosfett och grädde i. Redan där har jag iofs närmare 300 kcal, så det är ingen katastrof att det dröjer så länge innan jag får i mig nån riktig mat! Jag sätter mig tillrätta i fåtöljen med laptopen i knät och avnjuter mitt kaffe medan jag kollar mail, Facebook, KiF, tidningarna osv. Och plötsligt är klockan närmare 12! Hur det går till begriper jag aldrig. Så då går jag och duschar och klär på mig, och sen måste jag vila lite för det är så ansträngande att duscha, och när jag till slut lyckas få ihop min äggröra kan klockan vara 14-15!

Fast på senare till har jag blivit lite bättre. Dels försöker jag slita mig från datorn så snart kaffet är urdrucket, dels väljer jag allt oftare att fixa frukosten först och duscha sen. Det funkar bara inte så bra de dagar jag ska tvätta håret och sen gå ut i -15, då vill jag ha en stund på mig för att torka håret.

Får man fråga Aniaran när sängläget intas på kvällen?? Kan möjligen det morrontrötta ha liiite liite med det att göra??

fnissar varmt ock vänligt… och önskar förstås också att det sjuka blir bättre!

Nej, det beror på min sjukdom. Jag sover nio timmar per natt, och sjukdomen är dessvärre kronisk.

#109 Nä, gå ut i kyla med nytvättat hår är dumt!

Någon gång i vintras när vi hade runt -20 här sprang jag ut till kaninerna när jag var nästan nyduschad och hade blött hår. Skulle ju bara ge dem vatten och det går ju fort så jag hade inte ens mössa på mig. Bara det att de behövde hö också… och när jag ändå hämtade hö kunde jag göra lite saker till.

Mitt hår frös till istappar! Var helt stenhårt när jag väl kom in igen. Kunde till och med bryta av en lite bit när jag testade.

Kan säga att man fryser rätt bra när håret fryser med.

Det där minns jag från mellanstadiet, när man gick från gympan med blött hår och det frös till rasslande pinnar.

..eller från badhuset när man hade simvecka! Minus 35 och mössa var VÄLDIGT omodernt!! I alla fall då, på 70-talet, här i norr..

Jag antar att "här i norr" syftar på minusgraderna och inte på mössan? Mössor var töntigt överallt, även när jag gick i skolan på 80-talet. Mamma tvingade på en mössa, som man tog av sig ett kvarter från skolan. Hade man otur var det nån som såg en på vägen…

Allt var inte bättre förr!

Njae.. tänkte att Kalix liksom alltid var och är "hopplöst efter". Eller kanske de är hopplöst före, vem vet?

Jag har varit tacksam för det många gånger - att mina ungar aldrig protesterat mot att ha på sig mössa.. Däremot kunde det ju bli en och annan dust när det gällde skor, långkalsonger, vantar, läxor, sovtider, e t c.. Men det är sånt man som förälder får "ta".. .. huvudsaken är ju att de har mössa!

Jag har alltid älskat min mössor! Skulle gärna ha mössa året om om det inte hade blivit så fasligt varmt på sommaren.

I mössan kan man gömma det dumma håret som inte gör som man vill och sen kan man skylla på att man haft mössa på sig när man tar av den. Smart!

#117 Hahaha.. RIKTIGT SMART!

#118 Ja, efter en dag i dvala har jag äntligen börjat vakna. Nästan i alla fall. Satt alldeles nyss och höll i ett tuggben… åt kaninen! Han den där som liksom inte ska äta tuggben.

Men det var någon där och jag hittade ett ben med handen och sen var det någon som gnagde… hade liksom bara glömt att valpen sover på golvet vid husse.

Dumma kanin som luras!

#111  förlåt - det blev nog väldigt fel det där med sovvanor o sånt. *skäms lite*

Nu tar jag på mig mössan - instämmer till fullo med dess fördelar ut frisyrsynpunkt! - och fraskar hemåt efter en avlång dag. Flitens lampa har väl inte lyst så stenhårt hela tiden, det är lätt att fastna i trevliga trådar!

må gott alla!

Jag är ändå lindrigt drabbad. Tänker på Lynn Gilderdale som efter 17 års svåra plågor begick självmord med hjälp av sin mamma. Varpå mamman åtalades för mordförsök, men friades igår.

#119 Din kanin är verkligen inte riktigt riktig!

Tänkte börja rapportera lite mer vad jag äter, så det blir tydligare framför allt för mig själv!

Idag började jag som vanligt dagen med en jättemugg kaffe med grädde och kokosfett. Ett par timmar senare blev det äggröra med lite salami (Grilstad guldsalami). Till lunch och mellanmål (eller vad man ska kalla det - jag delade helt enkelt upp tallriken på två tillfällen) åt jag överbliven köttfärs från igår, blandfärs stekt med smör och basilika bara. Skulle gissa på en 300g i rått tillstånd. Och så en ny jättemugg kaffe med grädde och kokosfett. Till middag blev det överblivna ryggbiffbitar från igår - köpte ryggbiff i bit och stekte varsin skiva till middag igår, sen strimlade jag resten och stekte för att ha idag - med ganska liten klick blomkålsmos. Räknar med ca 150g kött i rått tillstånd.

Summa summarum: 2142 kcal, 111g protein, 11g kh och 186g fett. Låter väl tämligen perfekt! Om något skulle jag kunna äta lite mer, men det är åtminstone ingen fara att jag ramlar under 2000 kcal som tycks vara min gräns för när jag blir grinig och fryser!

Ja, det låter faktiskt perfekt! Roligt!

Och nu ska jag testa en ny grej och se om jag kan komma i säng före 23. Det är ju helt onödigt att sitta och slösurfa till midnatt bara för att jag kan!

#124 *håller upp båda tummarna*

Jag är i största synnerhet väldigt nyfiken på Göteborgsturen och vad den gav? 

Kom du i säng före 23, Aniara?

Jag är en sådan där kvällstrött människa som oftast lägger sig vid 21 och ligger och läser till kanske 22. Fast lite beror det på mina mediciner med. Blir rätt trött av dem men ju senare jag tar dem desto senare vaknar jag morgonen därefter.

Tycker att klockan 8 är en bra tid att vakna på för mig.

Jag blir GALEN på att när man råkar klicka utanför rutan och sen backsteg så hamnar man på förra tråden och allt man skrivit försvinner! Särskilt eftersom jag har en överkänslig musplatta på min laptop, som jag ideligen kommer åt!

Känner igen det där, Aniara! Har också en känslig musplatta på min laptop, något frustrerande när man skrivit ihop en långt inlägg och en katt eller en valp råkar hamna i datorn och trycka på nått.

Hur som helst så var Göteborgsresan mycket intressant. Jag har tydligen Fibromyalgi också! Jag har länge hävdat att jag inte har några värkproblem, eftersom jag tyckte det fanns bra förklaringar till varje enskild värk. Jag har ont i nacke/axlar för att jag spänner mig och har dålig hållning. Ont i höfter och korsrygg för att jag har en felställning i höfterna och för djup svank. Ont i knäna för att jag är tjock, och pga felställningen i höfterna. Ont i benen för att jag har gått för mycket (=mer än 500 meter eller så). Spänningshuvudvärk av samma anledning som nack/axelvärk och migrän för att det går i släkten. Och stel som en kärring på morgonen för att jag väl sover i nån dum ställning. Osv osv. Sen har jag väl funderat ibland, och petat lite där de där triggerpunkterna ska vara, men tydligen har jag inte gjort på rätt sätt, för när doktorn tryckte på dem höll jag på att flyga i taket. Jag blev genuint förvånad - det gjorde ju ONT ju!!!

Så nu funderar jag på om jag ska fördjupa mig lite i det här, se om det finns nån mer hjälp att få, meddela Försäkringskassan osv, eller om jag ska ignorera det och försöka återvända till min tidigare upplevelse av att inte ha särskilt ont. Jag antar att det är bra att jag har blivit medveten om hur det faktiskt känns, så att jag kan tala om det för andra och kanske försöka göra något åt det, men jag vill ju inte börja tänka på det hela tiden!

Kom hem och berättade det för min sambo, som svarade att han för sin del har reagerat ofta på att jag har ont och är öm. Hmmm… 

Idag har det varit tungt, det känns som om jag har blivit överkörd av en lastbil. Antingen så blev det för mycket med resan fram och tillbaka och diverse aktiviteter igår, eller så har jag börjat känna efter för mycket nu!

Innan jag gick ut mitt på dan slängde jag i mig lite köttfärssås, sen när jag kom hem orkade jag inte göra nån mat, så vid 17-tiden hade jag inte fått i mig mer än 500-600 kcal. Sen har jag ätit både lövbiff och ugnsstekta kycklinglårfiléer med bacon och lite annat, men slutsumman hamnar ändå bara på en 1760 kcal. Jag är faktiskt lite hungrig och funderar på om jag borde äta nåt innan jag går och lägger mig . men jag ooooooooooooorkar inte!!!

Stackare!

Du borde ha hjäp, en som lägger i säng dig, efter att ha matat dig med nåt smarrigt. Du skulle inte ens behöva hålla i gaffeln/skeden.

Klart att gårdagen tog på krafterna.

Hoppas du mår bättre nästa dag!

Tack kaisakavat! Jag lyckades tugga i mig en joddlarkorv och skölja ner med ett par klunkar grädde (nöden har ingen lag!), så jag tog mig över den magiska 2000 kcal-gränsen nätt och jämnt och slapp gå och lägga mig hungrig. Nu har jag just klivit upp och har "bara" ont i huvudet, men det brukar jag ha när jag vaknar - taskig sovställning och dålig kudde antar jag. Lite kaffe och en dusch så känns det säkert bättre sen!

Idag har det funkat mycket bättre, förutom en djävulsk huvudvärk och stelhet förstås. Men jag lyckades t.o.m. ta en liten promenad och titta på solen och snödrivorna!

Middagen blev lite för liten, så jag ligger lite lågt. Funderar på att mixa ihop en äggmjölk - det vore gott!!!

Bra om det blev äggmjölk!

OCh hoppas att din huvudvärk försvinner!!!!

Sådärja! Från 1666 till 2263 på några klunkar. Nu känns det mycket bättre!

Tjusigt - där ställde du ätaförlitespöket i skamvrån å det bestämdaste!

(Jag slurpade i mig lite blåbär och grädde som avrundning.. och kom sen på att min mamma nog pratat om att blåbär inte är bra när man har gallproblem.. ..fast jag tänker låtsas att jag minns fel..)

Idag blev det sådär sent igen, men jag skyller på vädret. Först satt jag och slöade med mig kaffemugg alldeles för länge. Sen, just som jag började tänka att nu måste jag verkligen äta något vettigt, så kom sambon (och jag) på att vi nog borde gå ut medan solen lyste som bäst. Jag promenerar gärna en liten kortis vid vattnet här nedanför, men solen försvinner så snabbt ner bakom de höga husen! Så vi slängde på oss långkallingarna och alltihop, men jag insåg att jag måste äta NÅT innan vi gick ut, så jag körde ett ägg vispat med en sked grädde i mikroformen. Ägget exploderade och sprutmålade taket i mikron genom hålen, men det är en annan historia.

Och när vi kom in blev det mer kaffe, och först nu lite riktig mat! Fy, Aniara. Å andra sidan blev det väldigt god mat. Affären har extrapris på godaste möraste kalvinnerlår, 99:-/kilot. Den vanliga lövbiffen kostar 200, den som köpt den den här veckan måste vara mer än lovligt puckad. Jag slog till på fyra paket eftersom det var sista dagen!

Så nu stekte jag upp ett par hekto och åt rakt av med salt och peppar. Varför gömma den goda smaken, liksom?

Hoppsan!

Senaste tiden har det gått riktigt bra, jag har ätit och registrerat och hållit mig på banan. Varken vikt eller mått har rört sig ur fläcken, men det kan jag leva med.

Igår var jag på fest. Det började bra - skrapade fyllningen ur förrätten, åt finfint kött med en gnutta sås till huvudrätt, tog mig ett glas vin… och sen fick jag syn på desserten. Crême brûlee. Riktig. Jag kan inte säga att jag trillade dit, jag valde i berått mod att äta den och ta smällen. Jag brukar ju alltid säga att ska man äta nåt onyttigt ska det åtminstone vara riktigt jäkla gott så att det är värt det, och jag tror tamejfasen den där var värd det. Hade den varit "sådär" hade jag slutat äta på en gång, men den var verkligen sjukt god.

Så nu lär jag få tampas med abstinensen nån vecka framöver. Ska säga åt sambon att gömma alla halv-frestelser som jag inte brukar ha några problem med att ha hemma!

Tja.. Låter som en härlig ätupplevelse. Det känns som 100 år sen jag åt Crême Brülee eller Pannacotta eller nåt sånt.. Fast pannacotta måste väl gå att göra rätt så nästan LCHF..?

Jag petade i mig för mkt choklad igår kväll.. En kompis dök upp med nåt förskräckligt gott - Marabou Premium Lemon & Ginger.

Elakt av henne! Det är 70 %ig choklad i ytterlagret… och helt andra "grejjer" inuti..

I huvudsak håller vi oss på banan dock! Vi är ju sååååå duktiga!!  Säg åt abstinensen att fara åt pipsvängen när den visar sig!

Pannacotta går att göra, men jag tenderar att bli "hooked" på det också och bli otrevlig när jag upptäcker att vi inte har något gelatin kvar hemma (true story). Det blir ju rätt mycket grädde på en gång också.

Ska säga att jag faktiskt petade bort en del av det brända sockret ovanpå, det var lite för sött för mig. Men de dekorativa färska hallonen var mums!

Vi är skitduktiga, det är bara att ta ett nytt grepp och köra vidare!

Jag hade gjort detsamma…jag får väl bara vara glad att ingen äkta brylépudding kommit i min väg de senaste åren. Har också insett att ett glas vin eller två definitivt gör det lättare att falla för frestelser. Men visst måste man få falla för frestelser ibland, bara det inte blir för ofta.

Också kul var att när LCHF kom upp i konversationen (jag försökte verkligen undvika det, tro mig!) var det i uteslutande positiva ordalag, och en kvinna ville gärna ha tips på böcker och råd som kunde hjälpa henne bli kvitt sitt sockerberoende. Någon började muttra att lite kolhydrater behöver man ju, men jag svarade bara glatt "tydligen inte - jag har varit utan i två år nu och har inte blivit dum i huvudet än!". (Med reservationen att jag kanske hade blivit så dum att jag inte ens märkte hur dum jag var.)

Jag tror ändå att det sakta, sakta börjar sprida sig. På Facebook upptäcker jag också hur den ena efter den andra har börjat pröva på  liknande varianter. Tror jag har åtminstone 5 kompisar nu, som på helt olika håll och oberoende av varandra äter något slags lågkolhydratkost.

Kanske har du rätt.

Min sons tjej började LCHFa i somras. Jag blev paff, hon frågade mig om hjälp att förstå konceptet och med matförslag. Hon tyckte det var jobbigt och fuskade en hel del, vilket gjorde att hon ramlade av helt ett tag.

Sen tog hon nya tag och nu kör de en halvstrikt LCHF mer eller mindre konstant. Min grabb har hakat på, vilket jag är mycket glad över. Fast han drar ju i sig endel öl på helgerna.. Grrrr…

Son-tjejens föräldrar är förståndigt folk. Första gången vi alla sågs - på födelsedagsfika - så diskuterade de "hata margariner - ät smör" utan att jag hade sagt ett pip.

Idag har varit en bra matdag - lagom mycket av allt!

Sambon och jag tog en promenad i solen, bort till en affär som brukar ha schyssta buljongben. Tyvärr hade de inte det idag, men vi köpte oxlägg och kalvrygg och kokade några timmar, plockade av köttet och la tillbaka benen i buljongkoket medan köttet blev middag och tre matlådor. I morgon ska jag sila av buljongen.

Men nu är det läggdags - godnatt!

Kött, kött och kött. Mums fillibabba!

Önskar jag bodde någonstans i närheten av en riktig chark, inte dessa färdigförpackade, ofta fel-/sönderstyckade bitar till högsta pris. Istället en riktig slaktare bakom disken som kunde hiva upp de rejälaste alternativen till lilla mej. Och ibland nån delikatess..

Och ge smarta praktiska tips.. min fantasi är fläckvis ur funktion t ex vid matlagningsfläcken.

Så bra att din dag var så bra!!!

Idag blev det lite i underkant igen, sådär en 1885 kcal bara, men det får väl gå ändå. Åt ordentligt igår i alla fall. Middagen blev väldigt sen här eftersom buljongen stod på spisen, så för att kunna laga mat var jag tvungen att först sila av och reducera buljongen. (Som f.ö. blev smarrig som vanligt.) Åt så jag blev övermätt, men det gick såklart inte att äta ikapp för hela dagen!

Storhandlade en massa kött på extrapris idag, bl.a. 1,7 kg nötbog för 60:- kilot som ska få långkoka i morgon tror jag, och därefter få sällskap av den nya buljongen och en släng grädde, och förmodligen lite lök och champinjoner. Sen blir det matlådor!

Idag hann jag inte med nån lunch, om inte en IKEA-korv utan bröd räknas… Så sen blev det knas med allting, men jag har i alla fall lyckats peta i mig 1800 kcal nu. Det får väl duga till i morgon - då har jag förberett lunchen så det bara är att värma i mikron och moffa i mig när jag kommer hem framåt 1.

Kaisakavat: Ja, även om dina trakter har fördelar gentemot Stockholm så kan jag tänka mig att köttutbudet är smalare. Jag kan ju välja mellan "vanligt" kött, lågpriskött, eller hängmörat lyxkött efter humör (och ork att ta mig lite längre bort för att handla).

Kvällens middag var sydamerikansk vacuum-entrecôte för 99:-/kilot, och den var så uschligt seg så jag tror resten av den får åka med i grytan i morgon, tillsammans med 1,7 kilo bog för 59:-/kilot. Tänkte skära ner bogen i bitar och koka några timmar först, så entrecôten kanske får åka med sista timmen eller så!

Du kunde allt äta mer, men det är ändå bra kämpat med tanke på omständigheterna. Och några kcal var det allt i den där korven!

Jag har tappat kollen - måste skärpa till mig. Det knäppa är att jag har  lagad mat att hiva in, det är bara det att då måste jag gå flera steg..

Ok, kom igen, nu skärper vi oss! I morgon ska vi peta i oss mer än 2000 kcal både du och jag!

OK! Vi kör!!

Idag har vågen masat sig lite neråt, och det gör mig ambivalent. Kan det vara så illa att det är lite lätt kalorirestriktion som behövs för att bryta den här årslånga platån? Eller har jag oavsiktligt hemfallit åt oavsiktlig svältbantning som kommer att straffa sig i efterhand? Jag mår ju faktiskt inte så bra de dagar jag inte lyckas få i mig tillräckligt med mat, fryser och blir apatisk.

Får försöka hitta någon gyllene medelväg där jag håller mig kanske bara precis över 2000, inte äter när jag inte är hungrig, men inte heller går och hungrar och fryser.

Äta mer tidigare är nog fortfarande en viktig del i det hela. Det går liksom inte att kompensera för en usel matdag med en brakmiddag klockan 22. Men det är oftast trötthet och stress som gör att jag inte lyckas få till maten tidigare än så.

Men idag har jag förutsättningar att lyckas bättre! Ska iväg om ett tag men räknar med att hinna frukost, kommer hem vid 13 och har en tallrik färdigstekt kycklinglårfilé och blomkålsmos som bara är att värma, och sen ska jag bara vara hemma vilket gör att jag kan börja med långkoket direkt efter lunch eller så.

Bläh.

Just som jag tyckte jag kom igång så bra, åt bra, mådde bra, och tappade några hekto varje dag flera dagar i rad - så blev det helg och knepigheter. Först en 50-årsfest med asiatisk buffé bestående av kolhydrater och glutamat. Petade ut kycklingbitar så gott jag kunde utan att verka oförskämd, men det blev helt enkelt inte så bra, och jag blev mer eller mindre tvungen att äta lite nudlar för att inte bli för hungrig och snurrig av vinet…

Och sen var det Alla hjärtans dag, och den middagen styrde jag iofs bättre över, men efterrätten var sånt som jag vanligtvis inte äter även om det är rätt ok (saffranspannacotta toppad med gelé på Fun light med äpple-chai-smak), och mer vin än jag brukar dricka blev det dessutom. Så igår mådde jag inget vidare, men masade mig till jobbet i alla fall. Alla gräddflaskor var mystiskt försvunna, så jag fick ta med mig en hel 3dl-tetra, och naturligtvis drack jag upp hela i ren snålhet när jag väl hade öppnat den.

Idag har jag mått ännu sämre, varit väldigt trött och frusen och hamnat i onda cirklar där jag inte orkat äta, och blivit ännu mer trött och frusen. Var tvungen att skynda mig iväg på möte utan att ha ätit mer än en skiva kall lövbiff till frukost/lunch, så jag köpte lite skinka och grädde på en matbutik jag passerade. Styrde upp med äggmjölk och spenatsoppa när jag kom hem, men det känns som att det har blivit alldeles för lite mat och för mycket grädde idag med!

Magen är inte glad.

I morgon, då jävlar ska det bli andra takter av! Nu måste jag upp på spåret igen!

Ah.. äsch då! Din förbränning har sjunkit, då du är sådär trött och frusen. För lite mat, förstås.. i kombi med lite "fel" mat..

Jag har av nån mysko anledning ökat kh. Inte klokt, det brukar jag ju inte göra, inte över 20.. Massor med grädde och cf. Skit åxå!! Trots att jag HAR bra mat hemma.

Nu skärper vi oss!!!

Ja kom igen, nu tar vi nya tag båda två! Kött och smör!

Nu så börjar det räta upp sig! Har just räknat ihop på ett ungefär vad jag åt igår, och det landade på 2282 kcal, 96g protein, 14g kh och 206g fett. Grädden var lite i överkant, men jag bestämde mig för att ha överseende med det för tillfället. Jag har det lite tufft med att komma över helgens kolhydratavsteg, mycket sug efter dumma saker, och dessutom pms med vidhängande upplevelse av alltings jävlighet.

Affären hade extrapris på kalvfärs, så till middag stekte jag kalvfärsbiffar (lite äggula och grädde i smeten, salt, peppar och färsk timjan som vi råkade ha hemma), och hällde sedan vispgrädde och ett par hemmagjorda buljongtärningar från frysen i stekpannan och puttrade ihop till en sås. Det blev GOTT kan jag meddela!

Snygga siffror och kalvfärsbiffar låter verkligen gott!!

Hur är läget, hur går det?

För mig blev det en rätt bra dag.

Jodå! Igår åt jag tämligen mycket, men det var för att jag var hungrig och då är det bra enligt mig! Jag hade ju en intensiv eftermiddag/kväll då jag checkade ut ett lånebarn på ett av stadens daghem, sköt barnvagn genom snömodden (ok, vi tog bussen större delen av vägen), och avslutade med tre trappor (äldre hus med höga våningsplan och ingen hiss) tillsammans med trött unge som helst ville bli buren men kunde nöja sig med lite draghjälp.

Dagens siffror är ungefärligen 2082 kcal, 97g protein, 12g kh och 185g fett, så jag är nöjd.

Det är lite svårt att uppskatta innehållet i den hemkokta buljongen. Enligt SLVs lista innehåller "köttbuljong" typ inget fett men väldigt mycket salt, och det är inte min buljong de talar om då!

Men men, det är ju ingen exakt vetenskap det här, jag vill bara ha ett ungefärligt hum om var jag hamnar nånstans!

Du sköter dig bra!

Om jag var du skulle jag inte räkna med buljongen. Den är ju säkert supernyttig, men låt den bli en "bonus"..

Nej, jag struntar i buljongen, men skriver kanske in lite extra smör istället för att få fetthalten på ett ungefär.

Annars måste jag erkänna att jag är lite frustrerad över att än en gång ha lyckats baxa mig ner mot 88 kilo, bara för att raskt hoppa upp till 90 igen, där jag legat i över ett år nu. Jag är TRÖTT på 90!!!

Sååååå.. Då kör vi strikt nudå. Jag är jävligt leds på mina siffror och har dessutom lyckats gå UPP två kilon.

JA! Jag ska bara…

Nej, men allvarligt talat ska jag jobba natt i natt, och det brukar inte vara bra för matvanorna. Jag kommer t.ex. att röra ihop en liten kokospannkaka med hallon och grädde att ta till framåt småtimmarna när hela systemet är i uppror. Blir det riktig kris kanske jag hemfaller åt kexätande!

Nejjöh!! Inga kex!! Tvååå pannkakor istället!!

Ska försöka låta bli att nalla av kexen… Men det är tufft när morgonillaåendet sätter in! (Nej, jag är inte gravid, mår bara inte så bra av nattarbete. Borde kanske sluta.)

Fattar att det är tufft.. önskar bara du kunde hitta ett sätt att säga ajöss till sånt och den onda kh-cirkeln.

Trötthet/energibrist/ME som gör dig illamående på morgonen. Eller??

ÄT GOD MAT! Vad gillar du..? Gör iordning delikata små saker till morgonkvisten: skivad salami, skinka, äggröra med lök och majjo och lite kaviar, baka en mascarponerulle.. ostpinnar av olika sorter.. åt delikatesshållet - så humöret och orken hålls uppe!

Vet förstås inte om det funkar.. tycker synd om dig. Själv har jag det ju så lätt då jag slipper sug nästan helt och hållet.

Ja, jag brukar försöka småäta lite och dricka smaksatt bubbelvatten, men det är svårt ändå. Tror det snarare är åt IBS-hållet. Jag brukar behöva gå på toa ganska omgående på morgonen, och definitivt efter första kaffemuggen, och jag misstänker att magen alltid brukar dra igång vid 4-5 men att jag normalt sover mig igenom det.

Det känns liksom väldigt tydligt i hela kroppen att det inte är meningen att man ska vara uppe och hålla på så dags! Tänkte att jag skulle försöka hinna förbi apoteket på vägen och köpa åksjukepiller, har hört någonstans att det även kan hjälpa mot gravidillamående och sånt, och eftersom illamåendet har en tendens att kulminera på bussen på väg hem (har nästan 2 timmars resväg sammanlagt) kanske det inte är helt fel? Får inte ta den för tidigt bara eftersom en biverkan är att man blir dåsig, och det är ju meningen att jag ska hålla mig vaken!

Hm.. komplicerad problembild. Illamående.. jobbigt och konstigt.

Du kan la prova pillren i minidos, men var försiktig. Jag blir neddrogad av ett halvt sånt där.. men jag är nog extremt överkänslig.

Har en bror som jobbar skift, samt bekanta med schema/oregelbundna arbetstider. De har ofta problem att reglera saker som sömn, matintag, m m. En av damerna är klart anorektiskt för att hon inte får till ätandet. En annan äter hela tiden. Min bror har plågats mycket av ständiga sömnbehov, fast han egentligen sover "tillräckligt" i timmar är han alltid trött/har jättesvårt att vakna.

Tror visserligen att folk är olika, för vissa av oss går det där lite bättre, men att "växla dygn" ofta, det är nog inte bra för någon.

Det sägs att folks naturliga sömnbeteende går att dela in i a. såna som sover från kväll till tidig morgon och b. såna som somnar långt efter midnatt och sover till halva förmiddagen gått-lunchtid. Kanske finns det fler "typer".. men att det egentlgien viktigt att man får följa sin naturliga rytm och inte växla/strula.

Om det där stämmer, kan vi konstatera att de tidigare morgontimmarna - då ska vi ALLA sova.

Ursäkta utläggningen, men det är intressant..

Ja, det verkar vara så att de flesta som jobbat natt någon längre tid får mer eller mindre problem med sömn m.m. Risken för olika sjukdomar ökar ju också, särskilt hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och sånt. Det är fömodligen inte nyttigt att gå emot de naturliga hormonsvängningarna på det viset.

Jag har alltid varit en utpräglad kvällsmänniska och sover helst mellan 00 och 9-10 ungefär. Förut har jag haft en tendens att skjuta på dygnet så jag har tänkt att det skulle passa mig att jobba natt, men på senare år har jag fått bättre ordning på dygnsrytmen, så nu passar det inte alls lika bra… Jag har faktiskt reflekterat över att jag för första gången i mitt liv har fått svårt att sova ibland, så det börjar nog bli dags att lägga ner det där med nattarbete. Det är ingen större fara, men jag är ju van att somna i samma ögonblick jag lägger ner huvudet på kudden!

Dags att ge sig av ut i kylan, det ska visst bli -20 och rejäl blåst, så det blir till att klä på sig!"

Kan meddela att det gick bra. Först att ta sig till jobbet, även om bussen fick köra långsamt, och promenaden från bussen till jobbet inte var den mysigaste jag upplevt direkt. Tror det var kanske -15 och horisontalsnö.

Sen lyckades jag hålla mig borta från kexen. Mådde lite lätt illa vid 1-tiden på natten och funderade på hur jag skulle göra, för jag vågade inte testa Postafen så tidigt - tänk om jag skulle bli helt däckad och inte gå att väcka om någon patient behövde hjälp! Men det gick över med lite kokospannkaka med hallon. Tog istället ½ Postafen någon timme innan jag skulle åka hem, och en halv till när jag klev på bussen. Det verkar ha funkat, för jag mådde finfint på bussen (sov som en stock större delen av vägen naturligtvis, men vaknade i god tid före slutstationen). Men det kan ju också ha varit en slump att jag mådde bra den här gången, får testa några gånger till för att få lite mer pålitlig statistik!

Glömde att det var söndag och bussarna går så sällan att man måste passa dem - på vardagsmorgnar går de ju hela tiden. Så jag kom inte hem förrän vid 10.30, och för ovanlighetens skull somnade jag direkt när jag kom hem och sov djupt och skönt i 6 timmar. Tror det var en bonuseffekt av tabletten.

En lugn natt var det också, jag hann läsa en hel bok!

Skönt.. allt som funkade och att du kom hem och kunde sova. Och jättebra att du skippade kexen.

Tror ditt väder har kommit hit nu - minus 15 och horisontalsnö. Iskalla vindar fortfarande, om än inte som när det var 28.

Hur gör du kokospannkakan?

Skulle vara kul att äta eller bjuda på efterrätt som funkar.

Idag har vi haft många minusgrader och allt i trafiken är kaotiskt här i Stockholm.

Lyssnade på Os på radio och där sa Lasse Granqvist att vi skulle stanna hemma, ta en kopp varmt te och strunta i att ge oss ut i snökaoset.

Morr tänkte jag, klädde på mig och åkte till jobbet.

#172 Jag använder det här receptet, fast jag har en gnutta bakpulver i också innan jag steker.

Och jo tack, jag har också varit ute och stångats i tunnelbanan. Bor lyckligtvis nära en station där tunnelbanan fortfarande går, men att komma på en buss sista biten hem var lögn i h-e. Hann bli rejält frusen, så nu funderar jag på att tappa upp ett varmt bad. Fast jag kanske ska ta lite kaffe först innan det blir försent. Och äta nåt - på förmiddagen stekte jag upp ett halvt kilo fläskfärs och tog hälften innan jag gick ut och hälften nu när jag kom hem, men jag är rätt hungrig nu igen. Å andra sidan ska det väl bli middag rätt snart. Å tredje sidan tror och hoppas jag att sambon stannar länge på jobbet, det blir nog lättare att ta sig hem när rusningstrafiken lättar lite.

Jahaja. Nu har det gått bra flera dagar i rad. I förrgår var siffrorna klockrena. Men igår sket det sig igen - inte på nåt allvarligt sätt, men ändå lite lagom irriterande. Jag var bara så less och låg och ensam att jag kände mig TVUNGEN att tröstäta, så en från början bra dag med äggröra och fläskfärs och sånt avslutades med pannacotta med hallon och lite sån där gelé på lightsaft ovanpå. Javisst, det kunde ha varit värre - jag hade kunnat gå lös på de sista lussekatterna som fortfarande gömmer sig längst ner i frysen - men det känns så onödigt, och dessutom trodde jag att jag hade kommit över det där med känslomässigt ätande. Hade inte ens pms, för det var min ursäkt förra veckan!

Kalaset slutade på nästan 3000kcal, 100g protein, 19g kh, och 275g fett, så formellt har jag hållit mig inom ramarna, men idag vaknade jag även med slemmig mun (försöker brotta ner den där misstänkta candidan, men såna här utsvävningar gör det inte direkt lättare) och ett halvt kilo extra. Ingen katastrof, som sagt, utan bara irriterande när jag haft sånt flyt i flera dagar och mått så jäkla bra!

Så det är bara att ta nya tag. Försöker baxa ner kolhydraterna till ner mot 10, lägre än så kommer inte att gå så länge jag vägrar släppa kaffemuggen och grädden därtill. Åhej åhå!

Så… idag har jag ätit lite för lite, och avslutade dagen med ett glas vin, så nu sitter jag här och funderar på om jag ska göra mig lite äggmjölk eller om jag ska skita i det och bara gå och lägga mig. Får väl gå bort till diskbänken och känna efter om jag orkar göra det eller om det får bli sängen direkt!

Sådärja. Det blev en bägare med äggmjölk - egentligen hade jag tänkt spara halva till kaffet i morgon bitti, men sen slank alltihop ner av bara farten. Nu är jag ordentligt mätt, varm i magen, och sömnig och på väg i säng - godnatt!

Mäh!! Jag har missat din tråd!!

Nu var du allt duktig och knöt ihop säcken med en äggmjölk. Hoppas du sover gott.

Jag är på väg.. besviken på mig själv för jag lyckas inte hålla uppe ätandet tillräckligt. Ska starta ny tråd - med fokus - nya tag måste tas!!

See you!

Konstigt. Jag satt och räknade ihop dagskonsumtionen i Minmat, övertygad om att det skulle vara för lite eftersom jag sitter här och är hungrig. Men siffrorna ser ju alldeles utmärkta ut!

Då måste man väl få gå och lägga sig hungrig och slippa börja rådda i kylskåpet så här dags?

Bra "jobbat"!

Men idag får det allt lov att bli en äggmjölk här innan jag går och lägger mig!

Bra idé.. jag borde träna på äggmjölk..

Jag gillar det, men jag har insett att jag inte får den tillräckligt varm (som mest uppåt 60 grader, oftast lägre) för att förstöra avidinet, så jag försöker att inte dricka det varje dag.

Dagens siffror (efter intagen äggmjölk): 2356 kcal, 108g protein, 16g kh och 209g fett. Väl i linje med mina "regler"!

Meh! Jag är så less på 90!!! Jag äter som jag ska, för det mesta lagom mycket - för en vecka sen blev det lite i överkant mängdmässigt 2 dagar, men fortfarande under 20g kh. Jag gjorde ett par mindre avsteg i februari, men inget jättestort, och det senaste var typ två veckor sen. I slutet av februari började vikten långsamt knapra sig neråt till jag var nere på 89 prick - och så vänder det uppåt igen! 90.1 idag. Jag vet inte hur många gånger det senaste året jag gjort den där försiktiga lilla vändan neråt - och så raskt upp igen!

Ja, jag vet att vikten inte är allt och jag är fortfarande jätteglad att väga 90 istället för 110, men efter 1 år och 3 månader börjar det kännas som att den här platån kunde ta slut nån gång. Jag har visserligen upplevt en stor förbättring, men jag har faktiskt fortfarande en ohälsosam vikt OCH svårt att hitta kläder!

Leds på 90! Det låter som en boktitel, eller filmtitel.. eller kanske det mer känns som en sån där evighetsserie på TV..

Förstår hur du känner det.. inte kul! Jag - bortskämda bitch - är leds på 71..

Tror du behöver en längre period utan minsta avsteg, men det är inte lätt att veta.

Har du funderat nåt över proteinmängden? Vet att du behöver ett ordentligt totalenergiintag varje dag, så det går inte att minska maten på det viset. Däremot funderar jag om vi kanske skulle vara en aning försiktiga med proteinet. Läste nånstans att ungefär kanske typ 100 g kan vara ett lämpligt "tak" för en kvinna.

Däremot bör vi inte äta så mkt mindre protein än så. Det är inte bara musklerna som behöver proteiner, utan även våra hjärnor och i det fallet spelar vår fysiska storlek inte någon roll.

(Om man sen betänker på hur SMARTA vi är - så är det klart att våra hjärnor drar endel.. )

Bara lite funderingar..

Totalt ovetenskaplig utsvävning…

En annan sak jag tänkt mkt på, det är att vår sjukdom kanske spökar. Att vår ämnesomsättning är extra påverkad på något/flera sätt.. eller att kroppen skyddar sig extra för att vi är som vi är.. eller.. 

Inte omöjligt. Den påverkar ju alla system i kroppen, så varför inte. Eller så är det för att jag har haft en kognitivt dålig period den senaste tiden och känt mig rätt puckad, så jag har inte tänkt så mycket, och då drar ju inte hjärnan lika mycket energi!

Faktum är att jag känner mig lite vätskesvullen för tillfället, ringen gör märken och jag tycker ögonen ser puffiga ut. Men varför begriper jag inte. Det är inte den tiden i månaden. Kan det vara så illa att det är för att jag ätit (blötlagt) bacon ett par gånger senaste veckan? Salt kan ju ha den effekten, men jag tycker jag har lakat ur det mesta av saltet.

Fattar ingenting.

Pratade med min sambo igår, och vi kom fram till ungefär samma saker fast med lite olika perspektiv. Han tror ett problem kan vara att jag ofta äter precis innan jag går och lägger mig. Jag tror det är ett problem att jag är så dålig på att äta tidigt på dagen. Resultatet blir att jag vid 22-23-tiden är vrålhungrig och inser att jag ätit typ 1600 kcal den dagen, och då föredrar jag att dricka en äggmjölk innan jag lägger mig framför att gå och lägga mig vrålhungrig. Dels för att man sover sämre då, dels för att jag vet att jag kommer att vara ännu tröttare än vanligt när jag vaknar och ha ännu svårare att lyckas få i mig någon mat före lunch.

Så, målsättning nu är att äta mer tidigare på dagen, och att försöka hålla en lite jämnare nivå på ca 2200-2300 kcal - den senaste tiden har det svängt rätt rejält mellan typ 1800 och 2600, och det tror jag är onödigt.

Sen hävdade iofs sambon att jag SER smalare ut än för ett år sedan även om inte vikten förändrats, så jag kan ju vara lite glad ändå. Vi gissade på lite mer muskler och kanske att huden har dragit ihop sig så att jag är mindre sladdrig!

Jag blir oftast inte hungrig förrän framåt lunch, MEN om jag inte äter innan så blir det alldeles för mycket mat på kvällen sedan. Alltså, jag ser till att få i mig en ägglatte på morgonen för att slippa sug/hunger på kvällen.

Roade mig med att räkna ut genomsnittet på de senaste 12 dagarna, då jag registrerat sammanhängande utan avbrott. Anger också högst och lägst (att ange standardavvikelser skulle vara lite väl statistiknördigt!).

Kcal: 1870-2921, genomsnitt 2276

Protein: 87-118, genomsnitt 102.75

Kolhydrater: 9-19, genomsnitt 14.75

Fett har jag inte antecknat i boken, och jag ids inte gå igenom Minmat och leta fram det, men det är ju typ resten av kalorierna.

Jag tycker i princip det ser rätt lagom ut. En sak jag skulle vilja göra är som sagt att minska svängningarna i mängd och äta lagom mycket varje dag. Eller gör det egentligen så mycket om man äter mer ena dagen och mindre den andra? Vi får se. Jag ska i alla fall jobba på att äta mer tidigare, och om jag sen ser till att vara lagom mätt så får vi väl se vad det hamnar på. Jag kanske skulle kunna äta en liten aning mindre protein, men det är svårt att minska både protein och kolhydrater och samtidigt hålla fettet uppe. Och jag tror nog mer på att maka ner kolhydraterna lite mer ner mot 10g-strecket.

Funderar vidare…

#189 Jag ska nog också försöka göra äggmjölk till kaffet på morgonen, då får jag både i mig mer "mat" och mindre grädde. Igår gjorde jag äggmjölk och sparade en tredjedel till kaffet i morse - men jag har lärt mig att jag måste hälla av den där tredjedelen i en kaffemugg på en gång, annars kan jag inte hejda mig utan häller i mig alltihop på en gång!

Haha! Sitter här och väntar på ett långkok till middag som snart är färdigt, och klagade till sambon att jag kände mig så oförklarigt frustrerad och rastlöst och allmänt bläh. Jag började verkligen känna att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, och fattade inte vad det berodde på. Håller jag på att bli deprimerad?!

Sambon tittade på mig och frågade stillsamt: "Hur mycket har du ätit idag?" -Eh… 1200 ungefär. Vad är klockan? Jahaaaaaaaaaa…

Klok sambo med koll.. som känner sin kvinna - en verklig bra-att-ha-grejj!

Snyggt genomsnitt du har, Aniara.  Ät!!

#193 Ja, han är väldigt bra att ha ibland!

Och vilken god gryta han hade gjort sen! Fläskgrytbitar (för 29:- kilot, han är lika snål som jag också! ) med en tomatig sås med chili och kanel och lite sånt, lök och champinjoner - fast jag plockade mest köttbitar för att det inte skulle bli för mycket kolhydrater… Lite sting men inte för starkt.

Dagens sammanräkning: 2097 kcal, 93g protein, 14g kh och 186g fett. Helt ok! Och inte är det så förtvivlat sent på kvällen heller. Jag hinner nog sluta vara proppmätt innan jag ska gå och lägga mig.

Stretar på. Den senaste tiden har jag brottats lite extra med candidan som jag tror att jag har, och jag tror det börjar ge resultat. När jag först prövade att ta probiotikakapslar fick magen tokspunk, men efter tålmodigt drickande av Pau d'Arco och envist kapselintagande då och då när jag hade tid att ta en krånglig mage ett par dagar så kan jag nu faktiskt ta en kapsel varje dag och knappt känna av det alls. Det går åt mindre toapapper också - utan att gå in på detaljer i övrigt.

Dessutom har jag upptäckt en sak igår och idag: jag har börjat uppleva hunger som kurr i magen, något jag knappt känt på många år. Annars brukar hunger yttra sig genom att jag blir apatisk, orkeslös och kinkig, och lite trögtänkt vilket gör det ännu svårare att komma på att det är hungrig jag är.

Samtidigt har huden i ansiktet spårat ur och blivit torr, rödflammig och en aning finnig, ett gammalt svampeksem på ena bröstet har dykt upp igen, och t.o.m. fötterna har börjat klia, så jag börjat tro att det ligger nåt i allt det där folk brukar skriva om candidans beteende! Men nu ska den få, den jäkeln…

Var på hälsokosten i Söderhallarna idag och köpte mer Pau d'Arco (fattade inte om det är Kusin Vitamin som flyttat till andra sidan och bytt namn, eller om det är en annan affär - nån som vet?), och fick med billigt kokosfett och dessutom ett paket pofiber med kort datum - ok, ärligt så hade datumet redan gått ut och jag fick det gratis, men berätta det inte för nån! Nu funderar jag på vad jag ska använda det till - köttbullar kanske? Jag var ju inte så mycket för bröd och sånt ens före LCHF-tiden, och nu tänkte jag snarare gå åt det striktare hållet, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Borde ju kanske använda det lite fort, även om jag inte tror att det blir dåligt så fort så ska man kanske inte spara det hur länge som helst efter datumstämpeln!

Ikväll har jag experimenterat, och försökt åstadkomma en korsning av pones och baconmuffins. Det blev ätbart men torrt. Ska räkna på innehållet, föra över bilder och återkomma med en rapport!

Ser vi fram emot!

Intressant det där med din nyupptäckta hunger. Jag känner den också ibland - och det känns "rätt".. jämfört med den där totala apati-kollapsen som annars är så välbekant..

Om candidan är det väl så, att den blommar upp, liksom desperat, när du är på väg att få död på den? Eller har jag fattat fel??

Lycka till med att bli av med den hursomhelst.

Ja, de säger ju att det är så den beter sig, och det verkar ju stämma då kanske.

Jag märker att jag är lite dålig på att hålla mig sådär strikt som jag hade tänkt mig. Drack ett glas rödvin igår och nästan två i förrgår, och tänkte inte ens på att det kanske är det som får candidan att blossa upp. Om det nu är candida det är - men det verkar sannolikt. Och ikväll gjorde jag baconmuffins med pofiber, och har fullt sjå med att inte moffa i mig resten av plåten fast jag egentligen är proppmätt. Det är FRUKOST det som är kvar!

Jag bestämde mig för att pröva mig fram på lite fri hand, och gjorde då så här: Började med att vispa tre ägg - ett stort och två medium. Rörde i kanske 1 dl grädde, och sen 1½ dl pofiber. Sen tyckte jag det blev lite tjockt, så då skvätte jag i lite grädde till. ½ tsk bakpulver. Sen stekte jag ett paket (125g) bacon i småbitar, och rörde ner i smeten. Gräddade i 12 muffinsformar.

Resultatet blev tämligen torrt, men ätbart. Påminner lite om grahamsbullar tyckte jag. Nästa gång ska jag testa med mindre pofiber och mer ägg, förmodligen smält smör också vilket jag struntade i den här gången.

Eller också testar jag pajdeg nästa gång. Bröd känner jag ingen längtan efter, så det känns inte så lockande att prova. Fast det är klart, en varm skiva med smältade smör på… eller kanske leverpastej/kycklinglevermousse… Vi får se vad nästa experiment blir!

Idag kom jag faktiskt inte upp till den 2000 kcal-gräns jag satt för mig själv, och jag är nog faktiskt lite hungrig. Men jag ids inte göra nåt åt det, utan det blir sängen nu. Har ju finfina (nåja) torra baconmuffins redo till frukost i morgon, så jag behöver inte stå och greja med stekpannor och äggröra och sånt innan jag kan få mat i morgon bitti!

1989 kcal, 106g protein, 17g kh och 168g fett. Inte optimalt, men det får duga!

Ha! Jag hade ju glömt att skriva in baconet! I själva verket slutade gårdagen på 2127 kcal, 112 g protein, 17g kh och 181g fett.

Trodde det var "muffinsen" som var kolhydratboven, men den största posten var faktiskt haricots verts som jag åt både till lunch och middag, 50g varje gång, vilket blir 4g. Det och grädden - förutom de vanliga 2 matskedarna i varje kaffemugg slurkade jag en klunk extra och hade dessutom grädde i muffinsen - så delvis kanske de var skyldiga ändå! Pofibrerna bidrog däremot med mindre än ett gram på 1/3 av satsen.

Har ätit några till frukost nu med kaffet, och ska nog frysa in de sista 4 och ha med mig när jag ska ut någonstans. För det ändamålet verkar de praktiska!

Bacon är bra.. Ibland på kvällen när jag känner av att jag ätit snålt, då steker jag ett halvt paket baconremsor och knaprar i mig dem. Blir inte "mätt" av det inför sänggåendet, men det ger det där tillskottet som räddar mig.

Dina "muffins" ser så fina och goda ut..

Pofibermängden.. tror du kan dra ner kanske till hälften av vad du använde på den mängden ägg och grädde. Tänker..: jag använder en halv dl i min stekpannekaka, och den är på två stora ägg plus 1 dl vätska (och en skvätt smält smör). Den blir lagom torr/icketorr av de proportionerna, för att vara en mjuk "kaka" alltså.

Ja, jag insåg att det var alldeles för mycket pofiber! Experimenterar vidare för att hitta de perfekta proportionerna…. någon annan dag!

Däremot tror jag inte jag ska använda det till "söta" bakverk, tycker det smakar alldeles för "grovt" för det. Jag har aldrig gillat när man ska försöka göra kakorna nyttigare genom att peta i en massa fullkorn och fibrer och "nyttigheter". Det smakar inte gott, och då tycker jag man tappar hela poängen med att äta kakor och efterrätter. Ska're va så ska're!

Sant om kakor!

Min stekpannekaka gör jag helt osötad men med kryddor, antagligen döljs den "grova" smaken av kryddorna. Antingen tar jag pepparkakskryddor och brer på philladelphia+lime, eller också använder jag brödkryddor i smeten och äter med smör och vanlig ost på. Båda varianterna blir mer av karaktären macka, än gofika.

Men jag blir fort leds.. Slängde just en halv kaka som jag inte kände för att äta upp.

Vet att du inte är brödoman, så sånt går ju bort för din del.. Tog upp det bara för att jämföra lite ingrediensproportioner.. bara ett exempel.

Aniara, i ett av dina inlägg talar du om 90-strecket, jag har samma skvalp på hundra, vet inte hur många gånger jag varit nere på 99 för att sen traska  upp till 101 typ.

#205 Ja, visst är det frustrerande! Jag antar att jag ska vara glad att det är 90 jag ligger på och inte 100. Minns när jag passerade 100-strecket, det var verkligen en härlig känsla. Jag passerade det såklart inte bara en gång, vikten varierar ju alltid lite upp och ner, men första gången vågen visade tvåsiffrigt var det häftigt! Och nästan lika häftigt senare när jag insåg att den gjort det mer än en vecka i sträck…

Jag blir också lika glad varje gång jag får tvåsiffrigt det har hänt några gånger nu under året.

Usch, igår flippade jag totalt! Måste vara PMS. Eller pofibrerna. Eller kombinationen?

Det började med att jag tyckte det var en bra idé att ta ett par "muffins" till morgonkaffet för att råda bot på det där med att jag inte äter nåt förrän vid lunchdags. På nåt sätt blev det omvandlat till att jag inte tyckte mig behöva någon lunch. Men till slut blev det lunch i alla fall, äggmjölk som inte gjorde mig mätt alls, följt av ett rejält lass stekt fläskfärs. Tog med mig de sista muffinsarna till ett möte för säkerhets skull, trots att jag vid det laget var proppmätt och i stort sett hade ätit hela dagens energibehov. Åt muffinsarna baraföratt.

När jag kom hem var jag egentligen proppmätt, men hade ett helt galet sug. Alltså riktigt galet toksug efter något ospecificerat sött och mjöligt och fettigt samtidigt, som på den gamla onda tiden. Bestämde mig för att göra pannacotta, men det tog för låååååååång tid, så medan den stelnade på balkongen hetsåt jag kall stekt fläskfärs. Av alla konstiga saker. Kunde ha varit MYCKET värre, men skumt var det. Sen blev det kanelpannacotta på 1½dl grädde med lightsaft hälld över för extra sötma. Glufs glufs.

Märkligt nog tycks jag inte ha petat i mig mer än 18g kh på hela dagen, men en bra bit över 3000 kcal, och jag hade ont i magen och kände mig som en stoppad korv när jag gick och la mig. Och jag var inte direkt hungrig när jag vaknade i morse heller.

Idag har jag lyckats hålla impulserna i styr, men av och till har jag överfallits av visioner av smågodis, chokladflarn, äppelpaj… Fattar inte var de kommer ifrån! Smågodis tycker jag inte ens är gott. Däremellen har jag varit frustrerad och grinig och velat krypa ur mitt skinn. Skitjobbigt.

Så, har ätandet igår orsakat mitt tillstånd idag, eller är båda ett tecken på PMS trots att det egentligen borde vara lite för tidigt för det?

Jisses - hoppas det inte är tänkt att jag ska må så här i en hel vecka förresten…